Stelheten i nacken och axlarna har blivit bättre. Värmedynan, Voltaren och massage har gjort susen. Det har gjort att jag har haft något lättare att röra mig idag. Men så har vi det här med benet och min ischias som ställer till en del.

Jag och min fantastiska vän och kollega Jessika körde massage med jämna mellanrum för att få ordning på våra stela axlar och nacke. Det hjälpte faktiskt och jag kände mig inte alls lika stel när träningen började.

Däremot mitt ben är stelt som sjutton. Jag känner det varje gång jag gör min övning som jag fått av sjukgymnasten.

Övning 2

Men även om jag känner mig något stelare i benet så känner jag allt mindre av min ischias när jag springer. Visst det är olika saker. Stelheten står musklerna för och ischias är en nerv som kommer i kläm. Men det hänger ju lite ihop.

Jag vågar än så länge inte slänga mig på golvet efter bollen på basketträningen, men det är lättare att springa och hänga med de övriga.

Jag stretchar efter varje träning nu i hopp om att snart har den här skadeperioden över så att jag komma vidare. Jag har tappat jättemycket kondition nu. Det märkte jag av när vi körde 1 mot 1 och jag körde med en av de ettrigaste i laget. Men när allt detta är över ska jag ge henne en match som heter duga.

Nu när det blir allt mörkare om morgon och eftermiddagarna/kvällarna är det ganska svårt att komma upp och orken är ganska låg när man kommer hem från jobbet. Då är tidsomställningen ett välkommet inslag då man "får en extra timme".

Jag var rätt förvånad att jag var så pigg som jag var när jag vaknade strax innan sju. Jag glömde av att klockan ställdes om i natt och att mobilen faktiskt ställer om sig automatiskt.

Senare insåg jag att jag hade fått sova en timme mer än vad jag först trott. Idag var det dags för släkten att komma och fira min son, ca sådär 1 månad senare.

Så efter frukost satte jag igång med att städa. Hemmet är det ju det som konstant får stå tillbaka för min uppmärksamhet. Så det var skönt att komma ikapp lite grann och få bort de där dammråttorna och torka bort de där fläckarna som nästan hade blivit en del av inredningen då man med tiden blir hemmablind.

Kanske inte riktigt så illa som det låter, men det var mycket att fräscha till och det fick jag gjort nu, utan fuskstädning. Fuskstädning är när man städar bara de ytor där man tror att gästerna kommer att vistas och faktiskt lägga märke till om det är stökigt (toalett, kök och fikaplats).

Men nackdelen med att ha gott om tid är att man lätt sinkar i tempo. Och då äts den där extra timmen upp ganska snabbt. Och av någon anledning så vill alltid en massa människor mig något när det närmar sig tider som jag ska passa. Så 15 minuter innan alla gester skulle komma hoppade jag in i duschen och lyckades klä på mig och sminka mig innan den första gästen trillade in genom dörren.

Den där extra timmen den kändes ganska avlägsen när kalaset började. Men jag fick ju faktiskt lite sovmorgon i varje fall.

Igår smällde det till i min nacke och axlar. På bara en sekund blev det stenhårt i det partiet och jag blev begränsad i träningen. Dagen innan match så det var viktigt att få ordning på kroppen. I annat fall skulle jag vara tvungen att stå över.

Hela kvällen igår hade jag min elektriska värmedyna över nacken och axlarna. När jag sedan gick och la mig smörjde jag in mig i Voltaren och la värmedynan i sängen så att den täckte det onda partiet.

Det hjälpte en hel del. När jag vaknade hade mina axlar mjuknat rejält men fortfarande stel.

Sovmorgon idag så det blev sen frukost, eller snarare brunch.

Fortfarande stel åkte jag mot baskethallen till samlingen inför match.

En av tjej som jobbat som massör innan hon fick ont i händerna gav mig en liten snabb omgång massage. Det kändes bra under hela uppvärmningen. Men så snart matchen började och jag fick sitta en stund på bänken gjorde stelheten sig påmind.

