Vissa dagar svänger så mycket fram och tillbaka att man inte är helt säker på om det är ens turdag eller ens otursdag.  Det ena avlöser det andra och vissa av saker är bra saker och andra är mindre bra. Det här var en sådan dag.

Jag vaknar med ryggont. Jag är stel och varje framåtböjning är en plåga. Tänkte inte så mycket på hurvida det var otur eller inte, men jag skulle vilja kategorisera detta som otur.

Jag gjorde lite övningar som mjukade upp ryggen en aning och det kändes bättre. Inte helt bra, men bättre - Turdag?

Jag sorterade en massa papper och lyckades lösa upp en massa saker som legat och tyngt mina axlar en del. Och det gick långt mycket lättare än vad jag trodde att det skulle göra. Mer till tursidan.

Men när jag gick runt hemma så lyckades jag sparka till en spik som ständigt åker upp ur tröskeln och river upp en flisa så att det gör ont när jag går. - OTUR

Allt fixande fick mig att glömma bort tiden så det var till att stressa fram lunch. Min dotter skulle ju springa minimaran. Med lite rutin på att hantera tid med små marginaler så var vi klara för att åka så att vi skulle hinna i tid till starten. Men när det är dags att åka hittar jag inte busskortet. Tiden går och vi kommer till det läget att det inte spelar någon roll om jag skull hitta det eller inte. Vi skulle inte hinna åka kommunalt. - OTUR

Det fick bli bilen. Jag bekymrade mig för om vi skulle klara oss till bensinmacken för att tanka min torrskrapade tank och för om vi skulle hitta någon parkering inne i stan. Båda grejerna klarades av galant och utan problem. Dock var parkeringen en risk för parkeringsböter. Men det stod många där så jag chansade. - TURDAG?

Min dotter hittade sina kompisar, vi hann hämta ut hennes tröja i god tid innan start och min dotter gjorde ett lopp över förväntan. Grymt glad, trött och stolt tjej sprang in i mål på tiden 12:50 inne på Stadion, efter att ha sprungit 2310 meter.

Det kändes som en riktigt bra dag. Strålande sol och en kanontid som min dotter var jätteglad för. Efter målgången och lite snack med kompisarna om sina lopp skyndade vi till bilen. Inga böter, tack och lov. Och det som fick det att kännas ännu mer som en turdag var att vi kunde se en P-vakt komma gående längre bort.

När vi kom hem satte jag igång grillen och började med alla tillbehör. Vi käkade och sen åkte jag iväg och handlade. Glömde kassarna med pant, men kom ihåg kupongen med 100:- rabatt. Det får man väl säga var tur. När jag kom hem fick jag en massa barn som hjälpte mig att bära in varorna. Egna barn, killen jag är barnvakt till och grannbarnen. Tur var också att flaskan med sköljmedel höll när ett barn tappade den i backen.

När alla varor var inställde i kyl,frys och skafferi, gav jag mig ut på en löparrunda. En lite lättare på 5 kilometer. Men efter halva tiden började jag känna av knät. Jag funderar på om det är så klokt att springa på tisdag. Men jag tod mig hem igen i varje fall och då började jag känna av stället där spiken gick in.

Efter duschen så hittade jag mitt busskort! :D Så jag behöver inte ta bilen till jobbet imorgon.

Många bra saker hände, men det här med skadorna väger tungt för en otursdag. Fast å andra sidan så är det väl sviter från tidigare träningsdagar, så det är väl trots allt en turdag idag i varje fall. Synd att den är slut då.... :/

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det är försommar och det är en tid med mycket firande. Den här helgen har jag verkigen varit massor av firande. Då har träningen fått stå tillbaka lite. Så jag har fått lägga in ett par extra vilodagar för att hinna med allt firande.   I torsdags...

I morse vaknade jag och mådde inte alls bra. Så pass att jag ställde in tiden hos sjukgymnasten. Jag skulle ha tejpats för att se om det skulle hjälpa mig i min löpning. Men med ganska hög press på jobbet just nu kände jag att jag inte kunde stanna h...

Jag är väldigt trött på att känna att jag inte kan ta i fullt ut att ett hårt löppass känns avlägset. Att jag inte kan köra på som jag vill är frustrerande. Igår hade jag ett besök hos sjukgymnasten efter en hel månads upphåll. Jag behövde höra vad h...

Ibland är inte omständigheterna så som man tänker eller planerar. Det är lätt i sådana lägen att bara ge upp och strunta i allt. Men det är inte alltid det ända alternativet. Ibland får man anpassa sig och helt enkelt make it work.   I Söndags ha...

Att ha legat i influensa har tagit hårt på kroppen och har hållit mig helt från träning och har sakta börja komma igång med promenader och lättare gympass tredje veckan. Idag drog jag igång med löpning och utegym. Nu ska jag snart vara tillbaka.   ...