Planering, planering, det spelar ingen roll hur mycket man planerar, så är man tvungen att ändra på sina planer i varje fall. Upptäckte en tabbe i morse så det var bara att stuva om lite i tiden för att få till det innan gästerna skulle dyka upp.

När jag vaknade i morse funderade jag på att ta en morgonrunda innan allt drog igång, redan innan frukost. Men när jag kommer ner till köket och ska plocka bort det sista från baket igår, så inser jag att jag hade tagit fel burk. På köksbänken ligger en tom burk vanelinsocker (jo jag har sånt hemma) och inte bakpulver!!

Jag tänkte att kakan svällde lite väl lite igår när jag bakade.

Så jag såg till att få i mig lite frukost och sen slängde jag mig i bilen för att hämta upp dottern som sovit över hos en kompis och på vägen handlade vi nya bönor och lite glass och jordgubbar.

Väl hemma så hann vi med att baka, städa, äta lunch och få undan disken. Botten hann att kallna och även den hemmagjorda jordgubbssylt med honung som jag svängde ihop.

Tyvärr har jag varit lite dålig på att fota, men "hälsotårtan" gjorde jag till en jordgubbstårta. Recept på botten hittar du här. På botten la jag min egna jordgubbssylt som var lika enkel att göra som äppelmoset. Sedan lag jag på ett lager grädde som jag sötade med lite honung, fyllde toppen med färsa jordgubbar och stödde över lite kokosflingor. Uppskattades av nästan alla. Ett par barn var lite skeptiska och det var ett par som inte vågade när de hörde att botten var gjord på vita bönor. Fegisar ;-) Fast den smakade inte vita bönor alls och var heller inte sådär grynig som bönor kan kännas.

Den botten som jag råkade ta vanelinsocker istället för bakpulver skar jag upp som en kakak bara.

Utöver detta bjöd vi på:

Vaniljglass

Grädde

Fruktsallad

Turkisk yoghurt sötad med honung

Hallon muffins

Kanelbullar

Något för alla smaker alltså. Man kunde välja hälsolinjen eller vanligt kalasande. Och dottern verkade nöjd med hur hon firades in i tonåren.

Till middag blev det champinjon och räksoppa som jag serverade med ostgratinerade tortillabröd.

1 zucchini , tärnad

4 champinjoner, tärnad

1 chilifrukt, strimlad

2 vitlöksklyftor, finhackade

Paprikapulver, spiskummin efter smak

2msk tomatpure

8dl vatten

grönsakbuljong

1 frp crème fraishe

2dl kokosmjölk

3 grovt rivna morötter

3 dl räkor

Fräs zucchini, svamp, chili och vitlök till vätskan dragits ur. Tillsätt tomatpure och paprikapulver. Häll sedan ner allt utom morötter och räkor och låt sjuda i 10-15 minuter. Smaka av med salt, peppar och spiskummin. Häll därefter ner räkor och morötter och låt allt bli varmt.

Tortilla bröden delade jag på 4, bredde med färskost och hylade på en god ost och gratinera på 200gr till de får färg.

Efter middagen så var det dags att plocka disk igen. Men efter det fick jag min efterlängtade löparrunda. Idag skulle jag springa 8 kilometer. Vädret var disigt och det kändes som man sprang genom molnen.

Det gick kanon! Höll ett bra tempo och jag hade inte ont någonstans. Så skönt. Jag sprang ner till slingan vi har ganska nära. Det är riktigt kuperad bana med några tuffa backar och där sprang jag 2 varv. På vägen hem fick jag springa upp för vår mastodontbacke. Det kändes i luftrören. Tyvärr fick jag håll, när det var mindre än 1 kilometer kvar. Det var helt hopplöst att springa upprätt. Så 100-200m fick jag promenera, stäcka upp händerna och ta några djupa andetag. Då försvann det och jag kunde springa sista biten hem.

