Det har varit en välfylld helg och känslan av att jag skulle behöva vila upp mig efter helgen infann sig igår. Men jag vaknade pigg och utvilad i morse. Och tur var väl det eftersom att det var en bilresa på ca 3 timmar som väntade mig.

Medan jag satt där i bilen så tänkte jag på mitt stackars ben som hållt på att krångla så länge. Som tur var hade jag en tennisboll i väskan sedan jag behövde sätta tryck under foten.

Så den la jag under låret under lite olika lägen för att massera en spänd muskel efter löparrundan. Så i över en timme mjukade jag upp mitt ben.

Det var roligt att träffa kollegorna i Motala. Sist jag var där pratade vi om träning och hälsa. Det första de säger til mig när jag klev innan för dörren (efter att vi konstaterat att det var kul att ses igen) så sa den ena kollegan att hon börjat springa sedan sist och den andra sa att han börjat äta mer sallad och gå ner i vikt. Det var kul att höra att de tagit till sig det man sagt och att de börjat leva ett hälsosammare liv.

När jag kom hem var det dags för städning igen. Jag skulle få över lite grannar på Tupperwareparty som min syster tjatat på mig att ha. Jag bjöd som vanligt på fruktsallad och turkisk yoghurt ned honung.

Min syster bakade Budapestbakelse som demo. Så en liten bit onyttigt åt jag idag. Jag köpte bla en burk som heter "Smooth chopper" och som jag tror kommer att komma till stor användning framöver när jag för mina smoothies.

Man drar i en del precis som man gör med en utombordsmotor till båt, och fort går det. Bara ett par drag så är allt hackat.

När alla gått svängde jag ihop en middag på lite fiberpasta med en tonfiskröra på tonfisk, krossade tomater, blad spent och tärnad  aubergine sant en liten skvätt grädde. Uppskaddades av båda barnen.

Därefter var det dags att hämta dottern på scouterna.

Till sist fick jag min löparrunda. Det var riktigt skönt och behagligt att ge sig ut och benen kändes starka. Men när jag sprungit i vad jag uppskattade till 2 kilometer ökade jag farten. Det gick bra till en början, men efter ytterligare 2 kilometer började jag känna av benet som jag kännt av tidigare. Och sista 2 kilometerna var jag tungen att gå.

Det skulle kunna vara så att jag lyckades mjuka upp benet under bilresan och nu när jag sprang och dessutom ökade på farten att det låste benet. För jag hade tom svårt att gått.

Efter "löparrundan" fick jag lite björnmassage av barnen. Frågan är om jag ska vila nu ett tag och forsätta vila och samtidigt massera mig själv med en tennisboll. Så snart, hoppas jag få springa helt smärtfritt,

Dagen började med härligt vår/sommarväder, med strålande sol och en sval bris. Uppklädda inför konfirmationen rusade vi ut i bilen för att åka till kyrkan. Att ta med sig kvajen visade sig vara ett bra drag.

Med tonårsbarn är det som med riktigt små barn. Man kan inte riktigt planera tiden för att det är alltid något som gör att du inte kan komma iväg som du planerat. Med riktigt små barn så blir man tvungen att utföra blöjbyten lagom till man fått på dem kläderna. Med tonåringar så tjatar man sig blå att de ska skynda på och när man ska sätta sig i bilen så bara måste de fixa håret, eller något annat viktigt.

Vi kom in i kyrkan samtidigt som kofirmanderna (!), så vi missade ju inget i varje fall. Kändes skönt att få synderna förlåtna stax därpå. ;-)

En rolig, inte så traditionell präst och ett litet roande uppträdande innan vi åkte vidare till konfirmationskaffet.

När vi kommit ut från kyrkan igen var solen borta och ju längre tiden gick, ju gråare blev det och till slut regnade det ordentligt. Så vi fick sitta inne och äta smörgåstårta och dricka kaffe. Jag mådde mycket bättre än vad jag brukar efter ha ätit smörgåstårta. Jag gissar att det har att göra med att min vän som gjorde dessa smörgåstårtor, kraftigt hade reducerat majonäsen och ersatt ett lager med färskost och ökat mängden gräddfil.

