Städdagen fortsatte även idag. Men träningsabstinensen tog över, eller så var det vara jag som ville ha en ursäkt att komma ifrån städningen. Hur som helst så ledde det till att min viloperiod var över.

Idag var det toaletter och badrum som fick sig en omgång. Det känns så bra när det är klart. Så efter lunchen så tyckte jag att jag var värd att slippa ifrån träningen och se om mina ben skulle hålla.

Jag bestämde mig för att jogga ner till Friskis vilket blev en runda på 3,35km. Det började ganska snabbt att göra lite ont i vänster vad och i utsidan sätesmuskeln. Så rundan fick bli lugnre än planerat.

När jag kom fram var cirkelfysen full. De i receptionen sa att de kunde släppa på 4 till. Dessvärre så var det 4 som kom precis före. När receptionisten såg min besvikna min sa hon att jag skulle gå och kolla med instruktören om de kunde klämma in en till. Tjoho, det kunde de! :)

Jag hade inga som helst problem med benen under passet. Det var tungt, men jag kämpade på och tog mig runt de 3 varven på de nio stationerna.

Station 1: Explosiva situps

Station 2: Marklyft med Kettlebell och upp över huvudet

Station 3: Armhävning på en mits med hopp fram till mitsen och hopp tillbaka i armhävningsposition

Station 4: Utfallssteg med vikt boll

Station 5: Magrotation med vikt

Station 6: Med vikt - Bicepslyft-upp över huvet, triceps, böjner bakom huvudet och tillbaka ner igen.

Station 7: Fällkniv med pilatesboll

Station 8: Upphopp på stepupbräda, hoppa ner och "dutta" rumpan ner i brädan

Station 9: Marklyft med skivstång, bromsa på nervägen

När vi hade varvat ner med lite stretch, bytte jag om till löparkläder igen för att jogga hem. Jag var lite trött i benen efter passet men till min stora gädje hade jag inte ont! :)

Så nu jäklar är jag på gång.

Jag har lite sviter från helgen då jag både spelade säsongens sista match och spran Premiärmilen. Redan innan loppet kände jag av låret och under loppet blev det värre. La in en vilodag idag, för jag måste lagas....

Något sliten men stod ändå och funderade på löparrunda idag när jag stod ute med solen skinandes i ansiktet på mig. Men jag hade bestämt mig för att vila, för det skulle ju inte bli någon basketträning heller.

Jag tror inte att det kommer att bli fler träningar nu när vi spelat säsongens sista match. Tråkigt men å andra sidan kommer jag att få mer tid till löpningen.

Jag vaknade runt 4 i morse och kunde inte somna om så jag borde bara ha varit trött och inte alls längta efter träning. Men vårsolen gör något med träningsglädjen. Till och med så att man måste bestämma sig för att vila.

Imorgon ska jag jag å 15 minuters rygg- och axelmassage men onsdag ska jag få HELKROPP. Åh vad jag längtar! Mina ben behöver verkligen en omgång.

Den här veckan kommer träningen bara att vara sporadisk. Jag ska bara köra lite lugn träning för att hålla igång och laga mig. Men nästa vecka blir det med 45minutersgränsen i sikte stenhård träning och full fokus!

Vaknade i morse med lite sviter från matchen. Stukade fingrar och lite stickande ont i foten. Inte helt på topp alltså, men jag var anmäld till loppet så det vara bara att köra. Jag hade ju lite kollegor som också skulle springa och vi skulle mötas upp vid info-tältet

Efter lite havregrynsgröt med hallonkesella som topping bytte jag om till löparkläder och packade ner lite ombyte till efter loppet. Finns inget värre än att blir nerkyld i sin egna svett.

Lite tråkig resa till Djurgården så jag tog med min Fitnesstidning att läsa på vägen. Jag njöt av solen och att det som tidigare gjorde onte i foten var som bortblåst i löparskorna. Dock kände jag att baksida lår istället inte var helt 100, men det kändes som att det skulle gå i varje fall.

Till min stora glädje stötte jag ihop med en gammal vän, från den tid hon spelade basket, när jag skulle byta tunnelbana. Då fick jag sällskap den sista biten.

