I morse var vi 3 kollegor som samåkte till jobbet, miljövänligt och bra. På väg till jobbet möts vi av en dramatik som skakade om oss en del och vi kom till jobbet senare än planerat.

Det är julfest på jobbet ikväll och därmed samåkte vi för att slippa ha bil till jobbet (förutom chauffören såklart). Plötsligt börjar bilen framför oss att svaja. på bara några sekunder ser vi hur bilen svänger från ena sidan till den andra och till sist drämmer in i mitträcket, spinner runt och hamnar mitt i körbarnan över 2 filer med fören mot trafiken.

 Kvinnan i bilen sitter blickstilla och vi funderar på hur det gick med henne. Vi ringer 112 samtidigt som en annan springer ut till bilen och kollar hur det är med henne. Hon är chockad. Det var svårt att få kontakt med henne till en början men ju mer man pratade med henne desto mer kom hon åter.

Det blev såklart kaos på vägen och bilarna fick sakta ner för att ta sig förbi. En tom tutade, vilket jag har svårt att förstå varför. Det kan ju inte finnas en människa som frivillgt parkerar bilen mitt på en motorled, mot trafiken i rusnignstrafik. Eller?!

Ytterligare en bil stannade och hjälpte till att putta in bilen tillvägkanten. Vi stannade hos henne till brandkåren kom till platsen och försökte hålla henne varm samtidigt som vi pratade med henne.

Hon sa: "Jag har precis lämnat barnen på dagis och var påväg till jobbet. Och nu kommer jag försent. Jag är ju sjuksyster" Underligt hur man tänker i sådana här lägen. Plikten framför allt.

Vi tror att det gick ganska bra med henne. Hon hade ont i nacken och i ena armen. men annars verkade hon mest chockad. Man kan säga att det blev en skakig start på morgonen.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det är försommar och det är en tid med mycket firande. Den här helgen har jag verkigen varit massor av firande. Då har träningen fått stå tillbaka lite. Så jag har fått lägga in ett par extra vilodagar för att hinna med allt firande.   I torsdags...

I morse vaknade jag och mådde inte alls bra. Så pass att jag ställde in tiden hos sjukgymnasten. Jag skulle ha tejpats för att se om det skulle hjälpa mig i min löpning. Men med ganska hög press på jobbet just nu kände jag att jag inte kunde stanna h...

Jag är väldigt trött på att känna att jag inte kan ta i fullt ut att ett hårt löppass känns avlägset. Att jag inte kan köra på som jag vill är frustrerande. Igår hade jag ett besök hos sjukgymnasten efter en hel månads upphåll. Jag behövde höra vad h...

Ibland är inte omständigheterna så som man tänker eller planerar. Det är lätt i sådana lägen att bara ge upp och strunta i allt. Men det är inte alltid det ända alternativet. Ibland får man anpassa sig och helt enkelt make it work.   I Söndags ha...

Att ha legat i influensa har tagit hårt på kroppen och har hållit mig helt från träning och har sakta börja komma igång med promenader och lättare gympass tredje veckan. Idag drog jag igång med löpning och utegym. Nu ska jag snart vara tillbaka.   ...