Som träningsmänniska får man ofta höra att man tränar för mycket, att det skulle vara upphovet till alla "krämpor" man beklagar sig över att ha. Men faktum är att "krämporna ofta försvinner med just träning.

Nu när jag suttit hemma och arbetat ett par dagar så känner jag av mina axlar. Man sitter ju inte lika bra vid köksstolen som i kontorsstolen. I morse satt jag och led verkligen av mina ömmande axlar och nackmuskler. Jag började då att fundera på hur jag satt.

Bordet var för högt upp kontra hur lågt jag satt på stolen. Det innebär ju att axlarna inte får hänga, utan de är ju konstant uppdragna. I och med det var underarmarna vinklade uppåt och det kändes i underarmar och händer.

Då kom jag på en enkel liten lösning.

På det här sättet kunde jag sänka axlarna, få armarna i rätt finkel och sitta i en rak hållning. När dagen var slut, hade jag inte länger ont i axlarna och min tennisarmbåge kändes mycket bätte. Tänk vad lite som behövs.

Jag önskade att det fanns ett lika enkelt sätt för att få ordning på löparknät

Idag har det varit en riktigt bra vilodag där jag fått så mycket gjort. Den känslan när man bockar av saker som har legat och tryckt över en är fantastisk. Det är som att bära något tungt och äntligen få ställa ner det.

Dagens dagsverke utförde jag på hemmaplan idag. En fördel jag har att kunna göra. Jag började dagen med att slå upp datorn och medan den startade upp gjorde jag mig en god, #hälsosam och #nyttig #smoothie.

Den är gjord på 1 banan, 1dl frysta hallon, 2dl havremjölk, 1/2krm vaniljpulver, 1tsk vetegräs, 1tsk kokosolja.

Jag blandade allt i min nyinköpta Smooth chopper från Tupperware. Den aktiskt mycket bättre på att blanda ut kokosoljan än vad min handmixer är. Inga klumpar :) Jag toppade smoothien med Hampafrön och Chia frön.

Hela min dag var så effektiv och jag fick massor gjort. Både frukost och lunch intogs samtidigt som jag jobbade. Jag hade ett riktigt flow.

Efter dagens arbete åkte jag till posten och skickade paket och hämtade ut ett annat, jag åkte till bygghandeln och köpte täckväv som jag måste lägga under min veranda. Jag inhandlade också tätlist till min altandörr samt delar och tillbehör till grillen. Sedam åkte jag hem till mamma och fick middag.

Det har varit en bra dag som varit gett både min kropp och själ vila och lättnad bara för att jag avverkat en massa måsten. Ja kroppen har fått vila från träning alltså.

När jag sedan kom hem upptäckte jag att jag fått lite bananflugor. Då tog jag till ett gammalt husmorsknep som jag vet fungerar då jag använt det flera gånger tidigare.

Ett glas vatten med lite ättiksprit, honung (för att locka till sig flugorna) samt en liten droppe diskmedel för att ta bort ytspänningen som gör att flugorna inte kan "stå" på vattnet.

Det är rätt intressant att läsa vad man skrivit tidigare, att gå tillbaka och se hur saker och ting har varit, för ett år sen och för ett halvår sen. Vilka löften är det man har avlagt och vilka har man klarat av. Det är sådant man gör när man inte kan ägna sig åt träningen.

Jag har kollat vad jag skrivit för exakt ett år sen. Då handlade det väldigt mycket om förkylning. Förra våren/sommarn var jag ofta sjuk. Ena förkylningen avlöste den andra. Det gjorde att jag inte kunde fullfölja mitt träningsprogram att klara milen på 45 minuter.

Och så fortsatte det resten av året. Jag var väldigt ofta sjuk. Jag blev mer nogrann med min handhygien (näst intill bacillskräck), jag såg till att få i mig massor av protein, zink, magnesium, c-vitamin, mm, mest i naturlig form genom vanliga livsmedel. Och jag avlade ett löfte vid nyår att detta år skulle bli mitt friskaste år. Nyårslöfte

Nu har det över halva året gått och det är dags att stämma av hur det har varit. Hittills kan man säga att jag har hållit mitt löfte om att hålla mig friskare än senaste åren.

