Ibland undrar jag om det bara är jag som har ett engagemang till mina åtaganden. Väldigt många säger att de ska ställa upp, delta eller vad det nu kan vara, men ställer in i sista sekund. Det när så nonchalant de som faktiskt engagerar sig och tycker att det är viktigt.

Jag styr om min tid, fixar, ringer runt och omplanerar för att ge tid åt de saker jag åtar mig och måste anpassa till andras tid. Medan vissa är väldigt måna om sin tid och inte anpassar sig det minsta till andra. Och dyker det upp något roligare, så ställer man in i sista stund. Så funkar inte jag. Får rådet ibland att jag ska bete mig likadant, att bli lite mer ego. Men jag vill inte bli sån, för att "alla andra" gör så. Det är inte jag.

Hur som helst för att se det positiva i det hela så kom jag iväg och handla lite tidigare så jag inte behövde ta löparrundan i mörkret. Idag blev det drygt en mil.

En sak är säker, jag kommer inte knäcka milen på 45 minuter årets första millopp. Vi är 5st på jobbet som bildat ett lag och ska springa Blodomloppet på torsdag nästa vecka. Eftersom att vi är ett lag så kommer vi att få picnickorg att mumsa på efter loppet. Fast det blir nog lite hälsosammare än den picnic vi hade igår. ;-)

Men målet är att komma under 45 min på milen i år i varje fall. Förhoppningsvis på Midnattsloppet den 18 augusti.    

Idag har det varit lite trött, men helt ok. Det kändes som en bra dag där jag fick mycket uträttat trots allt. Alltid lika kul att prata igenom gårdagen med alla festprissar dagen efter.

Jag har inte fått alla bilder så vi får se om de kan kunna upp lite senare. :)

Här är jag laddad för mina uppdrag och brännboll. Som en kollega sa till mig för att tagga mig: Det finns bara en förstaplats.

Vi fick en mängd olika uppdrag att utföra varpå ett var att fotografera laget tillsammans med prinsessan Estelle. Här har vi strategiskt placerat oss utanför Hagaslott. Estelle hittar vi i mobilen i kollegans hand.

Vi misslyckades med uppdraget att tillverka en kådisbella, men överlag kändes det bra. Trots detta kom vi bara på tredjeplats. Det som var lite surt var att om vi bara hade gjort en sång hade vi gått om de lag placerat sig bättre och tagit första platsen. Ja, ja, jag fick vara nöjd med att jag hade så rätt när vi skulle plocka en enmeters pinne. Jag kunde nästan säga på centimetern hur lång den var.

Det var en hel del frågor och när det kom en fråga om James Bond så tvekade jag inte att ringa min son som kan ALLT om James Bond. Frågan var vad den första James Bond filmen hette. Då frågade min son om jag ville ha den svenska eller engelska titeln. ;-) Svaret är: Agent 007 med rätt att döda/ Doctor NO.

Ett uppdrag var att fotografera oss med en joggare. Insåg att det var riktigt många som joggar i Haga parken. Kanske man ska prova på någon gång.

Nu iväg på Styrelsemöte med Basketen...

Det var fantastiskt kul som vanligt igår. Något färre än vad det brukar och jag hoppade över utgång den här gången. Trots sol så var det rätt kallt, speciellt när det blåste.Vi fick en del uppdrag att utföra, som att fotografera oss med en joggare, svara på frågor och hitta en pinne som var en meter. Vi var lite oense i laget om pinnen var en meter eller inte. Jag hävdade att den var för lång. Kollegan som hittade pinnen sa att den var precis. De började mäta med A4 ark och diskutera. Tillslut bröt de av en decimeter. Jag sa att den är nog 1meter nu och ett par centimeter, kanske tom 1,05. När domarna mätte så var den 1,03. Kändes skönt att ha så rätt. :-)Jag kommer att lägga upp lite bilder sen. Är på väg till ett möte nu så det är dags att kila. ;-)

Fantastiskt! Förkylningen är som bortblåst (dock fortfarande lite trött) och solen börjar titta fram. Jag var lite orolig under dagen då vädret var ruggigt, kallt och grått. Inte speciellt kul att ha pic-nic i sådant väder.

Men som sagt nu tittar solen fram så nu ser jag verkligen fram emot att kämpa järnet i gröngräset vad än för utmaningar vi får.

Detta är ett årligt evenemang och de år jag har varit med har det varit riktigt lyckat, med roliga tävlingar och god mat och dryck. Det har ju tigigare visat sig att jag inte är den enda tävlingsmänniskan. :)

Blev anklagad (lite på skoj tror jag) för att ha fällt en kollega under brännbollen. Sanningen är den att jag stod i vägen (med flit) när han kom springande, men när han skulle väja för mig så halkade han i gräset.

Något alla pratade om länge. Undrar vad för snackis jag ska lyckas med denna gång.   

Jag gick och la mig tidigare igår bara för att få sova lite mer. 4:15 kommer min dotter och ställer sig i dörren, påklädd, och lättväckt som jag är så vaknar jag. Hon hade blivit väckt av sin hamster som gnagde på gallret. Hon har bara haft hamstern i snart en vecka så hon är väl inte riktigt van än.

