I morse var vi 3 kollegor som samåkte till jobbet, miljövänligt och bra. På väg till jobbet möts vi av en dramatik som skakade om oss en del och vi kom till jobbet senare än planerat.

Det är julfest på jobbet ikväll och därmed samåkte vi för att slippa ha bil till jobbet (förutom chauffören såklart). Plötsligt börjar bilen framför oss att svaja. på bara några sekunder ser vi hur bilen svänger från ena sidan till den andra och till sist drämmer in i mitträcket, spinner runt och hamnar mitt i körbarnan över 2 filer med fören mot trafiken.

 Kvinnan i bilen sitter blickstilla och vi funderar på hur det gick med henne. Vi ringer 112 samtidigt som en annan springer ut till bilen och kollar hur det är med henne. Hon är chockad. Det var svårt att få kontakt med henne till en början men ju mer man pratade med henne desto mer kom hon åter.

Det blev såklart kaos på vägen och bilarna fick sakta ner för att ta sig förbi. En tom tutade, vilket jag har svårt att förstå varför. Det kan ju inte finnas en människa som frivillgt parkerar bilen mitt på en motorled, mot trafiken i rusnignstrafik. Eller?!

Ytterligare en bil stannade och hjälpte till att putta in bilen tillvägkanten. Vi stannade hos henne till brandkåren kom till platsen och försökte hålla henne varm samtidigt som vi pratade med henne.

Hon sa: "Jag har precis lämnat barnen på dagis och var påväg till jobbet. Och nu kommer jag försent. Jag är ju sjuksyster" Underligt hur man tänker i sådana här lägen. Plikten framför allt.

Vi tror att det gick ganska bra med henne. Hon hade ont i nacken och i ena armen. men annars verkade hon mest chockad. Man kan säga att det blev en skakig start på morgonen.