Med det enroma framsteg ryggens status visade kände jag att det var läge att fira lite. Jag hade ju ingen ork att fira när jag fyllde år, så det blev ett litet födelsedagsfika i efterskott idag. Och för mig fira en rygg som blivit så mycket bättre. Men efter firande kommer baksmällan.

Igår när jag kände mig så mycket bättre i ryggen skickade jag ut ett sms till vänner och familj att de var välkomna på födelsedagsfika idag. Alla kunde ju inte komma med så kort varsel, men mina syskon och 2 av mina bästa vänner kunde komma i varje fall.

Sonen var till grym hjälp att städa, gå iväg med sopor och handla. Jag gav upp ang kampen om att servera nyttigt. Jag köpte 2 utsökta tårtor. En jordgubbstårta och en chokladtårta. Men jag gjorde också en fruktsallad och rörde ihop turkisk yoghurt med vanilj och honung, som ett litet nyttigare alternativ.

Hur mysigt som helst och det var helt underbart att träffa alla som man tyvärr ser så sällan. Men firandet hade en baksida. Jag tror det var när jag satte mig på golvet då jag satte mig lite snett, så blev jag sne igen.

Jag körde lite ryggövningar som hjälpte lite grann men är fortfarande lite sne.

När alla gästerna gått hem satte jag på grillen och grillade chorizo med 93% kött. Jättegoda!(Rekomenderas). Det var som att sätta tänderna i en köttbit.

Jag grillade också majs och grön sparris. Sedan kokade jag årets första färska potatis som jag sedan spräckte lite och sedan stekte med lite olja och vitlök. Till detta serverade jag blandad sallad och en yoghurtsås med franska örter och vitlök.

Nu jobbar jag på att få ryggen rak igen medan jag ser på Sverige som möter Ryssland i Basket EM. Hoppas, hoppas att det blir en seger denna gång och att man får ytterligare en anledning att fira!

Storyn med min rygg fortsätter. Man kan säga att det svänger en del om min rygg status. När jag vaknar på morgonen är det oftast som bäst, men under dagen kan det gå åter vilket håll som helst. Det är tröttsamt att inte veta vart man är påväg. Skönt att for bort tankarna från ryggen idag.

På morgonen har jag inte alls ont. Men det går ganska fort så blir man påmind om läget. Jag började dagen med mina stretchövningar. Sedan gick jag ner och gjorde en smoothie på 1/2 liter jordgubbar, 2 bananer, 2dl yoghurt och 1dl apelsinjuice. Jag toppade med kokosflarn och chiafrön.

När höften är på sniskan påverkar det även resten av ryggen. Det spänner rejält i ryggfiléerna. Det går som ilningar genom kroppen när man trycker på dessa spända "strängar".

Men idag var jag tillräckligt bra för att klara av att plocka lite hemma och dammsuga. :) Till lunch svängde jag ihop en pastasallad med lite blandad sallad, 1 röd paprika, 2 tomater, 200 g fiberpasta, 1 1/2 burk tonfisk och lite pesto på soltorkade tomater. Går jättefort och är jätteenkelt.

Därefter gick jag och sonen till centrum för att hämta ett paket på posten. Vi promenerade bara för att jag skulle få röra på mig. Och det kändes riktigt bra. När jag sedan kollade mig i spegeln så såg jag ganska rak ut igen. Klädde om för att gå på årets coachavslutning som klubben bjuder på som tack för säsongen.

Vi kollade in Sveriges inledande match i Basket EM mot Italien, på Oleary's. En galet spännande match där Italien och Sverige om vartannat tog ledningen. Och det var aldrig många poäng som skiljde. Sverige gjorde generellt en bra match. De kom ofta till avslut men satte inte bollarna. Det hade kunnat vara många snygga mål, med grymt spel, men så ville inte den där lilla bollen gå i. Det var sju sekunder kvar när Sverige fick straffkast och ställningen var 64-62. Frida Eldebrink satte det första skottet, men missade det andra. Ställningen var alltså 64-63 när hon blockerades när det var endast 3 sekunder kvar. Satan vad spännande det var. Nu sätter det lite större press på dem på kommande matcher.

Här är delar av gänget som tar sommaruppehåll och ser fram emot en ny säsong i höst.

Ryggen är fortfarande ok trots hämska stola. Men jag satt bara medan jag åt och drack kaffe. Resten av tiden stod jag.

Ryggen som plågar mig tar väldigt stor plats i mitt liv just nu. Det är som att allt kretsar runt detta. jag har ingen ork till att ta tag i saker som jag borde. Berget på diskbänken blir bara större, tvättkorgen fylls och frustrationen över att inte kunna röra sig växer.

Jag vaknar rak, men så flopp åker allt på sniskan igen. Glädjen man hinner känna den korta stunden på morgonen är obeskrivlig. Men man ska ju inte ropa hej.

