Inlägg publicerade under kategorin Löpning

Av Malin de Besche - 28 september 2013 14:02

   Ett abrupt uppvaknande när dottern kom in och sa att hon glömt bort tiden och att hennes träning börjar om 20 minuter. För att ta tillvara på tiden bestämde jag mig för att jag skulle passa på att springa i spåret medan hon tränade. Det gäller att vara anpassningsbar.


Jag klädde på mig för en löparrunda i soligt höstväder. Måste säga att jag lyckades bra, för det var det bästa med den här rundan, att jag inte blev för varm och inte frös.

Jag hade på mig ett par enkla löpartajts, en underställströja och en funktionsöverdragsjacka.

Men efter ca 4 kilometer händer en av de saker jag fruktar mest när jag tränar, speciellt när jag springer i spår med en massa förädiska rötter. Jag trampar snett med vänsterfoten. Den fot jag stukat flest gånger. Jag trampade försiktigt och kollade om det gick att gå på foten. Det gjorde det, men jag kände hur yrseln trängde sig på.

För varje steg jag tog snurrade det runt i huvudet på mig. Jag började fundera på om jag skulle vara tvungen att ringa någon. Men jag hade inte full koll på vart jag var, jag funderade på om hur jag skulle förklara det.

Det är ju inte till någon större hjälp för en eventuell hjälte och säga att man är i skogen, på en stig.

Det svarnade för mig, bara för någon sekund, men ändå så att det kändes obehagligt. Men jag fortsatte att röra mig för att komma hemåt. Hittade en skylt som fick mig att förstå att jag hade 2 kilometer kvar till jag skulle vara ute ur skogen.


Plötsligt var all yrsel borta och jag började jogga lite smått. Det kändes som att jag hade hankat mig fram i evigheter och nu ville jag hem. Det kändes bättre och bättre och jag började springa på. Då trampar jag snett med högerfoten istället. På en tiondels sekund hinner jag tänka, helvete, men inser snabbt att det var så pass lite att det bara var att fortsätta. Jag behövde inte ens stanna till.


När jag kom fram till friidrottsarenan där min dotter tränade började jag känna av vänsterfoten igen. Jag hade ingenting att linda med. Så då tog jag telefonhållaren jag hade runt armen och drog den runt ankeln.

Man tager vad man haver som man brukar säga. När jag fått på mig överdragskläderna så var dottern fördig med sin träning och vi kunde åka hem.

Efter en skön dusch lindade jag foten igen, fast med en riktig linda. Och jag hoppas hoppas att detta är något som jag inte kännder av imorgon. Jag vill kunna börja med rehab och stärka fötterna så snart som möjligt. Vill verkligen inte att detta ska hålla mig tillbaka nu när motivationen äntligen börjar infinna sig på riktgit igen.


Kollade datat som sparats i min GPS-klocka och såg att den där sträckan som jag promenerade och kände mig yr, var mindre än en minut. Det som kändes som flera. Och sen insåg jag att jag inte var så himla lost som jag trodde heller. Kollar man på kartan så ser det inte så förvirrat ut.

 

Av Malin de Besche - 25 september 2013 22:58

Idag fick jag köra en alternativ träning eftersom att det var Basketklubbens årsmöte mitt i vår träningstid. Men jag ville att de skulle få en vettig träning i varje fall då vi inte tränar mer än 2 gånger i veckan. Då alla tjejerna är mitt i sin pubertet så anpassade jag träningen efter det som jag lärde mig på SISU-utbildnignen.


Före puberteten har man stora vener i förhållande till hjärtat. Blodet forsar lätt genom ådrorna och belastningen på hjärtat är lågt. I den här åldern kan man inte heller bygga muskler. När man sedan har kommit in i puberteten växer hjärtat och man har full möjlighet att träna och bygga muskler. Eftersom att hjärtat växer kan det också pumpa mer blod och öka motståndet i ådrorna.

 

Därför är detta ett ypperligt tillfälle att träna sitt hjärta och börja uthållighetsträna, som till exempel distanslöpning.

Hjärtsäcken är elastisk och det är nu du sätter grunden för hur tränad du har möjlighet att bli. Efter puberteten stelnar hjärtsäcken och blir alltså mindre träningsbar. Om du har varit vältränad under puberteten så har du en högre potential för mycket hög, högsta nivå, än om du sätter igång att träna efter puberteten.


I utbildningen rekomenderar de att man tränar både aerob och anaerob träning. Dvs både intervall och uthållighet. Så idag så fick de springa 1,5km och så avslutade vi med lite kull innan vi gick in på årsmötet.

Bästa tjej sprang på 7:50 vilket ger en kilometertid på 5:04, tvåan sprang på 5:33min/km och trean 5:53.

