Jag hade verkligen ställt in mig på att köra Blodomloppet. Att springa så gott det går och göra mitt bästa trots att benet och ryggen krångla. Jag satte upp mina mål och satte in siktet på mållinjen redan igår. Men det blir inte alltid som man tänkt sig.

Egentligen krånglar inte ryggen alls när jag springer, men den känns när jag reser mig efter att ha suttit. Men jag har rörligheten i ryggen så det känns inte som någon upprepning av min gamla skada.

Det som spökar mest och sätter mest käppar i hjulen. Så tankarna fortsatte att svänga lite även idag, men övervägande tänkte jag allt genomföra loppet.

Då ringer telefon. Killen jag är barnvakt år hade hamnat i bråk i skolan och åkt på några sparkar. Så jag fick ta mitt pick och pack, löparkläder och nummerlapp och åka hem. Jag tänkte att jag kanske skulle hinna in till stan igen för att delta, men det var för optimistiskt.

Det hade gått bra med killen, som nog mest var sårad i själen, och som mådde bra efter att ha kommit hem och få umgås med sin syster och mina barn.

Om man ska se det positivt så kanske det var min skyddande ängel som hindrade mig från att genomföra loppet och skona min kropp. Med min tjurskallighet hade jag nog dragit på och då hade väl knäna skrikit.

Jag kollade resultatet för mina kollegor. Jag hade klarat resultatmålet är jag rätt säker på, om inte knät hade sagt ifrån totalt. Kanske tom lite bättre.

Nu har jag röjt undan alla ursäkter och skickat mail till stegkliniken. Jag måste ta tag i det här med min kropp som inte vill som jag vill. Jag hoppas att de kan hjälpa mig. En av de som jobbar där träffade jag när jag var på träningsresa i Portugal. Hon lyckades hjälpa mig med värken jag hade i bröstryggen då, så det bådar ju gott.

Men jag fick lite extratid som att sitta och prata med min underbara vän Ulrika, vilket inte sker allt för ofta. Hon har ju blivit löparbiten men har lite krämpor hon med. Så vi pratade om våra krämpor, kost och träning och lite andra knep för att hålla hälsan.

Känslorna inför morgondagens lopp har verkligen svängt fram och tillbaka. Ska jag delta eller ska jag spara på kroppen? Mina knän som spökar och ryggen som inte är på topp. Men jag tycker inte om att ge upp när jag bestämt mig för något.

Efter träningen igår när jag kände av knäna trots en ganska kort runda, kändes det inte alls kul. Jag höll inte speciellt högt tempo men när jag kom in på löparbanan på IP så kom känningarna.

Och de senaste dagarna har ryggen kommit med lite krämpor. Men allt känns trots allt som muskulärt så med lite stretching hoppas jag på att jag ska vara brukbar imorgon.

Många skulle nog kalla mig idiot som ens planerar att genomföra loppet men jag vill inte ge upp. Men jag får nog sänka kraven lite. När jag läste i min bok "103 mentala metoder" fick jag lära mig att man ska sätta upp 3 typer av mål inför varje tävling.

Resultatmål: Jag planerar att komma i topp 4 av mina kollegor

Prestationsmål: Målet är att komma under 50, dvs springa på bättre tid än under premiärmilen

Känslomål: Känna att jag genomfört ett bra lopp

Det är svåra mål med tanke på hur min kropp mår. Men jag vill ju ändå utmanas. Jag stävar efter att klara 3 av 3 mål, men annars bara nå så många mål som möjligt. Frågan är om man kommer att kunna nå känslomålet om man misslyckas totalt med de 2 andra. Hade rygg och knän varit bättre hade målen varit mer hårt satta men nu är de lite lägre.

Jag hade funderingar på att spela basket idag med divsion 2 tjejerna som kommit in i klubben. Men jag valde att ta det lungt och ladda till imorgon, spara på kroppen. Så när jag kom hem satte jag igång med middagen i lugn och ro. Fick ett extrabarn till idag. Extrabarnen och dottern var och badade medan jag lagade mat. Idag skulle det bli libanesiska järpar med rostad paprika med bulgur och tsatziki. Jag började med att fixa kryddblandningen till järparna. Av blandnigen tog jag sedan en matsked.

