Idag har jag känt på hur det är att vara mer än trött. Att köra ca 80 mil tar på kroppen, likväl som att hålla sig vaken en hel natt. För att inte ändra på dygnsrytmen allt för mycket har jag tagit små naps. I lvrigt en total soft dag.

Bilfärden hem kändes helt ok. Jag hade ork länge och jag kom ganska långt innan jag behövde pausa. Men de sista milen var en ren plåga. En timme innan jag beräknades vara hemma var jag toktrött och stannade till för att äta lite frukost. Efter stoppet kände jag mig ganska pigg. Men när jag väl kommit in i Stockholm hade jag svårt att hålla ögonen öppna. Och mitt i Eugeniatunneln gled jag in i filen bredvid och min backspegel fick sig en smäll av bilen bredvid. Som tur var så slog den i så att den vek sig åt rätt håll och varken bilar eller människor kom till skada. Jag kände mig förvånadsvärt lugn över situationen men jag vaknade verkligen till av händelsen och det var inga problem att hålla sig vaken resten av vägen.

När jag kom hem kröp jag direkt ner i sängen och sov ett par timmar. När jag klev upp, tog jag min bok och la mig på altanen och läste. Sedan sslumrade jag till och från i solen till dess att den försvann och det blev lite för svalt att ligga där. Lite lunch och sen tog jag och mina barn en shopingrunda. Bla kom jag hem med detta.

Burkarna hade jag tänkt att fylla med mina egna kryddblandningarna och det lilla rivjärnet har jag tänkt att jag borde köpa varje gång en vitlök ska rivas.

Dagens avslutades med Thaimat och lite soffhäng. Imorgon hoppas jag på att vakna som en ny människa när jag kommit ikapp med sömnen.

Nu har en veckas semester passerat och det är dags att åka hemåt för att ta itu med tomten innan jobbet börjar igen. Så den här dagen har bara handlat om att förbereda sig på en 9-10 timmars bilkörning.

Jag gick upp ganska tidigt bara för att kunna bli lite trött till eftermiddagen och därmed kunna ta en tupplur innan det var dags att åka. Sedan har det varit en lugn dag. Jag har förökt att fånga några solstrålar som faktiskt har lyckats leta sig upp hit till Norrlands inland. Därför fick jag en del tid i solstolen och min bok som jag fick som julklapp från jobbet.

Lunchen var enkel, en variant på gårdagens middag som jag aldrig ätit förut. Stekt palt.

Det var jättegott, och man blev inte sådär proppmätt som man blir på kokt palt som bara växer i magen långt efter måltiden. Jag la till lite rivna morötter också.

Sedan gjorde vi som man alltid gör här i Norrland. Vi åkte och fika. Den här gången blev det ett besök hos barnen farmor och farfar. Och här så tar man sig inte bara en kopp kaffe, för det är inte #fika. #Fika är kaffe med dopp. Bara #kaffe det är "en kopp kaffe" (nalta kaffe).

En tupplur på det och sen ut på vägen igen, mot Stockholm.

Ambitionen var att komma upp tidigare den här morgonen mot hur det varit tidigare i veckan. Det gick sådär, men jag lyckades i varje fall förmå mig själv att köra morgonträning. Och framåt kvällen blev det en norrländsk delikatess.

Tjugo minuter över åtta, vilket är riktigt tidigt för att vara under min Norrlandsvistelse, tog jag mig en promenad mot elljusspåret som jag fått vägbeskrivning till kvällen före. Drygt 10 minuters promenad så var jag framme. Jag hade blivit förvarnad om att det var ganska igenvuxet, men tänkte att det skulle vara bra med en uppmätt bana dör jag vet hur långt jag springer. Spåret var minst sagt igenvuxet. Det var som att springa på vilken skogsstig som helst.

Längre in i spåret hade fick jag trippa fram på vissa ställen där det fanns både stock och sten. Men det gick bra och jag kom hem utan några stukade fötter. Spåret som var 2 kilometer sprang jag på 12minuter, dvs en fart på 6min/km.

Efter frukost blev det lite shoping och minigolf. Det gick sådär. Jag är ingen hejare på #minigolf, men brukar inte vara såhär usel. Varje slag kändes en aning i min #tennisarmbåge. Jag måste göra något åt den.

När barnen farmor och farfar kom på besök fick vi lära oss hur man gör #palt. Våra händer var inte lika flinka som barnens farmor på att göra palt, men jag tycker det gick rätt bra i varje fall. Och roligt var det. :-)

Degen  består av riven potatis, kornmjöl, vetemjöl och salt.

Här bakar vi in sidfläsket i "degbollar".

Palten kokas på svag värme i ca 1 timme.

Till detta serveras smör och lingonsylt. En #norrlandsdelikatess helt utan grönsaker och minimalt med fibrer. Men det är ett måste när man befinner sig på dessa breddgrader. :)  

Min träning numer är ganska lugn, just för att bygga upp knät igen. Med 2 dagars vila mellan passen vill jag ändå hålla mig aktiv. Idag fyllde jag den med massa Norrlandsluft och lekande lätt svår träning. 

