Planen att hålla mig frisk hela året har redan spruckit, men mitt löfte till mig själv var ju att hålla mig friskare i år än vad jag var förra året och det loppet är inte kört än. Nu när irritationen gått upp i halsen sätter jag in alla tänkbara resurser för att sätta stopp för det här viruset. ALL IN

Jag vaknade på morgonen och det kändes värre i halsen. Jag startade dagen med en enkel huskur, gurgla saltvatten. 

2 dl jummet vatten

2tsk sakt

Det lindrade en aning men efter att ha andats in lite kall luft på vägen till jobbet så kom den stickande känslan tillbaka. Vid centralen där jag skulle byta till tåg var det ca 10 minuter kvar till tåget skulle gå. Då slank jag in på Blueberry och köpte mig en Chai Latte. För att få i mig lite antiflamatoriska nyttigheter.

Det var skönt för halsen att kom lite varmt gott te och lindrade en aning. Det gjorde i för sig mina koppar kaffe på jobbet också.

På jobbet sen bjöd en kollega mig på sugtabletterna Zyx, som bedövar och lindrar. Grejen är den att jag inte alls känner mig sjuk, det är bara halsen. Så när jag hade tagit en sån så kände jag mig frisk. 

En annan kollega tipsade om en kopp te med wiskey och lite honung. Dock inga proportioner. Har bara hakat på tedelen, wiskey är inte riktigt min grej. I för sig funkar Irish Coffee men jag har aldrig testat "Irish tea" ;-)

Hemma fixade jag en snabb middag, pasta med het tonfisksås.

2 burkar tonfisk

1/2 fänkål, tärnad

2 röda lökar, hackade

2 rivna morötter

1 vitlök

2tsk sambal oelek

1 burk creme fraishe

Fräs lök, fänkål och morötter mjuka. Ha sedan i tonfisk, pressad vitlök, sambal oelek och creme fraishe. Koka upp och servera med pastan.

Efter middagen som var klar på mindre än 30 minuter, åkte jag till tjejernas träning och sedan vidare till min egna basketträning som endast bestod av skott övningar då jag inte var ensam om att vara lite krasslig. Men det var lockande att köra på eftersom att halsen inte alls kändes av. Så det var bara av rent förnuft och hela tiden påminna mig om att halsen inte har blivit bra av mina kurer, bara lindrand symptom.

Dags att sova. Kanske ska ge mig på den där huskuren jag blev tipsad om i varje fall. Jag menar, det är ju All in för att bli frisk nu.

   Den här irritationen i mina luftrör verkar hålla i sig lite längre än önskat. Jag önskar inget hellre än att det försvinner. Satt och planerade min träning för ett antal veckor framöver och det gör att man taggar till och längtar till kommande träningspass. Det gör det hela ännu mer frustrerande.

Nu är jag inne på min 3:e dags vila pga luftrören och abstinensen har börjat visa sig. Och inte blev det lindrigare av att jag planerade träningen för att antal veckor framöver. Jag blir så taggad när jag planerar min träning. Det blir som att jag vill sätta fart med en gång.

Men första inplanerade passet är på fredag, ett löppass. Jag hoppas verkligen att mina luftrör går med på det. För nu är jag taggad till tusen. Det är lite drygt en månad kvar till årets första lopp, premiärmilen.

Vi är 5 från jobbet som ska springa det ihop.

Planen är att jag på fredag ska köra ca en mil i lungt tempo

Lördag tänkte jag köra cirkelfys följt av ett intervallpass på löpband. Har aldrig varit något fan av löpband, men det är svårt att köra intervall ute nu när snö och is täcker hela Sveriges yta.

Söndag väntar ett långpass på 13km.

Men detta fungerar ju bara om jag lyckats återhämta mig helt. I värsta fall får jag omplanera.

Längtar till jag är helt frisk och stark!

Jag struntade i att träna i söndags men var inställd på att köra basketträning trots rivande luftrör. Bara för att det var så länge sen vi hade en ordentlig träning med laget. Men underlaget är fortfarande tunnt pga förkylnings- och influensatider. Så idag kurerar jag mig helt enkelt.

Jag kände att efter coachningen på mina tjejers match i söndags (som innebär en del ropande) att mina luftrör var irriterade. Därför hoppade jag över den planerade löparrundan och planerade dansen och såg till att få i mig en massa honungste istället.

