Jag har fortfarande lite känningar i min Gluteus Maximus men jag kände att jag behövde komma igång. Såg därför till att komma iväg på skivstångsintervall och avslutade det med ett löppass på löpbandet. Lite kortare bara för att få igång benen. Snart dags för Premiärmilen.

Det var sent möte på jobbet så det bjöds på sallad till middag, jag valde en räksallad med vitlöksdressig. Efter mötet skyndade jag hem för att fixa middag till barnen. Det blev en snabb enkel pastasås och pasta såklart. :)

Eftersom att jag hade fått ett mail som deklarerade parkeringskaos under tiden de bygger ett parkeringshus intill. Därför bestämde jag mig för att gå till Friskis. Kom dock iväg lite sent så det blev lite av en småjogg.

Sen körde jag mitt skivstångsintervallpass. Det är andra gången men den här gången hann jag plocka de vikter jag ville ha.

Läs om passet här

Direkt efter gick jag ner i gymmet och började springa på löpbandet. Trodde inte att mina luftrör skulle hålla för en runda ute i kylan. De stänger kl 21:30 så jag hann med en 5km runda som jag klarade av på drygt 25 minuter.  

Precis när jag skulle börja fick jag en uppstötning som jag knappt hann och reagera på och svalde. Det kändes ok så jag körde på.

Men efter dusch och en kopp te under bloggandet mår jag inte alls bra. Hoppas att det är salladen som inte var helt ok. Vill verkligen inte blir magsjuk.

Trots att jag är noga med att tvätta händerna, att inte ta i vad som helst, använder armbågen för att trycka på knappar mm så har jag blivit lite hängig. Det känns inte helt på topp i luftrör/hals och huvudet känns tungt. En sådan där nästanhuvudvärk.

Igår muskelvärk idag hängig. Andra träningsfria dagen. Jag hoppas verkligen att min tendens till förkylning beror på dålig sömn. Det blev långt senare i säng än vad jag önskade igår och det tar väl ut sin rätt nu.

Planen var att köra basketträning med tyngd på ben under fysdelen idag. Eftersom att jag var tvungen att skjuta på löpningen igår tänkte jag att jag kunde ha kört ett pass efter basketträningen. Men det sket sig ju helt och hållet. idag körde jag tjejernas träning men min egna blev inställd. Annars hade jag nog gått dit oavsett tillstånd.

Kroppen är tung, huvudet är tungt och är allmänt seg. Hur ska man kunna släpa sig runt på en löparrunda om ens kroppsdelar känns tunga att bära?

Ska se till att jag kommer i säng i tid idag så att jag kan vakana pigg imorgon och förhoppningsvis är alla dessa symptomsom bortblåsta. Och kroppen lätt som en fjäder.

Förvirrad som jag är och många bollar i luften är det inte bara nödvändigt att jag planerar min träning. Jag måste se till att den skrivs in i kalendern med påminnelser. Skulle jag köra HIT-träning, springa intervall eller långpass? Helt omöjligt att hålla reda på annars.

Igår var jag helt säker på att jag skulle köra HIT idag. Men så plingade det till i kalendern. Idag skulle jag köra ett långpass! Lite skänt tänkte jag med tanke på hur det känns i armarna efter basketträningen igår.

Men när jag under mina tjejers träning skulle visa hur man utförde "Jorden runt" gjorde det ont i något som jag tror kan vara ett muskelfäste ellet liknande i ena skinkan.

Det gjorde ont för varje steg. Så jag bestämde mig för att ta det lungt idag. Därför åkte jag och kollade på när min dotter stötte kula så slapp hon ta sig hem själv, utan fick åka bil hem.

Jag tror att uppkomsten av det onda i Gluteus Maximus (muskeln i skinkan) tror jag kommer från mitt senaste löppass.

Nu ska jag ta en kopp te och massera mig på valda punkter för att förhoppningsvis kunna vara fit for fight till basketträningen imorgon. Coachen har hotat med benträning imorgon. Och har jag tur kommer jag kunna köra långpasset efter basketträningen. :)

Efter sen träning igår, handling, packning, endast ett par timmars sömn, 6 timmars bilkörning  och en heldags skidåkning är jag ganska mör. Dessutom har kosten varit av den snabba varianten snarare än kvalitét. Energin är helt slut.

Basketträningen igår slutade klockan 21 igår. Direkt efter träningen åkte jag förbi affären för att ha lite mat hemma till sonen som skulle stanna hemma.

När allt packande och allt annat som var tvunget att fixas innan resan skulle jag se till att få ett par timmars sömn. Det gick sådär. Jag sov och vaknade om vartannat i 2 timmar innan det var dags att gå upp och börja packa bilen.

Resan upp gick bra. Jag hade laddat med massor av kaffe, mackor och nötter för att hålla mig vaken. Jag sjöng,  sittdansade och gjorde försök till lite gymnastik/rörelse sittandes för att inte stelna till helt och hållet. Dessutom kunde jag känna hur träningsvärken började smyga sig på.