Av Malin de Besche - 20 september 2013 22:10

Nu börjar det kännas som att jag är på gång på riktigt. Basketträningen i förrgår satte sina spår i kroppen och jag kände att det var dags att få lite kilometer i benen. Det har ju funkat så bra med träningen nu så jag tänkte att det nog inte skulle vara några problem.


Det blev lite övertid på jobbet så trafiken hade skingrats när jag väl åkte hem. Min dotter var hemma hos en kompis som fyller år och skulle äta där så jag tänkte att jag och sonen kunde äta lite senare. Så istället för att ställa mig vid spisen bytte jag om till löparkläder och letade fram GPS-klockan.

GPS-klocka  

Jag har inte riktigt fått till pulsmätaren, men det är väl nästa steg. Det var ett tag sen jag använde klockan då jag hade tappat bort sladden som kopplar ihop klockan med datorn.


Men som sagt nu var den igång och till min stora glädje var GPS:en säkrare än vad den var sist.



Totalt blev det en runda på 5,4kilometer som jag höll snittiden 5:15min/km vilket tyder på att jag hade snittempo på 11:43km/h. Det kändes bra och inget höll mig tillbaka. Det var bara att springa på.

Inga konstigheter i musklerna mer än den träningsvärk jag redan hade. När jag kom hem sedan och började stretcha kände jag hur det ömmande på smalbenet. Så jag satte mig på knä och såg toöö att stretcha framsidan av benen.

Därefter blev det plankan i 2:15min.


Sedan en dusch och sen middag föst 20:30, men jag  överlevde det med.

Av Malin de Besche - 14 september 2013 21:44

Det har varit minst sagt lite oregelbunden träning senaste tiden och motivationen har svajat. Men i torsdags hände något. Jag fick en liten gnista motivation, som jag inte har en aning om vart den kom ifrån, och den har hållit i sig. Plötsligt har jag känt av träningsglädjen och det känns som att jag kan komma iform igen.


Det tog tid innan jag kom igång idag. Men efter en fika i centrum var jag taggat. Det var lätt att dra på sig kläderna och knyta skorna. Kände inget som helt motstånd eller att det skulle vara jobbigt att träna.

Jag valde en runda som jag sparat på jogg.se bara för att enkelt veta hur långt jag sprungit.

Jag höll ett tempo som kändes behagligt och som jag kände att jag klarade att hålla löptekniken. Upp med bröstet, fram med höften och sparka bakåt mot rumpan.

Det svåraste är att skjuta fram höften. Det är då man märker att de där höft och magträningarna är bra.

Men jag lyckades bra och jag kände inte av knät alls och muskeln som går intill skenbenet gjorde sig inte påmind heller. Jag lyckades att ta i och ta mig upp för backarna relativt fort, även värstingbacken.

Även om det kändes bra så trodde jag aldrig att jag skulle komma ner under 5min/km. Rundan jag sprang är 5,7km och det sprang jag på 27:39, alltså 4:52/km i snitt. Ett helt ok tempo med tanke på hur lite jag har tränat.


När jag kom hem ville jag få in lite styrka också så jag slog på en träningsDVD med styrka för hela kroppen. En hel del ben och mage, vilket är nödvändigt för god löpteknik.

Utfallsstegen var den enkla biten. Men föga förvånande så var magmusklerna något förslappade. Vilken mjölksyra jag fick. Det är bra med en träningsDVD som hjälper ne att hålla tempot uppe och någon som peppar en att ta i lite till. Passet var på 15 minuter och ett bra avslut på löppasset.


Sedan kollade jag lite TV medan jag stretchade. Kände mig sjukt nöjd när jag var klar. Jag hade lyckats ta i och kroppen hade inte protesterat. Så nu jäklar är jag påväg.  

Av Malin de Besche - 14 september 2013 21:44

Det har varit minst sagt lite oregelbunden träning senaste tiden och motivationen har svajat. Men i torsdags hände något. Jag fick en liten gnista motivation, som jag inte har en aning om vart den kom ifrån, och den har hållit i sig. Plötsligt har jag känt av träningsglädjen och det känns som att jag kan komma iform igen.


Det tog tid innan jag kom igång idag. Men efter en fika i centrum var jag taggat. Det var lätt att dra på sig kläderna och knyta skorna. Kände inget som helt motstånd eller att det skulle vara jobbigt att träna.

Jag valde en runda som jag sparat på jogg.se bara för att enkelt veta hur långt jag sprungit.

Jag höll ett tempo som kändes behagligt och som jag kände att jag klarade att hålla löptekniken. Upp med bröstet, fram med höften och sparka bakåt mot rumpan.

Det svåraste är att skjuta fram höften. Det är då man märker att de där höft och magträningarna är bra.

