Planen var att åka till Kolmården men mina tonåringar var inte alls sugna. Så det blev en lugn härlig dag i solen hemma, med lite lättare träning och trädgårdsarbete som gav mig en mindre kul upptäckt som kräver en stark kropp.

Vaknade upp och dukade upp en frukost med ägg, grape och naturell yoghurt med nötter, honung och kokosflingor. Barnen var inte all sugna på att kliva upp eller att åka iväg på några äventyr. Så vi stannade hemma och började pyssla lite hemma istället.

Sedan bestämde jag mig för att ge mig ut på en #joggpromenad. Eftersom att jag ska se till att springa på mjukt underlag så promenarade jag ner till spåret. En promenad på 1,5km. Sedan varvade jag 1 minuts jogg med 2 minuters gång. Totalt blev det 7 minuter jogg på den 5,7km långa rundan. Och se vilken miljö jag #joggade och #gick i.

Svensk #sommar när den är som bäst! :)

Sista joggstreckan kände jag av lite i benet. Inte så ont som sist när jag körde här sist. Men det försvann när jag promenarade hem sen.

När jag kom hem igen så #stretchade jag på min stora veranda och gjorde mina rehabövningar för rygg och ben, samt lite #coreövningar.

Jag gjorde några "solhälsningar, #kobran och #hunden. Sedan stretchade jag enligt lite klassiska stretchövningar. Avslutningsvis körde jag kompassen och draken.

Efter lunchen åkte jag iväg och köpte lite verktyg för att kunna ge mig an min trädgård/altan. Det blev en spade, em kratta, Roundup och ett set bits till skruvdragaren.

Jag fick bli varse att det inte skulle bli helt lätt att plantera mina buskar. Jag upptäckte att de som gjort den här altanen hade struntat i all växtlighet under altanen. Så där var det ett gäng stora rätter efter bla syrenbuskar. Jag lyckades få bort en men måste ge mig an resten en annan dag. Min kropp är inte tillräckligt stark än att kunna ta allt på en gång. Gav upp efter ett tag och gick in och lagade middag istället.

Det blev en ljummen lax och pastasallad med risoni.

Laxen (500g) ugnsbakade jag med salt, peppar och pressad citron. Under tiden som den blev klar kokade jag risonin (200g) och blandande salladen. 50 g bladspenat, 1 röd paprika i tärningar, 2 gul paprika i tärningar, 1 bit gurka i strimlor och ca 100g coctailtomater som jag halverade. Sedan blandande jag allt med en dressing på 1msk vitvinsvinäger, lite salt och peppar och franska örter samt ca 2msk oilvolja.

Till detta testade vi ett nytt knäckebröd. Riktigt gott, krispigt och lite salt.

Känslorna inför morgondagens lopp har verkligen svängt fram och tillbaka. Ska jag delta eller ska jag spara på kroppen? Mina knän som spökar och ryggen som inte är på topp. Men jag tycker inte om att ge upp när jag bestämt mig för något.

Efter träningen igår när jag kände av knäna trots en ganska kort runda, kändes det inte alls kul. Jag höll inte speciellt högt tempo men när jag kom in på löparbanan på IP så kom känningarna.

Och de senaste dagarna har ryggen kommit med lite krämpor. Men allt känns trots allt som muskulärt så med lite stretching hoppas jag på att jag ska vara brukbar imorgon.

Många skulle nog kalla mig idiot som ens planerar att genomföra loppet men jag vill inte ge upp. Men jag får nog sänka kraven lite. När jag läste i min bok "103 mentala metoder" fick jag lära mig att man ska sätta upp 3 typer av mål inför varje tävling.

Resultatmål: Jag planerar att komma i topp 4 av mina kollegor

Prestationsmål: Målet är att komma under 50, dvs springa på bättre tid än under premiärmilen

Känslomål: Känna att jag genomfört ett bra lopp

Det är svåra mål med tanke på hur min kropp mår. Men jag vill ju ändå utmanas. Jag stävar efter att klara 3 av 3 mål, men annars bara nå så många mål som möjligt. Frågan är om man kommer att kunna nå känslomålet om man misslyckas totalt med de 2 andra. Hade rygg och knän varit bättre hade målen varit mer hårt satta men nu är de lite lägre.

