Det har blivit ett litet breake i min löpträning och jag har inte riktigt kommit igång. Dels på grund av mycket som hänt runt omkring mig och dels pga min kropp som krampar lite här och var. Men jag vägrar att låta mig stoppas pga av det. Det gäller helt enkelt bara om att anpassa sig.

Efter skidåkningen blev jag stel i ryggen och fick svårt att böja mig. Jag känner fortfarande av benet en aning. Idag var massören på plats men jag hade inte lyckats få tid då jag var i Sälen när listan kom upp. Men jag hade turen att ha en sådan generös kollega som erbjöd mig sin massagetid.

Så jag fick laser på benet, ryggen, skinkorna och musklerna i armen som orsakar min tennisarmbåge. Sedan fick jag underbar massage på min stela rygg. Det gjorde verkligen gott.

Det känns som jag skulle behöva köras genom en mangel.

Vi jobbade sent idag så vi käkade middag där, vilket gjorde att jag bara kunde byta om för att träna när jag kom hem. På med löparkläder och musik i öronen och jag gav mig ut på min första löparrunda på ett par veckor.

En lugn löparrunda endast för att få lite kilometer i benen, inte en tanke på fart. efter rundan stretchade jag både ben och rygg. Plötsligt kände ag hur mycket lättare det blev att röra sig.

Rätt skönt med en lugn och stilla träning. Men nu längtar jag efter ett pass som kör totalt slut på mig.

Äntligen kom jag igång med lite distanslöpning. Jag börjar smått men kommer att öka succesivt. Jag har börjat lite smått med planeringen av mina löppass och idag var det fösta i raden. Det har sina fördelar att marken inte längre är snöbeklädd öven om man känner att man blivit lite snuvad på vintern.

Även om marken är bar så är det fortfarande kallt. Det gäller att klä på sig lagom mycket. För lite så fryser du för det. För mycket så svettas du för mycket och fryser av den anledningen. Bästa sättet är att klä sig lager på lager, en gammal tes som åter igen visar sig vara sann.

Efter middagen, kanske en aning tätt inpå, så gav jag mig ut på en vinterlöparrunda. Jag fick efter ett par kilometer lite känningar i vaden och i slutet av av rundan även i smalbenet. Inte till räckligt för att det skulle göra ont men det känns. Så imorgon mellan tjejernas träning och min egna basketträning blir det lite löparskolning.

Det sköna med vinterlöpning är förutom all den friska klara luften man får i sig är att komma in och sedan hoppa in i duschen. Det var några lager som skulle av...

Sedan utmaningen till XL-galan har det varit lite segt med träningen. Dels har jag inte kommit igång med ett konkret träningsprogram för att nå ett sepcifikt mål och dels har det varit en massa andra saker som kommit emellan. Igår missade jag till och med basketträningen.

Inför min utmaning i Globen tränade jag i princip varje dag och ibland 2 pass på en dag. Jag tränar ju basket 3 dagar i veckan och så la jag till träning för loppet på det. Ibland tränade jag efter basketträningen och ibland la jag in träning på de basketfria dagarna.

Men efter min stora seger så har jag inte haft det att träna inför och jag har inte beslutat vilket träningsmål som är det nästa jag ska arbeta emot. Man måste ju välja ett mål att arbeta mot i taget för att komma i mål, eller i varje fall mål som tränas på ungefär likande upplägg för att inte ta bort någon fokus.

Det har inte hjälpt att jag har fått lite förkylningskänningar.

Först var jag stilla fredag, lördag och söndag efter loppet, sen kom jag i varje fall igång med basketen. Men igår blev det inte ens det pga styrelsemöte i basketklubben. Det har börjat krypa i kroppen på mig. Att "bara" köra basket 3 dagar i veckan är lite lite för mig. Jag måste ha träningspass som gör mig helt slut, vilket basketträningarna sällan blir. Man har ju en del vilostunder i basketen, bla  när man går igenom en del teori och taktik.

Nu är det dags att åka iväg till jobbet. Men jag ska se till att fundera ut vilket mål det är dags att jobba mot nu och så ska jag se till att komma ut på ett träningpass redan ikväll.