Vi vaknade sent som vanligt. Vet inte riktigt vad Norrlandsluften gör med mig. Jag jobbade någon timme innan jag åt lite frukost. Efter det visade dottern i familjen mig hur hon gör när hon tävlar individuellt i hopprep. Hon lärde mig hur man gör en #toad. Det var inte helt lätt om man har en koordination som en väderkvarn.

Det innebär att man korsar armarna, en under ena benet och en över samma ben och lyckas slunga repet över huvudet och hoppa med det ben man har kvar i marken.

Riktigt såhär såg det inte ut när jag körde mina toad. Detta är dessutom en "Doubleundertoad" där de ska hinna veva två varv. Bilden är tagen från en blogg med några tjejer från Lycksele som tävlar i just hopprep.

Det var ruskigt kul, man blev som barn på nytt. Det var koordinationskrävande och konditionskrävande. Det kommer jag nog att ge mig på som alternativ träning ibland.

När det började närma sig lunch (vid kl 15) så körde vi ut till Mordseleforsen. Där käkade vi lunch och sen gick vi runt och betraktade detta naturfenomen.

Det var verkligen välbeövligt med en god natts sömn. Man blir som en helt ny människaoch jag känner att jag är tillbaka i verkligheten igen. Så efter fyra dagars vila lyckades jag få in ett litet löppass.

Jag har ingen som helst koll på området här. Men när jag vaknade i morse klädde jag om till träningskläder och promenerade bort till skogen för att se om det var möjligt att springa där. Jag ska ju undvika att springa på asfalt nu när jag håller på att bygga upp knät. Då hittade jag en cykelbana för mountainbikes. Det blev lite traillöpning på en bana som jag inte kan mäta upp, då det är svårt att hitta skogsstigar på satelitbilderna.

Så därför sprang jag istället på tid. Jag gick bort till "spåret" på ca 10 minuter. Sedan sprang jag 8:30 i väldigt kuperad mark över stock och sten. Sist jag sprang, sprang jag i 7:13.

Därefter promenerade jag hem i 12 minuter. Eftersom att jag inte hittar sladden för att ladda GPS-klockan så får jag öka löparlängden med minuter istället för meter. Nu ska jag se vad Lycksele har att erbjuda.

Nu har det gått några dagar då jag bara fokuserat på att få ordnig på trädgård, och hemmet. Det har inte funnits tid till något annat. Och trädgårdsarbete, det är ett rejält träningspass. Speciellt när det är så mycket rötter och stenar inblandat som det var i mitt fall.

Det var dags för 2 dagars vila och jag hade buskar som stod och väntade på att bli planterade. De hade fått stå länge i krukor, eftersom att jag varit så dålig i ryggen. Men nu så känns den bra och har gjort det ett tag, så nu var det dags. Det var varmt, upp emot 40 grader i solen och jag började gräva ur i den planteringsränna jag har i min altan. Jag blev varse om att det fanns på tok för många rötter för att bara plantera. Och det värsta var att rötterna hade grövt ner sig till sprängstenen, så vanliga rejäla spadtag var inte att tänka på.

Jag blev alldeles svart av all jord och det var så varmt att det var svårt att andas. Jag såg dock till att få i mig mycket vatten. Men framåt eftermiddagen kände jag att jag behövde svalka mig, så jag tog en paus och tog med dottern till ett klippbad och badade. Så skönt.

Dagen därpå kom mitt gudbarn på 18 år och hjälpte mig att skruva upp en bräda från altanen för att lyckas lirka in #täckväv. De som byggt altanen hade varken haft på växtdödande medel eller täckväv, så det hade börjat växa upp en massa intressanta grever genom brädorna. Hela dagen gick och klockan elva på kvällen var jag färdig. Tack och lov att det är ljust länge på kvällarna.

Så här kommer buskarna att se ut när de blommat.

Dagen därpå var det bara förberedelse för min nästa långa bilresa. Och fylla på med mer jord på buskarna. Tanken var att jag skulle vila lite innan jag skulle köra hela natten, men jag hann inte med mer än 30minuters vila. För när jag hade pysslat med det sista med buskarna, städat, packat och ordnat med husvakt var klockan helt enkelt alldels för mycket.

Men bilresan gick förvånadsvärt bra. Jag hade laddat med massa vatten, kaffe och vattenmelon som färdkost. Trodde att jag skulle behöva stanna för att sova någon gång under de ca 80 mil som det är upp till släkten i norr. Men det räckte med 3 kisspauser och att röra lite på kroppen och fylla lungorna med sval luft. Men de sista 16 milen var jobbiga. Stereon på högsta volym och skrålande till de texter man kunde var det som höll mig vaken. Otroligt att min dotter klarade av att sova bredvid.

När vi kom upp ställde vi bilen på deras garageuppfart och somnade. Ville inte väcka släkten så tidigt på morgonen. Min plan var att jag skulle ha hunnit med ett träningspass innan vi åkte, men det blev inte så. Sen tänkte jag att kunde ha tränat igår, men med den lilla sömn jag hade fått fanns helt enkelt inte orken.