När jag sedan kom hem satte jag igång att sopa igen spåren efter helgens festande. När jag sedan även fått i mig middag gjorde min mage lite uppror. Det har inte varit bara hälsosam mat jag har fått i mig den här helgen. Dessutom hade det blivit 2 vilodagar eftersom att jag helt enkelt inte hunnit med annat. Så behovet av en löparrunda var enormt. Tänkte inte springa jättelångt, utan någonstans runt 6-7 kilometer.

Passet kändes bra och jag tänkte en del på löptekniken och fotnedsättningen. Dessutom kändes det som att jag höll ett ganska bra tempo. Som vanligt var det baksida lår som var den första kroppsdelen som började gnälla om att det var lite jobbigt. Flåset låg på en rätt bra nivå. Jag fick upp flåset med det utmanades inte direkt.

När jag kom hem kollade jag klickan på stoppuret (GPS-klockan var urladdad) och såg att det stod 48:10. Funderade på om det kunde vara ett sådant där pass där allt känns bra för att man inte tar i tillräckligt trots att det känns som man flyger fram.

Men när jag sedan efter duschen mätte upp rundan på jogg.se fick jag se att jag hade sprungit drygt 9,6kilometer. Det gav ett snitt på 5:00min/kilometer. Rätt ok tempo. Lite tungt var det i benen, men det berodde nog delvis på att kläderna blev lite tyngre av allt duggregn.

Kollade i min träningskalender hur min tränignsvecka sett ut. Även om jag inte kunnat följa min träningsplan för den här veckan fullt ut så var det en rätt bra träningsvecka.

Jag ligger för tillfället på 22 plats på antal sprungna kilometer under maj månad i min hurtiga kommun. :)

Avslutade den här helgen med fruktsallad och lite Turkisk yoghurt och magen mår mycket bättre.

Utmattning kan vara av totalt olika slag. Man kan vara utmattad på väldigt många olika sätt. Man kan ha tränat så hårt att alla energidepåer är slut, man kan havarit ,ed om sådant som tröttat ut en psykiskt. Dagens aktiviteter är nog lite av varje.

Jag har haft en fantastisk dag under en klarblå himmel med vänner och familj och sitter nu och ska varva ner för att kunna gå och lägga mig och ladda om för ytterligare en fullspäckad dag.

Vi fick starta dagen ganska tidigt för att vara oss en lördag. Direkt efter frukosten gjorde vi oss klara för en dag på Skansen. De var inte helt lätt att få fart på 3 tonåringar. (Min dotter hade en kompis på besök).

Vi mötte upp mitt Gudbarn och min bror och hans familj.

Varje år ordnar mitt jobb med en familjedag på Skansen. Förra årets beök kan du läsa om här. Vi får mat, karusellbiljetter, ponnyridning, ansiktsmålning och massa annat utöver en heldag på Skansen. Det var så mycket att göra att vi knappt hann titta på djuren.

Jag hade planerat tiden in i minsta detalj för att hinna hem och fixa inför dotterns kalas med kompisarna. Men som vanligt när jag planerar minutiöst så spricker schemat av olika anledningar. Denna gång berodde det på att det blev problem med alla färdmedel vi valde för hemfärd. När vi hoppat på spårvagnen från Djurgården till Skansen så stannade spårvagnen redan efter en station. Då hade en Taxi krockat med en annan spårvagn, vilket ledde till en massa köer. Så vi gick av och knallade ut ur Djugårn och över bron för att ta bussen. När vi sedan hoppat på tunnelbanan var det tågköer eller liknande som gjorde att vi blev stående en stund.

Och det sista färdmelet var buss och den fick såklart problem med dörrarna. Så vi fick inte mer än 15 minuter på oss att förbereda inför kalaset.

På vägen hem med bussen var jag så slut att jag nickade till flera gånger. En heldag i friska luften, strålande sol och en heldags promenad med massa aktiviteter, då är man trött sen. Det var inte jättelockande med kalas då och när man dessutom fick stressa fram grejerna. Men jag fick mycket och bra hjälp av sonen och min guddotter.

Att sedan ha kalas för ett gäng 13-14 åriga tjejer, DET tar på krafterna.