  Trots att solen strålade in genom fönstret så lyckades jag i varje fall somna om. Men när klockan ringde kl 06:00 så kändes det som att jag inte sovit något alls sen dottern stod vid tröskeln. Det kändes som att jag bara blundade och plötsligt var det dags att kliva upp.

Jag vaknade med lite förkylning, trött och tendens till huvudvärk. Gissar att det är det som gjort att jag känt mig så fruktansvärt trött. Ändå har jag regelbundet tryckt i mig omega 3, zink och magnesium som sägs ska vara så bra för att hålla sig från dessa förkylningar.

Hoppas att jag kommer igång under dagen då vi ska ha lite lekar och tävlingar i Hagaparken med personalklubben ikväll. Och det vill jag INTE missa.

På eftermiddagen idag blev jag så trött. Jag fick ta mig några promenader runt kontoret bara för att få upp energin. Gick lite tidigare för att slippa stressa med mat och allt. Jag brukar annars göra mat när jag kommer hem och sedan ta med mig matlåda till tjejerna träning för att äta direkt efter innan jag tar mig till min egna på måndagare eller kanske hjälper till med killarna efter på tisdagar.

Men det var en massa tågförseningar pga signalfel. Så när jag sitter där på tåget som inte rör sig en meter faller tröttheten på. Jobbar hårt med att hålla ögonen uppe, men blundar lite i varje fall. Väl vid centralen måste jag kliva av för att byta tåg. Jag brukar inte sätta mig i väntkurerna men idag var jag bara tvungen. Det kändes som att mitt tåg aldrig ville komma.

När jag ser mitt tåg rulla in på perongen ställer jag mig strategiskt för att komma precis vid dörrana så att jag kan   säkra en sittplats. Kände att jag inte skulle klara av att stå hela tågresan.

Solstrålarna och "tågdunket" gjorde att det var omöjligt att hålla ögonen uppe. Det jag var mest orolig för var att skulle börja snarka. Eftersom att jag hade hög musik i öronen så kunde jag ju inte höra mig själv. Med huvudet bakåtlutat så att halsen blir sträckt och total trötthet kan man inte vara helt säker.

Det gjorde ont i hela kroppen när det var dags att kliva av. Men det var bara att kämpa sig hem och packa väskan. Pga tågförseningen så hann jag inte laga mat, utan jag fick helt enkelt grabba tag i ett äpple och åka och hålla i basketträningen.

Men jag måste göra något åt tröttheten. Jag beslöt mig för att hoppa över intervallträningen idag och få mig lite sömn istället. Sömnen är mitt dåliga samvete. När jag gjorde en hälsoprofil på företagshälsan så var det det enda de hade att anmärka på, att jag sover för lite och det fortsätter jag med. Dags att sova gott och länge denna natt i varje fall.

Efter lunchen ska jag äntligen få massage igen. Jag har missat ett par gånger då jag inte varit på plats då lappen för att skriva upp sig satts upp. Jag har ju haft turen att få helkroppsmassage av min coach som utbildar sig till sjukgymnast. Men detta är regelbundet och det behövs när man har har kontorsarbete. Det är bara 15 minuter men det är MINA 15 minuter.

Det finns många fördelar med att få massage utöver att det är skönt.  

Det ökar blodcirkulationen

Tar bort slaggprodukter

Mjukar upp muskler och leder

Stärker immunförsvaret

Motverkar stress

... och ökar kroppens allmänna välbefinnande.

Jag har vid ett tillfälle fått energimassage. Det var så inte min grej. Det mjukar inte upp några muskler och det kändes nästan som att mina barn skulle massera mig. Nej jag vill har hårt knådande massage som man verkligen känner ger effekt. Och snart är det min tur... :)

För några år sen myntade en kompis dåvarande man ett uttryck som jag tyckte var hysteriskt roligt. Vi var där på besök och hon liksom jag fyller dagarna till det yttersta så hon höll på att ägna sig åt tvätt precis innan vi kom. Då   hör vi från rummet intill: Älskling när la du tvätten på klumptork.

Hon hade alltså plockat ut tvätten ur tvättmaskinen men sen glömt bort den. Jag har haft roligt åt detta många gånger och min vän är fascinerad över att jag kan tycka att det fortfarande är kul efter så många år.

Tycker dock inte att det är lika roligt min förvirrade dotter skulle hjälpa till och hänga upp tvätten och glömmer hälften då en kompis plingar på dörren. Jag hittar detta flera timmar senare och kläderna luktar skit rent ut sagt. Det är bara att tvätta om.

Det värsta är träningskläder som börjar lukta illa. Man blir aldrig av med det. Det kan lukta ok när man tvättat kläderna men så fort man börjar svettas i dom så luktar de inte gott.

Vissa säger att man aldrig ska ha sköljmedel när man tvättar träningskläder, oavsett material. Vet inte riktigt om detta stämmer då jag inte fått ordning på kläder som luktar illa genom att sluta använda sköljmedel för dessa kläder. Man kan kanske inte få kläder att sluta lukta ill då de väl börjat. Men å andra sidan så har inte alla träningskläder som jag använt sköljmedel för börjat lukta.

Min uppfattning är att det mest är bommulskläder som visar den här tendensen. Och jag tror att det är när kläderna fått klumptorka som de förstörs och börjar lukta.