Jag utförde jag lite av min stretching i hopp om att de ska göra gott för ryggen. Sedan valde jag bilen för att slippa släpa en tung väska de långa sträckorna som jag går när jag åker kommunalt.

Under min arbetsdag så kände jag mig mycket bättre i ryggen. Det var inte lika svårt resa sig efter att ha suttit. Plötsligt så kände jag mig näst intill återställd. Jag gick och kollade i spegeln, och jag var rak.

Tjoho, vad det kändes underbart. Det var på gång åt rätt håll!

På eftermiddagen skulle vi ha ett informationsmöte i en större sal. Jag funderade lite på hur min rygg skulle klara av de stolarna. Det visade sig ha varit en bättre ide om jag hade stått under den timmen.

Efter flera timmar med rak kropp och planer på att röra på mit till kvällen gav mig sådan glädje och hopp om att kunna påbörja min resa tillbaka till mitt vanliga liv.

Men efter informationsmötet var jag som ett C igen. Höften hade åkt på sniskan igen. Man ska uppenbarligen inte ta ut segern i förskott.   Det gjorde ju att jag glömde jaga Naprapaten...

När jag är hemma igen så är jag tillbaka på samma nivå som igår. Orkar inte med någon städning, men maten måste ju lagas. Idag blev det Laxsoppa med sötpotatis. Denna gång körde jag med lite rostad lök och skippade creme frishen.

Behövde trösta mig med något idag så det fick bli en efterrätt idag. Färska jordgubbar, några vindruvor och turkisk yoghurt med lite honung och vaniljpulver. Smaskigt!

När man har ont, är sjuk eller något annat som begränsar en så önskar man inget hellre än att bli bra. När man sedan känner sig lite bättre och får lite hopp, känns det som ett enormt bakslag när ryggen stelnar till och det blir svårt att gå upprätt.

Jag var tvungen att utföra ett ärende på väg till jobbet varpå jag fick ta med bilen till jobbet. Kör man bil så blir det ju väldigt mycket sitta utan att kunna röra sig någonting. Så när jag parkerat och var påväg in på kontoret var jag stel igen. Något lättare än tidigare, inte samma smärta men det är som att någon håller emot. Det är inte möjligt att gå helt upprätt.

Men då och då under dagen så gjorde jag lite ryggövningar som Bakåtböjningar och stretching. Varje gång jag kört igenom dessa så känns det bra. Det känns som att ryggen blivit bättre. Men så fort jag har suttit en stund så är jag tillbaka i samma läge. Det är något som stoppar upp så att man inte kan räta ut ryggen helt. Jag kan inte stå hela tiden heller för då blir jag trött i rygg och höfter. Men det beror nog på att höften är sne. Det var verkligen ingen utveckling jag hoppats på i rygghistorien.

Jag ringde till Stegkliniken för att prata med Marcus. Han var inte tillgänglig för tillfället men skulle ringa upp. Och självklart så missade jag när han ringde tillbaka. Och när jag ringde igen så kom jag inte fram på resten av dagen. När det äntligen gick att komma fram hade han gått för dagen. Jag får helt enkelt göra ett nytt försök imorgon.

Jag vill ju leva som vanligt, så planen var att gå på något som en före detta kollega kallar för villapub som hålls en gång om året. Då kommer vi hem till honom ett gäng och grillar och dricker rosé. Men på grund av vädret ställdes det in. Vilket på sätt och vis var lite skönt. Jag har ju lite svårare att slappna av när ryggen är som den är.

Så det blev mat hemma. Lammfärsbiffar och melonsallad

I biffarna hade jag:

500g Lammfärs

4 vitlöksklyftor

1 tsk salt

2 krm mald svartpeppar

1 tsk torkade franska örter

1/2 dl finhackad persilja

Salladen innehöll:

600g vattenmelon, skuren i mindre bitar

150g fetaost, smulad

250 g tomater (utan kärnor) skuren i mindre bitar

1 rödlök, finstrimlad

150g blandad sallad

1 burk svarta bönor (400g)

Dressing:

2msk olivolja

1/2 msk vitvinsvinäger

salt och nymald peppar

Jag mutade sonen att han skulle få sina onyttiga Tresor flingor om han åt upp all sallad inklusive bönorna. Det gick han med på eftersom att jag skulle iväg och handla direkt efter maten, alltså mindre risk att det skulle glömmas bort. Tålamod och fokus är inte heller helt på topp. Det märkte jag när jag gick ett varv på Maxi och storhandlade med min dotter. Ryggen var helt slut och jag fick allt påminna dottern om att jag älskar henne i varje fall. :P

Jag är nog inte ensam om att önska att Marcus har några magiska ord att säga till mig imorgon.

Rygghistoren - to be continued...