Men jag är nöjd med passet i varje fall. Det var inte dåliga backar jag sprang i och mitt träningsschema har ju haltat lite hittills pga ben och fötter. Ett snitt på 5:05 min/km, en snitthastighet på 11,8km/h

Efter duschen åt jag lite av kalsgodiset. Fruktsallad, honungsyoghurt och kokosflingor. Och en kopp chaite. Detta avnjöt jag medan jag såg Sverige vinna VM i ishockey. En rolig match faktiskt, även hockey inte är min favoritsport.

Nu är jag värd att krypa ner under täcket och borra in ansiktet i kudden.  

Förberedelserna för min dotters kalas började jag med redan idag. Städa, tvätta och baka. Och självklart måste jag ha ett nyttigare alternativ till gästerna. Efter att ha sökt recept bland mina favoritbloggare hittade jag något jag gillade.

Det är skönt att jag kan röra mig rätt bra trots mitt snesteg igår och imorgon kanske jag vågar mig på en liten löparrunda. Men idag har jag städat massor, skurat och fejat. Efter middagen började jag med förberedelserna av min hälsosammare tårta.

När jag läste igenom receptet stod det att jag skulle ha hemmagjord äppelmos, äppelmos gjord på bara äpple och vatten. Jag hade hört att det var enkelt att göra äppelmos, men det här var ju löjligt enkelt. Det stod inte i receptet hur man gör så jag drog en chansning på hur mycket äpple och vatten man skulle ha. Jag skalade och tärnade äpplena (1kg) och fyllde på med vatten så det precis täckte.

Nästan löjligt enkelt. Och så bra det blev! Tror nog att jag kommer att göra detta fler gånger som ett alternativ till mina sylttokiga barn.

Nu skulle en del av moset ner i min "tårtbotten".

Som vanligt använde jag receptet som grund och improvicerade lite. Hoppas att det blir bra i varje fall. Det jag kan konstatera är att man måste gilla kokos för att gilla den här. :)

Denna botten innehåller:

2 tetra vita stora bönor

250g kvarg

1 dl hemmagjord äppelmos

2 msk Sötin

4 tsk bakpulver

4 msk kokosmjöl

4 msk kokosmjölk

lite vaniljpulver (inte vanelinsocker)

2 tsk kokosolja

Mixa samman bönor, äppelmos, kvarg, Sötin, kokosmjölk och kokosolja. Blanda sedan ner resterande ingredienser och smaka av om du tycker att det är lagom sötat. 175 grader i ugnen i 45 minuter.

Formen "smörade" jag med kokosolja och "bröade" med kokosflingor.

Detta kommer att få svalna till imorgon då jag gör tårta av det hela. Sen ska jag bjuda på lite onyttigt också.  :)

Eftersom att jag gjorde inna foten igår passar jag på att förbereda lite inför kalaset imorgon. Min dotter fyller tonåring och det är dags för sötsaker till kaffet när släkt och vänner kommer på besök. Men sött det behöver väl inte våra sååååå onyttigt, eller?

Min dotter älskar att baka så hon har fått lite dispens till att använda en massa socker till kalaset imorgon. Men jag vill gärna ha ett nyttigare alternativ också. Därför gick jag in och sökte efter det på en av mina favoritbloggares desert och gotte kategori.

Där hittade jag ett recept som kan vara intressant för kalas, men lite nyttigare än vanligt kalasgott. Kommer kanske göra en variant så den blir mer "tårtig". Det är lite av en chansning men på Annie låter det som att det är en succé. Frågan är bara om jag kan göra det lika bra. :)

Nyttigare än vanlig tårta, men inget är så "nyttigt" att det kan frossas och ätas i överflöd. Bara ett bättre alternativ.

Nu ska jag fortsätta med förberedelsena. Och sen får det nog bli lite promenad för att stärka vristen och se till att den inte stelnar till. Så trist när jag äntligen hade kommit igång på riktigt med träningen. Men det är inget att göra åt, det bara att ta det varsamt och jobba vidare.