Kryddblandingen består av:

1/2 tsk malen vitpeppar

1 tsk muskotnöt

2 tsk malen kryddnejlika

2 1/2 tsk malen kardemumma

2 1/2 tsk malen kanel

3 tsk spiskummin

3 tsk malen ingefära

Det som var kvar av kryddplandningen när jag blandat det med köttfärsen la jag i en burk för att använda vid annat tillfälle.

I övrigt i järparna hade jag 650g nötfärs, 2 gula lökar och 2/3 tsk salt. Innan jag formade järparna och stekte fick färsen vila en stund och dra åt sig alla kryddor.

Jag tycker att det blev riktigt bra. Paprikorna gick dock inte hem hos barnen. Receptet jag inspirerades av hade varken bulgur eller tsatziki, men jag tror att det är en bättre uppladdning inför imorgon om man tillsätter detta. Plus att det går hem mer hos barnen.

Lite just dance med barnen och faktiskt en stunds TV-tittande på Biggest Looser. Shit vad de har kämpat väl och snart är det final. Idag var det ett sådant där snyftprogram när de fick träffa sina nära och kära.

Vissa dagar svänger så mycket fram och tillbaka att man inte är helt säker på om det är ens turdag eller ens otursdag.  Det ena avlöser det andra och vissa av saker är bra saker och andra är mindre bra. Det här var en sådan dag.

Jag vaknar med ryggont. Jag är stel och varje framåtböjning är en plåga. Tänkte inte så mycket på hurvida det var otur eller inte, men jag skulle vilja kategorisera detta som otur.

Jag gjorde lite övningar som mjukade upp ryggen en aning och det kändes bättre. Inte helt bra, men bättre - Turdag?

Jag sorterade en massa papper och lyckades lösa upp en massa saker som legat och tyngt mina axlar en del. Och det gick långt mycket lättare än vad jag trodde att det skulle göra. Mer till tursidan.

Men när jag gick runt hemma så lyckades jag sparka till en spik som ständigt åker upp ur tröskeln och river upp en flisa så att det gör ont när jag går. - OTUR

Allt fixande fick mig att glömma bort tiden så det var till att stressa fram lunch. Min dotter skulle ju springa minimaran. Med lite rutin på att hantera tid med små marginaler så var vi klara för att åka så att vi skulle hinna i tid till starten. Men när det är dags att åka hittar jag inte busskortet. Tiden går och vi kommer till det läget att det inte spelar någon roll om jag skull hitta det eller inte. Vi skulle inte hinna åka kommunalt. - OTUR

Det fick bli bilen. Jag bekymrade mig för om vi skulle klara oss till bensinmacken för att tanka min torrskrapade tank och för om vi skulle hitta någon parkering inne i stan. Båda grejerna klarades av galant och utan problem. Dock var parkeringen en risk för parkeringsböter. Men det stod många där så jag chansade. - TURDAG?

Min dotter hittade sina kompisar, vi hann hämta ut hennes tröja i god tid innan start och min dotter gjorde ett lopp över förväntan. Grymt glad, trött och stolt tjej sprang in i mål på tiden 12:50 inne på Stadion, efter att ha sprungit 2310 meter.

Det kändes som en riktigt bra dag. Strålande sol och en kanontid som min dotter var jätteglad för. Efter målgången och lite snack med kompisarna om sina lopp skyndade vi till bilen. Inga böter, tack och lov. Och det som fick det att kännas ännu mer som en turdag var att vi kunde se en P-vakt komma gående längre bort.

När vi kom hem satte jag igång grillen och började med alla tillbehör. Vi käkade och sen åkte jag iväg och handlade. Glömde kassarna med pant, men kom ihåg kupongen med 100:- rabatt. Det får man väl säga var tur. När jag kom hem fick jag en massa barn som hjälpte mig att bära in varorna. Egna barn, killen jag är barnvakt till och grannbarnen. Tur var också att flaskan med sköljmedel höll när ett barn tappade den i backen.

När alla varor var inställde i kyl,frys och skafferi, gav jag mig ut på en löparrunda. En lite lättare på 5 kilometer. Men efter halva tiden började jag känna av knät. Jag funderar på om det är så klokt att springa på tisdag. Men jag tod mig hem igen i varje fall och då började jag känna av stället där spiken gick in.

Efter duschen så hittade jag mitt busskort! :D Så jag behöver inte ta bilen till jobbet imorgon.

