Mycket sömn, och en mycket långsam start på dagen gjorde att jag kände mig frisk nog att ta mig en shoppingrunda med dottern. Men sen kom bakslaget. Jag borde ha stannat hemma av flera anledningar...

Jag var seg när jag klev upp långt senare än vanligt. Åt min frukost och intog ryggläge igen fast denna gång i soffan. Det var länge sen jag kollade så mycket på TV. Nästa gång jag klev upp var för att göra lunch vid två-rycket. SEn hoppade jag in i duschen.

Jag kände mig glad, pigg och taggad inför en shoppingrunda. Jag parkerade bilen vid kl 16 och redan efter ett besök på New Yorker kände jag mig trött igen. Dottern var överlycklig över att få de plagg jag köpte till henne, bla en jacka som jag själv hade kunnat tänka mig.

Jag pinade mig igenom ett par butiker till och sen började de tack och lov att stänga för dagen. När jag kommer upp och sätter mig i bilen ser jag att jag fått en parkeringsbot. Mina krafter var helt slut och jag började ångra att jag gett mig iväg. Hittar parkeringsvakten och pratar med honom, jag hade ju ställt in P-skivan. Det visade sig att jag hade råkat sätta skivan på 6 istället för 16. :S

Det värsta är att han säger: "Jag förstod att du hade ställt in den fel".

Varför sätter man då böter på bilen och man förstått att man ställt in den fel och att man inte stått så länge?!

Jag kände mig knappast piggare av att ha stött ihop med parkeringsvakten. Men jag hade lovat min dotter ett par skor. Så vi åkte till ett annat centrum som har öppet längre så att hon kunde få sina skor.

När jag kom hem var jag så svag att jag inte orkade göra någonting. Det visade sig att jackan vi köpte var trasig så jag måste alltså åka och byta den. Men det får bli i nästa vecka.

Med min fysiska hälsa och med dessa bakslag kände jag mig ganska liten. Tänk om man kunde få bli liten igen så att mamma kunde ta hand om en, ta hand om alla problem och säga att allt skulle bli bra.

Men om jag går och lägger mig igen så kanske, kanske jag har vuxot upp imorgon och är pigg, stark och redo för en ny vecka.