Det var verkligen välbeövligt med en god natts sömn. Man blir som en helt ny människaoch jag känner att jag är tillbaka i verkligheten igen. Så efter fyra dagars vila lyckades jag få in ett litet löppass.

Jag har ingen som helst koll på området här. Men när jag vaknade i morse klädde jag om till träningskläder och promenerade bort till skogen för att se om det var möjligt att springa där. Jag ska ju undvika att springa på asfalt nu när jag håller på att bygga upp knät. Då hittade jag en cykelbana för mountainbikes. Det blev lite traillöpning på en bana som jag inte kan mäta upp, då det är svårt att hitta skogsstigar på satelitbilderna.

Så därför sprang jag istället på tid. Jag gick bort till "spåret" på ca 10 minuter. Sedan sprang jag 8:30 i väldigt kuperad mark över stock och sten. Sist jag sprang, sprang jag i 7:13.

Därefter promenerade jag hem i 12 minuter. Eftersom att jag inte hittar sladden för att ladda GPS-klockan så får jag öka löparlängden med minuter istället för meter. Nu ska jag se vad Lycksele har att erbjuda.

Nu har det gått några dagar då jag bara fokuserat på att få ordnig på trädgård, och hemmet. Det har inte funnits tid till något annat. Och trädgårdsarbete, det är ett rejält träningspass. Speciellt när det är så mycket rötter och stenar inblandat som det var i mitt fall.

Det var dags för 2 dagars vila och jag hade buskar som stod och väntade på att bli planterade. De hade fått stå länge i krukor, eftersom att jag varit så dålig i ryggen. Men nu så känns den bra och har gjort det ett tag, så nu var det dags. Det var varmt, upp emot 40 grader i solen och jag började gräva ur i den planteringsränna jag har i min altan. Jag blev varse om att det fanns på tok för många rötter för att bara plantera. Och det värsta var att rötterna hade grövt ner sig till sprängstenen, så vanliga rejäla spadtag var inte att tänka på.

Jag blev alldeles svart av all jord och det var så varmt att det var svårt att andas. Jag såg dock till att få i mig mycket vatten. Men framåt eftermiddagen kände jag att jag behövde svalka mig, så jag tog en paus och tog med dottern till ett klippbad och badade. Så skönt.

Dagen därpå kom mitt gudbarn på 18 år och hjälpte mig att skruva upp en bräda från altanen för att lyckas lirka in #täckväv. De som byggt altanen hade varken haft på växtdödande medel eller täckväv, så det hade börjat växa upp en massa intressanta grever genom brädorna. Hela dagen gick och klockan elva på kvällen var jag färdig. Tack och lov att det är ljust länge på kvällarna.

Så här kommer buskarna att se ut när de blommat.

Dagen därpå var det bara förberedelse för min nästa långa bilresa. Och fylla på med mer jord på buskarna. Tanken var att jag skulle vila lite innan jag skulle köra hela natten, men jag hann inte med mer än 30minuters vila. För när jag hade pysslat med det sista med buskarna, städat, packat och ordnat med husvakt var klockan helt enkelt alldels för mycket.

Men bilresan gick förvånadsvärt bra. Jag hade laddat med massa vatten, kaffe och vattenmelon som färdkost. Trodde att jag skulle behöva stanna för att sova någon gång under de ca 80 mil som det är upp till släkten i norr. Men det räckte med 3 kisspauser och att röra lite på kroppen och fylla lungorna med sval luft. Men de sista 16 milen var jobbiga. Stereon på högsta volym och skrålande till de texter man kunde var det som höll mig vaken. Otroligt att min dotter klarade av att sova bredvid.

När vi kom upp ställde vi bilen på deras garageuppfart och somnade. Ville inte väcka släkten så tidigt på morgonen. Min plan var att jag skulle ha hunnit med ett träningspass innan vi åkte, men det blev inte så. Sen tänkte jag att kunde ha tränat igår, men med den lilla sömn jag hade fått fanns helt enkelt inte orken.

Det tillhör inte vanligheten att jag prioriterar bort träningen. Fast det blev allt lite träning, både styrka och kondition av allt grävande och bortförsel av allt trädgårdsavfall. Men det är ju ingen träning som man registrerar på jogg.se