Men jag lyckades bra och jag kände inte av knät alls och muskeln som går intill skenbenet gjorde sig inte påmind heller. Jag lyckades att ta i och ta mig upp för backarna relativt fort, även värstingbacken.

Även om det kändes bra så trodde jag aldrig att jag skulle komma ner under 5min/km. Rundan jag sprang är 5,7km och det sprang jag på 27:39, alltså 4:52/km i snitt. Ett helt ok tempo med tanke på hur lite jag har tränat.


När jag kom hem ville jag få in lite styrka också så jag slog på en träningsDVD med styrka för hela kroppen. En hel del ben och mage, vilket är nödvändigt för god löpteknik.

Utfallsstegen var den enkla biten. Men föga förvånande så var magmusklerna något förslappade. Vilken mjölksyra jag fick. Det är bra med en träningsDVD som hjälper ne att hålla tempot uppe och någon som peppar en att ta i lite till. Passet var på 15 minuter och ett bra avslut på löppasset.


Sedan kollade jag lite TV medan jag stretchade. Kände mig sjukt nöjd när jag var klar. Jag hade lyckats ta i och kroppen hade inte protesterat. Så nu jäklar är jag påväg.  

Av Malin de Besche - 12 september 2013 23:15

Hem från jobbet, laga mat, äta mat och sedan stressa iväg till basketen. Jag kände att idag kunde jag inte räkna med att träna för egen del. Det är dags att få till en träningsrutin om jag inte ska förslappa mig helt och få det ännu svårare att komma iform igen. Jag har redan de här skadorna som håller mig tillbaka.


Trots att det gick ganska snabbt att laga fiskgrytan fick jag slänga i mig maten för att hinna till basketträningen. Vi gick igenom en massa teknik och regler inför tjejerna första match för säsongen. Det är mycket för dem att lära sig som de inte behövde bry sig om när de spelade Easy Basket.

Först alla tidsregler:

3-sekunder  

5-sekunder

8-sekunder

24-sekunder

Sedan har vi bakåtspel, straffkast och att man faktiskt får slita bollen ur händerna på varann. En väldigt teoretisk träning idag alltså.





När jag sedan kom hem satt jag och pratade en stund med mina barn och när de försvann in på sina rum, kom det helt enkelt bara över mig, träningslusten. Det var inte ens jobbigt eller svårt utan jag klädde om som att det inte fanns några hinder och jag gav mig ut.


Jag körde en gammal runda som jag kört många gånger förr, 100% på asfalt. Det var lite läskigt men det kändes bra och jag kunde springa på. Tänkte hela tiden på löptekniken. Stålt hållning, fram med höften, böj på knäna när du sparkar bakåt.

 

Jag har ju haft svårt att ta ut mig på de få träningspass jag haft den senaste tiden. Därför bestämde jag mig för att göra passet lite tuffare. Jag sprang inte jättefort för att kunna hålla på löptekniken, men jag tvingade mig att lägga in några rusher. Så på de 6,14 kilometer som jag sprang jag totalt 5 rusher på 3-4 lyktstolpar.

Knät höll och jag har inte fått ont i benet. Jag känner migen aning öm/utmattad intill smalbenet men det är ok. Jag är glad att jag tillslut vågade att ta i lite grann. Hoppas att det kan bli mer av den varan framöver. Rundan klarade jag av på 34:15, dvs 5:35/km

Av Malin de Besche - 11 september 2013 21:12

Efter några tunga dagar och halvkrasslig kropp har varken humör, ork eller motivation varit på topp. Men för att hamna på rätt köl igen krävs det bara något positivt. Bara man får en ny riktning så på tankarna så kommer glädjen och lyckan igen.


Det bästa med hur man fungerar som människa är att trots att man har det tufft i mängder så räcker det med att man väljer rätt riktning en gång så kan man finna lyckan. Det är inte som en våg som kräver lika mycket goda ting som onda. Att göra rätt val, någon ger en inspiration, andra som ger energi smittar av sig och föder ännu mer god energi.

Idag hade jag många goda ting som gjorde min dag och som skänkt glädje och gett mig viss motivation att bygga vidare på.

 

Det är helt obeskrivligt vilken glädje man känner i hjärtat när ens barn utrycker glädje och lycka, vilket jag fick känna på när jag och dottern sjöng för min stooooora son som fyller 17 idag, med frukostbrickan i händerna enligt vår tradition.

Under arbetsdagen fick jag saker gjorda som jag hoppats på. Jag tog en paus och mötte upp en ganska nyfunnen vän för en latte och massor av skitsnack. När arbetsdagen var slut kom pappa och hjälpte mig med min värmepump som visade sig fungera över förväntan.

