Jag har läst om dessa frön första gången när jag läste boken "Born to run". Därefter har jag kunnat läsa om dom i bloggar och träningstidningar. Men även hört folk omkring mig prata om just den här puddingen i olika varianter.

I boken "Born to run" så hyllades chiafröna för dess effekter. De innehåller massor av omega3, mineraler och kalcium. Och första gången jag använde dom gjorde jag precis som i boken. Blandade med vatten, lime och lite honung.

Fröna blev som grodyngel, lite geléiga, men ganska gott i varje fall.

Sen har jag läst i många bloggar om Chiapudding, men det har liksom inte blivit av. Problemet är ju att man måste förbereda dagen innan. Väldigt enkelt, men kräver ändå lite planering.

Så igår kväll plandade jag chiafrön(2,5msk), mandelmjölk(2dl) och vaniljpulver(1tsk).

Så i morse var det dags för provsmakningen. Som i alla bloggar och recept jag läst så toppade jag med bär men la även till lite valnötter.

Själva puddingen i sig var ganska smaklös. Jag skulle nog vilja ha en uns salt med. Men med bären blev det ganska gott. Jag kommer nog att ge det en chans till men variera den lite.

#Chiapudding #Chiafrön #Recept #Hälsopudding

Det finns tillfällen då man helt enkelt får lägga känseln åt sidan. Fokusera och bara köra på. Igår kände jag av min skada mer än vad jag gjort på ett bra tag. Även ryggen har börjat säga ifrån en del. Men idag var det match och då är det bara att glömma en klagande kropp.

Jag tänkte först att jag skulle komma upp hyfsat tidigt så att jag skulle kunna städa, fixa och få igång kroppen ordentligt då kroppen stelnat till. Men jag kom inte upp förrän halv nio. Kanske var det bara tanken på att städa som fick mig så trött.

Fick till slut bara bestämma mig för att kliva upp. Och då gjorde jag mig en rejäl frukost som jag skulle kunna stå mig på fram till match. Äppelgröt med kanel är given.

Stekte ägg till mackan och skar upp en halva grapefrukt som jag äter med sked.

Efter frukosten så var det inte tal om att vara trött, seg eller stel. Packa ihop väskan och ila iväg till matchen i Vällingby.

Under uppvärmningen försökte jag tänka extra mycket på höft och rygg. Bli lite mjukare för att förhindra smärta under match när det gäller. Ur den synpunkten gick det bra. Så länge jag var i rörelse kände jag varken av ben eller rygg, men så fort jag hamnade på bänken eller var stillastående klagade kroppen.

Tänk bara vad tanken kan få en att göra. Bestämmer man säg för att köra så kör man bara utan att fundera så mycket på alla hinder. Då kan ban åstadkomma ganska mycket, trots att hindren finns där.

Vi spelade rätt bra, men gjorde alldeles för mycket slarv och panikpassar och skott. Det gjorde att vi förlorade med 3 poäng, 74-71. Vi var få spelare men hade chans att ta hem matchen i varje fall.

Efter matchen skyndade jag hem till min bror för att fira hans dotter. Och då började värken i ben och rygg att träda fram. Kanske dags för ett besök hos sjukgymnasten igen.

#Smärta #Basketmatch #Uppladdning #Äppelgröt #Frukost #KörBaraKör #Ischias

I morse vaknade jag före klockan ringde. Då är det ingen idé att försöka somna om då det skapar mer trötthet än för nytta. Så jag bestämde mig för att göra lite nytta med den extratid jag fått istället för att sova bort den.

Jag klev upp och packade väskan inför färden mot jobbet. Men jag packade ävne löparskorna och lite frukost att äta efter min morgonträning. Det är fredag och dessutom mycket tidigare än vad jag brukar åka. Vilket betyder att trafiken flyter på bra.

Jag drog bara på mig lite kläder. Ingen dusch,sminkning eller allat fix. Bara ut i bilen med mina väskor och åka till jobbet. När jag kom till jobbet drog jag igång datorn och så gick jag ner i gymmet. För en gångs skull hade jag lite sällskap på morgonen. Men som tur var så lyfte han skrot så bandet var ledigt.

Började med att promenera ett par minuter innan jag drog igång bandet.

Det gick bra, men det kändes i höften. Lite av den smärta som jag trodde var helt borta börjar komma krypande igen. Ruskigt tråkigt om det tar fart igen. Det gjorde mig lite smått deprimerad idag.

Men med mycket som pockar på så fick jag glömma det för en stund och bara köra på med allt som var tvunget att hinnas med.

Jag skyndade till baskethallen efter jobbet. Vi var endast 3 stycken så vi körde mycket skott. Det gick faktiskt förvånadsvärt bra. Trots den stelhet som kommit över min kropp.

Men nu känner jag av lite i ryggen, Hoppas verkligen att det kommer att kännas bättre imorgon då vi ska spela match. Jag får nog se till att kliva upp skpligt tidigt så att jag får igång kroppen ordentligt till matchstart.