För en tid sen så fyllde jag i en intresseanmälan för Women's health Halvmarathon. Jag tyckte att det var dags att börja springa lite längre. Men när de sedan släppte starterna visade det sig att det var lite för tidigt på året för att jag skulle våga anmäla mig.

Det är inte så himla länge sen som jag började känna att det var ok att köra riktig löpträning. Och jag har inte haft kontinuerlig löpträning sedan dess. Jag har sprungit en hel del på basketen, intervaller inför galan och några enstaka löppass. Men just det där att springa länge och kontinuerligt har jag inte gjort på över ett år.

Därför känns det inte som att det är läge för längsta loppet någonsin för mig redan nu i april. Nej, jag måste nog vara smart och ta det lite lungt och bygga upp ben och fötter successivt för en sådan här utmaning.

Jag blir ju lite trött i benhinnorna och fotlederna efter hårda träningspass och ibland känner jag av mina gamla stukningar.

Så om jag nu ska ge mig på den här utmaningen så blir det nog DN:s Stockholm halvmarathon i september. Till dess kan jag nog fixa det. Det gäller att träna smart fram till dess, men att också köra några andra kortare tävlingar för att få in tävlingsvanan och hålla nerverna i schack.

Så fram till dess måste jag hitta några lämpliga tävlingar. Jag skulle vilja köra allt ifrån 5km till milen. Att hitta träningsprogram är inga som helst problem. Så länge man vill springa 5 kilometer och längre finns det en uppsjö av träningsprogram. Jag har hittat ett som jag tror kommer passa min livsstil som innehåller 3-4 pass per vecka och inte allt för hårda i början.

Mer då? Det skulle vara roligt om jag kunde hitta en träningskompis som kunde hjälpa mig att hålla motivationen uppe.

XL-galan har inte bara varit en motivator till att köra intervaller, utan även att ge mig på nya utmaningar. Och motivationen blev utterligare boostad när jag idag på basketträningen upptäckte att jag blivit något snabbare i idioten. :)

Nu har jag äntligen återhämtat mig från all galenskap i Globen under XL-Galan. Natten till torsdagen kunde jag inte sova. Jag vaknade flera gånger under natten då jag var ruskigt spänd inför mitt lopp på 400 meter. Jag hade förberett mig både fysiskt och mentalt, men visste inte om det var tillräckligt.

Trots att jag inte lyckats ha en hel sammanhängande sömn så kände jag mig ändå hyfsat utvilad. Åkte till jobbet för att avverka några timmar innan det var dags att åka till Globen.

När jag kommit hem packade jag väskan för att åka in till Globen och Anexet där mässan hölls och där vårt företag hade en monter. Innan loppet serverades de tävlande en smörgås.

Efter att ha tryckt i mig den ångrade jag det nästan för det kändes som att mackan inte åkte hela vägen ner. Troligen pga nervositeten. För när jag hängt ett tag med kollegorna som gav mig en massa pepp medan det var underhållning på scenen kändes det något bättre.

När det sedan var dags att gå ner i gångarna för att få kläder och värma upp kom verkligeheten tillbaka. Jag hade flera gånger gått igenom loppet i huvudet på det sätt som man ska lägga upp loppet (enligt det jag lyckats googla fram). Men jag hade inte en aning om vilket motstånd jag hade.

Jag försökte läsa av tjejerna om jag trodde att de kunde vara skulle vara sprinters. Men det är inte så lätt. En som inte har en klassisk löparkropp kan ju faktist överraska.

Och när en av tjejerna plockar fram ett par spikskor, tänkte jag att om jag inte tar ledningen direkt så är det nog henne jag ska lägga mig bakom.

Uppvärmningen blev inte mer än 10 minuter ungefär innan vi ställde oss och väntade på att få komma in på själva arenan. När vi radat upp oss koma Kajsa Bergqvist och ställde lite frågor om hur vi laddat och vad vi hade för taktik. Jag fick inte frågan direkt ställd till mig så jag struntade i att svara. Man ville ju inte ge några idéer till konkurrenterna.