Glad och laddad gick jag med raska steg mot bussen. Idag var det intervallträning som väntade. Men det blev inte riktigt som jag tänkt mig. Mitt fall ändrade mina planer för min fredagskväll. Från fartfylld kväll till att sitta stilla i soffan.

Vår solen gör att man fylls av glädje. Och på det hade jag lyckats beta av några gamla surdegar och släcka några bränder på jobbet. Nöjd och glad alltså och laddad för mit stundnade intervallpass. Men precis när innan trappen upp till min busshållplats, trots plant underlag, trampar jag snett och faller handlöst framåt. Jag ligger på marken, väskans innehåll har åkt ut på backen och jag känner hur det smärtar i vristen.

Några snälla människor stannar för att hjälpa mig. Men jag är så arg på mig själv för att jag trampar snett på plan mark, så jag kan inte ta emot hjälpen. Hoppas att de inte uppfattade mig som dryg när de frågade om det gick bra, för jag lät nog lite arg när jag svarade "ja, jag trampade snett. Faaan". Fast jag tror att jag fick ur mig ett tack i varje fall när jag tagit mig upp.

Bussen hade kommit in när jag tagit mig upp för trappen som tur var. Då kunde jag sätta mig och lägga foten i högläge.

Jag drog även åt jeansen runt fotleden så hårt jag kunde för att få lite tryck på och förhoppningsvis minska svullnaden. Jag hade 7cm klackar på mig så jag ringde sonen och bad han möte upp mig vid busshållplatsen hemma med mina gympadojor, för det är inte skönt att gå med lite klack när man stukar foten.

Så fort det kändes lite bättre så började jag röra på foten, för att den inte ska stelna till och öka blodflödet och därmed minska svullnaden.

Jag var lite inne på att fixa hemkörning för jag blev lite sänkt av händelsen och kände hur orken hade runnit av mig. Det skulle inte bli någon intervallträning idag, det var helt klart.

Men jag tog mig i kragen och fixade lite fredagsmys till middag. "Pizza" av lite nyttigare slag.

"Pizzabotten" är tortillabröd. På dessa bredde jag på 1 msk tomatpuré per bröd och 2 msk baskilikapesto per bröd.

250g spenat stektes med 3 pressade vitlökar. 150g tärnade champinjoner stektes sedan i samma panna. Detta fördelade jag på sex tortillabröd. Jag skivade 3 tomater och tärnade 100g fetaost och fördelade sedan även detta på bröden. In i ugnen på 200g i 10-15 minuter.

"Pizzasalladen" är gjorde på 350g hyvlad rödkål. Dressingen är gjord på 2msk äppelsidervinäger, 2tsk dijonsenap, 2 msk vatten, lite salt och peppar och tillslut 2msk olja.

Jag hoppas, hoppas att lite massage av fotleden och högläge ska göra att jag kommer kunna köra intervallen imorgon istället. :/

Jag började dagen med en superboost för immunförsvaret och var på topp för en löparrunda. Jag längtade hela dagen att få komma hem och springa. Idag var det 11km som stod på schemat. Men hela rundan var inte så fantastisk.

De håller på att bygga inne i Stockholm, varpå de hoppar över en busshållplats och det blir längre att gå. Det är väl ok, men man får helt enkelt ta ett senare tåg. Och idag gav det en liten lucka för att hinna in till Blueberry och köpa en Matchalatte.

Den var kanongod som vanligt. Men jag vågade mig på att prova en Bounce energy ball också. Sist jag köpte en bar där var den inte jättegod, men denna var fantastiskt god. Dessutom var den fylld med nyttigheter som ska vara riktigt bra för immunförsvaret, bla Spirulina. Spirulina tycker jag vanligtvis smakar fiskmat, men det kände man inte alls av här.

Latten drack jag upp på en gång, men energibollen väntade jag med till mellis. Slurp sa det.

Totalt gick detta på 74:- för hälsans skull (och smaken).