Jag hade funderingar på att spela basket idag med divsion 2 tjejerna som kommit in i klubben. Men jag valde att ta det lungt och ladda till imorgon, spara på kroppen. Så när jag kom hem satte jag igång med middagen i lugn och ro. Fick ett extrabarn till idag. Extrabarnen och dottern var och badade medan jag lagade mat. Idag skulle det bli libanesiska järpar med rostad paprika med bulgur och tsatziki. Jag började med att fixa kryddblandningen till järparna. Av blandnigen tog jag sedan en matsked.

Kryddblandingen består av:

1/2 tsk malen vitpeppar

1 tsk muskotnöt

2 tsk malen kryddnejlika

2 1/2 tsk malen kardemumma

2 1/2 tsk malen kanel

3 tsk spiskummin

3 tsk malen ingefära

Det som var kvar av kryddplandningen när jag blandat det med köttfärsen la jag i en burk för att använda vid annat tillfälle.

I övrigt i järparna hade jag 650g nötfärs, 2 gula lökar och 2/3 tsk salt. Innan jag formade järparna och stekte fick färsen vila en stund och dra åt sig alla kryddor.

Jag tycker att det blev riktigt bra. Paprikorna gick dock inte hem hos barnen. Receptet jag inspirerades av hade varken bulgur eller tsatziki, men jag tror att det är en bättre uppladdning inför imorgon om man tillsätter detta. Plus att det går hem mer hos barnen.

Lite just dance med barnen och faktiskt en stunds TV-tittande på Biggest Looser. Shit vad de har kämpat väl och snart är det final. Idag var det ett sådant där snyftprogram när de fick träffa sina nära och kära.

Att prova på nytt och ändra på sina rutiner kan vara bra för den personliga utvecklingen och höja motivationen. Och man kanske till och med får tag på något man gillar. Så det är alltid bra att våga prova. Ibland går det bra och ibland kanske inte fullt så bra.

Igår när jag var och handlade köpte jag ett nytt snack som jag hade som mellis idag. Jag har ju ganska nyligen lärt mig tycka om oliver, men då är det i huvudsak svarta oliver. Jag tog med mig gröna oliver med chilismak.

Den här smaken var inte hullt så god som jag hoppats, men tillräckligt för att jag skulle få i mig hela påsen. En kollega berättade att hon provat någon annan smak som var mycket godare. Men hon mindes inte vilken smak det var. Jag har ju svarta med havssalt hemma som jag kommer testa någon annan dag. Hoppas att det är den hon talar om. :)

På min löparrunda idag tog jag det lungt bara för att få ordning på mitt ben som inte vill bli riktigt bra. Jag var ju tvungen att avbryta i förrgår. Idag sprang jag hela sträckan men fick onti benet efter 3-4 kilometer. Jag började tänka på löpsteget, hållningne och allt annat som kan påverka.

I uppförsbackarna känns det av mindre eller inte alls. Så när jag prungit ca 6 kilometer bestämde jag mig för att prova på någonting nytt. Jag vände på mig och sprang baklänges. Och det hjälpte, smärtan i benet försvann. Så hela vägen hem sen, alltså i ca 1,5 kilometer, så sprang jag baklänges till och från. Det var en lyckad rutinförändring. Men min fundering blir genast då, beror alltså problemet med benet på dåligt löpsteg?

Det är något jag ska ta mig en funderare över.

Min totala runda på va på 7,4 kilometer vilket jag med lungt tempo sprang på 44 mineter, dvs ett tempo på 6min/kilometer.

Bästa sättet att behålla motivationen är att sätta upp mätbara mål. Man kan ha visioner, dit man strävar, man kan ha långsiktiga mål som man räknar med att uppnå och många många delmål. För att ha koll på hur det går behöver man ha statistik.

Statistiken är inte enbart för en enda lång tävling med sig själv. Det är även ett sätt att bara ha koll på hur det går, se vad man förbättrar och få koll på vad det är för förändringar man behöver göra i sitt träningsupplägg. På jogg.se där jag registrerat min träning, kan jag å all möjlig statistik. För löpningen är det mycket resutat, annars är det mer träningsfördelning.

Här kan man se hur min fördelning på löppass har varit de senaste 12 månaderna.

Här kan man se en fördelning av alla mina träningsformer.

Här kan man se att jag har fördelat träningstyperna lite mer över tiden. Nu är gruppträningen större än löpningen, även om det är marginellt, till skillnad mot tidigare år. Övrig träning är till stor del basketen.

Jag har hittills i år ägnat mig åt 99 st träningspass, snart sprungit 20 mil, och lagt ner mer än 82 timmat på träning, varav ca 17:37 timmar är löpning.

