Vaknade i morse med lite sviter från matchen. Stukade fingrar och lite stickande ont i foten. Inte helt på topp alltså, men jag var anmäld till loppet så det vara bara att köra. Jag hade ju lite kollegor som också skulle springa och vi skulle mötas upp vid info-tältet

Efter lite havregrynsgröt med hallonkesella som topping bytte jag om till löparkläder och packade ner lite ombyte till efter loppet. Finns inget värre än att blir nerkyld i sin egna svett.

Lite tråkig resa till Djurgården så jag tog med min Fitnesstidning att läsa på vägen. Jag njöt av solen och att det som tidigare gjorde onte i foten var som bortblåst i löparskorna. Dock kände jag att baksida lår istället inte var helt 100, men det kändes som att det skulle gå i varje fall.

Till min stora glädje stötte jag ihop med en gammal vän, från den tid hon spelade basket, när jag skulle byta tunnelbana. Då fick jag sällskap den sista biten.

När jag kom fram träffade jag mina kollegor som skulle springa, men efter ett besök i Bajamajan kom vi ifrån varandra. Men i starfållan träffade jag på min vän igen. :)

Hon sa att hon skulle vara nöjd om hon kom under 50. Det kändes som ett rimligt mål för mig med att ha då jag mått som jag mått och inte kommit igång som jag önskat med löpningen. Hennes lillebror ta till henne att hon kunde ta rygg på mig då han hörde vilka tider jag brukar springa på. Så började loppet. Men redan efter 2,5km när jag började känna av baksida lår var hon ikapp mig och vi sprang jämsides. Mina tankar pendlade mellan att jag skulle ge upp och "det ger du fan i". Det senare vann. Efter 6km sprag min vän ifrån mig och jag såg hur hon kom längre och längre bort och vid 7km såg jag henne inte längre alls. Jag hade bestämt mig för att köra på hela vägen, men jag saktade ner för att inte lägga sådan belastning på låret. Jag sänkte ambitionerna och tänkte att detta får bli ett lungt lopp. Jag kom instapplande på 50:02. Där träffade jag mina kollegor som stod och väntade på mig efter medalj och bananutdelningen.

Jag letade upp min vän för att ta en efterbild, vilket vi bestämde under loppet. :) Hon hade kommit in på fantastiska 46:39

Vi var lika glada efter loppet som innan. Och det var skönt att dra av sig de blöta kläderna sen och dra på sig de torra sköna. Det behöver inte vara tjockare eller fler kläder, bara torra. Jag hade varit så förutseende att ta med mig den "lägerfilt" min dotter sytt som man drar på sig likt en poncho. Den har hon när hon är på scoutläger och den kom väl till pass nu när jag skulle slita av mig kläder i det fria.

Gick tillbaka till mållinjen för att heja in den sista kollegan som valt en senare startgrupp.

Sen var det tunnelbana och buss hem igen. Under resan började jag må illa. Det kunde ju inte vara utmattningsillamående. Jag hade fått i mig banan, och sports kexchoklad. Kanske borde jag ha tagit en korv också som fanns att köpa där. För när jag hade ätit ett par mackor hemma blev det lite bättre.

Det var sååååå skönt med en varm dusch. Dessutom har jag bokat en helkroppsmassage till onsdag, vilket jag hoppas ska göra underverk med mitt lår.

Jag tog mig runt trots de förutsättningar jag hade så jag är inte helt missnöjd även om jag önskat en något bättre tid. Men nu vet jag vad jag har att utgå ifrån när jag lägger upp min träning inför denna säsong.

 

Annika - strongday.se[/url]

31 mars 2013 17:41

Känner igen mig så med att tänka "nu ger jag upp" till "skärp dig för tusan". I min värld kom du in på en jättefin tid så bra jobbat även om det är viktigare att känslan ska kännas bra med!

http://strongday.se

Malin de Besche

31 mars 2013 18:46

Tack! Ja det kändes lite för tungt för att vara helt nöjd. Mitt mål är att pressa ner till 45 minuter och är en käpphäst som jag kämpat med sedan 2007. Numer brukar jag hamna på runt 47. Men nu när basketen har uppehåll har jag möjlighet att satsa på 45 under vår och sommar. :)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det är försommar och det är en tid med mycket firande. Den här helgen har jag verkigen varit massor av firande. Då har träningen fått stå tillbaka lite. Så jag har fått lägga in ett par extra vilodagar för att hinna med allt firande.   I torsdags...

I morse vaknade jag och mådde inte alls bra. Så pass att jag ställde in tiden hos sjukgymnasten. Jag skulle ha tejpats för att se om det skulle hjälpa mig i min löpning. Men med ganska hög press på jobbet just nu kände jag att jag inte kunde stanna h...

Jag är väldigt trött på att känna att jag inte kan ta i fullt ut att ett hårt löppass känns avlägset. Att jag inte kan köra på som jag vill är frustrerande. Igår hade jag ett besök hos sjukgymnasten efter en hel månads upphåll. Jag behövde höra vad h...

Ibland är inte omständigheterna så som man tänker eller planerar. Det är lätt i sådana lägen att bara ge upp och strunta i allt. Men det är inte alltid det ända alternativet. Ibland får man anpassa sig och helt enkelt make it work.   I Söndags ha...

Att ha legat i influensa har tagit hårt på kroppen och har hållit mig helt från träning och har sakta börja komma igång med promenader och lättare gympass tredje veckan. Idag drog jag igång med löpning och utegym. Nu ska jag snart vara tillbaka.   ...