Många bra saker hände, men det här med skadorna väger tungt för en otursdag. Fast å andra sidan så är det väl sviter från tidigare träningsdagar, så det är väl trots allt en turdag idag i varje fall. Synd att den är slut då.... :/

Jag har haft funderingar på att springa Stockholm Marathon, men tänkt att det är nog bättre att ge sig på en halv mara först. Ska jag springa Marathon så känner jag att jag måste veta att jag klarar av att fullfölja det. Och jag känner mig ganska nöjd med det.

Vaknade ganska tidigt för att väcka dottern som skulle på friidrottsträning. Idag var jag ingen curlingförälder utan hon fick ta sig dit själv, för jag skulle till Friskis och gå på Cirkegym.

Äntligen hade jag så pass god tid på mig att jag kunde ta mig dit till fots. Lite småspringa blev det allt för att hinna den där kvarten innan passet börjar. Gymmen är verkligen inte utformade för oss med lite tid och som spelar på minuter. Tanken är god, att man ska ta sig tiden, se det som egentid och att det ska vara njutbart. Men verkligheten är oftast en annan för mig. Men idag som sagt var det lungt.

Var lite sur på mig själv eftersom att jag glömt mitt presentkort som jag fick för ha deltagit i UTMANINGEN. Men det löste sig i varje fall. De bockade bara av mig i listan och gav mig min belöning.

En skopåse och en funktionströja. Jag hade hoppats på en mindre skrikig färg men meningen är tydligen att man ska synas ordentligt när man tränar.

Dagens pass på Cirkelgymmet var som vanligt maskinerna och de fria övningarna var:

Armhävning med en hand på stepbräda och sedan vandra över för belasta andra sidan     

Propellern (Liggandes på magen och föra en vikt över ryggen och framför kroppen)

Stående på en bounceball köra övningar för bröst och axlar med hantlar.

Knäböj med skivstång med smalt grepp framför kroppen och dra upp till hakan

Rygglyft med vikt

Knäböj med skivstång vid nacken och lyft över huvudet i upprätt läge  

Bålvridning med medicinboll (bilden visar skivstångsvikt)

Knäböj med medicinboll

Lite lugnare löpning i helgen sen för att ladda inför tisdagens lopp - Bellmansstafetten. Så ett Marathon för mig idag hade inte varit någon bra uppladdning tror jag. Men imorgon ska min dotter få kämpa på då hon ska springa Minimaran.

Maj är månaden då allt händer. Det är en massa avslutningar, konfirmationer och kickoffs, och massa annat för att fira in sommaren. Kan bli en aning stressigt, men lyckas man bara planera lite och får till det tidsmässigt så är det bara roligt.

Igår var det som sagt vårfest i Hagaparken, där vi hade en massa lekar, brädnboll och picknick. Personalklubben gjorde det igen och ordnade med en lyckad kväll. Vi fick börja med att svara på lite gåtor som att få ihop städer/orter av ord som insektshon (= Malmö), regentfläde (= Kungälv) och positivt svar (= Hjo).

en övning gick ut på att vi skulle ställa oss på en presenning, vända på den, utan att gå av presenningen. Det gick sådär för oss.

Sen fick vi skala potatis och öppna konservburk, med verktyg som vi valde innan vi visste vad vi skulle göra. Vi valde en potatisskalare och en hammare, vilket visade sig vara klokt. det var den grenen vi briljerade i. När vi hade en hamringstävling hamnade vi i final och kom 2:a

Tävlingen där vi skulle spotta godis så långt vi kunde gick det inte jättebra, men jag vill hävda att det inte alls är min gren. Sen var det dags för maten, galet gott.

Sen var det mingel och till det en massa snacks. Men jag höll mig till popcorn, och det fanns det gott om.

Det fortsatte med festligheter idag när mina små baskettjejer kom hem till mig för att grilla, spela brännboll och äta glass. Planen var att bada också, men klockan drog iväg så vi hoppade det. Trots att vädret lockade till det.

Jag kommer sakna tjejerna, samtidigt som jag känner att jag behöver pausen för att koncetrera mig på mig och min träning.

Tjejerna var eninga om att de hade förväntat sig mer träningssaker och mer baskettema på inrednignen. De blev lite nöjda när de fick se min träningshörna.