När vi kom till Vansbro tog vi en paus. Såg till att röra på mig så mycket som möjligt och andas in kall luft.

Väl framme åt vi lite hotellfrukost, som tyvärr inte var så bra som den brukar, men hungrig som man var så gick maten ner i varje fall.

Efter frukosten gick vi över och till skidboden och hyrde skidor. Kolla vilka snygga skidor jag fick.

Solen strålade men det var ganska blåsigt. Men med rätt klädsel så var det bara mysigt att åka.

Framåt fyra på eftermiddagen var jag så trött att jag kom på mig själv att nicka till lite i liften. Kämpade mig ner för ett par backar till för att få åka tillsammans med min dotter.

Vi gör den här resan varje år och det brukar inte vara såååå påfrestande som det var denna gång. Men jag tror att det helt och hållet har med sömnbristen att göra. Det blir en tidig kväll så att jag har ork att åka hela dagen imorgon.

En mör kropp som lägger sig idag med riktigt trötta ben.

Jag vaknade med ett ryck klockan 7 i morse. Jag hade försovit mig. När ljuset genom fönstret väckte mig konstaderade jag att jag måste ha stängt av väckarklockan i sömnen. Lite smått krasslig men hade så mycket inbokat på jobbet att jag masade mig upp i varje fall.

Jag hade en del möten inbokade på jobbet och efter jobbet skulle jag vidare till XL-Galan och kolla när min dotter skulle springa 4x200m stafett. Då var jag vara tvungen att hitta alla sätt att "friskna till".

Till frukosten såg jag till att få i mig både proteiner, C-vitamin och andra vitaminer. Som lite extra hjälp tog jag lite kosttillskott.

   Under dagens fortsatte jag att stoppa i mig för att lindra den eskalerande krassligheten. Jag käkade zyx........

Till fikat hoppade jag kaffet och ersatte det med lite te....

Jag kände mig helt ok på förmiddagen. Men framåt eftermiddagen började jag känna mig lite illamående också och en huvudvärk kom krypande. Tog därför också en huvudvärkstablett.

Men kampen mot illamåendet fortsatte. Jag var livrädd för att ha åkt på magsjuka. Jag ville absolut inte missa XL-Galan eftersom att min dotter skulle springa.

Jag tog det lungt, gick långsamt, drack mycket och höll mig så stilla som möjligt. När jag kom till Gullmarsplan köpte jag lite vitaminvatten i pressbyrån. Och plötsligt var jag "hur frisk som helst". Jag mådde bra och tänkte att nu kommer jag att överleva den här kvällen.

Jag och min mamma satt på läktaren och kollade in min duktiga dotter som sprang första sträckan på stafetten. Hon sprang allt vad benen bar i 200 meter och gjorde en jättebra växling trots att hon är väldigt ny friidrottare.

Sedan var det bara och vänta in att alla heat var klara för att höra om de gick vidare till final. Det gjorde de inte men tränarna var mycket nöjda med deras insats då de gjorde ett bra lopp med snygga växlingar.

Sedan var det invigning och de "stora stjärnorna" skulle börja sin tävling.

På arenan i andra roller än tävlande, kunde vi se stjärnor som Stefan Holm, Kajsa Bergkvist och Carolina Klüft.

Vi satt och kollade på hela XL-galan och fick se fantastiska insatser av Angelica Bengtsson (stavhopp), Emma Green (Höjdhopp) och Iréne Ekelund (60m) som endast 15 år gammal gav sina äldre medtävlande en match.

Ni kan läsa mer om galan här.

Ju senare det blev desto mer blev jag påminnd om att jag är förkyld. Väl hemma på hemmaplan började näsan rinna till ordentligt. Nu ska jag köra ett sista steg för idag mot en frisk kropp. EN GOD NATTS SÖMN!

Planen att hålla mig frisk hela året har redan spruckit, men mitt löfte till mig själv var ju att hålla mig friskare i år än vad jag var förra året och det loppet är inte kört än. Nu när irritationen gått upp i halsen sätter jag in alla tänkbara resurser för att sätta stopp för det här viruset. ALL IN

Jag vaknade på morgonen och det kändes värre i halsen. Jag startade dagen med en enkel huskur, gurgla saltvatten. 

2 dl jummet vatten

2tsk sakt

Det lindrade en aning men efter att ha andats in lite kall luft på vägen till jobbet så kom den stickande känslan tillbaka. Vid centralen där jag skulle byta till tåg var det ca 10 minuter kvar till tåget skulle gå. Då slank jag in på Blueberry och köpte mig en Chai Latte. För att få i mig lite antiflamatoriska nyttigheter.

Det var skönt för halsen att kom lite varmt gott te och lindrade en aning. Det gjorde i för sig mina koppar kaffe på jobbet också.

