När det är så härligt vårväder som det varit idag är det svårt att hålla sig inne. Därför tog jag och sonen en promenad till lunchstället. Därefter stod städning och ett par pass på Friskis för att bocka av ett par rutor i utmaningen.

Ett härligt väder ute idag. När jag och sonen kommit hem igen från Tyresös bästa Thai-ställe som vi promenarade till kollade vi en stund på TV4-sport som visade Bajens hemmapremiär som slutade 1-1. Därefter var det läge att röja undan lite hemma. Dags för städning.

Klockan började närma sig kvällen och jag hade planerat in 2 pass på Friskis för att pricka av 2 rutor till på mitt utmanarkort.

Första passet var Yoga. Jag har kört Yoga förut, men aldrig på Friskis. Och det var många med mig, för de kommenterade att det var fler än vanligt på passet och då gissningsvis tackvare UTMANINGEN. Såhär beskriver Friskis sina Yogapass

Yoga 1 som jag körde, kändes lite mesig. Och jag kan inte påstå att den fick så högt meditativt betyg heller. Hon som höll i yogan ingav inte speciellt lugn. Men jag fick lära mig en ny andningsteknik för att andas långt ner i magen. Och visst blev jag lugn och lite "såsig". Passet drog över 5 minuter så jag fick springa in till stora hallen för mitt andra pass, Fusion som beskrivs så här.

Det här passt har jag gjort förut, och det var lika kul nu som då. Samma musik och kreografi i princip med ett par små förändringar. Även här kunde man se att det var människor som kom just för utmaningens skull. De hade lite svårt med "juckrörelserna". Troligen mer psykologiskt än fysiskt. De vågade inte heller ta ut rörelserna vilket gjorde att de rörde sig mindre över golvet och det blev lite krockar här och var. Extra många på det här passet också.

Det blev riktigt svettigt på det här passet, mer än vanligt. Men fysiskt sett inte så utmanande för mig. Men jag ser den här dagen som välgörande mjukträning.

Two more down, seven more to go.

När jag kom hem fixade jag middag med klimatsmart tänk. Jag tog tillvara på matvete som blivit över och blandade ner massa andra grönsker som behövde tas om hand till en sallad. Stekte ett par kycklingfiléer ugnen som jag sedan skar ner i bitar och blandade ner i salladen. Lite hemmagjord ceasardressing och lantbröd stekt i kokosolja och vitlök. Klyftade ägget som blev över vid frukosten och la på tallriken som dekoration. Mumsigt!  

Den här helgen har jag lyckats pressa in mycket i mitt tidsschema. Det kräver att man har andra omkring som hjälper till lite på traven. Men jag har lyckats. Jag fick till allt jag och ändå hunnit med lite träning. Det går om man vill.

Det blev som ejn lång helg när det kändes som att den började redan i torsdags, då vi gick ut och bowlade med jobbet. Träningen fick stå tillbaka den dagen men man behöver sådana dagar med. Som jag skrev om igår så fortsatte det med teambuilding med mina små baskettrjejer. Bowling och basket (vilket blev lite lättare träning). Dessutom hann jag med lite trevligt umgänge  med mina underbara vänner och ett danpass utan dess like. Man behöver inte ha träningskläder för sig för att det ska ge kroppen en rejäl utmaning.

Lördag vaknade jag upp pigg trots lite sömn. Lite frukost och snygga till sig inför stundande dopet. Doppresenten var kvar att inhandla. Så vi åkte iväg lite tidigare för att inhandla lite fina kläder till den lilla killen. Dopet ägde rum i Tyresö kyrka, Sveriges populäraste kyrka att gifta sig i.

Lilla Kelvin som döptes var glad och nöjd genom hela dopet. Han skrek inte en enda gång. Även vid dopkaffet verkade han trivas rätt bra.

Det blev en ganska kort stund för mig och när ingen vågade hugga in först på korv och tårta så såg jag till att starta. Jag skäms inte över att vara först att hugga in. Dessutom så skulle jag ju snast åka till Tensta för att coacha mina tjejer i en basketmatch. Jag kunde ju inte låta hela dagen gå och vara helt tom i magen. (Även om det hade varit bättre att fylla den med annat än korv med vitt bröd och prinsesstårta).

När jag ätit bled jag in på toaletten och bytte kvajen och kjolen till mjukisbyxor och min coachjacka. Dottern gav jag mitt busskort så hon kunde få äta tårta i lugn och ro och åka hem själv. Sen gasade jag iväg till Tensta.

Det blev lite tajt med tiden då jag missade infarten till Tensta. Det var så rörigt pågrund av vägbygget där. Så det blev en sväng bort till Barkaby och vända tillbaka.