Idag vet jag att det ör minnst lite frustrerande att vara skadad som förkyld. Båda kan bli väldigt långdragna. Det ser ljusare ut gällande ryggen och jag kan ana en viss förhoppning kring benet också.

Idag fick jag massage på jobbet och hon gav mig även min tennisarmbåge en omgång. Egentligen är det muskeln i underarmen som är problemet. Avslutningsvis tejpade hon armen på mig.

Detta är #kinesiotejp. Om man avslutar behandlingen med tejp efter att först ha masserat gör tejpen att effekten av behandling förstärks och förlängs. Den lyfter upp huden så att det blir mellanrum mellan överhuden och muskulaturen. På så sätt underlättas flödet av lymfvätska och den viktiga, läkande cirkulationen sätts i gång.

Tejpen sägs kunna påskynda kroppens egen läkning av skador på muskler, muskelfästen, leder och ligament. Den är tillverkad med hudens karakteristiska egenskaper som modell och anses därför kunna överföra sensorisk information till kroppen genom aktivering av nervsystemet och cirkulationssystemet. Genom att ge rörelsefrihet och samtidigt en känsla av trygghet ska kroppens system stödja läkningen.

Tejpen är tillverkad av bomull och innehåller ingen medicin eller något annat ämne. Det är själva strukturen i tejpen och hur den påverkar kroppen när den sätts fast som gör att den fungerar.

Detta är första gången som jag använder den här tejpen så jag hoppas att den ska ge utlovad effekt.

Ibland när det ser mörkt ut så kommer små ljusglimtar. Då gäller det att inte bli för exalterad och köra på för hårt. Nu känner jag mig fortfarande skadad så än är jag nog inte i riskzonen för det. Men jag är tillräckligt mycket bättre för att bli lite lockad att köra på idag.

Jag går in för att bli bättre i ryggen och benet nu. Så alla trix och knep som verkar vettiga och i linje med de råd jag fått av sjukgymnast och naprapat hoppar jag på. Försöker också vara lite kreativ och köra varianter på sådant som jag märkt att ryggen mår bättre av.

Så i morse tog jag med mig en yogamatta, en pilatesboll och en handduk till jobbet. Jag fick lite undrande blickar från kollegorna när jag släpade in allt detta på kontoret.

En kollega gjorde mig påmind om ett bra knep när man har ont i ryggen när hon berättade om en bekant som satt på en pilatesboll istället för en stol på jobbet när hon hade problem. Varpå jag drog med mig en pilatesboll.

Vi har öj och sänkbart bord på jobbet, men det kom inte tillräckligt långt ner. Dessutom var det ganska svårt att få till benen då jag hamnade så långt ner. Jag hade ju inte största modellen pilatesboll. Så jag tog en sackosäck som vi har på jobbet och satte bollen på den.

Och detta visade sig vara fantastiskt för ryggen. Jag var inte alls stel när jag reste mig, vilket jag i för sig gjorde så ofta jag kunde. På eftermiddagen försökte jag stå en del.

Yogamattan rullade jag ut och la mig på rygg på, med handduken ihoprullad till type en "nackkudde" och la under ryggen. Detta var ett tips från naprapaten. Först la jag ahndduken precis under ländryggen. När det handduken slutades kännas av, flyttade jag upp den en liten, liten bit. Så höll jag på till jag kommit upp till nacken. Detta var ett sätt att stretcha ligamenten (tror jag det var) i ryggraden.

Sedan stretchade jag ryggen och sätesmusklerna. När jag körde bil, både till jobbet och hem så använde jag handduken som svankstöd. Men jag pressade också ner denmot ländryggen. Detta var ett knep som jag fick från en sjukgymnast när jag hade kotbuktning.

Jag kände mig faktiskt helt ok när jag kom hem efter en hel arbetsdag. Igår kändes det inte alls så bra. Så det måste jag säga är ett framsteg. Det var i för sig samma dag som jag fått mig en omgång av naprapaten.

