För ett år sen fram till i våras var var jag så på gång. Jag var stark och jag kunde springa hur långt som helst. Men jag hade drabbats lite krämpor som jag på något sätt kunde ignorera. Jag försökte mig på att köra lite rehab och prehab, men det räckte tydligen inte. Jag fick ett rejält bakslag.

När jag tränade som mest så fanns det inte mycket som kunde få mig att ställa in en träning. Möjligen planerade jag om vilodagarna för att inte bli allt för osocial. Men så fick jag ont, riktigt ont. Jag har haft problem med ryggen och drabbats av tennisarmbåge. Men min stora sorg är problemet med benet.

Jag har fått lägga in massor av vila och rehabträning.

Det har gjort att jag kommit av mig helt med träningen. Jag känner att jag inte har kommit igång ordentligt. Jag tycker att det är ganska skönt när jag kommer ut och springer men det är inte samma glädje som förr. Motivationen är inte alls på samma nivå. Det känns som hela mitt träningsjag har fallit ihop.

Visst har jag kännt viss glädje mellan varven de få träningar jag har fått till, men det känns till viss del framtvingat.

Jag tror inte att det bara beror på att man kommit av sig i sin träningsvana, att man fått sämre kondition.

Det finns en viss rädsla hos mig att ta i. Vid minsta lilla felsteg så känner jag av benet och det gör på något sätt att jag inte vågar ta ut mig.

När det sedan händer mycket runt omkring som gör det svårt att koncentrera sig på sig själv och få till träningsrutinerna.

Jag vill så gärna hitta tillbaka, tillbaka till glädjen i träningen och den underbara känslan av att känna sig helt slutkörd.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det är försommar och det är en tid med mycket firande. Den här helgen har jag verkigen varit massor av firande. Då har träningen fått stå tillbaka lite. Så jag har fått lägga in ett par extra vilodagar för att hinna med allt firande.   I torsdags...

I morse vaknade jag och mådde inte alls bra. Så pass att jag ställde in tiden hos sjukgymnasten. Jag skulle ha tejpats för att se om det skulle hjälpa mig i min löpning. Men med ganska hög press på jobbet just nu kände jag att jag inte kunde stanna h...

Jag är väldigt trött på att känna att jag inte kan ta i fullt ut att ett hårt löppass känns avlägset. Att jag inte kan köra på som jag vill är frustrerande. Igår hade jag ett besök hos sjukgymnasten efter en hel månads upphåll. Jag behövde höra vad h...

Ibland är inte omständigheterna så som man tänker eller planerar. Det är lätt i sådana lägen att bara ge upp och strunta i allt. Men det är inte alltid det ända alternativet. Ibland får man anpassa sig och helt enkelt make it work.   I Söndags ha...

Att ha legat i influensa har tagit hårt på kroppen och har hållit mig helt från träning och har sakta börja komma igång med promenader och lättare gympass tredje veckan. Idag drog jag igång med löpning och utegym. Nu ska jag snart vara tillbaka.   ...