På jobbet sen bjöd en kollega mig på sugtabletterna Zyx, som bedövar och lindrar. Grejen är den att jag inte alls känner mig sjuk, det är bara halsen. Så när jag hade tagit en sån så kände jag mig frisk. 

En annan kollega tipsade om en kopp te med wiskey och lite honung. Dock inga proportioner. Har bara hakat på tedelen, wiskey är inte riktigt min grej. I för sig funkar Irish Coffee men jag har aldrig testat "Irish tea" ;-)

Hemma fixade jag en snabb middag, pasta med het tonfisksås.

2 burkar tonfisk

1/2 fänkål, tärnad

2 röda lökar, hackade

2 rivna morötter

1 vitlök

2tsk sambal oelek

1 burk creme fraishe

Fräs lök, fänkål och morötter mjuka. Ha sedan i tonfisk, pressad vitlök, sambal oelek och creme fraishe. Koka upp och servera med pastan.

Efter middagen som var klar på mindre än 30 minuter, åkte jag till tjejernas träning och sedan vidare till min egna basketträning som endast bestod av skott övningar då jag inte var ensam om att vara lite krasslig. Men det var lockande att köra på eftersom att halsen inte alls kändes av. Så det var bara av rent förnuft och hela tiden påminna mig om att halsen inte har blivit bra av mina kurer, bara lindrand symptom.

Dags att sova. Kanske ska ge mig på den där huskuren jag blev tipsad om i varje fall. Jag menar, det är ju All in för att bli frisk nu.

   Den här irritationen i mina luftrör verkar hålla i sig lite längre än önskat. Jag önskar inget hellre än att det försvinner. Satt och planerade min träning för ett antal veckor framöver och det gör att man taggar till och längtar till kommande träningspass. Det gör det hela ännu mer frustrerande.

Nu är jag inne på min 3:e dags vila pga luftrören och abstinensen har börjat visa sig. Och inte blev det lindrigare av att jag planerade träningen för att antal veckor framöver. Jag blir så taggad när jag planerar min träning. Det blir som att jag vill sätta fart med en gång.

Men första inplanerade passet är på fredag, ett löppass. Jag hoppas verkligen att mina luftrör går med på det. För nu är jag taggad till tusen. Det är lite drygt en månad kvar till årets första lopp, premiärmilen.

Vi är 5 från jobbet som ska springa det ihop.

Planen är att jag på fredag ska köra ca en mil i lungt tempo

Lördag tänkte jag köra cirkelfys följt av ett intervallpass på löpband. Har aldrig varit något fan av löpband, men det är svårt att köra intervall ute nu när snö och is täcker hela Sveriges yta.

Söndag väntar ett långpass på 13km.

Men detta fungerar ju bara om jag lyckats återhämta mig helt. I värsta fall får jag omplanera.

Längtar till jag är helt frisk och stark!

Jag struntade i att träna i söndags men var inställd på att köra basketträning trots rivande luftrör. Bara för att det var så länge sen vi hade en ordentlig träning med laget. Men underlaget är fortfarande tunnt pga förkylnings- och influensatider. Så idag kurerar jag mig helt enkelt.

Jag kände att efter coachningen på mina tjejers match i söndags (som innebär en del ropande) att mina luftrör var irriterade. Därför hoppade jag över den planerade löparrundan och planerade dansen och såg till att få i mig en massa honungste istället.

Tyvärr går det ju inte över på en dag så det kändes lika illa i morse när jag vaknade. När jag insåg att mina vinterstövlar var alldels för trasiga i dragkedjan för att gå i bestämde jag mig för att jag lika gärna kunde vara hemma med mina luftrör och jobba hemifrån.

Jag ringde till ecco-butiken där jag köpt mina stövlar (för 2 år sen visade det sig när jag hittade kvittot) för att kolla hur länge garantin gällde. Det var 3 år! Bara de såg välskötta ut.

Efter jag ätit lunch åkte jag till butiken för att få dem lagade/utbytta. Expediten sa att de inte fanns kvar i min storlek i hela kedjan så jag fick välja ett par nya. De var något billigare än de jag "bytte in" så den duktiga säljaren såg till att jag kom därifrån med 2 par stövlar, lite medel för att få dem att hålla längre samt 2 par stövelskaft.

Det fick mig genast på gott humör och helt glömma bort mina onda luftrör. Och var alltså helt inställd på att gå på basketträning. Visade att det var stort bortfall, så när en av mina bästa vänner hörde av sig och ville komma förbi så kände jag att det var lika bra med en vilodag till.

Så hon kom förbi med 2 av sina härliga barn och käka, snacka skit och bälga en massa te. Så underbart! Det är alldeles för sällan vi ses! Idag var det den bästa kureringen av dem alla. Lite shopping och kavalitetstid med en go vän och detta på en arbetsdag. Nu när jag känner efter så käns luftrören mycket bättre :)