En stressig tid när man har mycket att göra så gäller det att ha fokus på det som ska göras. Vilken ordning det ska göras och hur viktigt det är för att göra bra prioriteringar. Sen är det bara att nöta på och bocka av grej efter grej.

Med massor att göra och med känslan att inte riktigt veta i vilken ände man ska börja så började jag göra upp en plan för dagen. Jag funderade på vad jag inte hunnit med dagen innan och vad jag var tvungen att få färdigt. När jag var på det klara med vad jag skulle göra så pluggade jag igen öronen med lite musik för att inte bli distraherad av allt runt omkring mig. Kollegor som pratar, skrattar, kommer och frågar saker och alla andra ljus om förekommer på ett kontor.

Totalt fängslad av vad jag höll på med glömde jag tid och rum. Jag upptäckte inte ens att det blev lunchdags. Jag brukar sitta och spana in klockan annars timman inne och längta till lunch. Nu blev jag nästan "väckt".

Min dotter fick i uppdrag att hålla i träningen idag då jag totalt glömt bort att ordna med en ersättare då min vanliga "vikarie" inte kunde. Som vanligt var hon sen men det hade gått bra fick jag veta sen.

Själv åkte jag till Långholmen för att bli dömd i domstol för att inte följa våra säkerhetsregler på jobbet, sitta i fängelse och jobba för en frigivning trots livstidsdom. Det hela var ett tävlingsmoment som skulle lösas lagvis innan vi belönades med middag.

Först fick vi veta att vi var dömda till livstid för att inte följa företagets säkerhetsregler. Backa in i parkeringsfickan, hålla i räcket när vi går i trappan och hygienreglerna på toaletten. Någor hård dom kan tyckas med tanke på att jag endast bryter mot trappräckereglen på jobbet. Anledningen är min "bacillskräck". Jag vill inte hålla där alla andra håller.

Vi fick ett gäng olika uppdrag att göra under vår "fängelsetid". Bla hitta på en kampsång, göra squats, armhävningar, bygga pyramid och mycket mer. Men i slutänden skulle vi få ihop pengar för att betala för vår frigivning. Vi fick en del uppdrag som att frigöra en lagkamrat, råna en värdetransport (vad nu en värdetransport skulle göra inne på ett fängelse), Spela roulette och Back Jack. Sen kunde vi samla stilpoäng. Och vårt lag som var kallat "tjallarna" fick lite extrapoints av att skvallra på såväl plitar som andra fångar. Allt behövde inte vara helt sant men gärna kul.

När alla var klara fick vi gå till domarn och redovisa våra "kap" och muta oss ur fängelset. Sen belönades vi med middag. Under middagen annonserades det att mitt lag vunnit.

En kul grej att göra med kollegorna. Ingen träning idag, utan jag får spara löpningen till imorgon.

#Fängslad #Personalvård #Middag #Plitar #Fångar #Fängelsetid #AW #Personalklubben

Den här veckan har startade inte riktigt så som jag planerat från början. Ibland måste yrkesrollen ta lite större plats och ibland så måste mammarollen ha större utrymme. Då får man stuva om lite i träningsschemat så att man fortfarande följer planen.

Med lite större barn så rullar mammarollen på ganska rutinmässigt och kräver inga större ansträngningar. Men även om de är stora mina barn så är de i behov av en mamma ibland. Med ett ganska tajt schema med väldigt lite utrymme för spontanitet så rör det om lite i min planering.

Detta gjorde att jag inte fick till någon löppträning idag. Den här veckan ska jag få in 75 minuter löpning uppdelat på 3 tillfällen.

Hittills har det gått bra att springa just 25 minuter. Jag har lyckats hålla ett bra tempo oavsett om jag sprungit på löpband eller hallkat runt på isen. Därför ska jag nu springa i 25 minuter alla löppassen den här veckan. Det svåra är bara att få till det med basketträningarna också.

Så för att få till detta så ska jag köra det första passet imorgon bitti som den ickemorgonmänniska jag är. Men det har ju gått bra i varje fall de senaste gångerna.

Man kan vara helt orkeslös, inte ha något uns av kraft krav i kroppen. Med människor runt om sig som tar mer energi än vad de tillför så förblir man orkeslös. Men så kommer der där som ger energi eller att du helt enkelt bestämmer dig och tar dig förbi den där uppförbaken så kommer nya krafter som från ingenstans.

Den här helgen har inte blivit så mycket sömn. Jag har umgåtts med vänner som jag normalt inte hinner och det har blivit sent. Så sent att sovtimmarnar på hela helgen har underskridit en normal natts sömn. Då räcker det med att komma igång så har man glömt att man inte sovit så mycket. Men sen till kvällen så blir man rejälg påmind. Så var det idag. Mina tjejer spelade match och det var en av de jämnare matcherna så att jag blev minst lika svettig som de. Tyvärr slutade det med frölust men jag blev ruskigt glad när jag såg att de lyckades med saker som vi lagt mycket träning på. Det var mestadels slarv som gjorde att vi förlorade den här matchen.