Rädslor

Mina största rädslor inför loppet var att jag skulle få ge järnet för att ta ledningen men att utan att kroppen skulle svara och sedan glida allt längre bak.

En annan rädsla var att jag skulle ha för seg reaktionsförmåga så att jag skulle få jobba ikapp.

Mål

Jag hade satt upp 3 mål, helt enligt 103-mentala metoder som jag köpte för 1,5 år sen.

Mål1: Vinna

Mål2: Slå tiden 1:15

Mål3: Känna att jag gett det jag kunnat

Loppet

På edera platser och jag gick fram till strecket helt enligt instruktion i ytterspår. Sen kom skottet. Jag tog sats och satte av i världens fart och tänkte att jag skulle ta mig in till innervarv så fort jag väl kommit om alla. Jag blev så förvånad över hur lätt jag sprang om alla. Der var som att jag var om innan de ens startat.

Såg till att släppa den tanken så snabbt som möjligt så att jag kunde fokusera på del 2 av loppet, att springa långa steg på raksträckorna och kortare snabbare i kurvorna. När jag efter ett varv hör att jag har en klar ledning och att det kan bli kamp om adra platsen kände jag hur jag började springa avslappnat. Min seger var ohotad om jag bara kunde fortsätta hålla farten.

I sista kurvan fick jag tänka kort, kort, kort, kort för att påminna mig om att det vart korta snabba steg jag skulle ta. Orken började tryta. Jag fick inte den där brännande känslan, men förmågan att lyfta benen var helt klart tyngre och jag fick påminna mig att det var armpendligen som skulle bära mig i mål.

Kollade snabbt upp på klockan och ser att jag sprungit på 73 sekunder.

Jag hade uppfykkt ALLA 3 målen! Känns så galet bra! Lite skum känsla när man hade en kamera så tätt inpå och jag tänkte att nu filmar han verkligen minsta lilla por på mig.

Under hela loppet (och även efter) kunde jag höra jublet i Globen. Vilken overklig känsla att bli hyllad och påhejad som en stjärna!

Mina motståndare kom fram till mig allt eftersom de kom in i mål och frågade vad jag hade i benen. Det var några som tänkt att de skulle ha hakat på mig, men vågade inte för att de inte trodde att de skulle orka hela vägen.

Nu återstod bara att gå upp på scenen och ta emot priset i Anexet där efterfesten även skulle hållas.

Vilket jubel! Och vilken glädje! Jag blev intervjuad av Kajsa Bergqvist som undrade om min taktik var att mörka min taktik och Bygglovs Matte som undrade om jag var tävlingsmänniska vilket han redan hade konstaterat. :-)

Blommor, pokal och publikens jubel!

Det var så rörande att se reaktionen hos mina kollegor som mötte mig med tårar i ögonen stora leenden och varma famntag. Fick även en hel del gratulationer och kramar av människor jag aldrig träffat förut. Vilken segeryra! Har aldrig blivit så hyllad för mitt slit någon gång tidigare.

Efter att ha fått lite mat i magen gick jag ut till min familj och kollade på de verkliga stjärnorna. Kvällen avslutades sedan med en efterfest. Åkte sedan hem för att få mig lite sömn innan jag tidigt dagen därpå skulle åka på konferens med jobbet. Och det var ju lika fantastiskt kul som vanligt. Vi är så härligt gäng!

#XL-Galan #400m #Tävling

Idag är det den stora dagen då jag ska springa 400 meter. Då lär vi se om all träning jag har lagt ner har varit den rätta. För nog har jag tränat massor och jag har även tillåtit mig lite återhämtning, förutom min blunder på basketträningen igår då jag tog i lite mer än vad jag borde.

Basketträningen som sagt var lite hårdare än vad den borde. Men å andra sidan så ska man ju se till att väcka musklerna dagen innan och efter en god natts sömn så känns det ok.

