Glad och laddad gick jag med raska steg mot bussen. Idag var det intervallträning som väntade. Men det blev inte riktigt som jag tänkt mig. Mitt fall ändrade mina planer för min fredagskväll. Från fartfylld kväll till att sitta stilla i soffan.

Vår solen gör att man fylls av glädje. Och på det hade jag lyckats beta av några gamla surdegar och släcka några bränder på jobbet. Nöjd och glad alltså och laddad för mit stundnade intervallpass. Men precis när innan trappen upp till min busshållplats, trots plant underlag, trampar jag snett och faller handlöst framåt. Jag ligger på marken, väskans innehåll har åkt ut på backen och jag känner hur det smärtar i vristen.

Några snälla människor stannar för att hjälpa mig. Men jag är så arg på mig själv för att jag trampar snett på plan mark, så jag kan inte ta emot hjälpen. Hoppas att de inte uppfattade mig som dryg när de frågade om det gick bra, för jag lät nog lite arg när jag svarade "ja, jag trampade snett. Faaan". Fast jag tror att jag fick ur mig ett tack i varje fall när jag tagit mig upp.

Bussen hade kommit in när jag tagit mig upp för trappen som tur var. Då kunde jag sätta mig och lägga foten i högläge.

Jag drog även åt jeansen runt fotleden så hårt jag kunde för att få lite tryck på och förhoppningsvis minska svullnaden. Jag hade 7cm klackar på mig så jag ringde sonen och bad han möte upp mig vid busshållplatsen hemma med mina gympadojor, för det är inte skönt att gå med lite klack när man stukar foten.

Så fort det kändes lite bättre så började jag röra på foten, för att den inte ska stelna till och öka blodflödet och därmed minska svullnaden.

Jag var lite inne på att fixa hemkörning för jag blev lite sänkt av händelsen och kände hur orken hade runnit av mig. Det skulle inte bli någon intervallträning idag, det var helt klart.

Men jag tog mig i kragen och fixade lite fredagsmys till middag. "Pizza" av lite nyttigare slag.

"Pizzabotten" är tortillabröd. På dessa bredde jag på 1 msk tomatpuré per bröd och 2 msk baskilikapesto per bröd.

250g spenat stektes med 3 pressade vitlökar. 150g tärnade champinjoner stektes sedan i samma panna. Detta fördelade jag på sex tortillabröd. Jag skivade 3 tomater och tärnade 100g fetaost och fördelade sedan även detta på bröden. In i ugnen på 200g i 10-15 minuter.

"Pizzasalladen" är gjorde på 350g hyvlad rödkål. Dressingen är gjord på 2msk äppelsidervinäger, 2tsk dijonsenap, 2 msk vatten, lite salt och peppar och tillslut 2msk olja.

Jag hoppas, hoppas att lite massage av fotleden och högläge ska göra att jag kommer kunna köra intervallen imorgon istället. :/

Jag började dagen med en superboost för immunförsvaret och var på topp för en löparrunda. Jag längtade hela dagen att få komma hem och springa. Idag var det 11km som stod på schemat. Men hela rundan var inte så fantastisk.

De håller på att bygga inne i Stockholm, varpå de hoppar över en busshållplats och det blir längre att gå. Det är väl ok, men man får helt enkelt ta ett senare tåg. Och idag gav det en liten lucka för att hinna in till Blueberry och köpa en Matchalatte.

Den var kanongod som vanligt. Men jag vågade mig på att prova en Bounce energy ball också. Sist jag köpte en bar där var den inte jättegod, men denna var fantastiskt god. Dessutom var den fylld med nyttigheter som ska vara riktigt bra för immunförsvaret, bla Spirulina. Spirulina tycker jag vanligtvis smakar fiskmat, men det kände man inte alls av här.

Latten drack jag upp på en gång, men energibollen väntade jag med till mellis. Slurp sa det.

Totalt gick detta på 74:- för hälsans skull (och smaken).

Fick med mig en kollegas tjänstebil hem, då han skulle ut på trevligheter och vi gjorde upp så att jag hämtar honom imorgon bitti. Det passade mig perfekt eftersom att jag skulle på informationsmöte om pension och arvsrätt. Kan tyckas vara i tidigaste laget, men hon som föreläste förklarade att man klassas som äldre i sammanhang där man planerar sin pension, redan vid 30. Så det var väl helt enkelt dags.