Hur som helst var det en mycket lyckad kväll där vi grillade gott kött, åt en god sallad och grillad halloumi. Det var flera av tjejernas föräldrar som aldrig spelat brännboll, men de klarade det riktigt bra.

Kvällen avslutades med lite glass och då tyvärr inte någon nyttigare variant, men man får ju fuska ibland. Och fusk blev det med träningen också, då det blev så sent. Fast mina ben mår nog bra av att vila lite idag med.

Nu är i varje fall sommaren officiellt infirad!

Personalvård när den är som bäst. Nu ska vi ut i Hagaparken och ha picknick, tävla och bygga team. Vår personalklubb är fantastisk och kreativ. Aktiviteten som har bästa uppslutningen är den årliga vårfesten.

Den årliga vårfesten äger rum runt den här tiden, strax före alla skolavslutningar. Exakt samma datum som förra året faktiskt. Nu ska vi få plocka fram barnet i oss med lekar, brännboll och picknick. Somliga av oss går All in och gör sitt bästa för att vinna trofén, medan andra väljer att titta på och bara njuta av atmosfären, maten och vinet. :)

jag tillhör ju de som går All in så det är väl min träning för idag. Kan man kalla det vardagsmotion då? Eller är det festmotion?

Att prova på nytt och ändra på sina rutiner kan vara bra för den personliga utvecklingen och höja motivationen. Och man kanske till och med får tag på något man gillar. Så det är alltid bra att våga prova. Ibland går det bra och ibland kanske inte fullt så bra.

Igår när jag var och handlade köpte jag ett nytt snack som jag hade som mellis idag. Jag har ju ganska nyligen lärt mig tycka om oliver, men då är det i huvudsak svarta oliver. Jag tog med mig gröna oliver med chilismak.

Den här smaken var inte hullt så god som jag hoppats, men tillräckligt för att jag skulle få i mig hela påsen. En kollega berättade att hon provat någon annan smak som var mycket godare. Men hon mindes inte vilken smak det var. Jag har ju svarta med havssalt hemma som jag kommer testa någon annan dag. Hoppas att det är den hon talar om. :)

På min löparrunda idag tog jag det lungt bara för att få ordning på mitt ben som inte vill bli riktigt bra. Jag var ju tvungen att avbryta i förrgår. Idag sprang jag hela sträckan men fick onti benet efter 3-4 kilometer. Jag började tänka på löpsteget, hållningne och allt annat som kan påverka.

I uppförsbackarna känns det av mindre eller inte alls. Så när jag prungit ca 6 kilometer bestämde jag mig för att prova på någonting nytt. Jag vände på mig och sprang baklänges. Och det hjälpte, smärtan i benet försvann. Så hela vägen hem sen, alltså i ca 1,5 kilometer, så sprang jag baklänges till och från. Det var en lyckad rutinförändring. Men min fundering blir genast då, beror alltså problemet med benet på dåligt löpsteg?

Det är något jag ska ta mig en funderare över.

Min totala runda på va på 7,4 kilometer vilket jag med lungt tempo sprang på 44 mineter, dvs ett tempo på 6min/kilometer.

Bästa sättet att behålla motivationen är att sätta upp mätbara mål. Man kan ha visioner, dit man strävar, man kan ha långsiktiga mål som man räknar med att uppnå och många många delmål. För att ha koll på hur det går behöver man ha statistik.

Statistiken är inte enbart för en enda lång tävling med sig själv. Det är även ett sätt att bara ha koll på hur det går, se vad man förbättrar och få koll på vad det är för förändringar man behöver göra i sitt träningsupplägg. På jogg.se där jag registrerat min träning, kan jag å all möjlig statistik. För löpningen är det mycket resutat, annars är det mer träningsfördelning.

Här kan man se hur min fördelning på löppass har varit de senaste 12 månaderna.

Här kan man se en fördelning av alla mina träningsformer.

Här kan man se att jag har fördelat träningstyperna lite mer över tiden. Nu är gruppträningen större än löpningen, även om det är marginellt, till skillnad mot tidigare år. Övrig träning är till stor del basketen.

Jag har hittills i år ägnat mig åt 99 st träningspass, snart sprungit 20 mil, och lagt ner mer än 82 timmat på träning, varav ca 17:37 timmar är löpning.

Det gör att jag ligger på 22:a plats i kommuntoppen. :) Det ska bli kul att följa och jämföra med andra år.