Åkte sedan iväg och köpte Thaimat som min son önskat som födelsedagsmiddag. Passade på att hämta en födelsedagspresent som tidigare annonserats vara försenad, som kom idag på dagen.

På posten var det en gigantisk kö. Men en god medmänniska erbjöd mig att gå på samma turnummer som honom och jag hann alltså få ut mitt paket innan jag hämtade upp den beställda maten.


Jag hann sedan på minuten till tjejerna basketträning. Det blev en sådan lyckad träning och jag lyckades få in en hel del fotträning också. Det var tillräckligt många för att kunna träna på matchsituationer. Motivationen för att utveckla de här tjejerna steg flera steg och på vägen hem var jag mer taggad inför träning än va jag har varit på länge nu. Inga jättestora grejer, men några små som lyfter mig.


Så när jag såg ett förslag på en sida "att gilla" på #Facebook blev jag glad och ännu mer taggad. Jag ska fan klara mig ta mig bort från dessa skador som envisat sig kvar på min kropp.

 

Kanske kommer jag att få en massa tips här på hur jag ska kunna påbörja löpningen mot mitt mål 45min på milen samt att springa halvmaran.


#Löpskolan #Lycka #Träning #Basket

Av Malin de Besche - 28 augusti 2013 19:04

Jag har en konstant trötthet och ett tryck i huvudet. Inte tillräckligt för att sänka mig, men det känns som att jag skulle behöva en rejäl sovmorgon. Sova bort alla bekymmer. Men så fort jag får in lite fart och fläkt i tillvaron är det som bortblåst. Det får mig att tänka på ett riktigt bra uttryck som jag hörde för ett tag sen.


Jag vaknar av mig själv på mornarna men ändå kände det som att jag skulle behöva sova mycket mer. Hela dagen har jag känt en tryckande hjälm över huvudet. Funderade länge om jag skulle ta det där träningspasset när jag kom hem eller inte. Jag började med att göra middag i varje fall. Det blev en variant av kålpudding.

500g köttfärs

1 ägg

2 dl hackade oliver

salt och peppar

800g vitkål

2 vitlöksklyftor

1msk honung

1 creme fraishe

Turkisk krydda

1dl riven ost

Fräs riven vitlök och strimlad vitkål tills den blivit mjuk. Blanda ner honung och krydda. Blanda sedan köttfärs med cremefraishe, hackade oliver, salt, peppar och krydda. Rör ner 1/3 av vitkålsfräset. Lägg sedan vitkålsfräs i botten på en ugnssäker form, bred över köttfärsblandningen och toppa med resten av vitkålsfräset och ost. In i ugnen på 175 grader i 30 minuter.

 


När jag ätit och låtit maten smälta i en timme så funderade jag på vad jag läste om på iForms hemsida. Man tränar inte när man har energi över. Man tränar för att få energi.

Därför bestämde jag mig för att ta mig en liten löparrunda. Tyvärr hade det börjat bli mörkt så jag tyckte att det var lite läskigt att springa i spåret. Men när jag sprang in i spåret hade jag en man med årets midnattsloppströja framför mig. Bestämde mig för att ta rygg på honom och inte förlora honom ur sikte.

Men mastodontbacken i spåret måste ha tagit musten ur honom, för ganska snart efter den sprang jag om honom. Och när jag sprang allt längre in i skogen var det lite småläskigt. Men jag sköt undna tankarna och sprang bara på i jämnt tempo. När jag började närma mig slutet av spåret började jag se lite människor igen. Då kändes det genast mycket bättre. Den lååånga backen på vägen hem tog jag med lätthet, och knäna kändes bra. Jag tänkte hela tiden på hur jag sprang och att jag satte ner fötterna rätt. 5 kilometer på 27:30, alltså en kilometertid på 5:30. Helt ok med tanke på hur lite jag har tränat senaste tiden.

När jag kom hem kände jag mig pigg och trycket i huvudet var som bortblåst. Då satte jag igång med lite fotträning. Då kom det smygande. En magvärk from hell.

Fast efter en dusch var den också borta. Så nu hoppas jag att mitt huvud och min mage kommer må finfint imorgon bitti när jag vaknar.

Presentation

Fråga mig

5 besvarade frågor

Sök i bloggen

Gästbok

Kalender

Ti On To Fr
    1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< Juni 2016
>>>

Tidigare år

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Mina mål

Springa milen på 45 min .......( )

Springa halvmilen på 20 min ..( )

Springa halvmaran ..............( )

Klara 1 chin ......................( )

Klara 35 armhävningar......... (X)

Klara 50 armhävningar......... ( )

Stå på händer (minst 3 sek)....( )

Stå i plankan 7min ..............( )


Skapa flashcards