Fick med mig en kollegas tjänstebil hem, då han skulle ut på trevligheter och vi gjorde upp så att jag hämtar honom imorgon bitti. Det passade mig perfekt eftersom att jag skulle på informationsmöte om pension och arvsrätt. Kan tyckas vara i tidigaste laget, men hon som föreläste förklarade att man klassas som äldre i sammanhang där man planerar sin pension, redan vid 30. Så det var väl helt enkelt dags.

Det gjorde i vilket fall att jag kunde komma hem lite tidigare och kunde komma ut på en löparrunda utan att behöva stressa.

Idag stod det 11 kilometer på schemat i 5-6min/km-fart. Jag har ju länge varit orolig för mitt ben. Nu kände jag lite i mina knän. Hoppas verkligen inte att det är löparknä som står på agendan nu.

Men jag fokuserade mycket på löptekniken och hållningen genom hela löpningen, så det var hanterbart. Men när jag sprungit i 7,5km började jag få ont i fötterna. Det var ungefär som att löparskorna skar in precis nedanför "tåknölen". Själva löpningen i sig kändes annars så bra så jag hade mina funderingar på att köra 14 kilometer eftersom att det inte blev riktigt så långt igår. Men jag kände att om jag skulle pressa mig så skulle jag få blåsor på fötterna. Och det är INTE skönt. Därför fick det bli 11 kilometer enligt planeringen.

Jag höll ett tempo i snitt på 5:21min/km och på anträngningsskalan låg jag på 12, dvs lätt på gränsen till något ansträngande. Högsta hastighet var 14.5km/h

Jag måste verkligen se över mina skor. Det får bli ett besök till, till Runners Store. Kanske måste de scanna mina fötter för att få till rätt skor till mig. Det är så himla mycket som kan gå fel, så många faktorer som spelar in om det ska bli bra löpning.

Kvällens aktiviteter var inplanerade in i minsta detalj, men som alltid när man planerar på minuter så är det ofta något som gör att man måste omplanera lite. Jag höll schemat fram till efter tjejernas träning, sen fick jag lägga in lite telefontid som gjorde att jag fick minska lite på löppasset.

Igår var det ett år sen som jag drog igång den här bloggen och det är kul blicka tillbaka lite grann. Mitt första inlägg handlade om min uppladdning av säsongens sista match för damlaget. I år kom avslutningen mycket tidigare. Men idag så fick vi faktiskt ett erbjudande att träna med några gymnasietjejer. Tyvärr kommer jag inte kunna vid första tillfället så jag bokat upp mig med en kompis. Men jag hoppas att det dyker upp fler tillfällen. Tuff träning utlovas.

Jag åkte hem litet tidigare från jobbet för att hinna laga mat och äta innan tjejernas träning. Det blev Chilligryta med ris och det var på håret, men jag hann.

Den här träningen la jag in mycket fys och parövningar och det kommer nog fortsätta så imorgon.

Efter träningen bytte jag om för att köra ett långpass. När jag var klar och redo för at ge mig ut, ringde telefonen som aldrig förr så jag kom ut mycket senare än jag hade räknat med. Men jag gav mig ut och tänkte att jag springer väl så länge som jag hinner. Jag åkte och ställde bilden där jag sedan skulle hämta upp dottern efter hennes friidrottsträning och gav mig sedan ut.

Jag sprang mot spåret, tänkte att det var lämpligt för att man enkelt skulle kunna springa tillbaka om tiden skulle bli för knapp. Men plötsligt var jag mitt i skogen och hade INGEN aning om vart jag var någonstans. Det var bara skog överallt.

Det var förvisso stig, men inget elljusspår och inga markeringar. Jag hade inte den minsta aning var jag skulle komma ut när jag följde stigen. Blev lite orolig när jag inte visste hur lång tid det skulle ta att springa tillbaka och jag började känna lite i knäna.

Då började jag fokusera på hållningen, löpsteget och ansträngde mig för att springa avslappnat. Tillslut försvann det onda och jag blev lite lättad när jag såg lite markeringar.

Då visste jag att om jag följer den här stigen så kommer jag att komma ut någonstans, Hade ingen aning om vart men någonstans som skulle göra det lite enklare att hitta tillbaka till bilen.