Det gjorde i vilket fall att jag kunde komma hem lite tidigare och kunde komma ut på en löparrunda utan att behöva stressa.

Idag stod det 11 kilometer på schemat i 5-6min/km-fart. Jag har ju länge varit orolig för mitt ben. Nu kände jag lite i mina knän. Hoppas verkligen inte att det är löparknä som står på agendan nu.

Men jag fokuserade mycket på löptekniken och hållningen genom hela löpningen, så det var hanterbart. Men när jag sprungit i 7,5km började jag få ont i fötterna. Det var ungefär som att löparskorna skar in precis nedanför "tåknölen". Själva löpningen i sig kändes annars så bra så jag hade mina funderingar på att köra 14 kilometer eftersom att det inte blev riktigt så långt igår. Men jag kände att om jag skulle pressa mig så skulle jag få blåsor på fötterna. Och det är INTE skönt. Därför fick det bli 11 kilometer enligt planeringen.

Jag höll ett tempo i snitt på 5:21min/km och på anträngningsskalan låg jag på 12, dvs lätt på gränsen till något ansträngande. Högsta hastighet var 14.5km/h

Jag måste verkligen se över mina skor. Det får bli ett besök till, till Runners Store. Kanske måste de scanna mina fötter för att få till rätt skor till mig. Det är så himla mycket som kan gå fel, så många faktorer som spelar in om det ska bli bra löpning.

Idag hade jag planerat att prova på Dance Fusion, men jag var för trött. Jag visste att om jag bara kom iväg så skulle jag piggna till. Men kroppen skrek nej. Det skulle vara enklare att bara snöra på sig skorna och ge sig på passet direkt. Så jag gjorde en liten specialare.

Började dagen med att utföra lite ärenden. Blev inte mycket tid i solen tyvärr, men nu har jag tagit bort lite tyngd från mina axlar. Blev väldigt seg efter middagen och det inplanerade danspasset på Friskis kändes inte alls lockande och jag var trött. Hade danspasset varit något man bokar hade jag pallrat mig dit i varje fall, men detta var ett dropinpass.

Solen lös fortfarande utanför fönstret, så jag bestämde mig för att chilla, som mina barn skulle sagt, ett tag till och sen ge mig ut och testa löparbenet.

Jag kände på mig redan innan att benet inte var helt 100, vilket är frustrerarande, eftersom att man inte kan ta ut sig då. Så jag bestämde mig för att springa en kortare sträcka, springa hem och hämta träningsväskan och sedan springa vidare till Friskis för att gymma.

Det kändes bra i benet och i kroppen, så jag fick kämpa för att inte springa för fort. Efter någon kilometer började jag få känningar i benet. Så jag lugnade ner mig. Då blev det lite bättre. Men det var bara för ett tag, sen kom det tillbaka. Men när jag sprang upp för "mördarbacken" kändes det bra, lika så när jag sprang nerför. Det var när jag sprang plant som det blev jobbigt. Upp för trappan upp mot mitt hus var heller inga problem.

Jag hade sprungit i ca 18 minuter när jag plockade upp träningsväskan. Sen sprang jag i 10 minuter till ner mot Friskis. Det blev jobbigt att springa med en axelväska men jag kämpade mig fram hela vägen.

På gymmet körde jag övningarna från träningskortet.

Jag fick anpassa lite efter tiden jag hade och maskinerna som var lediga. Så jag körde:

Chins__________35kg hjälpvikt __________10, 6, 6 reps

Dips __________35kg hjälpvikt __________10, 8, 8 reps

Knäböj SMITH__30kg totalt med stång_____ 3X12 reps

Utfall SMITH___30kg totalt med stång______3X12 reps per ben

Bröstpress_____6kg/hantel_______________3X12 reps

TRX-band, Montain climb_________________3X12 reps per ben

TRX-band, Pik__________________________3X7 reps

Jag måste bättra på min bålstabilitet. Visserligen i slutet av passet och direkt efter en annan bålövning, men jag klarade verkligen inte fler än 7 reps i taget på pik-övningen.