Gjorde lite ont när jag kom in och jag var stel och kroppen ville inte reagera lika snabbt som jag gjorde i huvudet. Men till andra gången jag kom in hade jag mjuknat lite och allt kändes mycket lättare. Jag glömde till och med bort mina krämpor. Och benet gjorde inte ont alls.

Vi förlorade matchen. Men för mig var det en stor seger att det kändes så bra i kroppen efter. Fortfarande inte på topp, men bättre igen efter en fall back. Men min nacke bara längtar efter massage nu. Det kommer nog bli en natt till med min värmedyna.

Idag när jag gick till jobbet kändes allt som vanligt. Mitt stela ben som bråkade med mig när jag sprang till bussen, men inget när jag promenerar. Jag kände inte av någon träningsvärk efter gårdagsen armhävningar som jag betade av under tjejernas träning.

Det var inte lika kallt idag som igår, men det blåste en del och småregnade. Kanske spännde jag mig en del å på vägen till jobbet. Inget jag kände av under hela förmiddagen, men sen till lunchen hände något.

Jag drog på mig jackan och gick och snackade med Jessika medan vi var påväg till matstället i Stinsen. Plötsligt när jag kliver på rulltrappan kommer det som ett slag. Det högg till i nacken på mig och jag fick ont.

Det blev inget ryck när jag klev på rulltrappan, jag trampade inte fel eller något annat som man kan tänka sig påverka och ge den smärta jag fick. Plötsligt kände jag mig stel ch ett stort behov av massage.

Efter lunchen gav Jessika mig lite massage och det blev tillfälligt något bättre. Men sen blev det bara värre och till basketträningen var det riktigt illa. Det var inte helt lätt att skjuta eller spela försvar. Speciellt inte när det blev de tvära vädningarna.

Jag har ingen aning om vad som hände. Jag vet bara att jag fick ont och att mina axlar skulle behöva en rejäl omgång massage. Men jag har ingen att tillgå just nu för massage. Så istället sitter jag nu i soffan med värmedynan över axlarna i hopp om att det kommer att hjäkoa mina axlar till imorgon när vi har match.

Min bästa vän just nu.

Jag känner mig lite ur form. Det har varit länge nu som jag inte kunnat köra på för fullt. Det har varit stötvis och kortare perioder som jag kunnat träna. Det går ruskigt fort för formen att dala, både vad gäller kodition, styrka och psyke.

Även om jag kör basketträningar så får jag aldrig köra helt slut på mig så jag har egentligen inte bevisat att min kondtion blivit sämre. Men jag vet också att jag inte fått utman mig och att konditonen är en färskvara. Jag har inte kört på med den styrketräning som jag önskat heller. All min träning går lite på sparlåga som kanske upprätthåller lite, men inte tillräckligt och framför allt inte utvecklande. Återigen så känns det som att jag har fallit tillbaka lite grann. Det gör ont så fort jag rör mig vardagligt. Det gör inte ont när jag springer över basketplan, men när jag springer till bussen ilar det som sjutton. Ok jag är uppvärmd på planen, men jag kan inte springa e runda.

Det här har även börjat sätta sig på psyket. Lusten att träna är ganska låg, men basketen få mig att hålla igång. Jag är helt enkelt ur form både fysiskt och psykiskt.

Har blivit utmanad länge nu....

Idag blev det lite stressigt när vi skulle till träningen, vilket gjorde att stressen hängde kvar till min egna träning. Och är man stressad så gör man inte alltid så smarta saker. Man har lite otur när man tänker helt enkelt, eller inte tänker snarare.

Några minuter sen till tjejernas träning så fick jag korta av lite grann på övningarna, men lyckades ändå hinna med alla moment som jag planerat. Lite tajt med tiden när de skulle köra Beat-the-pro. Jag hamnade i något forserande mode och ville hinna klart så jag kunde hoppa in i min egna träning i tid. Problemet är att mina tjejers träning och damträningen delar hall i en kvart så jag får alltid först missa en kvart och sedan ytterligare 5 minuter för att värma upp. Men idag glömde jag totalt bort att värma upp och jag är rädd att jag får betala för det nu.