Tjejerna kämpadr på väl och det var en jämn match. Det är kul att se när tjejer som vanligtvis är ganska försiktiga och nästan ber om ursäkt att de är på planen, tar plats och gör riktigt bra ifrån sig. Då ser man att träningen ger resultat. Lite svårt för dem att hålla reda på vad som gäller eftersom att jag har börjat förbereda dem för riktigt basket. Det här var deras sista Easy Basket match.

När jag åkt hem igen så började med middagen. Kycklingben med kokosmjölkstuvad potatis. Jag ville få i mig middag hyfstat tidigt så att löpningen inte skulle bli så sen. Och magen behövde mat innan passet.

Det kändes hyfsat bra första kilometern och då kom jag att tänka på att jag hade en skuld att betala på pizzerian från när min dotter hade varit där och handlat med mitt kort som inte fungerade. Vänliga som de var fick hon med sig maten i varje fall och så lämnade hon mitt nummer.

Så jag sprang hem och hämtade kortet och bestämde mig för att min testrunda skulle gå ner till pizzerian. Jag sprang dit betalade min skuld och sprang sedan hem igen. Totalt blev det drygt  tre och en halv kilometer.

Inga känningar i baksida lår men lite i vaden strax under knät på utsidan. Så det får fortsätta bli lungt med löpningen att tag till. Väl hemma igen körde jag lite styrkeövningar för höft och ben. Därefter blev det filmkväll.

I morse upptäckte jag att det saknades bröd så då fick det bli en power walk ner till affären (+ en liten extra sträcka). Det gjorde inte ont, men jag känner att vadmuskeln under knät inte är helt hundra. En promenix på 2,3 km.

Så till alla som säger att de inte har tid att träna vill jag säga, det går om man vill. Det handlar "bara" om att tänka till och planera. Ikväll blir det lite välgörande Yoga och direkt efter Fuego så jag kan bocka av 2 pass till i UTMANINGEN.

Nu är det fokus, bort med värken i benet. Planen är ju att vara i full gång med löpträningen nu. Men problemet med benet sätter käppar i hjulet. Det är fruktansvärt frustrerande. Men då är det bara att rehaba och stärka.

Igår innan jag gick och la mig smörjde jag benet med Voltaren gel. Och i morse så drog jag på ytterligare ett lager. Men för att fortsätta kampen mot värken tog jag med mig en tennisboll.

Bollen använde jag när jag satt inne på möte. Jag rullade bollen under låret, bak i korsryggen och under fötterna.

Bollen tog jag med för att kunna massera musklerna i benen och för att trigga lite punkter under foten. Det är oerhört skönt att sätta tryck mot trampdynorna.

Det hände ibland att bollen flög iväg under mötet och studsade mot lite väggar och golv. Men mina kollegor var väldigt tålmodiga och hjälpte mig fånga bollen. :)

Varje gång jag har kört någon form av stryrketräning har det känts lite bättre i benet. Så imorgon när jag får möjlighet till morgonträning eftersom att jag inte ska sitta på kontoret imorgon så ska jag ge mig på ett Core pass. Och då får jag dessutom en signering i UTMANINGEN.   

Idag var det dags för ett testpass med de nya skorna. Skulle det göra någon skillnad att springa i de nya skorna, eller är det för tidigt? Jag kände av benet lite under dagen. Inte ont, men jag kände att här gör det ont om jag springer.

Jag kände när jag promenerade lite raskt i mina stövlar att jag har punkter som gör ont när jag springer. Så jag kände liksom inte av själva smärtan. Och raskt var jag tvungen att gå eftersom att jag kom iväg lite senare. Det resulterade i att jag inte hann laga någon mat innan det var dags att ila iväg till mina tjejers basketträning.

Satte på mig löparskorna när jag åkte iväg till baskethallen.

Jag hade inga som helst känningar under hela tjejerna träning. Jag utövade inte mycket mer än när jag visade övningar så jag belastade benet ganska marginellt.

Efter tjejerna träning körde jag bort till hallen där min dotter tränade friidrott. Där ställde jag bilen för att köra en liten löparrunda. Redan efter drygt 1 kilometer fick jag känningar i benet. Men det är inte hela benet längre utan punktvis. Vet inte om det är positivt eller inte. Men nu kommer jag att vila benet ett par dagar, så får vi se om det blir bättre. Jag ska försöka komma ihåg att strecha en del dessa dagar.

Jag lyckades ta mig runt ca 3,6km som jag blandade med lite gång och stooooora rörelser. Bara för att det gjorde ont.

Vartannat steg gjorde jag högt knä. Sedan gick jag över till att ta väldigt långa steg. Jag varnvade detta med lätt jogg och vanliga gång. Det är på dessa punkter jag får ont när jag springer.

Jag tog mig runt på 23:15, sen fick jag nog. Det är nog ett par dagars vila som gäller nu.