Stockholmsköerna gjorde att jag kom hem lite senare än planerat och jag hade inte planerat den här veckans mat. Igår kunde vi äta rester, så jag glömde helt bort att tänka på dagens middag. Det var dags för en "avslutning" på friidrotten idag så det var lite kort om tid (varför de nu kallade det avslutning när de kommer fortsätta köra hela sommarn). Så jag fick tänka ut något som går fort. Jag är ju välsignad med varmluftsugn så det går fort att steka kycklingfiléer från fryst tillstånd. Jag lägger djupfrysta filéer i en form med lite olja. Strör över lite salt och peppar och ställer in i ugnen. Medan kycklingen stektes i ugnen kokade jag quinoa. Jag la i lite mangoldsallad, en gul och en röd tärnad paprika, lite gurka och 100g smulad fetaost i en salladsskål. När filéerna blivit skärbara delade jag dem för att minska stektiden. Jag blandade ner quinoan i salladen och en dressing på 1tsk franska örter, 1 tsk persiljesalt, lite äppelsidervinäger, salt, vatten och olja. Till sist rörde jag ner ett tärnat äpple.

Snabbt, Enkelt, Nyttigt och Gott.

Sen rusade vi iväg till friidrotten. Hade inte vettet sagt till mig att jag måste vila ryggen hade jag nog hoppat på när de bjöd in föräldrarna att köra med barnen. De körde, spjut, diskus och höjdhopp.

Istället satt jag på min strandmatta. Jag var lite orolig för hur ryggen skulle må efter ha suttit på marken. Men jag försökte variera mig med att sitta på knä, ligga på mage och sitta med benen rakt fram. När jag satt på rumpan la jag handduken under sittbenen så att bäckenet skulle luta lite framåt. Jag tänkte att det skulle ge lite samma effekt som pilatesbollen. Och till min stora glädje så hade jag inte alls ont efter att ha suttit på marken.

Och jag är glad att jag stod emot frestelsen att att köra på med föräldrarna.

Frågan är om framstegen bara är den naturliga läkeprocessen, eller om det beror på medvetna val. Spelar ingen roll för jag är lika glad för det. :)

Ryggen var inte alls på topp idag. Men det var dags för mitt nästa besök hos Naprapaten. Det börjar sakta men säkert gå upp för mig att det troligen kommer att ta längre tid att bli hel igen än vad jag har väntat mig. Det börjar mer likna sorg än frustration.

Eftersom min snea höft kommit tillbaka var ryggen riktigt stel och ett jobbigt tryck plågade mitt ryggslut. Men jag kämpade mig igenom förmiddagen, med att försöka variera min arbetsställning så mycket som möjligt. Jag gjorde även mina bakåtböjningar för att kunna stå helt upprätt efter att ha suttit ner.

Känns inte som att man får så himla mycket gjort när man inte kan koncentrera sig så mycket som man borde.

Såg till att ha god tid på mig för att åka till Stegkliniken, då jag minns från förra gången att det inte var helt lätt att få tag på parkering. Men efter ett par cirkulationer fick jag en parkering precis utanför ingången.

Behandligen jag fick var ungefär densamma som förra gången med tillägget att han började granska min höft och mina ben. Han drog i fötterna och rättade till kroppen innan han satte ett tryck på lite olika delar i ländryggen. Sen fick jag djupgående massage och sätesmusklerna fick sig en rejäl omgång. Det gjorde fruktansvärt ont, men jag försökte fokusera på hur bra det kommer att bli sen. Försökte ta långa djupa andetag. Efter massage så stretchade han ut ryggen samtidigt som hand kände på min ryggrad. Därefter hängde han på mina ben när han strechade mina sätesmuskler.

Den här gången gav han min vad lite massage också efter att jag berättat om mitt lilla försök till att jogga. Och min högerarm fick diagnosen tennisarmbåge.

När jag gick därifrån kändes det en aning lättare men fortfarande ett litet tryck över ländryggen. Jag fick med mig ett antal övningar som jag bör göra. I princip de som jag redan gör + några till. Jag kommer att lägga upp lite bilder på dessa övningar senare.