När jag kom fram träffade jag mina kollegor som skulle springa, men efter ett besök i Bajamajan kom vi ifrån varandra. Men i starfållan träffade jag på min vän igen. :)

Hon sa att hon skulle vara nöjd om hon kom under 50. Det kändes som ett rimligt mål för mig med att ha då jag mått som jag mått och inte kommit igång som jag önskat med löpningen. Hennes lillebror ta till henne att hon kunde ta rygg på mig då han hörde vilka tider jag brukar springa på. Så började loppet. Men redan efter 2,5km när jag började känna av baksida lår var hon ikapp mig och vi sprang jämsides. Mina tankar pendlade mellan att jag skulle ge upp och "det ger du fan i". Det senare vann. Efter 6km sprag min vän ifrån mig och jag såg hur hon kom längre och längre bort och vid 7km såg jag henne inte längre alls. Jag hade bestämt mig för att köra på hela vägen, men jag saktade ner för att inte lägga sådan belastning på låret. Jag sänkte ambitionerna och tänkte att detta får bli ett lungt lopp. Jag kom instapplande på 50:02. Där träffade jag mina kollegor som stod och väntade på mig efter medalj och bananutdelningen.

Jag letade upp min vän för att ta en efterbild, vilket vi bestämde under loppet. :) Hon hade kommit in på fantastiska 46:39

Vi var lika glada efter loppet som innan. Och det var skönt att dra av sig de blöta kläderna sen och dra på sig de torra sköna. Det behöver inte vara tjockare eller fler kläder, bara torra. Jag hade varit så förutseende att ta med mig den "lägerfilt" min dotter sytt som man drar på sig likt en poncho. Den har hon när hon är på scoutläger och den kom väl till pass nu när jag skulle slita av mig kläder i det fria.

Gick tillbaka till mållinjen för att heja in den sista kollegan som valt en senare startgrupp.

Sen var det tunnelbana och buss hem igen. Under resan började jag må illa. Det kunde ju inte vara utmattningsillamående. Jag hade fått i mig banan, och sports kexchoklad. Kanske borde jag ha tagit en korv också som fanns att köpa där. För när jag hade ätit ett par mackor hemma blev det lite bättre.

Det var sååååå skönt med en varm dusch. Dessutom har jag bokat en helkroppsmassage till onsdag, vilket jag hoppas ska göra underverk med mitt lår.

Jag tog mig runt trots de förutsättningar jag hade så jag är inte helt missnöjd även om jag önskat en något bättre tid. Men nu vet jag vad jag har att utgå ifrån när jag lägger upp min träning inför denna säsong.

Förvirrad som jag är och många bollar i luften är det inte bara nödvändigt att jag planerar min träning. Jag måste se till att den skrivs in i kalendern med påminnelser. Skulle jag köra HIT-träning, springa intervall eller långpass? Helt omöjligt att hålla reda på annars.

Igår var jag helt säker på att jag skulle köra HIT idag. Men så plingade det till i kalendern. Idag skulle jag köra ett långpass! Lite skänt tänkte jag med tanke på hur det känns i armarna efter basketträningen igår.

Men när jag under mina tjejers träning skulle visa hur man utförde "Jorden runt" gjorde det ont i något som jag tror kan vara ett muskelfäste ellet liknande i ena skinkan.

Det gjorde ont för varje steg. Så jag bestämde mig för att ta det lungt idag. Därför åkte jag och kollade på när min dotter stötte kula så slapp hon ta sig hem själv, utan fick åka bil hem.

Jag tror att uppkomsten av det onda i Gluteus Maximus (muskeln i skinkan) tror jag kommer från mitt senaste löppass.

Nu ska jag ta en kopp te och massera mig på valda punkter för att förhoppningsvis kunna vara fit for fight till basketträningen imorgon. Coachen har hotat med benträning imorgon. Och har jag tur kommer jag kunna köra långpasset efter basketträningen. :)

Efter en helg i sol och blåst (med begränsad uppkoppling) där det varit 3 hela dagar benträning, var det dags att sätta sig i bilen igen i 7 timmar. Att sitta stilla så länge gör att man känner att man bara måste få fart på kroppen. Få den i rörelse.