Suck! Inte alls kul. Jag som varit (och är) så taggad att jobba mot 45 minuters gränsen.

Det är alldeles för tidigt att döma ut de nya skorna. Och antagligen gav jag mig ut alldeles för tidigt för att kunna sätta fingret på att det var de gamla skorna som var orsaken till värken från början.

Jag ser det som ett litet bakslag, men det sänker mig inte. Snart är kag tillbaka.

Just nu ligger fokus på att heala och bygga upp benen så att jag kommer att klara av att genomföra kommande löparrundor. Det känns redan bättre i benet och jag kommer att fortsätta med alternativ träning tills mitt ben är redo.

Imorse ringde klockan alldels för tidigt. Jag hade glömt att ställa om den till lördagstid. Tiden jag måste gå upp för att hinna skjutsa dottern till hennes friidrottsträning. Som vanligt  blev vi lite sena. Förstår inte att det ska vara så svårt att komma itid till hennes lördagsträningar.

Under hennes träning åkte jag och storhandlade. Jag hade först planer på att åka till Friskis för att köra Cirkelfys. Men jag tänkte att även om det känns bättre sedan Cirkelgympasset igår så är det nog dumt att köra ett för benen hårt pass dagen efter. Därför fick det bli en rask promenad istället när vi kommit hem och käkat lunch.

  
Jag lyckades få med mig båda barnen. Promenaden ledde till Centrum där de båda snyggades till hos frisören. Lite shoping och fika sen var det dags att gå hem igen. Totalt blev det en promenad på 5.3km utöver shopingrundan i centrum. ;-)

När jag kom hem tog jag fram tennisbollen och masserade mina ben. Nu jäklar ska de bli bra!

Värken i benet fortsätter så löpningen får stå tillbaka ett tag och jag får koncentrera mig på styrketräning istället. Till idag hade jag bokat in mig på cirkelgym igen. Och efter passet gav instruktören oss en utmaning.

För att slippa släpa träningsväskan till jobbet så fick jag sonen att ställa upp med att möta upp mig vid gymmet för att ge mig väskan och träningskortet. Det blev lite på håret men jag hann. :)

Jag var lite orolig för benet men tänkte att jag skulle känna efter och köra så hårt som känns bra. Det kändes förvånadsvärt bra. Jag kunde köra på utan anpassningar och efter passet så kändes det riktigt bra. Men jag är inte helt kurerad än.

Jag pratade med instruktören efter kring mitt ben och han tyckte att jag skulle gå till Runners store eller Löplabbet för att prova ut ett par skor anpassade efter mina fötter och min löpstil. Det tål att tänkas på.

Stationerna var precis de samma som sist jag körde och lika kul. Den här gågnen körde jag sida vid sida med en annan instruktör, fast nu var han "bara" deltagare.

Efter nervarvningen tipsade instruktören oss att anta "Utmaningen". Det går ut på att man ska prova minst 12 olika pass mellan 2 och 30 april.

Självklart hoppade jag på. Det är ju lite min filosofi, att prova allt jag kan. Inser när jag läser det här kortet att jag måst ge Indoor Walking en omgång till och Spinning. Inte riktigt mina favoritpass. Men vill man kunna vinna utmaningen så.... Det utlovas fina priser.

Det kan vara bra att köra det här nu när jag bör ägna mig lite åt alternativ träning.

Ganska skönt att ha träningen avklarad tidigt på kvällen. Hemma sen kollade jag lite i skåpen vad jag hade hemma som jag kunde laga middag på. Det fick bli paj.

Botten är gjord på:

1 dl Jordnötssmör

0,5 dl Kokosolja

1 tsk salt

1dl Pofiber

2 msk Fibrex

2 msk vetegroddar

2 dl Vetemjöl

Vatten

Jag tog allt "lite på känn" så jag kan inte ange mängd riktigt, det är bara ca mått. Jag förbakade skalet medan jag gjorde fyllningne. Fyllningen innehåller:

ca 600g fisk skuren i tärningar (lax och torsk)

0.5 tsk koriander

0.5 liter broccoli

2 vitlöskklyftor , pressade.

Jag började med att steka vitlöken i lite olja med koriander. Sedan ner med broccoli och till sist fisken. Toppingen innehåller:

3 dl turkisk yoghurt

2 ägg

lite citronsaft

salt och peppar

1 msk hummerfond

Vispade ihop allt och hällde över allt över pajem. Avlsutade med några skivor mozzarellaost. In i ugnen på 220grader till den fått fin färg. Mums!

Mitt ben har krånglat en del. Med lite insatser så hade jag fått en förhoppning om att kunna köra med full fokus på 45 minutersgränsen. Idag var det intervallträning på schemat.

Jag hoppade boxen idag för att komma igång med löpningen. Med lite vilja skulle det säkert gå att få in båda, men jag orkar inte stressa. Istället bestämde jag mig för att äta i lugn och ro, smälta maten och sen ge mig ut.