Tyvärr går det ju inte över på en dag så det kändes lika illa i morse när jag vaknade. När jag insåg att mina vinterstövlar var alldels för trasiga i dragkedjan för att gå i bestämde jag mig för att jag lika gärna kunde vara hemma med mina luftrör och jobba hemifrån.

Jag ringde till ecco-butiken där jag köpt mina stövlar (för 2 år sen visade det sig när jag hittade kvittot) för att kolla hur länge garantin gällde. Det var 3 år! Bara de såg välskötta ut.

Efter jag ätit lunch åkte jag till butiken för att få dem lagade/utbytta. Expediten sa att de inte fanns kvar i min storlek i hela kedjan så jag fick välja ett par nya. De var något billigare än de jag "bytte in" så den duktiga säljaren såg till att jag kom därifrån med 2 par stövlar, lite medel för att få dem att hålla längre samt 2 par stövelskaft.

Det fick mig genast på gott humör och helt glömma bort mina onda luftrör. Och var alltså helt inställd på att gå på basketträning. Visade att det var stort bortfall, så när en av mina bästa vänner hörde av sig och ville komma förbi så kände jag att det var lika bra med en vilodag till.

Så hon kom förbi med 2 av sina härliga barn och käka, snacka skit och bälga en massa te. Så underbart! Det är alldeles för sällan vi ses! Idag var det den bästa kureringen av dem alla. Lite shopping och kavalitetstid med en go vän och detta på en arbetsdag. Nu när jag känner efter så käns luftrören mycket bättre :)

Jag tog upp en strid mot virussläktet och bannlyste dem ifrån min kropp. Som nyårslöfte har jag att jag ska hålla mig friskare än förgående år. Det har gått bra trots en massa sjuklingar runt omkring mig, tills nu. Viruset har kommit ikapp. En aning snorig och riviga luftrör.

Jag kände lite i luftrören redan igår innan match och efter. Var en aning tveksam om jag skulle ta tjejen i hand som precis innan snöt sig och sedan slängde pappret i väskan och sträckte fram handen. Jag svalde och tog i hand för den goda sportandans skull. Luftrören kände jag som sagt av redan innan, men jag hoppas att jag inte åkte på mer skit pga detta.  

Nu har kampen om min kropp alltså påbörjats. Viruset har trängt igenom mitt yttre immunförsvar och tampas nu med mitt inre.

Jag hoppas att min kost, min vila och mitt aktiva liv ska skicka ut de när hämska inkräktarna fortare än kvickt. Jag dricker dessutom en massa te med honung för att lindra lite i luftrören.

Jag har skrivit en del om hur jag stärker mitt immunförsvar här, här och här.

Ska snart fixa med middagen och sen ska jag se till att komma ut på en liten promenad eller någon annan lugnare aktivitet.

Man kan säga att "bra mat" är i princip all mat som lagas från grunden och att undvika socker. En annan tumregel är att se till att variera och blanda färger. Inget är nyttigt om man överkonsumerar det. Det går alltså inte att hitta ett livsmedel som är "nyttigt" och leva enbart på det.

För att hålla en god varierad kost som också ska vara bra för min träning matplanerar jag. Efter en veckas "slarv" har jag äntligen lyckats få till en matlista för ett par veckor framåt.

Söndag: Hemmagjord pizza (med lite bättre innehåll i degen)

Måndag: Medelhavsbiff m tsatziki och ugnsgrillade grönsaker

Tisdag: Laxsoppa med sötpotatis

Onsdag: Spagetti med tonfisksås

Tosdag: XL-Galan (Blit alltså utemat)

Fredag: Fransk kycklinggryta

Lördag: Grönsaks- och köttfärsgratäng

Söndag: Tjälknöl, gräddsås och potatis

Måndag: Fiskgryta i kokosmjölk

Tisdag: Kycklingburgare

Onsdag: Tacos

Torsdag till söndag kommer jag att bli bjuden på mat.

Måndag: Ugnsstekt kyckling med granatäpple

Tisdag: Paj med räkor och fisk

Mycket längre än så gör jag inte mina matsedlar då man inte kan köpa hemm allt på en gång då eftersom att maten blir dålig. Det är ju bara frys och torrvaror som klarar sig längre.

