Jag hade verkligen sett fram emot att ta min första löparrunda på väldigt länge och min första löparrunda i min nya hemkommun. Men ibland blir det inte som man tänkt sig. Jag är inte bara löpare/basketspelare/träningsnörd, jag är också mamma.

Ibland kör det helt enkelt bara ihop sig och detta verkar vara något som sker oftare om man har familj. På väg hem från jobbet satt jag på bussen och funderade på hur jag skulle hinna med mat, hämta dottern på hennes basketträning och min efterlängtade löparrunda.

Men väl hemma så ändrades förutsättningarna. Min dotters träning slutade senare än jag räknat med. (Jag hade blandat ihop hennes träningstider, vilket hon själv hade gjort med och kommit till träningen för tidigt). Så jag kom igång med matlagningen långt senare än planerat, därmed en sen middag.

Men den var väl värd att vänta på.

Jag ugnsstekte kycklingfiléer, med salt, peppar, citronsaft, hackade oliver och rostad lök.

Till detta serverade jag matvete och en yoghurtsås på matlagningsyoghurt, salt, peppar, dill och 2 avocados. Och så lite vitkålssallad.

Sedan är det ju så att ens barn är fortfarande barn även om de är tonåringar. Man måste finnas där ibland. När man har en tonåring kan man inte säga att de får vänta när de vill prata, för det tillfället kommer kanske aldrig mer tillbaka. Det gäller att passa på när denna mystiska folkgrupp tonåringar vill prata, för det är enda gången du kan få reda på vad de funderar över.

Jag får helt enkel vänta med min löparrunda till imorgon. Nu ska jag göra ett par chins, sen sova. Ska upp tidigt imorgon.