När jag sedan kom tillbaka till kontoret och satte mig igen kom värken tillbaka och jag blev en aning sne igen. Men med lite bakåtböjningar och stretching blev det bättre. Men jag hade toksvårt att koncentrera mig och göra något vettigt kändes det som.

Det är en stor risk för att det är en ganska lång väg tillbaka och jag kan glömma att påbörja mitt träningsprogram för sub 45 till Midnattsloppet efter Midsommar. Har jag tur kan jag påbörja träningen för att kunna springa över huvudtaget till Midnattsloppet. En sorglig insikt.

Ryggen som plågar mig tar väldigt stor plats i mitt liv just nu. Det är som att allt kretsar runt detta. jag har ingen ork till att ta tag i saker som jag borde. Berget på diskbänken blir bara större, tvättkorgen fylls och frustrationen över att inte kunna röra sig växer.

Jag vaknar rak, men så flopp åker allt på sniskan igen. Glädjen man hinner känna den korta stunden på morgonen är obeskrivlig. Men man ska ju inte ropa hej.

Jag utförde jag lite av min stretching i hopp om att de ska göra gott för ryggen. Sedan valde jag bilen för att slippa släpa en tung väska de långa sträckorna som jag går när jag åker kommunalt.

Under min arbetsdag så kände jag mig mycket bättre i ryggen. Det var inte lika svårt resa sig efter att ha suttit. Plötsligt så kände jag mig näst intill återställd. Jag gick och kollade i spegeln, och jag var rak.

Tjoho, vad det kändes underbart. Det var på gång åt rätt håll!

På eftermiddagen skulle vi ha ett informationsmöte i en större sal. Jag funderade lite på hur min rygg skulle klara av de stolarna. Det visade sig ha varit en bättre ide om jag hade stått under den timmen.

Efter flera timmar med rak kropp och planer på att röra på mit till kvällen gav mig sådan glädje och hopp om att kunna påbörja min resa tillbaka till mitt vanliga liv.

Men efter informationsmötet var jag som ett C igen. Höften hade åkt på sniskan igen. Man ska uppenbarligen inte ta ut segern i förskott.   Det gjorde ju att jag glömde jaga Naprapaten...

När jag är hemma igen så är jag tillbaka på samma nivå som igår. Orkar inte med någon städning, men maten måste ju lagas. Idag blev det Laxsoppa med sötpotatis. Denna gång körde jag med lite rostad lök och skippade creme frishen.

Behövde trösta mig med något idag så det fick bli en efterrätt idag. Färska jordgubbar, några vindruvor och turkisk yoghurt med lite honung och vaniljpulver. Smaskigt!

När man har ont, är sjuk eller något annat som begränsar en så önskar man inget hellre än att bli bra. När man sedan känner sig lite bättre och får lite hopp, känns det som ett enormt bakslag när ryggen stelnar till och det blir svårt att gå upprätt.

Jag var tvungen att utföra ett ärende på väg till jobbet varpå jag fick ta med bilen till jobbet. Kör man bil så blir det ju väldigt mycket sitta utan att kunna röra sig någonting. Så när jag parkerat och var påväg in på kontoret var jag stel igen. Något lättare än tidigare, inte samma smärta men det är som att någon håller emot. Det är inte möjligt att gå helt upprätt.

Men då och då under dagen så gjorde jag lite ryggövningar som Bakåtböjningar och stretching. Varje gång jag kört igenom dessa så känns det bra. Det känns som att ryggen blivit bättre. Men så fort jag har suttit en stund så är jag tillbaka i samma läge. Det är något som stoppar upp så att man inte kan räta ut ryggen helt. Jag kan inte stå hela tiden heller för då blir jag trött i rygg och höfter. Men det beror nog på att höften är sne. Det var verkligen ingen utveckling jag hoppats på i rygghistorien.

Jag ringde till Stegkliniken för att prata med Marcus. Han var inte tillgänglig för tillfället men skulle ringa upp. Och självklart så missade jag när han ringde tillbaka. Och när jag ringde igen så kom jag inte fram på resten av dagen. När det äntligen gick att komma fram hade han gått för dagen. Jag får helt enkelt göra ett nytt försök imorgon.