Jag har laddat med en god grötfrukost och planerar att äta en stor tallrik pasta till lunch. Efter lunchen kommer jag åka hem för att ställa bilen och sen åka in till Globen arena. Jag hoppas att allt går i lås tidsmässigt. Att jag hinner med alla förberedelser inför konferensen. Så jag inte får någon tidspress innan loppet och att jag kan förbereda mig mentalt. Och så hoppas jag att den här början av förkylning som jag börjat känna av nu lägger sig.

Önska mig lycka till! :)

Måndag och dags för basketträning. Idag var det ganska lungt då vi gick igenom mycket spelsituationer som inte satte så mycket press på benen. Det var ju bra då jag ska se till att ha utvilade muskler till torsdag, men coachen lovade hårdträning på onsdag. Så vi får se hur jag hanterar det.

Nu är det inte många dagar kvar till mitt stora kraftprov, att springa 400 meter så fort det bara går. Nervositeten har börjat krypa på en aning. Men jag har jobbat hårt och nu är det dags att samla krafter men ändå hålla musklerna aktiva. Så dagens träning var perfekt.

När vi avslutade träningen så sa coacherna att onsdagsträningen skulle bli mycket tuffare. Jag får väl helt enkelt hitta alternativ beroende på vilka övningar vi ska göra.

All träning är nedbrytande och det är vid återhämtningen som man bygger upp musklerna för att klara av ännu större påfrestningar. Imorgon har jag massagetid vilket innebär att jag kommer att få laserbehandling som ska på skynda läkningen av musklerna.

Men det är inte bara fysiskt som jag bygga upp kroppen nu med min återhämtning. Jag ska även bygga upp självförtroendet och boosta mig med lite mental träning.

Som jag skrivit om förut så ska man ju sätta upp 3 mål med inför en tävling för har man nått något eller några av målen så får man den där tillfredsställande känslan även om allt inte gått som man hoppats. Och det ska vara både mätbara och ett känslomål.

Så mina mål för loppet är:

1. Vinna - Jag har ingen aning om konkurrensen, men jag vet att det är andra motionärer så jag hoppas på gpda chanser
2. Springa på tiden 1:15 eller bättre
3. Att jag ger allt! Jag efter loppet ska känna att jag inte hade kunnat ta i mer än vad jag gjorde.

Sanna Kallur från Sydsvenskan.se

När jag kom hem från matchen drog jag på mig mina löparkläder. Det var dags för en lugn, skön och avslappnande runda.  Från om med nu sja hag ta det lugnare med träningen för att spara musklerna inför 400 metersloppet.

Eftersom att jag sällan får så myckt speltid så planerade jag in ett löppass efter. Jag drog på mig lite överdragskläder och begav mig hemåt. Sen bytte jag om till löparkläder och sprang en runda på 6,14 km i snöblasket.

Det var behagligt att springa trots snöblasket. Temperaturen var något högre än vad den varit den senaste tiden och jag höll ett behagligt tempo.

Inte jätteskönt när bussen åkte förbi och en jättevåg av snöblask blötte ner mina ben och fötter. Men eftersom att jag höll värmen uppe så försvann känslan av kallduschen ganska snabbt.

När jag kom in gjorde jag kycklinglasagne som fick stå i ugnen och bli färdig medan jag hoppade in i duschen. Skönt med dusch när man kommer in från vinterlöpning.

Fiberlasagneplattor

3 kycklingfiléer finstrimlade

1 chili, hackad

1 bit ingefära, finhackad

60 bladspenat

200g ricotta

5dl matlagningsgrädde.

1msk kyckling fond.

Salt och peppar

Mozzarella

Bryn kycklingen, blanda sedan ner allt utom spenat och lasagneplattor. Varva sedan kyckling, spenat och lasagneplattor. Se till att spara grädde från lycklingen till slutet för att toppa över sista lagret lasagneplattor. Toppa sedan med skicad mozzarella. Servera med en god sallad.

Nu ska det röjas undna lite och förbereda för lite festivalyra. Melodifestivalen drar igång idag. Och självklart har jag valt lite nyttigare godis och dryck.

Sockerfir äppelmust, naturgodis och vindruvor.