Efter 40 minuters gym gick jag och duscha och bastade en liten stund innan jag promenerade hem piggare än nånsin. :)

Det får bli lite rehab och alternativ träning ett tag till så jag får ordning på benet en gång för alla.

Jag läste om den nya hälsotrenden i DN igår. När det kommer till kost finns det många övertygelser och nu har det kommit en trend ifrån USA till Sverige. Det var efter en dokumentär i SVT som intresset ökade. #Leangains heter "dieten", och är den någonting att ha?

Jag läser i DN om den här nya #hälsotrenden som ska vara så revolutionerande. Fasta. Det måste vara den äldsta "dieten" som fortfarande existerar, även om det normalt är på religösa grunder.

Så här skriver de i faktarutan #fastan och #Leangains:

Med den amerikanska medtiden Leangains som Martin Berkhan har skapat, fastar man i 16 timmar och äter i 8. För kvinnor rekomenderas 14 timmars fasta till att börja med och att sedan utöka till 16 om det går bra.

Leangains går ut på att gå ned i fett och öka i muskler och styrka, varför den ska kombineras med träning 3-4  gånger i veckan.

Det finns flera varianter av periodisk fasta. Utöver Leangains finns till exempel  #varannandagsfastan , där man äter varannan dag och fastar varannan, #wariordieten där man fastar 20 timmar per dygn men tillåts äta små måltider bestående av frukt och grönt.

Jag har väldigt svårt för att ta till mig #dieter. Speciellt om det rör sig om väldigt mycket special. Det som gör mig mycket skeptisk till detta och många andra dieter är att man måste "vänja sig". Om kroppen säger ifrån så är det en signal om att det inte är rätt väg anser jag. Det är detsamma med de som säger att huvudvärk, trötthet mm som kan drabba de som hoppar på LCHF tex är för att kroppen inte vant sig.

Våra kroppar är anpassningsbara, men för att kroppen anpassat sig betyder det inte att det är rätt väg när kroppen sagt ifrån innan. Dessutom är det lätt att bli lite asocial när kosten måste anpassas i sociala sammanhang.

Det positiva är ju att motion omnämns som en del i framgången.

Om jag sedan går till mig själv. Hur blir jag när jag inte får äta? Jo jag blir grinig, jag tappar koncentrationen och har svårare att fokusera. Hur kan andra påstå att de mår bra av att fasta. Att det blir euforiska, höga och pigga?

Som vanligt är det just "gå ner i vikt" som omnämns mer än en gång. Klart du går ner i vikt om du svälter dig.

Detta är ingen trend jag hakar på. För min egen skull och för min omgivnings skull. Ät på fasta tider, ät varierat och tänk mycket färg samt laga maten från grunden. Det tror jag på. Nu ska jag äta frukost.

Faktum är att jag faktiskt ställde mig den frågan idag. En aning stel igår efter ett hårt HIT-pass dagen innan, så gav jag mig på ett löppass med styrkeövningar som påminde om rörelser från passet dagen innan. Och idag... ja då var jag helspänd.

Jag vaknade med ben som värkte ordentligt mycket när jag försökte ta mig ner för trappan. Självklart gick jag upp och ner många gånger, för jag glömde såklart en massa saker på övervåningen. Upp var inga problem, det var ner som var en fruktansvärd plåga.

Träningsvärk av den här kalibern har jag inte haft på många år.

Jag tänkte att jag skulle fuska lite med det här med att alltid gå i trappor för att vara lite snäll mot mig själv. Jag har aldrig tidigare reflekterat över detta, men Stockholm är fyllt med trappor, och som också är det enda alternativet att ta sig ner för. Varje steg var en smärtsam upplevelse.

NEJ! TRÄNINGSVÄRK ÄR INTE SKÖNT!

Men jag trog mig igenom hela dagen och överlevde. Funderade många gånger på hur det skulle gå med träningspasset till kvällen. Men det är här som jag funderar på hur galen jag egentligen är. Det var aldrig några tveksamheter om jag skulle genpmföra passet eller inte. Det skulle inte finnas fler tillfällen att köra skivstång intervall innan sista april. Men det var inte det som gjorde det tveklöst att jag skulle utföra passet. Jag hade bokat det och var inställd sedan länge på att köra det här passet.

