Vi har just nu ganska ofta träning utan coach just nu då han pluggar och har praktik. Tyvärr blir våra träningar en aning flamsiga då, men framför allt så går det tid mellan övningarna då vi ska bestämma oss för vad vi ska göra. Man behöver någon som håller i taktpinnen.

Jag har ett annat problem med våra basketträningar och det är att vi är så ojämna i vår kondition. När flera av tjejerna säger att de håller på att dö så har jag knappt fått upp pulsen. Det är lite frustrerande. De flesta kämpar på och kör så hårt de kan men jag behöver mer utmaning än så.

Idag stukade en tjej foten vilket resulterade i att vi slutade lite tidigare. Då passade jag på att köra lite intervallträning. Jag ville få känna mig trött, även om det bara var för en kort stund. Så jag sprang fram och tillbaka över basketplanen som är 28 meter, dvs 56m, så snabbt jag kunde. Vilade ca 30 sekunder och sen sprang 2 gånger (112m), nästa intervall 3 gånger (168m) och tillsist 4 gånger (214m) innan jag följande intervaller gick ner igen. Alltså intervallen efter var jag nera på 3 gånger igen, 2 gånger och till sist 1 gång.

Sedan var det dags för herr 7:an att köra sin träning.

Jag hoppas att vi kan få till i en coach till som kan hålla upp tempot på träningen och ge oss/mig mer fysisk utmaning.

När jag kom hem igen hade min dotter fortfarande inte kommit hem. Innan paniken hann infinna sig ringde hon och bad mig hämta henne vid busstationen. Bara att slänga sig i bilen och hämta upp.

Tokhungrig åt jag mat innan dusch och sen köra några reps för att klara min chin till jul. Om jag står på tå i dörrkarmen där jag satt upp min stång så får jag 90grader i armbågen, då har jag inga problem att köra en chin. Men så fort armarna blir mer "uträtta" blir det genast svårare. Men jag kommer att köra lite på tå nu ett tag för att träna upp mig, så att jag till slut blir stark nog att klara det.