Morsdag idag. Min mamma är i Bryssel så jag får vänta med uppvaktningen till imorgon tror jag. Det verkar inte bli någon frukost på sängen för mig i år. För dottern ligger och sovar och sonen sitter och spelar tv-spel hör jag. Och jag kan inte ligga och vänta längre. :) Har massor att hinna med idag.

Idag ska jag fixa med vår coachavslutning som börjar i eftermiddag. Vi ska börja med att ha ett informationsmöte om vad som förväntas av dem inför säsongsavslutning och vad som händer när nästa säsong börjar. Därefter ska vi köra lite basket i olika former av tävlingar.   

Var lite smått nervös igår då jag hade glömt att hämta ut nyckeln till hallen som vi ska vara i. Fritidsbokningen har ju stängt under helgen. Men det ordnade upp sig. Efter lite rundringing igår kväll innan Eurovision song contest (som Sverige som ni säkert vet vann) så hade det löst sig med nyckel.

Efter tävlingarna dukar jag upp med lite snacks som tuggas på medan alla duschar och gör sig iordning. Därefter ska vi promenera upp till O'learys och käka lite middag.

Vi körde enligt det här konceptet förra året och det var väldigt uppskattat.

Ska försöka ordna med skjuts så att jag slipper ta bilen och stressa som jag fick göra förra året. En som erbjöd sig att hjälpa till med det för ett år sen till kommande tillfälle ändrade sig och tackade nej till eventet igår. Så det får lösa sig på annat sätt.

Nu lite frukost, en löparrunda på 8km på en nivå som skall vara ansträngt att prata, och sedan iväg och handla.

Så nu kan jag inte ligga kvar här längre.   

Sitter äntligen i soffan efter en heldag på Skansen. Gick upp tidigt för att kunna åka in till Skansen tidigt. Ägnade stor del av morgonen att försökta övertala 15-åringen att åka med. Men det fick bli en mor- och dotterdag.

Fantastiskt mysig dag med en strålande väder. Förutom vårt företags familjedag så hade KP-tidningen sitt 120 års jubileum där. Så det fanns mycket att göra. Vi gick in i Akvariet och kom Lemurerna riktigt nära. :)  

I klapp och kelhörnan tvekade jag länge innan jag vågade röra ormen. Men den var riktigt mysig när jag väl vågade. Jag hoppade över spindeln.     

Emelie min dotter fick en ansiktsmålning. Hon valde en drake eftersom att hon liksom jag är född i drakens tecken. Den blev riktigt fin.

Vi gick KP:s tipsrunda och åkte sightseeing tåget för att kolla upp lite fakta som vad Ölands väderkvarnar stod på. Vi provade på lite leksaker som man lekte med för ca 100 år sen. Visade sig att jag fortfarande kunde gå på styltor trots att jag inte har gjort det sen jag var riktigt liten.

   Bland det sista vi gjorde var att spana in tekniningsskolan som Katten Nils serietecknare höll i från scenen. En liten tur med Skansens bilbana sen skyndade vi oss till spårvagnen för att åka hem. Var så trött efter en heldag i solen att jag inte orkade laga mat. Så det fick bli en avocadosallad från lokala pizzerian.

Snart dags för Eurovision Song Contest med obligatoriska onyttigheter. Fast jag kommer att hålla mig till bubbelvatten och bara liiiiiite chips. :) Ska passa på att förbereda inför coachavslutningen imorgon innan showen börjar.

Då har vi klarat av säsongens sista öppna träning. På fredagskvällar har vi under hela säsongen haft öppen träning, där hela basketklubbens medlemmar kunnat komma ner och träna, dels lite spontanspel och dels väl genomtänkta övningar. En fredag i månaden har vi ordnat med en intruktör som hållit i en fysträning. Det har varit tuffa stationsträningar. Vi hade missuppfattat varann om när hon kunde då vi vid något tillfälle var tvunga att flytta på en träning. Så idag hade jag räknat med att hon skulle tagit ett fyspass, men det hade hon inte möjlighet till. Därför gjorde jag ett lite lättare fyspass lite spontant. Det var inte så många den här gången. En liten kille född 02, en stor kille född 93, en lång tjej (längre än mig) född 01 och hennes mamma.