När jag kom hem gjorde jag en lax- och räkwok för att ladda upp inför passet. Massa protein och massa antioxidanter och nyttiga fetter. Och så gott också såklart.

I den här färgsprakande pannan hade jag:

2 hackade vitlöksklyftor

1 strimlad chili

2 dl strimlad vitkål

1 strimlad gul lök

130 g lax skuren i bitar

7 dl pasta

3 dl färdigskalade räkor

1 gul paprika skuren i tärningar

2 små avocados skuren i tärningar

3 msk tamarisoya

Salt och citronpeppar

1 näve machesallad

Stek först vitlök, chili, vitkål och lök. Tillsätt sedan laxen och färdigkokt pasta. Salta och peppra. Därefter lägger du i paprika och avocado. Slå över soyan och räkorna. När allt blivit varmt blandas salladen ner.

Idag tog jag bilen ner till Friskis eftersom att jag inte klarade av att gå så fort och skulle inte hinna den där kvarten innan passet börjar. Jag pressade mig upp för trappan upp till Friskis medan jag tänkte, ja ja skivstång är ju mest armar.

Så FEL jag hade. Det är sjuuukt mycket ben. Det är inget jag tänkt på tidigare, men när varje rörelse som involverar benen gör sig påmind så har man koll på att det är mååååånga benövningar. Mjölksyran infann sig snabbt i varje rörelse där benen fick jobba.

Är jag galen om jag genomför ett träningspass trots den enorma träningsvärk jag har?  Men jag känner mig nöjd efter. Jag har klarat av ytterligare ett pass, då jag har bara ett pass kvar i UTMANINGEN. Och jag måste säga att det känns lite bättre i benen.

Jag hade lite ont i huvudet när jag gick och la mig igår kväll. Men i morse var den gigantisk. Jag gjorde ett försök i varje fall att ta mig till jobbet. Jag började fixa och feja som man gör på morgonen och var redo att gå ner och äta frukost när jag könde att jag inte kunde kämpa mer.

Huvudvärken visade sig vara ett migränanfall. Allt ljus var som nålar i ögonen. Jag la mig ner i sängen och skickade mail till jobbet att jag skulle bli hemma. Sen sov jag till 11:30.  

Jag var en aning groggy när jag vaknade men det kändes bättre när jag fick i mig lite att äta. Men huvudet kändes som en öm muskel som har fått jobba alldeles för hårt.

När jag fick i mig lite middag var jag mest trött för att jag såsat hela dagen. Då bestämde jag mig för att gå på det där passet som jag bokat in mig på. HIT - Friskis tuffaste pass.

Det som tar slut först hos mig är musklerna. Jag anser mig vara ganska stark, men på det här passet känner jag mig sjukt svag. Övningarna var precis desamma som förra gången så den här gången kände jag att jag hade tekniken.

Efter passet hade kände jag mig tillfreds. Trötta muskler, migränen var som bortblåst och ännu ett avbockat pass i UTMANINGEN.

Det blir tidig morgon imorgon så nu ska jag HIT the bed :)

På det företag jag jobbar har man hälsa och livsstil i stort fokus men utan hets. Personalen uppmuntras, inte uppmanas att hålla en god livsstil och att motionera. För att göra detta så erbjuds man bla att utföra lite olika tester och samtal om sin livsstil.

Idag var det min tur att utföra en HALU, Hälso-, arbetsmiljö & livsstilsundersökning, med kondtionstest. Jag måste ju säga att jag tycker ju att dessa tester är jätteroliga. Och hon jag träffar är ju en fantastiskt rolig och trevlig människa. Det är nästan så jag tycker att det är tråkigt att jag inte får komma dit oftare. ;-)

Hur gick det då?

Jo, inte helt oväntat fick jag ju väldigt bra testresultat. På enkäten som jag svarade på var det egentligen samma svar som för 3 år sen. Jag mår bra, har god hälsa, trivs på jobbet och med livet, men sömnen kunde vara lite bättre. Fast jag har bättrat på lite. Förr blev det ofta runt 5 timmar, nu ligger jag mer på 6.

Den maximala syreupptagningsförmågan är beräknad utifrån puls, motstånd och ålder (om jag inte minns fel).