Efter matchen så var jag inte hemma förän till kl sju på kvällen och beställde hem mat för tröttheten tog överhand. Min dag hade  blivit något tidsrubbad med tanke på att lördagskväll slutade med sänggående förts i morse så maten hade inte intagts på mina normala regelbundna tider. Jag behövde mat fort. Dåsig som man kan bli när man äter lite mycket gjorde det nästan ont när jag kom på att jag hade ett av veckans löppass kvar att utföra.

När maten fått smälta en aning, bestämde jag mig bara. Jag vet ju att bara jag kommer ut så kommer jag att ha den energi som krävs. Det är nog inte många som somnat i spåret.

Det var ganska skönt att ha tigit 2 hela vilodagar så jag kände av benet lite sist. Men nu körde jag på. Och vilket tempo jag höll. Ruskigt kul. Det var en aning isigt så jag fick ta det lungt i början men sen när jag srpungit en bit kunde jag springar på när jag hittade de kalade fläckarna på isgatorna.

Så nöjd med stäckan. Jag höll ett tempo på 5:17/km vilket jag ser som ett framsteg i min reahb. Och så har jag kunnat fullfölja veckans pass. Allt som krävdes var att jag bestämde mig för att nyttja den lilla energi som egentligen bara höll mig levande för att utföra ett löppass. Och sen hade jag massor av energi.

Kärlek är inte bara en känsla, det är också ett ställningstagande. Man kan bestämma sig för att acceptera och tycka om sig själv och andra för vilka de är och inte försöka få in alla sin form som man själv skapat. Man kan likväl bestämma sig för att släppa in någon i sitt hjärta som att stänga någon ute.

#AllaHjärtansDag #Kärlek #KärlekÄrHälsa

Idag fick jag lite sovmorgon men var inte alls på humör. Skulle på konferens men var inte alls sugen. Men på vägen in tog jag mitt förnuft till fånga och bestämde mig för att det här skulle bli en bra dag. Till kvällens träning tog förnuftet en annan väg.

Som jag skrivit förut så har jag ganska mycket på jobbet just nu och att åka iväg på annan aktivitet än att sitta på kontoret och beta av allt som måste göras är ganska stressande. Jag funderade mycket på om dagen skulle ge mig så mycket som jag hoppats när jag anmälde mig. Hade god lust att bara strunta i det. Men jag jag bestämde mig för att jag skulle få ut det mesta av dagen. OCh faktiskt så blev det en riktigt bra dag. Fick många nya idéer och inspiration. Med RMI kommer man långt. (Rätt mental inställning).

Jag kom hem något tidigare än jag brukar så jag hann göra middag innan jag åkte iväg till tjejernas träning. Normalt kör vi fys på torsdagar, men eftersom att vi förlorade en träningsdag igår och vi har match i helgen så blev det en vanlig basketträning.

Jag hade packat löparkläder för att köra mitt andra löppass den här veckan i krokarna kring hallen. Men eftersom att jag upptäckte att jag var tvungen att handla hem lite som tagit slut så stannade jag till och handlade istället och hämtade upp dottern på vägen. Jag funderade på om jag skulle skjuta på löppasset till morgonen istället, men lyckades intala mig att det var bäst att få det avklarat.

Så jag gav påsen till barnen så de fick ta hand om varorna medan jag bytte om till mina löparkläder. Jag skulle springa 45 minuter och lägga in 3 ruscher. Det var en liten miltstolpe för mig att springa så långt så jag ville verkligen klara av det. Men när jag sprungit 15 minuter började jag känna att det kanske inte skulle vara så bra att springa 2 kvartar till. Jag kände så för att springa helt enligt plan och konditionsmässigt hade det inte varit några problem. Men här fick förnuftet ta vid. Nu när jag kommit så långt vill jag inte att det ska förstöras av att jag rycksmed i lyckoruset av att vara ute och springa.

Ibland kan det vara bra att tänka sig framåt och puscha sig att prestera lite mer. Men ibland måste man lyssna på kroppen. Om man har god träningsvana så vet man om det är en förslitning/skada som kräver att man trappar ner eller om det tar emot för att man blir utmanad. Vid det senare är det bara att köra på och hitta sina triggers för att öka och ge mer. Men man måste vara lite träningssmart också och lyssna när kroppen säger till en att "Tagga ner".

Jag slutade på 4,4km och 25 minuter och jag hade hunnit med 2 ruscher. Det var alldeles lagom för mig att köra idag. Avslutade med en ordentlig stretching.

#Löpning #Vinterlöpning #RMI #Rehab #Löparpogram #Träning #Förnuft #SnartSkadefri