Idag var det första beöket hos sjukgymnasten med min dotter och hennes knän. Han klämde och tryckte på alla möjliga sätt och bad min dotter genomföra diverse övningar. Fick lära mig en hel del om knän och fötter medan han konstaterade det vi egentligen redan visste.

Först fick hon fylla i ett formulär på flera sidor med massa olika frågor om hur smärtan uppfattas och hur aktiv man är om dagarna. När vi väl kom in till Sjukgymnasten ställdes ännu mer frågor om hur hennes dagar ser ut och hur smärtan ter sig. Sedan började han klämma, trycka, dra och böja benen åt alla möjliga håll och kanter medan han frågade om hur och om det kändes.

Hon fick göra knäböj, på båda benen och på ett ben i taget. Hon fick gå på hälarna och på tårna. Allt detta för att kolla hur starka hennes fötter var och om hon kunde hålla knäna på plats, dvs rakt över tårna.

Han förklarade att många med låg hålfot har en tendens att åka inåt med knäna, men att hon hade så pass bra muskelatur att hon kunde hålla knäna på plats.

Min dotter sa att hon var plattfot. Då sa han att det var hon inte. Plattfot har man ingen hålfot överhuvud taget. Men att hon hade låg hålfot höll han med om. Han sa det att det finns inget som säger att liten hålfot är sämre. Han sa att med lågt fotvalv får man en typ av skador och med högt fotvalv får man en annan.

Jag har alltid fått för mig att det var bättre med högt fotvalv och när jag läste "Born to run" stärktes den tron.

Sedan började han förklara varför hon kunde ha fått sin överansträngning i knäna. Barn och ungdomar har inte helt ihopväxta ben (lårben och skenben) vid knäna för att de fortfarande växer. Dessa växer ihop runt 19-21 års ålder.

Det som kan ha hänt i min dotters fall är att hon vuxit mycket sista tiden, vilket hon har, och musklerna därmed inte hänger med. Då retas muskler och leder lättare när man belastar benen mycket som hon gjorde under Regionslägret.

Vi hann inte gå igenom några övningar den här gången så vi bokade en ny tid. Men han sa att hon skulle börja lungt nu och träna så länge det kändes bra. Hon kunde utföra knäböj och andra lättare styrkeövningar men undvika stötarna som löpning, tvära vändningar och hopp innebär.

Sedan är det gympadojer som gäller hela tiden. Snygg får hon vara när knäna återhämtat sig. ;-)

Nu sitter jag här, efter min egna basketträning och känner det, att mina knän är ganska trötta. Jag måste börja få in mer styrka om de ska hålla tror jag. Kanske ska jag haka på min dotters övningar som hon får om en vecka.