Stel som sjutton efter behandlingen igår men fast besluten att klara dagen. Naprapaten hade sagt att jag kunde utföra en lättare träning dag 2. Men eller hur! Med min stela rygg visste jag att träning inte var att föredra. Inte på sätt jag klassar som träning i varje fall.

Det var galet jobbigt på morgonen likt tidigre mornar. Efter frukosten la jag mig på mage på soffan med datorn framför mig. Det var inte helt skönt för nacken så jag ändrade ställning och la mig på divandelen och hade datorn nere på golvet. Det var klart mycket bättre. Och det var skönt varje gång jag reste mig och hade inte alls den där stelheten i ryggen. Men jag blev lätt trött i ryggen och när jag låg där på magen så blev det som ett tryck på svanskotan. Det kändes som om någon la ett tryck över svanskotan. Så jag kunde inte ligga heller allt för länge.

Så jag utförde lite jobb, var uppe och gick, la mig och jobbade igen, gick upp osv fram och tillbaka hela dagen. När sonen sedan kom hem fick han smörja in ländryggen med Voltaren gel. Sedan tog vi en promenad till Centrum för att handla lite. Promenaden var jobbig för ryggen och svanskotan. Inte någon jättesmärta, utan mer som muskelspänningar. Jag tänkte på vad Marcus sagt, att jag kunde utföra lättare träning idag. My ass. Jag var inte kapabel att ta ett enda löpsteg. Så närmsta träning jag kom var den här promenaden till Centrum. Det blev dock 4,4 kilometer, men det var inte fysiskt ansträngande, bara jobbigt pga ryggen.

När jag kom hem stretchade jag ryggen och stretchade sätesmusklerna samt baksida lår.

Den här aktiva stretchen skulle jag enligt ortopeden göra varje dag. Jag körde 30st per ben. Och man blir faktiskt ganska trött i benet av det.

     Efter detta så känns det faktiskt en aning bättre i ryggen. Jag är inte lika stel efter att ha suttit. Så det går åt rätt håll även om det går långsammare än jag önskar.

Föreställningen om att en Naprapat knäcker till ryggen lite och smärtan är över på några minuter är nu och för alltid utraderad. Efter en smärta från helvetet ligger jag nu fortfarande och kvider. Det som gör det uthärdligt är vetskapen om att det kommer att bli bättre.

Jag vaknade lika stel som de senaste mornarna men mjuknade till när jag var upper och rörde på mig. Men det räckte med en bussresa för att få mig att känna mig som 100 år igen. Jag kämpade mig till jobbetoch efter en stunds promenad började jag känna mig ok igen. Fortfarande stel och ett tryck i ryggen men mer rörlig.

Men oavsett om jag satt eller stod vid mitt höj- och sänkbara skrivbord så var det jobbigt. Satt jag gjorde det ont och stod jag blev jag trött i ryggen. Jag la mig ner ett antal gånger på vår sackosäck vi har inne på vår avdelning för att vila ryggen. Jag längtade till jag skulle få gå till Stegkliniken i Solna och träffa deras Naprapat Marcus.

Jag lånade en bil i hyfsad god tid, men kom bara någon minut innan då det var rätt svårt att få tag i parkering. Det fick bli en liten promenad. Det var ett litet litet kryp in, så jag undrade för en stund om jag kommit rätt. Men jodå, en trappa ner så var det lite mer utrymme där jag också efter lite frågor fick min behandling.

Det är tydligen muskulärt min åkomma, vilket på sätt och vis är positivt. Då riskerar jag inte diskbråck eller något annat otrevligt. Behandligen var som en massage, men långt mer djupgående och mer plågsamt. Den värsta smärtan vill jag jämföra med att föda barn. Avslutningsvis stretchade han min rygg och sätesmusklerna.

När jag reste mig kände jag mig en aning överkörd, men väldigt mycket lättare. Jag fick order om at ta det lungt idag, men kunde köra mycket lätt träning imorgon.  Senare i veckan kunde jag börja träna igen men undvika den tyngsta träningen. Core skulle gå bra, men inte en massa vikter.

Då jag betalat och skulle kliva utanför dörren hade himlen öppnat sig. Regnet bara öste ner. Det var fint väder när jag åkte så jag hade struntat i jackan, därför skulle jag ta mig genom regnet i vit skjorta. Inte fick jag springa heller så jag var ordentligt blöt när jag kommit tillbaka till jobbet.

Ryggen mådde inte helt toppen efter en eftermiddag vid skrivbordet. Men jag var tvungen att hinna klart med vissa saker innan jag kunde avsluta för dagen. Så när jag kom hem, la jag mig ner på golvet och vilade ryggen, medan min pappa som kommit förbi hjälpte mig att sätta upp min nya brevlåda som jag köpt.