Luncherna hoppas jag på matlåda i de flesta fall. Annars blir de mer spontana.

Med ett lag där de flesta är lite småkrassliga gick vi in i matchen mot Alvik med ganska lågt tempo. Man vet redan innan matchen att de får domarnas sympatier men den första halvleken var riktigt illa. Man intar ganska lätt en dålig inställning. Men till andra halvlek taggade vi till, liksom domarna.

Vår coach sa förmanande till oss att dessa tanter (som vissa är över 60) kommer att få domarna med sig men att vi skulle strunta i det och bara köra på. Det var precis vad de fick och det var värre än vanligt, kanske för att de endast var fem stycken. Matchen började med att de dömde till till Alviks favör när de hade ut bollen (glasklart). Även motståndarna visste att det var feldömt till deras fördel ett flertal gånger. Det visade de med att säga "Ja, ja ni vinner ändå" och blinkningar när de foulade osv.

Alvikmatcherna är inga man ser fram emot och det gjorde nog att vi drog ner på tempot. Men till andra halvlek fick coachen igång oss. Vi höjde tempot och drog ifrån. Fram till halvlek var det ganska jämnt i poängen.

Något hände även med domarna. De började att döma. Det var som att de tog sig ur lågenergiläget de också.

De började att döma matchen.

När det var dags att betala domarna snackade jag med domarna och de halvt medgav att de dömde till deras fördel. Inte direkt förnekade det i varje fall. När jag sa att de blev lite bättre till andra sa de "ja, men vi kan ju inte döma ut dem redan i första halvlek när de bara är fem". Ett erkännande nog för mig.

2 av spelarna skrattar lite åt att de inte orkar springa, "jag är ju så gammal". Problemet är när de delar ut blåmärken, fläskläppar och blåtiror och gör det ostraffat.

Men det var inte bara tempot som höjdes. Vi började spela lite tuffare också. Så några av de där armbågarna fick de tillbaka. Några av dem ostraffat också. :)

Problemet med att spela i div 4 är att man får ganska slappa och ointresserade domare. De är där för extrapengarna och inget annat. Den här gången var det ingen avgörande faktor, men mot andra lag kan det vara det.

Slutresultatet blev 55-37 där rycket som sagt kom i andra halvlek.

Innan matchen hade jag börjat känna av lite i luftrören och jag var lite orolig för hur det skulle gå. Men under hela matchen så kände jag inte av det alls. Kanske för att jag fick en hel halvleks uppvärmning ;-)

Jag tränar så ofta jag bara kan, och jag älskar det. Det kan vara svårt att få tiden att räcka till och det är ett evigt flängande. Och allt man måste flytta runt sen. Det gäller att planera för att få det att gå ihop.

Att träna olika typer av träning som jag gör, kräver olika utrustning och därmed olika väskor. Basketen kräver att jag har en lite större väska än när jag går på pass och löpningen kräver ingen väska alls.

Dessutom har jag en väska till jobbet varje dag.

I alla dessa väskor ska det flyttas runt borste, hårsnoddar, deo, plånbok och ibland bara körkortet. Det är ett evigt ompackande i olika väskor.

Det har hänt fler än en gång att jag glömt plånboken i en av träningsväskorna när jag åker till jobbet.

Idag var det öppen träning för klubben. Inte mycket till utmaning för mig men väldigt roligt med så många barn som ville spela basket. Innan jag åkte hemifrån fick jag helt enkelt förutom packa basketkläder, se till att jag fick med mig plånboken från jobbväskan och vattenflaskan från gymväskan. Den här gången kom jag ihåg allt. :)

Det är lite så det är med livet i en träningsväska.

När jag kom till jobbet idag stod kollegor redan och dukade upp frukosten inför vårt frukostmöte. Jag hade förväntat mig att det skulle vara lite mackor och i bästa fall något grovt bröd. Därför tog jag med mig lite yoghurt och müsli. Men jag blev glatt överaskad.

På bordet fanns det massor av godsaker. Det var uppdukat 2 sorters bröd, avocados, paprika, tomat, kokta ägg, melon, gul kiwi, nötter och russin med raw choklad, samt Paulúns tranbärsjuice.

Det var helt klart över min förväntan. Jag tog mig en skål yoghurt i varje fall, så nu är jag så tokmätt över en timme efter frukostintaget.