Jag har allltså inte fått köra slut på mig och de har inte mätt någon andning eller så, utan det är helt enkelt beräknat på mina värden.

Maximala syreuppdagningsförmågan anger volym syre per minut som kroppens muskler kan använda vid maximal ansträngning.

Mitt resultat blev 4,6 liter per minut, vilket tydligen ska vara riktigt bra.

När sedan den maximala syreupptagningsförmågan uttrycks i förhållande till vikten kallas det för Testvärde.

Testvärdet beräknas genom att fördela den maximala syreupptagningsförmågan på vikten.

En högre vikt ger lägre testvärde eftersom att ju mer du väger desto större syreupptagningsförmåga behöver du.

Jag googlade lite och fick fram informationen att en elitidrottande män ligger på 70ml/(kg*min) och elitidrottande kvinnor ligger på 60ml/(kg*min). Jag vet inte hur pass tillförlitlig den informationen är men...

Mitt värde var 68!!!

Helt galet! Kan det vara sant! Nu det i för sig mer än konditionen som gör en till elitidrottare. För det kan jag verkligen inte klassa mig som. Men jag måste säga att jag blir liiiite mallig när jag tänker på det.

Om man kollar in HPI:s gradering så ser det ju riktigt bra ut för min del. Graderingen är 1-5 som är kopplat mot vilket testvärde man fått.

Mycket högt väre är alltså mer än 54. Känns bra det här :D

Jag fick cykla med olika motstånd samtidigt som de mätte pulsen. Min belastning låg på 150 watt som gav mig en arbetspuls på 129 slag/min. Min beräknade maxpuls ligger på 184 slag/minut. (Det är endast beräknat eftersom att vi inte gjorde något maxpulstest). Det räknar man ut genom att ta 220 minus sin ålder.

Några andra värden:

Blodtryck 105/60 (så lågt har jag nog aldrig haft)

HB-värde 126 (ska ligga mellan 117 och 153)

Kolestorol 3,8 ej fastevärde (under 5 är bra)

Blodsocker 5,4 ej fastevärde.

Det känns bra som sagt. Då vet jag att det inte är konditionen jag ska jobba på för att komma under 45 minuter på milen i varje fall. Men det skulle vara kul att testa sina maxvärden. Dvs verklig syreupptagningsförmåga, verklig maxpuls osv. Få se om det är något som kommer i min väg någon gång i framtiden.

Som jag skrivit förut är inte Spinning mitt favoritpass men en klar fördel med Spinning är att man inte får träningsvärk (oftast inte) och står man mycket under passet så slipper man en ömmande rumpa också.

Det är något som slagit mig varje gång jag kört Spinning (fast det var länge sen innan passet igår). Jag har frågat månniskor runt omkring men ingen har kunnat ge ett vettigt svar som jag känner verkligen ger en bra förklaring. För Spinning ÄR ansträngande, man BLIR trött i musklerna och man FÅR mjölksyra under passet. Och eftersom att jag inte är frälst i Spinning är det inget jag sysslar med ofta och därmed inget mina muskler är vana med. Så inget av detta är enligt mig en bra förklaring.

Men så har vi ju det här med internet. Jag har Googlat lite och hittat något som skulle kunna vara en förklaring. Det är svårt att veta vad som är vetenskapligt bevisat, myter och bara någons tankar. Men efter att ha läst på lite olika hemsidor och bloggar så tänkte jag dela med mig lite av MINA tankar.

Träningsvärk får man främst utav Excentrisk träning. Dvs när muskeln får arbeta när den är förlängd. Excentrisk träning går ut på att spänna musklerna i syfte att motverka en rörelse. Att bromsa upp rörelsen. Som när du är på du är på neråtgående vid sit-up.

Motsatsen är Koncentrisk träning. Dvs att muskeln får arbeta när den dras ihop.

När du kör spinning så kör du mest på koncentrisk träning. Så jag antar att det är därför som du oftast inte får träningsvärk när du kör Spinning. Även fast du har kört hårt, får mjölksyra under passet och du kan till och med vara ovan "cyklist".

Kan tänka mig att det är vettigt att köra Spinning om man har träningsvärk i benen. Så får du blodflödet och syret till dina stackars muskler santidigt som du får upp pulsen.