Jag vill ju leva som vanligt, så planen var att gå på något som en före detta kollega kallar för villapub som hålls en gång om året. Då kommer vi hem till honom ett gäng och grillar och dricker rosé. Men på grund av vädret ställdes det in. Vilket på sätt och vis var lite skönt. Jag har ju lite svårare att slappna av när ryggen är som den är.

Så det blev mat hemma. Lammfärsbiffar och melonsallad

I biffarna hade jag:

500g Lammfärs

4 vitlöksklyftor

1 tsk salt

2 krm mald svartpeppar

1 tsk torkade franska örter

1/2 dl finhackad persilja

Salladen innehöll:

600g vattenmelon, skuren i mindre bitar

150g fetaost, smulad

250 g tomater (utan kärnor) skuren i mindre bitar

1 rödlök, finstrimlad

150g blandad sallad

1 burk svarta bönor (400g)

Dressing:

2msk olivolja

1/2 msk vitvinsvinäger

salt och nymald peppar

Jag mutade sonen att han skulle få sina onyttiga Tresor flingor om han åt upp all sallad inklusive bönorna. Det gick han med på eftersom att jag skulle iväg och handla direkt efter maten, alltså mindre risk att det skulle glömmas bort. Tålamod och fokus är inte heller helt på topp. Det märkte jag när jag gick ett varv på Maxi och storhandlade med min dotter. Ryggen var helt slut och jag fick allt påminna dottern om att jag älskar henne i varje fall. :P

Jag är nog inte ensam om att önska att Marcus har några magiska ord att säga till mig imorgon.

Rygghistoren - to be continued...

Det var en strålande dag och perfekt väder för både skolavslutning och födelsedag. Ryggen var fortfarande stel men plågade mig inte lika mycket som tidigare. Den stod pall dagens påfrestningar. På det hela taget en bra dag, det var då den liksom hamnade på sniskan.

Mina barn var inte pigga nog att bjuda på frukost på sängen, men jag klev upp och gjorde iordning en ruskigt god frukost på turkisk yoghurt, ägg och vattenmelon (inte blandat alltså)   

Efter frukosten åkte vi till min dotters skolavslutning där de bjöd på dans. Jätteduktiga med rätt avancerad koreografi. Sista avslutningen på den skolan. Till hösten är det dags för 7:an och högstadiet.

Efter avslutningen gick vi hem till min mamma och käkade lunch. Sen var det dags för mig att åka och jobba. Jag skulle hjälpa till att ta order som jag inte gjort på väldigt länge. Det gick bra. Även att vara låst vid skrivbordet fungerade bra, som jag var lite orolig för eftersom att ryggen är som den är.

När jag kommit hem så hade mina buskar kommit. De hade klantat sig lite på Blomsterlandet så som kompensation fick jag buskarna hemkörda till dörren och till ett tidigare kampanjpris. :)

Medan vi bar in buskarna på altanen så slogs jag av hur högt gräset blivit, så jag drog fram trimmern (Det är en väldigt lite yta) satte på mig gummistövlarna och började beta av snåret.

Sen gick jag in och började med maten. Då dyker min syster förbi på en liten snabbfika och gratulerade mig på min födelsedag. Mätt i magen och lite mys med barnen så ställde jag mig och kollade i spegeln. Jag hade blivit sne.

Jag står alltså helt rakt på den här bilden. Höften har blivit sne. Eller det är väl bäckenet. Jag har råkat ut för detta 2 gånger förut och då gått till sjukgymnast för att få det fixat. Därefter har jag fått övnignar att göra för att fixera det rätt. Men jag minns inte vilket ben som skulle upp på soffan/stolen för att kunna pressa tillbaka.

Jag får väl helt enkelt ta och ringa imorgon. Suck, det här är en följetång som aldrig verkar ta slut. Jag vill ju bara bli bra så jag kan köra igång med träningen igen.

Men bara för att få in lite rörelse så gick jag och barnen på en liten promenad och köpte glass. Vi firade ju min dotters avslutning och  min födelsedag.

Med hopp om rakare kropp imorgon, tänkte jag gå och knyta mig. Först en kopp te.