Tacos, fruktsallad med glass och grädde stod på menyn. Och så en massa chips, godis och läsk såklart.

När huset blivit tomt kollade vi på film och nu ska den här trötta kroppen som inte orkade med någon löparrunda efter den här dagen, ladda batterierna inför imorgon när vi ska på konfirmation.

Midnattsloppet slår nytt rekord igen, och jag får vara med på denna fantastiska fest. Vilken tur att jag anmälde mig i tid. :) Det är en fantastiskt rolig folkfest. Nackdelen med att det är så populärt är att man i så lång tid i förväg måste bestämma sig för att springa för att säkra en plats.

Men så är det ju. Det gäller att snabbt vara framme för att kakburken inte ska hinna ta slut.

"Malin de Besche!
Tack för din anmälan till Midnattsloppet Stockholm!
Du är anmäld i klassen: Kvinnor (K), Startgrupp 3C.

Ditt startbevis skickas till dig via mejl ca 2 veckor innan loppet. Det behöver du skriva ut (även ok att visa upp i din smartphone eller dylikt) och ta med dig till den Stadiumbutik du valt för utlämning av deltagartröja och tidtagningschip mellan den 10 - 17 augusti 2013."

Vissa pass är man lite beroende av vilka som som deltar. Box är just ett sådant pass, lite mer än andra eftersom att man kör två och två. Jag har haft flera olika partners och alla på olika nivå. Idag märkte jag verkligen av att jag och min partner var olika starka.

När man kommer in på ett Boxpass kollar ledaren av hur många "singlar" som deltar så att de kan para ihop oss. Först parade han ihop mig med en man som såg rätt stark ut, men jag vet att jag kan hantera det. Sedan såg han en annan tjej som inte hade någon partner och då tyckte han att det var bättre att vi körde så kunde de män som "var över" kunde köra.

Det var en liten späd tjej men jag hade sett henne många gånger förr, så jag tänkte at hon kunde ha sådan teknik att hon kunde ge mig en match i varje fall. Och tekniken hade hon, men hon var inte stark. Det kändes som att det skulle ha varit min dotter som som slog, styrkemässigt. Och när vi gjorde fysdelarna som burpees så orkade hon inte mycket. Men jag körde på och tog i ordentligt så jag fick ut mycket av passet i varje fall. Och tjejen fick kämpa hårt för att hålla emot. Jag lyckades flytta henne ett antal gånger. När jag var "sparringpartner" fick jag lite återhämtning. Mot slutet av passet så hade vi ju en cirkel där man bytte parner, så fick jag mig en del utmaningar. Speciellt när jag körde med ledarassistenten, han kunde ta i OCH hade den rätta tekniken, vilket gör att det vlir rejäla slag och sparkar. Ser man bara till att ta i och ge allt man har när man ges möjligheten så kan det bli ett hårt pass i varje dall, trots att man har en partner på ett par nivåer lägre.

Jag ar inne på att ta mig en löparrunda efter passet, men fick inse att jag inte skulle hinna eftersom att jag skulle hinna hem och duscha, laga mat, äta och åka och handla inför mitt besök imorgon och min dotters kalas på lördag.

Imorgon går starten för en händelserik helg. Bäst att ladda med god sömn.   

Utmaningen på Friskis är över men jag har bestämt mig för att köra de passen som jag "slapp" eftersom att de var i samma gruppering som något annat som jag gjorde. Och idag provade jag på fuego vilket innebär att skaka loss.

Jag hann inte äta innan tjejernas träning, men jag hann laga den i varje fall. Det är ganska ofta tyvärr som vi inte sitter ner och äter tillsammans bara för att vi måste få ihop tiderna. Så sonen åt när maten var klar, dottern när hon kom hem från träningen och jag när jag kom hem efter mitt pass.

Middagen blev en enkel fiskgryta som serverades med bulgur. Helt egenkomponerat. :)

1 rödlök, strimlad

1 chilifrukt, strimlad

2 vitlöksklyftor, hackade

500g krossade tomater

2,5dl matlagningsgrädde

400g torsk

salt och peppar

Stek först lök, chili och vitlök. Häll på krossade tomater och grädde och låt koka ihop. Lägg ner fisken så den får sjuda med till den är klar. Smaka av med salt och peppar.