Det gör att jag ligger på 22:a plats i kommuntoppen. :) Det ska bli kul att följa och jämföra med andra år.

Det har varit en välfylld helg och känslan av att jag skulle behöva vila upp mig efter helgen infann sig igår. Men jag vaknade pigg och utvilad i morse. Och tur var väl det eftersom att det var en bilresa på ca 3 timmar som väntade mig.

Medan jag satt där i bilen så tänkte jag på mitt stackars ben som hållt på att krångla så länge. Som tur var hade jag en tennisboll i väskan sedan jag behövde sätta tryck under foten.

Så den la jag under låret under lite olika lägen för att massera en spänd muskel efter löparrundan. Så i över en timme mjukade jag upp mitt ben.

Det var roligt att träffa kollegorna i Motala. Sist jag var där pratade vi om träning och hälsa. Det första de säger til mig när jag klev innan för dörren (efter att vi konstaterat att det var kul att ses igen) så sa den ena kollegan att hon börjat springa sedan sist och den andra sa att han börjat äta mer sallad och gå ner i vikt. Det var kul att höra att de tagit till sig det man sagt och att de börjat leva ett hälsosammare liv.

När jag kom hem var det dags för städning igen. Jag skulle få över lite grannar på Tupperwareparty som min syster tjatat på mig att ha. Jag bjöd som vanligt på fruktsallad och turkisk yoghurt ned honung.

Min syster bakade Budapestbakelse som demo. Så en liten bit onyttigt åt jag idag. Jag köpte bla en burk som heter "Smooth chopper" och som jag tror kommer att komma till stor användning framöver när jag för mina smoothies.

Man drar i en del precis som man gör med en utombordsmotor till båt, och fort går det. Bara ett par drag så är allt hackat.

När alla gått svängde jag ihop en middag på lite fiberpasta med en tonfiskröra på tonfisk, krossade tomater, blad spent och tärnad  aubergine sant en liten skvätt grädde. Uppskaddades av båda barnen.

Därefter var det dags att hämta dottern på scouterna.

Till sist fick jag min löparrunda. Det var riktigt skönt och behagligt att ge sig ut och benen kändes starka. Men när jag sprungit i vad jag uppskattade till 2 kilometer ökade jag farten. Det gick bra till en början, men efter ytterligare 2 kilometer började jag känna av benet som jag kännt av tidigare. Och sista 2 kilometerna var jag tungen att gå.

Det skulle kunna vara så att jag lyckades mjuka upp benet under bilresan och nu när jag sprang och dessutom ökade på farten att det låste benet. För jag hade tom svårt att gått.

Efter "löparrundan" fick jag lite björnmassage av barnen. Frågan är om jag ska vila nu ett tag och forsätta vila och samtidigt massera mig själv med en tennisboll. Så snart, hoppas jag få springa helt smärtfritt,

Dagen började med härligt vår/sommarväder, med strålande sol och en sval bris. Uppklädda inför konfirmationen rusade vi ut i bilen för att åka till kyrkan. Att ta med sig kvajen visade sig vara ett bra drag.

Med tonårsbarn är det som med riktigt små barn. Man kan inte riktigt planera tiden för att det är alltid något som gör att du inte kan komma iväg som du planerat. Med riktigt små barn så blir man tvungen att utföra blöjbyten lagom till man fått på dem kläderna. Med tonåringar så tjatar man sig blå att de ska skynda på och när man ska sätta sig i bilen så bara måste de fixa håret, eller något annat viktigt.

Vi kom in i kyrkan samtidigt som kofirmanderna (!), så vi missade ju inget i varje fall. Kändes skönt att få synderna förlåtna stax därpå. ;-)

En rolig, inte så traditionell präst och ett litet roande uppträdande innan vi åkte vidare till konfirmationskaffet.

När vi kommit ut från kyrkan igen var solen borta och ju längre tiden gick, ju gråare blev det och till slut regnade det ordentligt. Så vi fick sitta inne och äta smörgåstårta och dricka kaffe. Jag mådde mycket bättre än vad jag brukar efter ha ätit smörgåstårta. Jag gissar att det har att göra med att min vän som gjorde dessa smörgåstårtor, kraftigt hade reducerat majonäsen och ersatt ett lager med färskost och ökat mängden gräddfil.