Efter fysen gjorde vi lite skottövningar och så la vi ner träningen ganska tidigt. Rätt bra för min del då jag slapp ge mig ut på min löparrunda så sent. Idag har jag hoppat hopprep som uppvärmning påväg till spåret. Gissa om många    stannade upp och kollade för att jag tog mig fram med hopprep. Körde intervall med hopprepet 10x1min med 1 minuts gång mellan intervallerna. Sedan sprang jag 5km på 24,57. Tanken var inte att jag skulle ta i max.

Väl hemma blev det en dusch och på med myskläderna och lite Fast and Furious med min stora kille.

Sitter med en kopp te och har ätit 2 knäckemackor, men är fortfarande hungrig. Ibland känns det som att det inte spelar någon roll hur mycket jag än äter så är jag fortfarande hungrig. I för sig så blev det en ganska tidig middag idag (Fransk fiskgryta med vitlöks créme och potatis), och sen vidare till lillebror och äta glass. Jag unnade mig faktiskt en liten bulle. Han och hans familj kunde inte komma när min dotter fyllde år, därför kom vi hem till dem idag. Detta var innan öppna träningen. Hon fick den hamster hon tjatat om så länge. Kusinen på snart 3 år döpte honom till Blixten vilket hon tyckte var helt ok, så nu heter han det.

Snart dags att sova. Massor att stå i imorgon. Bla familjedag på Skansen. :)

Jag är inte den som ger upp. Faktum är att jag mår riktigt dåligt av att vara tvungen att ge upp. Har jag väl börjat med någonting så vill jag slutföra det. Bocka av att nu är det klart, eller nu har jag uppnått det jag ska. Som idag när det blev strömavbrott på tåget så gjorde jag allt för att hitta nya vägar att ta mig till jobbet. Problemet var att jag inte var ensam om att behöva åka nya vägar. Jag skulle kunna hålla på ända till eftermiddagen att ta mig till jobbet om det inte var så att jag talade med min chef som sa att det var lika bra att jag åkte hem och jobba.

Hade aldrig kommit på tanken att vända om utan att det var någon som påtalade det för mig. Sedan måste jag intala mig att jag inte gav upp, utan att jag faktiskt hittade en lösning för att komma snabbare igång med mitt arbete. Ja, även för en sådan liten sak.

Det här genomsyrar allt jag gör. Jag tycker inte om att bli bromsad. Har svårt för idédödare och nej-sägare som bara uppmanar en att ge upp. Jag vill ha uppmuntran och support när det går trögt. Då går det lite lättare, men oavsett då kämpar jag. Det kan givetvis ligga mig i fatet ibland. Det är troligen det som ligger till grund att jag höll mig kvar i ett dåligt förhållande i så många år, som bara tog energi. För att jag inte ger upp.

När jag väl gjorde slag i saken mådde jag inte alls bra över att jag gett upp, utöver dåligt samvete, känslostormar och allt annat sånt som hör ett uppbrott till.

Men jag gav inte upp. Jag tog en ny vändning, för att skapa ett bättre liv. Det är något jag fortfarande jobbar på, att inte se det som att jag ger upp när jag måste byta riktning.

Så jag kan fortfarande säga att JAG GER INTE UPP!

Det händer att en del säger till mig vid fredagsfikat, middagar eller fester när vi står och pratar om det ätbara som kanske är mindre nyttigt: Men det där behöver ju inte du tänka på. Detsamma gäller om vi pratar om träning så kan jag få kommentarer som att jag inte behöver träna så mycket. Du som är så smal. Men hallå! Vakna! Jag ser ut som jag gör för att jag inte vräker i mig sötsaker och för att jag tränar så mycket som jag gör. Ingenting är gratis! (Dessutom finns det lite BMI marginal)

Skulle jag ställa mig och prata om fritidsaktiviteter och påstå att det inte finns några aktiviteter som är gratis skulle samma människor hålla med utan att blinka.

Skulle jag bli bjuden på en drink av en man i baren skulle samma människor kunna säga att han är ute efter något för att ingenting är gratis.

Varför tror då folk att man håller sig i form gratis? Det ligger hårt arbete och avstånd från många frestelser som gör att jag håller mig smal. Efter 30 så är detta ännu mer sant än tidigare.

Faktum är att det är mer vanligt att du kan hitta en fritidsaktivitet som är gratis eller att någon bjuder andra på något utan att förvänta sig något tillbaka än att hitta en människa som kan äta vad som helst och inte röra på sig alls.

