Nu börjar det kännas som att jag är på gång på riktigt. Basketträningen i förrgår satte sina spår i kroppen och jag kände att det var dags att få lite kilometer i benen. Det har ju funkat så bra med träningen nu så jag tänkte att det nog inte skulle vara några problem.

Det blev lite övertid på jobbet så trafiken hade skingrats när jag väl åkte hem. Min dotter var hemma hos en kompis som fyller år och skulle äta där så jag tänkte att jag och sonen kunde äta lite senare. Så istället för att ställa mig vid spisen bytte jag om till löparkläder och letade fram GPS-klockan.

Jag har inte riktigt fått till pulsmätaren, men det är väl nästa steg. Det var ett tag sen jag använde klockan då jag hade tappat bort sladden som kopplar ihop klockan med datorn.

Men som sagt nu var den igång och till min stora glädje var GPS:en säkrare än vad den var sist.

Totalt blev det en runda på 5,4kilometer som jag höll snittiden 5:15min/km vilket tyder på att jag hade snittempo på 11:43km/h. Det kändes bra och inget höll mig tillbaka. Det var bara att springa på.

Inga konstigheter i musklerna mer än den träningsvärk jag redan hade. När jag kom hem sedan och började stretcha kände jag hur det ömmande på smalbenet. Så jag satte mig på knä och såg toöö att stretcha framsidan av benen.

Därefter blev det plankan i 2:15min.

Sedan en dusch och sen middag föst 20:30, men jag  överlevde det med.