När jag sedan kom hem satte jag igång att sopa igen spåren efter helgens festande. När jag sedan även fått i mig middag gjorde min mage lite uppror. Det har inte varit bara hälsosam mat jag har fått i mig den här helgen. Dessutom hade det blivit 2 vilodagar eftersom att jag helt enkelt inte hunnit med annat. Så behovet av en löparrunda var enormt. Tänkte inte springa jättelångt, utan någonstans runt 6-7 kilometer.

Passet kändes bra och jag tänkte en del på löptekniken och fotnedsättningen. Dessutom kändes det som att jag höll ett ganska bra tempo. Som vanligt var det baksida lår som var den första kroppsdelen som började gnälla om att det var lite jobbigt. Flåset låg på en rätt bra nivå. Jag fick upp flåset med det utmanades inte direkt.

När jag kom hem kollade jag klickan på stoppuret (GPS-klockan var urladdad) och såg att det stod 48:10. Funderade på om det kunde vara ett sådant där pass där allt känns bra för att man inte tar i tillräckligt trots att det känns som man flyger fram.

Men när jag sedan efter duschen mätte upp rundan på jogg.se fick jag se att jag hade sprungit drygt 9,6kilometer. Det gav ett snitt på 5:00min/kilometer. Rätt ok tempo. Lite tungt var det i benen, men det berodde nog delvis på att kläderna blev lite tyngre av allt duggregn.

Kollade i min träningskalender hur min tränignsvecka sett ut. Även om jag inte kunnat följa min träningsplan för den här veckan fullt ut så var det en rätt bra träningsvecka.

Jag ligger för tillfället på 22 plats på antal sprungna kilometer under maj månad i min hurtiga kommun. :)

Avslutade den här helgen med fruktsallad och lite Turkisk yoghurt och magen mår mycket bättre.

Det har blivit lite omstuvning i mitt träningsprogram pga det lilla fallet för ett par dagar sen. Men det är även pga tidsbrist som jag inte riktigt kunna hålla schemat. Där jag minutiöst planerat in träning kommer det in saker emellan och spräcker schemat.

Det är galet mycket att göra på jobbet nu och jag försöker planera upp mina dagar. Men det är näst intill omöjligt då det kommer in nytt hela tiden. Mycket beror på de saker jag har fått ta över från en kollega som gått i pension.

Men jag tog mig i varje fall tiden att gå på min inbokade massagetid. Och idag fick hon ge sig an mina löparben.

Det var verkligen vad jag behöver. För tro det eller ej, jag kände mig lite öm efter Flexpasset igår. När det sedan var dags att åka hem kom jag inte iväg som jag önskade. Jag insåg att jag inte skulle hinna äta innan tjejernas basketträning. Men jag tänkte att jag skulle hinna laga den i varje fall.

Men på vägen hem så fick bussen problem med bromsarna så hemresan tog lite längre tid än vanligt. Så det blev bara att komma hem och vända i princip. Jag bytte om och packade basketväskan.

Eftter tjejernas basketträning så satt jag och pratade lite med 99-ornas träning om sommarträning och kommande säsong. När jag åkte därifrån för att ställa bilen vid den anläggning där min dotter tränar friidrott insåg jag att tiden hade rusat iväg. Och inte blev det bättre när jag tyckte att bilen lät konstigt. Det verkade som att hjulen var i behov av att dras åt mer. Så sagt och gjort, jag plockade upp reservhjulet, domkraften och andra verktyg för att komma åt fälgkorset så jag kunde dra åt bultarna.

När jag äntligen var redo att köra igång ett löppass var det bara 20 minuter kvar till dottern skulle sluta sin träning. Men jag kände att "den bästa träningen är den som blir av". Därför drog jag igång ett löppass som jag körde under min dotters resterande träning. GPS-klockan fick ingen kontakt (kanske pågrund av vädret, mulet) så jag fick mäta upp banan i efterhand på jogg.se

Jag sprang i ganska precis 20 minuter (20:12) och rundan resulterade i 4:05 kilometer, dvs 4:56min/kilometer i snitt. Jag måste nog planera annorlunda. Även om jag på pappret hinner köra ett ganska långt pass så blir det aldrig så. Jag kommer inte iväg från tjejernas träning så snabbt. Och allt som oftast är det något som hände som stjäl min tid. Imorgon planerar jag ett pass på Friskis efter tjejernas träning så då bara måste jag komma iväg i tid, för de tiderna kan jag ju inte justera på något sätt.

