Idag är det onsdag vilket innebär både coachning av basket och träna själv. Till tjejernas träning hade jag hoppats på lite extraresurs för att kunna dela upp de lite i olika nivåer, men jag fick fortsätta med min utmaning att få ihop de helt olika nivåerna. Och vidare fick vi en utmaning senare på damträningen.

De helt nya tjejerna som jag fått in för en vecka sen har en hel del att jobba igen, vilket blir mycket lättare om man har en extraresurs som kan basket som kan ge grunderna i basket. Men idag gick det förvånadsvärt bra. Dessa tjejer är väldigt ambitiösa och kämpar hårt på varje övning. Det är jätteroligt att se, och man kan redan se förbättring. Men de har fortfarande en bit kvar.

Jag har fått in rookies förut i en grupp där barnen kommit en bra bit och till och med hade lite rutin. Det är väldigt olika hur väl de kommer ikapp gruppen. Killar och tjejer som man inte trott skulle komma ikapp för att man ansett att de legat så väldigt mycket efter har överaskat och blivit riktigt bra. Det ligger uppenbarligen helt i inställningen hur väl de utvecklas.

En kille i en grupp jag hade för flera år sen var inte lång, inte direkt en talang, och kom sist i alla springövningar. Men han jobbade hårdast, han var väldigt noga med att göra allt rätt och när man peppade laget inför match såg man hur något tände till hos honom. Han svarade med samma entusiasm som man peppat och fortsatte att vara taggad även om han fick sitta på bänken direkt efter pepptalk. Hans utveckling gick stadigt uppåt och verkade aldrig få några bakslag. Ingen skulle påstå att han hade någon talang när de såg han som nybörjare, men med hårt arbete gick han om flera som från början hade haft betydligt mycket lättare för sig.

Hans talang var kämparanda och det verkar dessa tjejer också ha.

 Så talang eller inte. Så länge man inte kämpar till det yttersta kommer man att bli omsprungen av en till synes helt talanglös kille eller tjej.

Kämpa fick vi göra på damträningen också. Till att börja med fick vi springa för att en av tjejerna var sen utan att meddela. Och varje gång vi inte lyckades med en övning fick vi springa.

Det känns bra att vara dubbelt så gammal som flertalet av tjejerna och ändå komma in först över baseline.

Men det jobbigaste idag var inte av fysisk karaktär. Eller, jo lite men inte utmattande. Vi skulle lära oss att ta emot en smäll så att vi kan få en charging foul med sig. Det innebär att vi helt enkelt skulle ta emot en smäll när en motspelare sprang in i oss med fart.

Det var lite läskigt att ha någon som sprang emot en och flera stannade till precis innan smällen. Men faktum är att ju försiktigre motspelaren sprang in i en desto ondare gjorde träffen de fick in.

Nu sitter jag i soffan med utmattade ben och fötter efter en hård träning. Och tänker på att det där med att de skulle gå utför efter trettio stämmer inte. Det handlar mer om att männskor slutar kämpa och tappar det som de brinner för. Och jag tänker fortsätta komma först över baseline på träningen.