Blev dock lite funderasam när vägen delade på sig. Skulle säkert komma ut ur skogen men jag ville ju inte springa i cirklar. Nör jag kommit ut från skogen ringde min dotter och frågade vart jag var. Hon ville åka hem.

Så det var bara att springa tillbaka. Jag lyckades bara samla på mig 8,4 kilometer, planen var ju från början 14 kilometer. Men är man mamma så är man.

När jag sedan förde över ingormationen från GPS-klockan tänkte jag att nu ser väl min löparrunda ut som em skållad råtta hade sprungit runt alldeles förvirrad. Men på kartan ser det nästan ut som att jag hade planerat rundan.

Men jag tror inte att det finns någon chans att jag kommer att kunna springa exakt samma runda igen. Skulle nog inte alls hitta. Kul annars att springa i så kuperad mark och utmanas med alla rötter i vägen.

Imorgon är det vilodag och ett besök hos en kompis som vill ha hjälpt med träningsupplägg. Jag har bett henne fundera över vad hon vill uppnå med sin träning.

Jag köpte för snart ett år sen (10 månader) en GPS-klocka med tid och puls. Men jag har inte kunnat nyttja den fullt ut då jag inte riktigt fått ordning på den. Och nu har jag lyckats, äntligen, och när det gått ett helt år kanske jag även får till pulsmätningen.

Jag packade väskan i morse för att jag skulle åka och spela badminton med min kollega efter jobbet. Men det visade sig att han glömt bort mig.    Han åkte iväg till Norge och skulle inte hinna hem igen. Så det var bara att släpa hem väskan igen, ouppackad.

Men eftersom att jag kom hem lite tidigare än planerat så bestämde jag mig för att köra första passet i mitt träningsprogram, tröskelpass.

Enligt träningsprogrammet skulle jag köra ett Tröskelpass/snabbdistans. 5 kilometer i behagligt tempo + 2 kilometer i 4:30-4:50 min/km tempo, 3 minuters vila mellan.

Jag har ju inte hunnit bekanta mig i alla löparslingor här omkring ännu. Under hela vintern så har jag ju sprungit på gatorna och när våren äntligen kommit lyckades jag få ont i knät. Därför kände jag stort behov av att få igång min GPS-klocka. Jag började med att promenera till dess att jag fick GPS-kontakt, då körde jag igång.

Så här långt har jag kunnat använda klockan tidigare också, men det har varit svårt att kolla när man kört intervaller och tryckt in "laps". För det behöver man koppla upp den mot datorn. För flera månader sen installerade jag programmet som man måste ha för att kolla in resultaten, men jag har inte lyckats föra över någon data. Det lyckades jag med idag.   

Jag började att springa i rätt kuperad mark när jag sprang "Bansjöslingan" och jag kunde räkan ut att jag skulle lyckas samla ihop 5K om jag fortsatte till IP. Jag tänkte att jag kunde köra den snabbare 2K-distansen på 400-metersbanan, för att kunna komma upp i fart. Men när jag kom dit såg jag att hela IP var full av friidrottare så det var bara att glömma. Men jag sprang in i bostadsområdet och när jag kommit upp i 5,03km, stannade jag klockan och började gå för att vila i 3 minuter.

Sen ökade jag farten. Jag skulle ju komma ner i kilometertid. Det var tungt sista kilometern. Så tungt att jag funderade på hur sjutton jag ska klara av att hålla 4:30 fart i en hel mil. Men jag klarade i varje fall tidpassningen för passet i varje fall, så det ska väl inte vara omöjligt.

Man kan se i översta kurvan att jag sprang som snabbast under en sekvens i 5K intervallet. Men man kan även se att det var när nivåskillande var påväg uppåt igen. Måste ha varit backen som jag tog i för att komma upp för.

Snabbaste farten var 26.3km/h och genomsnittet låg på 12.1km/h

Kul med lite statisik att mäta och som man kan följa. Nu ska jag bara försöka få till pulsmätningen också.