Rusade iväg till mina tjejers träning som inehöll lite nya tekniker och genomgång av den fysträning som tjejerna ska få som sommaruppgift. Jag kommer att skicka med dem ett papper med träningen på, men jag gick igenom dem för att de ska veta hur man utför dem.

Här är tjejernas sommarträning som ska utföras 3 gånger i veckan:

10 Armhävningar, på fötter om de kan. Gör de på knä ska de efter göra ett försök på tå, så många de klarar

Plankan med knäindrag (Dra in knäna under kroppen och möta med pannan) 10 på vardera ben

10 Sumosquats

10 utfallssteg på vardera ben

Plankan med rotation, 10 åt vardera håll. Om de klarar skall de utveckla till stjärnan

10 dips med fötterna i golvet (Om de klarar med raka ben)

10 situps med benn i 90 graders vinkel och armar upp mot taket

10 upphopp med knäböj

Minst 3kilometer löpning 2 gånger i veckan

Minst 1 intervallträning i veckan

10 minuter hopprep varje dag

Det var faktiskt inte så stora protester som jag trodde att det skulle vara. :) Nu gäller det bara att de utför träningen också.

Jag ska påminna dem varje träning som är kvar också. Och de kommer att ha tillfälle att fråga om de undrar något.

Efter basketträningen släppte jag av dotten hemma för att direkt åka vidare till Friskis för att köra Fuego. Fuego är ett danspass med latinoinspriation. Vilket innebär en hel del skaka rumpa, eller höfter.

Så här beskriver de passet:

Det var ett roligt pass som gav en hel del benträning. Precis vad jag behöver för min löpträning.

Det var en tant, garanterat över penstionsålder, med på passet som var så härlig. Hon log med hela ansiktet genom hela passet. Hon såg ut att ha så kul. Och jag förstår henne. Det är så kul att få ge gärnet och ta ut svängarna. Hon kanske inte klarade av att skaka kroppsdelarna lika mycket som intruktörerna, men hon körde sin egna stil och hon imponerade på mig att hon vid sin ålder kunde släppa loss som hon gjorde. Hoppas att jag kan göra detsamma när jag kommit i hennes ålder. :)

Sen var det bara att åka hem och duscha och äta. Och nu är det god natt!

Det har blivit lite omstuvning i mitt träningsprogram pga det lilla fallet för ett par dagar sen. Men det är även pga tidsbrist som jag inte riktigt kunna hålla schemat. Där jag minutiöst planerat in träning kommer det in saker emellan och spräcker schemat.

Det är galet mycket att göra på jobbet nu och jag försöker planera upp mina dagar. Men det är näst intill omöjligt då det kommer in nytt hela tiden. Mycket beror på de saker jag har fått ta över från en kollega som gått i pension.

Men jag tog mig i varje fall tiden att gå på min inbokade massagetid. Och idag fick hon ge sig an mina löparben.

Det var verkligen vad jag behöver. För tro det eller ej, jag kände mig lite öm efter Flexpasset igår. När det sedan var dags att åka hem kom jag inte iväg som jag önskade. Jag insåg att jag inte skulle hinna äta innan tjejernas basketträning. Men jag tänkte att jag skulle hinna laga den i varje fall.

Men på vägen hem så fick bussen problem med bromsarna så hemresan tog lite längre tid än vanligt. Så det blev bara att komma hem och vända i princip. Jag bytte om och packade basketväskan.

Eftter tjejernas basketträning så satt jag och pratade lite med 99-ornas träning om sommarträning och kommande säsong. När jag åkte därifrån för att ställa bilen vid den anläggning där min dotter tränar friidrott insåg jag att tiden hade rusat iväg. Och inte blev det bättre när jag tyckte att bilen lät konstigt. Det verkade som att hjulen var i behov av att dras åt mer. Så sagt och gjort, jag plockade upp reservhjulet, domkraften och andra verktyg för att komma åt fälgkorset så jag kunde dra åt bultarna.