Det tillhör inte vanligheten att jag prioriterar bort träningen. Fast det blev allt lite träning, både styrka och kondition av allt grävande och bortförsel av allt trädgårdsavfall. Men det är ju ingen träning som man registrerar på jogg.se

När det är strålande sol ute vill jag inget hällre än att komma ut och låta solen strålar värma mig. Samla D-vitamin inför den kommande kalla och grå vintern. Med en lång bilfärd framför mig hade jag stort behov av att komma ut i solen innan, direkt på morgonen.

För att kunna ta vara på solen så åt jag min frukost ute på altanen. Turkisk yoghurt med valnötter, hasselnötter och honung. ostsmörgos, ägg och stor klyfta melon. Blev kvar på altanen långt längre än planerat då mina trevliga grannar kom ut och pratade. Det är tjusningen med den svenska sommarn. Människor kommer ut ur sina iden och umgås och blir mer sociala. Glömde helt bort tiden och plötsligt var det dags att åka. Men såg till att hinna med mina stretchövningar innan. Ryggstretchen, sätesmusklerna och baksida lår, allt lite yogainspirerat. Blev riktigt glad när jag upptäckte att jag kunde gå upp i brygga igen.

Sedan var den långa resan ner till Norrköping för att hämta min dotter. Hon var så uppspelt. Det märktes att hon hade haft en bra vecka. Och det goda humöret fortsatte att hålla i sig när vi släpade hennes fem väskor hon hade haft med sig för en vecka, plus den Marabouväska hon vann i en grimarstävling.

Det var många bilar som skulle hem och det blev långa ringlande köer som med sikte mot Europavägen. Så istället för att ställa oss i den långa kön och spy ut en massa avgaser på tomgång så gick jag och min dotter och köpte glass. När det är strålande sol ute, hör det till med kall god glass.

Mjukglass är min favoritglass när det kommer till de där mindre nyttiga. Men fruktglasserna jag gör hemma är allt lite godare. När vi kom tillbaka var alla köer borta och vi kunde bara susa iväg hemmåt.

Tänk dig att du har en skål framför dig som är bland det godaste du vet. Du får ta lite grann, men bara lite. Det är ingen som tar bort skålen och det tar inte slut, du vet bara att du måste sluta äta. Så var det för mig idag när jag kom hem från jobbet.

Det blev ca 3 timmars övertid idag. Massor att hinna med innan man går på semester och jag känner mig inte riktigt färdig heller. Jag hoppas att jag kommer att kunna koppla av under semestern i varje fall.

Något trött och hungrig när jag kom hem kl 8 på kvällen. Jag velade länge om jag skulle köra någon träning idag. Jag kände mig en aning stel och jag hade ju inte stretchat som jag borde och hade suttit still alldeles för länge på jobbet så ryggen var stel, även om den i övrigt känns bra.

Men jag tänkte att rörelse måste ju vara det bästa. Så jag bytte snabbt om och snörade på mig skorna och gav mig ut 20:20 på kvällen.

Jag promenerade ner mot sjön där vårt spår går. Det var flera som var där och tog sig ett kvällsdopp. Det var allt så man blev lite sugen, men jag hade ett tränignspass att genomföra.

Jag började springa men var bara tvungen att stanna till och fota den här killen.

Han brydde sig inte alls om mig och det var nästan som att han poserade, när jag stod där och tog bilder med min kamera. Startade om klockan och började springa igen. Jag skulle öka på sträckan mot förra med bara lite grann. Är inte helt säker men jag sprang drygt 1,5km. När jag mätte upp på jogg.se blev det 1,65 men på tiden jag sprang så sprang jag på 4:22/km, vilket känns lite för bra.

Passet kändes bra. Och det är här jag kände som ungefär som den där skålen med blande det godaste man vet framför sig. Det kändes bra att springa, jag hade mer att ge och det kändes som att jag kunde ha hållit på hur länge som helst. Men jag vet ju att jag måste ta det lungt. Jag får inte ta ut mig för mycket så att jag sabbar knät och får börja om min rehab. Så det var bara att stanna hur frustrerande det än är och börja gå hemmåt.

Väl hemma körde jag sedevanliga #yogan och #stretchingen och mina #coreövningar. Jag ökar med någon situps varje gång och ökar med 15 sekunder på plankan varje gång osv. Jag gjorde även kompassen och draken, 10 totalt på varje ben. Så snart har jag förhoppningsvis en stark kropp igen.

När jag kommit in igen och duschat gjorde jag mig lite middag. och hällde upp ett glad rött som ska vara så bra för hälsan. :)

Det blev jättegott. 2 chorizo skivade, lite körsbärstomater och lite röd paprika. Några kuber fryst hackad spenat och 2 tsk pesto på soltorkade tomater, samt lite risoni som var över från en tidigare middag.

Kroppen känns stark trots att den är så där härligt trött efter träning. Jag har liksom vant mig lite vid slappmode så all träning är välkomen även om den är lätt. Nu är det semester! :)