Det bästa med att springa så tidigt på kvällen är att solen fortfarande är uppe och man kan spana in löptekniken i skuggan (om solen kommer från rätt håll vill säga).

När jag kom hem stod jag och snackade med grannen så jag glömde helt bort att stretcha, men jag tror att jag överlever det. Och det bästa med löpturen var att det kändes helt ok i benen.

Jag hoppade in i duschen och sen påbörjade jag middagen som fick tillaga sig medan jag åkte iväg och hämtade dottern från scouterna. Min son fick hålla koll på maten. Och det blev som vanligt grymt bra. Skönt med stora barn som kan hjälpa till. :)

På laxen gjorde jag en röra på senap (2 msk), honung (2msk) och krossade hasselnötter (80g), sjuts in i ugnen på 15-20 minuter.

Potatissalladen är gjord på 8 potatisar, 4 msk kapris, 2 msk pressad citron, 1 dl hackad gräslök, 4 msk olja samt salt och peppar. Dressingen hälls över varm potatis.

Riktigt mums!

Med totalt utmattad kropp släpade jag mig till cirkelfysen. Det hade varit en svettig dag. Vem hade kunnat tro att byta av köksinredning kunde vara så tidskrävande och svettigt? Något jag hade räknat med skulle ta ett par timmer tog 4-5.

Nu när det är lite #sommarkänsla i luften bler det lite mer #smoothies. Idag kan man kalla det "kylskåpsrens". Jag hade lite turkisk yoghurt som jag hade mixat med granatäpple och apelsinbitar och lite banan. Denna lilla röra blandande jag ut med en banan, en pressad apelsin och lite naturell yoghurt. Sedan pyttsade jag i lite blåbär, mango och  lite av mixen gojibär, mullbär och granatäpple. När jag mixat allt toppade jag med kokosflingor.

Efter frukosten satte jag fart med köksinredningen. Det såg inte ut att vara så knepigt och borde ha varit avklarat på ett kick. Men det var trixigare än man kan tro med gångjärnen. Och det tog ett tag innan jag kunde listan ut vad den här ritningen ville säga mig. 

Jag stötte på lite patrull med slangar som gick genom stommarna som jag inte räknat med. Men till slut gick det.

Medan jag kröp där in i stommarna passade jag på att jobba lite på rörligheten. Genom att sitta på huk med hälarna kvar i golvet, tänja vadmusklerna och försökte dra ut fotbladen en aning.

Jag var ju tvungen att pausa för att göra lunch till hungriga barn och så drack jag lite kaffe med pappa som kom förbi med mobilen som min dotter glömde kvar igår på 60-årsfesten.

Sent på eftermiddagen var jag klar med köket. Jag var helt slutkörd och satte mig i soffan en stund. Såg på klockan att det var dags att gå till #Friskis på #Cirkefys. Inte alls lockande faktiskt. Jag var så trött. Men det stod på schemat så det var bara att plocka fram de där extrakrafterna. Jag förberedde middagen och gav barnen anvisningar för hur de skulle göra och sedan drog jag iväg till Friskis.

Jag kan säga att jag tvekade ända in i kön in till passet och fudnerade allvarligt på att åka hem istället. Min kropp var ju redan slut.

Men jag fullföljde passet och jag klarade av att köra stenhårt. Lustigt det där hur man kan ryckas med och motiveras av en duktig instruktör.

Efter passet skyndade jag hem för att äta. Maten blev helt perfekt. Mina barn kan bara de vill. :) När vi ätit hoppade jag in i duschen och bad barnen att skriva ner sådan som de visste att vi behövde eftersom att jag planerade att åka och handla efter duschen. Men ingen av dem ville följa med för de ville kolla på "Partaj" på TV.

Klockan 22:10 var jag hemma. Tack och lov fick jag hjälp med att plocka in varorna så det gick ganska fort. Men nu är jag trött. Det är dags att samla nya krafter inför imorgon och ny arbetsvecka. Tuff dag idag.