När jag äntligen var redo att köra igång ett löppass var det bara 20 minuter kvar till dottern skulle sluta sin träning. Men jag kände att "den bästa träningen är den som blir av". Därför drog jag igång ett löppass som jag körde under min dotters resterande träning. GPS-klockan fick ingen kontakt (kanske pågrund av vädret, mulet) så jag fick mäta upp banan i efterhand på jogg.se

Jag sprang i ganska precis 20 minuter (20:12) och rundan resulterade i 4:05 kilometer, dvs 4:56min/kilometer i snitt. Jag måste nog planera annorlunda. Även om jag på pappret hinner köra ett ganska långt pass så blir det aldrig så. Jag kommer inte iväg från tjejernas träning så snabbt. Och allt som oftast är det något som hände som stjäl min tid. Imorgon planerar jag ett pass på Friskis efter tjejernas träning så då bara måste jag komma iväg i tid, för de tiderna kan jag ju inte justera på något sätt.

Jag känner mig ganska rörlig. Jag kan göra djupa knäböj och sitter någorlunda stadigt på huk med hälarna kvar i golvet. Även ryggstretching går bra och jag får armarna bakom öronen när jag stäcker upp armarna rakt upp. Men det är en kroppsdel som jag totalt glömt bort tidigare.

Idag har varit en riktig flängdag. Jag åkte till jobbet, var tvungen att åka iväg till ett annat kontor några mil bort en sväng, satt på min kontorsstol någon timme sen var det dags att ge sig iväg igen. Jag skulle på möte efter lunchen så jag var tvungen att köpa något på vägen som också kunde ätas gåendes. Första tanken var typ Mc Donald's eller likande. Men jag kom på att Blueberry har lunch också. Så jag stannade till där och köpte mig en Laxwrap med en smoothie.

Min Wrap innehöll:

Pink Floyd – Ekologisk lax från atlanten, grillad i ugn med örtsalt och citron. Kikärtstomp med broccoli, purjolök, äpple, hackad mandel och citron och vitlök. Aprikoschutney.

Till det fick man en smoothie och en pytteliten chokladbit. En meny på 99 kronor. När jag fick den i min hand trodde jag inte att jag skulle bli så mätt. Men jag blev tokmätt.

Efter mötet skulle jag åka och träna på Friskis, men var bara tvungen att springa förbi en affär (blev ett par affärer) för att köpa den hatt som min dotter önskar sig. Hittade lite annat kul med. :)

Rörlighet är av godo. Är man överrörlig beror det ofta på att man inte är tillräckligt stark. Men normal rörlighet är bra så att man kan nyttja sin styrka fullt ut. Och normal rörlighet är mer rörligt än vad de flesta tror (inklusive mig innan jag lärde mig vad rörlighet är). För att öka min rörlighet bestämde jag mig för att köra Flex på Friskis. Och för att hinna var jag tvungen att ta med mig träningskläderna till jobbet. Så det var en rejäl packning jag stormade in med. Shoppingkassar, väska med dator och så träningskläderna.

Passet var inte så utmanande styrkemässigt (och inte alls konditionsmässigt), men när det kom till rörligheten så insåg jag mina begränsningar. I andra pass så är min rörlighet helt ok. Jag kan köra de rörelser som ska göras i de olika momenten. Den lilla kroppsdel som man glömmer bort utmanas inte förrän man kör Flex och kanske i jympapassen. Det är fötterna jag talar om och då inte fotlederna. Utan fotbladen.

Detta klarar inte jag

När instruktören sa att vi skulle känna hur det känns i hålfoten så kämpade jag med att ens komma åt hålfoten. Jag är så stel i mina främre delen av foten och då framförallt vid stortån, att jag inte kommer så långt. Jag kan alltså inte sätta mig på hälarna när jag har tårna böjda på det här sättet.

Jag har tendens till hallux valgus tå och det är bakom den "knölen" som det stramar så det gör ont när jag försöker med den här övningen.

Så nu är det till att försöka stretcha detta lite varje dag. Problemet är att det är just den bortglömda kroppsdelen. Jag måste hitta något sätt att få det till en rutin. Ett annat problem är ju att det är så plågsamt och tråkigt.

Men det är ju något nödvändigt för mig så det är väl bara att bita i det sura äpplet.