Jag hade verkligen ställt in mig på att köra Blodomloppet. Att springa så gott det går och göra mitt bästa trots att benet och ryggen krångla. Jag satte upp mina mål och satte in siktet på mållinjen redan igår. Men det blir inte alltid som man tänkt sig.

Egentligen krånglar inte ryggen alls när jag springer, men den känns när jag reser mig efter att ha suttit. Men jag har rörligheten i ryggen så det känns inte som någon upprepning av min gamla skada.

Det som spökar mest och sätter mest käppar i hjulen. Så tankarna fortsatte att svänga lite även idag, men övervägande tänkte jag allt genomföra loppet.

Då ringer telefon. Killen jag är barnvakt år hade hamnat i bråk i skolan och åkt på några sparkar. Så jag fick ta mitt pick och pack, löparkläder och nummerlapp och åka hem. Jag tänkte att jag kanske skulle hinna in till stan igen för att delta, men det var för optimistiskt.

Det hade gått bra med killen, som nog mest var sårad i själen, och som mådde bra efter att ha kommit hem och få umgås med sin syster och mina barn.

Om man ska se det positivt så kanske det var min skyddande ängel som hindrade mig från att genomföra loppet och skona min kropp. Med min tjurskallighet hade jag nog dragit på och då hade väl knäna skrikit.

Jag kollade resultatet för mina kollegor. Jag hade klarat resultatmålet är jag rätt säker på, om inte knät hade sagt ifrån totalt. Kanske tom lite bättre.

Nu har jag röjt undan alla ursäkter och skickat mail till stegkliniken. Jag måste ta tag i det här med min kropp som inte vill som jag vill. Jag hoppas att de kan hjälpa mig. En av de som jobbar där träffade jag när jag var på träningsresa i Portugal. Hon lyckades hjälpa mig med värken jag hade i bröstryggen då, så det bådar ju gott.

Men jag fick lite extratid som att sitta och prata med min underbara vän Ulrika, vilket inte sker allt för ofta. Hon har ju blivit löparbiten men har lite krämpor hon med. Så vi pratade om våra krämpor, kost och träning och lite andra knep för att hålla hälsan.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det är försommar och det är en tid med mycket firande. Den här helgen har jag verkigen varit massor av firande. Då har träningen fått stå tillbaka lite. Så jag har fått lägga in ett par extra vilodagar för att hinna med allt firande.   I torsdags...

I morse vaknade jag och mådde inte alls bra. Så pass att jag ställde in tiden hos sjukgymnasten. Jag skulle ha tejpats för att se om det skulle hjälpa mig i min löpning. Men med ganska hög press på jobbet just nu kände jag att jag inte kunde stanna h...

Jag är väldigt trött på att känna att jag inte kan ta i fullt ut att ett hårt löppass känns avlägset. Att jag inte kan köra på som jag vill är frustrerande. Igår hade jag ett besök hos sjukgymnasten efter en hel månads upphåll. Jag behövde höra vad h...

Ibland är inte omständigheterna så som man tänker eller planerar. Det är lätt i sådana lägen att bara ge upp och strunta i allt. Men det är inte alltid det ända alternativet. Ibland får man anpassa sig och helt enkelt make it work.   I Söndags ha...

Att ha legat i influensa har tagit hårt på kroppen och har hållit mig helt från träning och har sakta börja komma igång med promenader och lättare gympass tredje veckan. Idag drog jag igång med löpning och utegym. Nu ska jag snart vara tillbaka.   ...