Lite sen start idag då jag vill kämpar med min förkylning. Det gjorde att jag ficktid att kolla in morgonnyheterna på SVT. Kom in mitt i en intervju med en man som kämpar med en större sjukrom än en ynka förkylning. Min sjukdom går ju att vila bort, han springer, cyklar och simmar trots sin.

Anders Gylenius är en imponerande man som fick prostatacancer december 2010. Cancern spred sig till skelettet och lymfkörtlarna och är obotlig. Han har ingen aning om hur länge han kommer att leva.

Jag måste säga att jag är oerhört imponerad över hur han kan fokusera på glädjeämnena i livet och ta tillvara på livet. Han vet att han ska dö, och det kan ske snart.

Därför har han valt att göra sådant som han VILL göra. Han fortsätter jobba och tränar och genomför lopp. När han fick sin diagnos var han öppen med det för att inte få viskandet bakom ryggen, utan istället fick han ett enormt stöd av sina kollegor.

Han lever inte för mer än ett par till tre månader framåt i tiden, då han inte vet om han lever längre än så. Men på jobbet så får han vara med och planera för kommande år och längre fram i tiden. Han får tillfälle att "glömma bort" att han är sjuk.

Anders Gylenius jobbar just nu på att ta sig igenom sin 35:e svensks klassiker. Dvs Vasaloppet, Lidingöloppet, Vansbrosimningen och Vätternrundan. Närmst är det Lidingöloppet som väntar och det blir hans 40:e Lidingölopp.

Han säger att det tar dubbelt så lång tid som när han var frisk, men glädjen är mycket större. Tänka sig att det ska krävas en sådan tragedi för att få en att vilja glömma sina egna problem, kämpa vidare och fokusera på det som gör livet värt att leva.

Vilken förebild!

Ps En klassiker är en dokumentärserie som sänds på SVT där man får följa Anders och fyra andra genomföra "En Svensk klassiker"