Det var väl tur att man rör sig lite grann som tränare så att man värmer lite grann men långt ifrån tillräckligt. Hjärnan tog visst en liten paus idag då den fått gå på högvarv då jag skulle speeda på mina tjejers träning. Så jag sprang in direkt in i min träning utan att värma upp ordentligt, trots att min sjukgymnast sagt att det var viktigt att jag gjorde just det infär basketträningen.

Den övning jag hoppade in i bygde på explosivitet och reaktionsförmåga. Vi hade ett led med bollar och ett led intill utan bollar. Bollinnehavaren staratar övningen genom att dribbla mot korg, då ska den första från ledet utan bollar springa ikapp och stoppa spelaren med boll. Jag kände redan vid första försöket att det inte var så smart. Men jag ignorerade det och tänkte att jag snart är uppvärmd i varje fall och jag hade ingen lust att hoppa av för att börja värma. Så jag körde på. Det gjorde att jag inte aldrig under träningen kände mig uppvärmd.

Och nu såhär efteråt tänker jag att jag inte var så himla smart. Att fuska straffar sig och det kommer alltid fram på ett eller annat sätt. Här fuskar jag ju bara mot min egna kropp. Inte så smart alltså, och det är väl det jag kommer att få betala för nu.

Men eftersom att jag inte var så smart nu så hoppas jag på turen, turen att jag inte har förstört/försvårat för min kropp.

Den här helgen har jag fyllt med Basket och trevligt umgänge. Full rulle från fredag kväll till söndag kväll och jag är helt slut, men väldigt nöjd med min helg. Och mycket glad åt att det känns något bättre i benet, ett steg i rätt riktning.

Jag jobbade över på fredagen vilket gjorde att jag inte hann med basketträningen. Men sen när jag väl kom hem gick jag och en kompis ut och käkade. Sen satt vi uppe till småtimmarna och snackade. Med väldigt lite sömn i kroppen mötte jag upp mina baskettjejer för att åka till Åkeshov och spela mot Alvik.

Det var en rolig match. Tjejerna lyckades med flera av de saker som vi tränat på under träningarna, och det var det som gjorde att vi höll kvar vid ledningen genom hela matchen. Trots en del misstag som gav motståndarna flera poäng.

Men som sagt, det blev deras andra seger för säsongen.

Till kvällen sen blev det en annan typ av match. Jag åkte och Bowlade med lite vänner. Vet inte riktigt vad det hela resulterade i då alla gjorde det bara för skojs skull. Normalt brukar inte tävlingsmänniskan i mig godta det. Men jag hade faktiskt så skoj att jag helt glömde av att kolla av resultatet. Bowling är inte riktigt min starka sida men jag kan faktiskt lyckas med en och annan strike. Men den här gången lyckades jag flera gånger med spärrar som inte alls hör till vanligheterna.

Det blev inte jättetidigt i säng den här kvällen heller. Så i morse när jag klev upp var jag ganska trött. Men det var städdag på gården som stod på schemat, så det var bara kavla upp ärmarna och köra. Med sömnbrist, frisk luft och hårt arbete var det svårt att hålla ögonen uppe. Men det var bara att ladda om. Det var dags för match.

Det är lite lustigt hur kroppen fungerar. Jag var redo att gå och lägga mig men bara för att jag bestämt mig för att genomföra en match så krävdes det bara lite uppvärmning så var jag pigg igen och redo att köra.

Det blev en ytterligare seger för vår klubb.

En bra och rolig match. Jag kom på efteråt att jag hade inte känt av rumpan eller benet alls under hela matchen och nu såhär i efterhand kan jag känna att mina ben har fått arbeta hårt idag. En underbar känsla. Det var så länge sen jag kände så eftersom att smärtan har satt stopp för mig tidigare har jag inte kunnat köra på så pass att jag fått trötthetskänslan efter i benen. Skön känsla som är en personlig seger utöver matchsegern.