Matplaneringen ar varit lite dålig så jag fick spontant slänga ihop lite mat. Det går ju så fort nu när jag har varmluftsugn.

Kycklingbenen la jag ner i en form fryst. Saltade, pepprade och droppade över lite citronsaft. In i ugnen på 200g till den fått en innertemp på 75 grader. Risblandningen gjorde jag så här:

1 strimlad chili

2 vitlöksklyftor, pressade

1 bit vitkål, strimlad

1 röd paprika, strimlad

1 halv zucchini, strimlad

4 portioner ris, kokt enligt förpackingen

paprikapulver, salt och peppar

1 msk kycklingfond

2 dl vatten

2 tsk creme di balsamico

Först fräser man chili och vitlök samt lite paprikapulver, därefter lägger man i vitkålen och zucchini. Efter ytterligare ett tag lägger man ner paprikan. När allt har blivit mjukt häller man ner det kokta riset. Blanda kycklingfond, vatten, creme di balsamico, salt och peppar. Häll sedan ner det i risblandningen. Klart.

När maten fått smälta i någon timme gav jag mig ut för att köra lite intervaller.

2 km uppvärning

Stegringslopp 4x70m med lugn gång tillbaka

4x4minuter med 90 sekunders vila. Fart ca 4:26-4:40

2 km nerjogg

Under nerjoggen gjorde det ont i benet, men jag ville bara hem så jag körde på.

När jag kom hem körde jag 20 minuters lättare styrketräning. Armhävningar, höftlyft, siddoplanka, vanlig planka, knäböj mm. När jag gjorde utfallssteg gjorde det alldeles för ont. Jag blev tvungen att strunta dessa.  

Efter styrkepasset kändes det kanska bra.

Att gå upp för trappan var inga som helst problem. Men nerför.... aj aj aj

Jag hoppas att jag kommer kunna köra cirkelgym imorgon. Det är kanske till och med bra för mitt knä.

Nu i påsktider är det många som har svårt att stå emot sötsuget. Och många av dessa vill inte tro att andra saknar det sötsuget. De tror att man plågar sig och inte unnar sig något alls. Men om man inte stoppar i sig massa sött så har man heller inget sötsug.

Jag minns när min son var liten och vi inte ville att vår son skulle få i sig något sött de första åren. Vi satte 3 år som gräns. Detta var det många som hade svårt att förstå det. Man fick många skeptiska blickar och även kommentarer om att det inte var snällt att undanhålla honom sötsaker.

Men han hade ingen aning om vad sötsaker var. Han drack inte saft eller läsk och fick heller inget lördagsgodis. Det var just detta som männsikor runt oss hade så svårt med.

"Men det är ju kalas!" "Om man håller sig till lördagar är det väl ok?" "Men det är väl inte schyst att han bara ska få vatten".  

Det var till och med så att en del försökte smyga åt honom sötsaker (Ja vuxna människor!). Men som tur var så fick han ingen smak för det och ville inte ha förrän han började skolan. Han bad om mjölk på kalasen och smetade bara ut tårtan på tallriken.

Jag anser fortfarande att jag var SNÄLL som inte gav honom sötsaker och inte gav honom "sötbegäret". Idag är det tack och lov fler som håller med mig som jag upplever det. Så det går åt rätt håll.

När en go vän till mig valde att ha godisstopp tillsammans med sin dotter och dottern hoppade av ställde hon sig frågan om hon skulle fortsätta själv eller bara återgå till lördagsgodis. Frågan ställde hon på Facebook och hon fick genast kommentarer som syftade till att hon som rör sig så mycket kan unna sig och att det inte är värt att plåga sig. Men faktum är att håller man sig bara borta från sötsaker så minskar sötsuget.

De som hävdar att man plågar sig har ju ett eget sug och skulle kanske må bra av att avstå själva.

Generellt sett verkar de vara väldigt inskränkta på att det skule handla om vikt. Socker ger dig inte bara fler kalorier att göra sig av med. 

Socker är beroendeframkallande och vid över konsumtion blir du mer infektionskänslig, har lättare för att skada dig och för att inte tala om hål i tänderna.

Jag har ätit lite godis under påsken, men inga mängder. Mest lite för "artighetens skull" när någon bjuder. Jag plågar mig inte alls. Jag har inga som helst problem med att låta bli sötsaker. Jag kan "falla dit" om jag är hungrig och det finns lättillgängligt när socker fallet slår till. Men då rör det sig mer om chips eller likande som mättar lite. Det gör inte godisråttor.

Så jag plågar mig inte. Jag har inte suget. Det skulle plåga mig mer om jag är hungrig och känner lukten av mat. Där kan vi snacka tortyr!