Vi tog en kopp kaffe innan jag satte igång med middagen. Borsjtj, en jättegod rödbetssoppa. Medan den stod och puttra gick jag till närbutiken för att köpa bröd och creme fraiche som tillbehör till maten.

Den promenaden var inte lång, men nog så jobbig. Nu måste jag inta totalt viloläge för nu kommer det Marcus varnade för. Att det tom kunde kännas värre ett tag. Men det är ju bara för att det sedan kan bli bättre. :D

En regnig dag som denna håller man sig gärna inomhus, speciellt om man inte har något inplanerat. Man går inte gärna spontant utomhus. Då är man tacksam för besök så man kan hålla sig inne och dricka kaffe/te.

Vaknade med en enormt stel rygg. Allt jag företog mig var jobbigt. Men efter frukosten mjukades ryggen upp en aning och jag hade lite lättare att röra mig. Regnet hade börjat ösa ner när en av mina bästa vänner ringde för att komma förbi på en fika. Brun som en pepparkaka och genomböt klev hon innanför min tröskel. Hon hade en liten present från Turkiet med sig. :D

Att sitta och fika var hur underbart som helst, men ryggen höll på att ta kål på mig. Fick lägga mig en stund på golvet och köra lite bakåtböjningar, sedan kändes det något lättare igen.

Efter fikat åkte jag iväg med sonen som hjälpt mig att handla en trimmer och en brevlåda. Jag kunde knappt röra mig in och ut ur bilen. Jag stelnade till ordentligt bara på en 10 minuters lång bilresa.

Själva gräsklippningen måste jag vänta med då gräset är blött och brevlådan får jag vänta med då jag behöver en metallborr för att få fast den. Lika bra då jag inte tror att min rygg skulle palla med det.

Efter shoppingen så gjorde jag iordning middag, Nasi goreng. Passade på att använda curryn från presenten jag fått. Blev riktigt gott.

Mätt och belåten och fast besluten att få ordning på både löparknä och rygg så satte jag igång med mina övningar. Först lite bakåböjningar för ryggen och sedan övningarna för mitt knä.

Jag började med kompassen:

Man kör knäböj och sträcker ut det andra benet åt de olika vädersträcken. Med vänster fot Norr, Nordväst, Väst, Sydväst och Söder. Med höger fot Norr, Nordöst, Öst, Sydost och Söder. Detta körde jag 3 varv.

Därefter körde jag draken. Den var lite tuffare för ryggen så jag klarade inte mer än ett par repetitioner.

Det finns 2 varianter. En där man håller händerna över huvudet hela tiden och en där man sträcker händerna ner mot foten i golvet. Jag klarade inte mer än 5 på vardera ben, sen var jag tvungen att vila ryggen.

Detta ska jag inte göra mer än 3 gånger i veckan så jag hopas att dessa övningargår bättre nästa gång efter att jag har varit hos naprapaten imorgon.

Efter ett tävlingslopp är det bra att ta en violdag. Men jag känner inte i kroppen att jag behöver det. Däremot min fot som jag trampade snett med säger att det är en bra idé.

Jag blev inte direkt svullen men kände igår i fotlederna att något hade hänt. Det kändes liksom svullet innuti utan att det syntes utanpå. Idag känns det mycket bättre men tar det lungt från träningen idag också. Däremot kommer jag att påbörja mina "Rehabövningar". Det är bland det tråkigaste som finns men jag vet att det är nödvändigt.

Jag har sådan disciplin när det kommer till kosten och träningen men när det kommer till rehab behöver jag verkligen anstränga mig för att hålla igång.

Jag brukar vara jätteduktig första veckan, men sen så fort det känns lite bättre så rinner det ut i sanden. Den här gången så var det ju inte så illa så kanske det inte gör så mycket denna gång.

Det är konstigt egentligen, då det är inte mycket som ska göras, det är inte jobbigt och det tar inte lång tid. Man kan tom göra det framför TV (även om jag inte har mycket till TV-tid).

Öningarna består av:

Tåhävningar på ett trappsteg eller liknanade höjd.

Stå på foten som ska tränas och göra stora rörelser från höften med det andra benet i cirklar.

Högt knä - vrid ut - sträck fot bakåt

Knäböj på balansplatta

Sen är det bra att köra cirkelrörelse med foten bara sittandes, både medsols och motsols.

Mer än så här behövs egentligen inte om man bara utför dem.

Nu kommer jag att kunna komma igång med löpningen redan imorgon eftersom att det var sådan liten skada. Kanske att jag kommer att klara av att köra dessa övningar lite längre om jag lägger in det i slutet av varje löparpass. Stå balansplattan ska jag försöka få in varje dag, men övningarna räcker om jag kör efter löparpassen.

Men idag vila (endast lite rehabövningar) och träffa en kompis jag inte sett på länge. Undrar om magen växt något. :)