Första dagen var jag så trött efter en dag i backen, tom så att jag nickade till i liften. Andra dagen var det bättre med orken. Däremot blåste det så mycket att det bara var ett par liftar öppna. Det mojnade till eftermiddagen så att man kunde ge sig på de röda och svarta backarna.

Dag 3 bjöd också på en hel del blåst och liftarna öppnade lite senare än vanligt. Men så plötsligt vid lunchtiden så var det perfekt väder. Strålande sol och bara behaglig vind. Detta vände till efter lunch, det blev hårda vindar och det var riktigt tungt att åka.

Jag hade tagit med mig löparskorna ifall jag skulle få tillfälle att springa. Men jag var så slut efter heldagarna i backarna så det blev inget av med det. Men lite extra moton när vi shejka loss på After skin. Cassius Clay

Kanske lite lugnare publik än de var vana vid då det var sportlov och många barnfamiljer.

När vi idag hade ätit frukost och städat ut lägenheten var det dags att sätta sig i bilen. Man blir galet stel av att sitta stilla i bilen så länge. Vid lunchpausen vid Dala-Järna visade jag mamma lite övnignar som skulle vara bra för hennes leder då hon blivit ganska stel. Så vi körde lite solhälsningar, benböj och strecka ut kroppen diagonat, dvs jobba efter musklekedjorna. Jag kan säga att efter ett antal timmar i bilen var dessa övningar lika behövliga för mig.

Det är så tråkigt att sitta still i en bil så länge, men som tur var hade jag min dotter som underhöll mig.

Svårt att somna vid ratten med den här tokan bredvid mig. :)

Väl hemma igen fixade jag lite middag, en kycklingwok med ris. Efter middagen var jag inte alls på topp. Jag tror resan började ta ut sin rätt. Men jag hade bokat en löpartid med mig själv. 6km skulle det det bli.

Det var bara att dra på löparkläderna och ge sig ut. Jag hade piggnat till men redan efter ett par kilometer kände jag av vänster smalben och lite i höften. Efter ytterligare en bit in i löparrundan försvann värken i höften och när smärtan i smalbenet försvann var jag nästan hemma, Jag började få håll.

Tänkte på hållningen och lyckades komma hem utan någon smärta någonstans. :) Det här var verkligen vad jag behövde efter allt stillasittande trots att det bar emot. Nu är jag på rätt spår igen.

Vaknade med solen skinande utanför fönstret. Det var en härlig söndagmorgon. Jag hade fått sovmorgon följt av en lugn #frukost och rykande kopp #kaffe. Nu satt jag bara och väntade på att maten skulle smältas en aning så att jag kunde ge mig ut i solen.

Jag säger bara det, vem kan motstå en #löparrunda i ett sådan här väder?

Jag klädde om, satte på mig #gps-klockan (med alldels för lågt batteri för att kunna mäta av GPS-koordinater) och i ett skönt tempo joggade iväg. När jag kommit ner till vägen hittade jag faktiskt en hel del asfalt att springa på. Solen har påbörjat jobbet med att ta fram våren. Jag passade på att passera ställen jag bott på tidigare när jag bodde i Tyresö. Lite nostalgitripp alltså. Efter drygt halva rundan hittade jag inte mycket asfalt att springa på. Det var mest bara snö och is. Då blir det en lite annorlunda löpning och inte så snabbt. Men det var inte tempot jag var ute efter utan kilometer i benen.

Så härlig runda. Nu hade jag laddat med massor av D-vitamin i nästan 1 timme.

Så till nästa grej jag inte kunde motstå. Barnen ville så gärna ha våfflor till lunch. Jag är lite anti den typ av maträtt, men tänkte, äh va fan, då får man väl göra den lite nyttigare. Så i med krossad linför i smeten och lite extra vatten. Som tillbehör mixade jag mango, blåbär, lingon, granatäpple (ca 1 liter). Detta blandade jag med 3 dl  turkisk yoghurt och lite vaniljpulver (inte vanelinsocker). Hackade lite hasselnötter och pumpafrön som topping.

Mumsigt!