Planering, planering, det spelar ingen roll hur mycket man planerar, så är man tvungen att ändra på sina planer i varje fall. Upptäckte en tabbe i morse så det var bara att stuva om lite i tiden för att få till det innan gästerna skulle dyka upp.

När jag vaknade i morse funderade jag på att ta en morgonrunda innan allt drog igång, redan innan frukost. Men när jag kommer ner till köket och ska plocka bort det sista från baket igår, så inser jag att jag hade tagit fel burk. På köksbänken ligger en tom burk vanelinsocker (jo jag har sånt hemma) och inte bakpulver!!

Jag tänkte att kakan svällde lite väl lite igår när jag bakade.

Så jag såg till att få i mig lite frukost och sen slängde jag mig i bilen för att hämta upp dottern som sovit över hos en kompis och på vägen handlade vi nya bönor och lite glass och jordgubbar.

Väl hemma så hann vi med att baka, städa, äta lunch och få undan disken. Botten hann att kallna och även den hemmagjorda jordgubbssylt med honung som jag svängde ihop.

Tyvärr har jag varit lite dålig på att fota, men "hälsotårtan" gjorde jag till en jordgubbstårta. Recept på botten hittar du här. På botten la jag min egna jordgubbssylt som var lika enkel att göra som äppelmoset. Sedan lag jag på ett lager grädde som jag sötade med lite honung, fyllde toppen med färsa jordgubbar och stödde över lite kokosflingor. Uppskattades av nästan alla. Ett par barn var lite skeptiska och det var ett par som inte vågade när de hörde att botten var gjord på vita bönor. Fegisar ;-) Fast den smakade inte vita bönor alls och var heller inte sådär grynig som bönor kan kännas.

Den botten som jag råkade ta vanelinsocker istället för bakpulver skar jag upp som en kakak bara.

Utöver detta bjöd vi på:

Vaniljglass

Grädde

Fruktsallad

Turkisk yoghurt sötad med honung

Hallon muffins

Kanelbullar

Något för alla smaker alltså. Man kunde välja hälsolinjen eller vanligt kalasande. Och dottern verkade nöjd med hur hon firades in i tonåren.

Till middag blev det champinjon och räksoppa som jag serverade med ostgratinerade tortillabröd.

1 zucchini , tärnad

4 champinjoner, tärnad

1 chilifrukt, strimlad

2 vitlöksklyftor, finhackade

Paprikapulver, spiskummin efter smak

2msk tomatpure

8dl vatten

grönsakbuljong

1 frp crème fraishe

2dl kokosmjölk

3 grovt rivna morötter

3 dl räkor

Fräs zucchini, svamp, chili och vitlök till vätskan dragits ur. Tillsätt tomatpure och paprikapulver. Häll sedan ner allt utom morötter och räkor och låt sjuda i 10-15 minuter. Smaka av med salt, peppar och spiskummin. Häll därefter ner räkor och morötter och låt allt bli varmt.

Tortilla bröden delade jag på 4, bredde med färskost och hylade på en god ost och gratinera på 200gr till de får färg.

Efter middagen så var det dags att plocka disk igen. Men efter det fick jag min efterlängtade löparrunda. Idag skulle jag springa 8 kilometer. Vädret var disigt och det kändes som man sprang genom molnen.

Det gick kanon! Höll ett bra tempo och jag hade inte ont någonstans. Så skönt. Jag sprang ner till slingan vi har ganska nära. Det är riktigt kuperad bana med några tuffa backar och där sprang jag 2 varv. På vägen hem fick jag springa upp för vår mastodontbacke. Det kändes i luftrören. Tyvärr fick jag håll, när det var mindre än 1 kilometer kvar. Det var helt hopplöst att springa upprätt. Så 100-200m fick jag promenera, stäcka upp händerna och ta några djupa andetag. Då försvann det och jag kunde springa sista biten hem.

Men jag är nöjd med passet i varje fall. Det var inte dåliga backar jag sprang i och mitt träningsschema har ju haltat lite hittills pga ben och fötter. Ett snitt på 5:05 min/km, en snitthastighet på 11,8km/h

Efter duschen åt jag lite av kalsgodiset. Fruktsallad, honungsyoghurt och kokosflingor. Och en kopp chaite. Detta avnjöt jag medan jag såg Sverige vinna VM i ishockey. En rolig match faktiskt, även hockey inte är min favoritsport.

Nu är jag värd att krypa ner under täcket och borra in ansiktet i kudden.