Så det finns saker som är gratis, men en kropp i god form är inte en av dom.

Jag tror på den egna förmågan att påverka ditt eget liv. Det finns ingen annan som kommer att ordna det åt dig (inte ens din mamma). Hur mycket du än beklagar dig över din situation och förmedlar hur du vill ha det så är det alltid en tolkning som görs av det du säger, så om någon försöker så blir troligen resultatet inte som du önskar. Du kan få stöd, hjälp och uppmuntran, men du måste göra jobbet själv.

Allt för många ger upp så fort de stöter på ett hinder och säger att allt är skit, nu går det inte längre. Jag är lite allergisk mot "det går inte". Hur kan man veta det innan man försökt?

Ge inte upp så fort det inte går som det ska, eller att någon person ställer sig i vägen för din lycka.

Det är bara slöseri på energi att försöka ändra på andra och vissa saker kan man inte påverka. Fundera istället på hur du ska förhålla dig till ditt hinder.

Ta reda på vart du vill och hur du ska ta dig förbi ditt hinder för att komma vidare. Stanna inte bara upp och konstatera att här var det stopp. Fundera istället på om du ska kliva över, krypa under eller gå runt ditt hinder.

Det är inte alla problem som man kan få hjälp från andra. Men det spelar ingen roll, det är fortfarande du som formar din situation. Nu menar jag inte att man ska vara så klämcheck att man tar alla problem med ett leende. Men däremot behöver man ha inställningen: Nej, nu jävlar... för att ta sig förbi ett hinder.

Dagens middag fick bli nerplitad i min receptbok. Fisk med med fantastiskt god sås. Glad att det blev ett nytt fiskrecept då barnen allt mindre hyllar fiskrätter. I min reseptbok skriver jag ner alla recept som blivit bra och godkända av barnen. Är godare än det låter. :)

Pangasius med spenatsås och potatis

4port

650g fisk  

1/2 dl crème fraishe

2,5 dl mjölk

160g spenat

1 stor gul lök

2 vitlöksklyftor

olivolja

1 msk grönsaksfond

1/2 dl vatten

Maizenamjöl

Salt & Peppar

8 potatisar

¤ Portionera upp fisken i en form med lite olja , salt och peppar och ställ in i ugnen på 175gr tills fisken har en innertemperatur på 57gr. (Vit fisk blir torr om den står i ugnen för länge)

¤ Hacka löken och vitlöken och fräs i en kastrull till löken "svettas"

¤ Tillsätt sköljd spenat och låt den ånga

¤ Så snabbt spenaten börjat ånga, tillsätt crème fraishe, mjölk, fond, vatten, salt & peppar.

¤ Red av med Maizena till önskad konsistens.

¤ Servera med kokt potatis och grönsallad

Idag har det varit sådant där underbart väder igen och jag ber om ursäkt till alla jag mött idag om jag har lyckats blända er med mina bleka ben. Men en sådan här dag bara måste man gå med bara ben. :)

Om ni håller ut resten av veckan som kommer att vara lika fin, så kommer mina ben bli bruna och fina. Och när alla blåmärken från basketsäsongen bleknat blir de riktigt fina :)

Idag har varit en ganska tuff dag med mycket strul både på jobbet och privat. Därför är jag extra stolt över mig själv idag då jag klarat av att säga nej till folk som bett om hjälp. Är väldigt dålig på att säga nej. Det handlar inte om att jag söker bekräftelse och att alla måste tycka om mig som en del vill påstå. Det handlar om att jag tycker om att ställa upp på folk. Jag blir glad av att veta att jag har underlättat för en annan människa eller fått någon att må lite bättre. Visst blir jag glad om jag får uppskattning för vad jag gör, men det är inte avgörande för mig om jag ska hjälpa till eller inte.

Men som sagt ibland måst man säga nej, inte den här gången. Och när man väl gör det så känns det bra. Så länge man vet att det inte står och faller med en. Vilket det sällan gör om man tänker efter. Scouterna får klara sig utan mig idag. Det finns faktiskt fler föräldrar även om det inte är så många som ställer upp. Men å andra sidan om de som alltid ställer upp avstår ibland så blir ju de andra tvugna. Det är ju så lätt att alltid be dem om hjälp som man vet ställer upp. Jag gör ju likadant...

Ska strax åka iväg och bara tänka på mig. Basketträning nästa!