Det som blev över av smeten höllde jag upp i ett plas, blandade i lite vetegräs och toppade med nöthacket och drack som #smoothie.

Helt oemotståndligt. Och det bästa är att jag inte ens behöver motstå. :)

   Den här irritationen i mina luftrör verkar hålla i sig lite längre än önskat. Jag önskar inget hellre än att det försvinner. Satt och planerade min träning för ett antal veckor framöver och det gör att man taggar till och längtar till kommande träningspass. Det gör det hela ännu mer frustrerande.

Nu är jag inne på min 3:e dags vila pga luftrören och abstinensen har börjat visa sig. Och inte blev det lindrigare av att jag planerade träningen för att antal veckor framöver. Jag blir så taggad när jag planerar min träning. Det blir som att jag vill sätta fart med en gång.

Men första inplanerade passet är på fredag, ett löppass. Jag hoppas verkligen att mina luftrör går med på det. För nu är jag taggad till tusen. Det är lite drygt en månad kvar till årets första lopp, premiärmilen.

Vi är 5 från jobbet som ska springa det ihop.

Planen är att jag på fredag ska köra ca en mil i lungt tempo

Lördag tänkte jag köra cirkelfys följt av ett intervallpass på löpband. Har aldrig varit något fan av löpband, men det är svårt att köra intervall ute nu när snö och is täcker hela Sveriges yta.

Söndag väntar ett långpass på 13km.

Men detta fungerar ju bara om jag lyckats återhämta mig helt. I värsta fall får jag omplanera.

Längtar till jag är helt frisk och stark!

Jäktad för att hinna till den öppna basketträningen. Det har varit bilköer i underbara Stockholmstrafiken. Fast denna gång berodde det faktiskt på inte mindre än 2 olyckor på Essingen. Snabb matlagning, och sedan äta med ett försökt till Mindfullness. Svidar snabbt om till basketutstyrseln, då stannar jag upp och funderar....

Lite seg och stort behov av träning efter en väldigt stillsam vecka. Var beredd på ett hyfsat lungt pass, vilket det alltid blir på den öppna träningen. Vilket skulle passa bra eftersom att jag skulle äta så tätt inpå.

Det blev rårissallad med japanska laxkuber.

Recept

Efter att snabbt bytt om och packat basketväskan och rusat ut till bilen, började jag tänka på vad som stod i inbjudan. Jag fick för mig att det stod 15 februari. Så jag ringde till en av ledarna och fick det bekräftat.

Så det var bara att gå in med väskan igen och skicka ett sms till de tjejer som jag lurat på dag.

Men jag kände ju att jag var på gång och ville träna. Kände att jag hade blivit trött av att inte träna på 3 dagar, ville inte att det skulle bli en fjärde. Kollade passen på F&S. Det sista passet hade gått och jag kände inte för gym. Snön föll vit och graderna låg på runt -2. Perfekt för en löparrunda. Så jag gav mig ut trots att maten knappt landat i magen.

Tänkte att det var dags att få igång min GPS-klocka som jag inte använt på ett bra tag. Räknade inte med att kunna använda den ikäll, men tog fram den för att ladda den. Till min stora lycka var den fulladdad.

Det tråkiga är att gps:en inte tar på en gång. Så jag fick mäta upp rundan när jag kom in igen. Men jag kunde i varje fall få ett hum under själva rundan.  

Jag frös ingenting under hela passet, lite jobbigt med snön som blåste in i ögonen på mig bara. Det sög fint i benen när man sprang i nysnön med halt underlag under. Efter en si sådär 3 km fick jag håll i vänster sida. Jag ville inte lägga ner redan. Jag tänkte att jag har lyckats springa bort håll tidigare. Därför såg jag till att ha bra hållning och springa med höga knän, och efter ett tag var smärtan borta.

Vid ca 8 kilometer kände jag av att jag inte klippt tånaglarna och jag fick håll igen. Så för varje steg försökte jag rätta till tårna så att det skulle kännas bättre och jag rätade kroppen för att se till att få fullt flöde i buken så att smärtan skulle försvinna. Det lyckades och kunde öka farten en aning sista biten hem.

Skönt att ha avverkat 9,8 kilometer på ett 5:35 tempo.