Det känns skönt att äntligen var igång med träningen. När jag kom hem till mamma ca 2 timmar efter frukost, trykte jag i mig 2 äpplen då jag redan började känna mig hungrig trots gröt och 3 skivor grovt bröd till frukost. Bytte sedan om för min löparrunda. Gick ut på garageuppfarten och hoppade hopprep i några minuter som uppvärmning.   

Sprang sedan bort till 2km spåret som jag sprungit hela min uppväxt som ligger nästan 1km bort.

Det är rätt mycket backar i spåret vilket suger fint i benen efter ett tags uppehåll. Med sträckan från mammas hus oh 2 varv i spåret samt stäckan tillbaka blev ca 6km och det kändes ganska bra. Klockade inte tiden så jag vet inte på sekunden men enligt klokan på spisen var jag ute ganska precis 30 minuter.

Efter en dush var jag som en ny människa och det kändes lyxigt att få lunchen serverad. Kötfärssås och makaroner samt blandad sallad.

Sedan åkte jag och min son och hämtade ut hans dator på Siba. Konstaderade att jag har varit där fler gånger i reklamationsärenden än vad jag varit där och handlat. Så nu är det dags att helt enkelt skita i den kedjan. Bara en massa strul med deras prylar och det är längt till Kungens Kurva.

Det finns en Siba i Haninge, men mer oengagerad personal får man leta efter. Har aldrig mött så arbetsskygga säljare någon annan stans än de 2 gånger jag varit där.

 Åkte tillbaka till mamma för att hämta upp min dotter. Stannade en stund för en kopp kaffe. Ja kaffefria livet är brutet. Bröts under Ålandsresan faktiskt. Men jag dricker i varje fall mycket mindre nu.

Väl hemma hade hantverkarna gått för dagen och jag fixade mig ett mellanmål. Det blev en näve valnötter samt några skedar keso med kanel och en matsked hampfrön.

Nu ska jag planera för vad vi ska göra för att hålla oss borta imorgon så att dessa hantverkare kan hinna klart snart.

Sedan lite middag. :)

Vaknade idag av att det stor en gäng hantverkare och ville komma in oh jobba som min son släppte in. Nu är det värre röra hemma än vanligt.

Nu när vi har ätit frukost ska vi samla ihop våra grejer och åkta till mamma. Jag ska ta med mina löparkläder så att jag kommer igång med träningen igen på allvar. Det har varit alldeles för långt upphåll nu.

Jag körde ju ett lungt pass för några dagar sen för att jaga ur förkylningen ur kroppen. Och i förrgår tog jag en ganska lugn löparrunda ut på Åland. Denna gång tänkte jag ta en tur i spåret borta vid mamma. Denna gång tänkte jag tuffa till det lite grann och köra lite tuffare 6km. Börjar med hopprep i 15min som uppvärmning.

När vi sedan har käkat lunh ska vi åka till Siba i Kungens Kurva och lämna in min kamera och hämta ut min sons dator som varit på lagning.

Det skulle bli en tidig kväll så att jag kunde kliva upp tidigt till jobbet imorgon. Nu får vi se om jag orkar det. Det tog lite längre tid än vad jag räknat med att få bort allt från fönstret. Och när jag kom in från löparrundan så såg jag vad håriga ben jag hade, så silk epilen åkte fram. Ont som f-n.

Det blev en liten löparrunda på 5 km i mycket lungt tempo, men det var svårt att hålla tillbaka i det vackra vädret. Men tillslut så hittade jag ett lungt tempo som jag kunde hålla. Jag kände i hela kroppen hur mycket jag har saknat att träna under dessa två veckor.

Redan i trapphuset när jag var påväg ner för trappan mot porten så ville jag liksom skutta ut trots uppehållet jag haft. Så fort solens strålar föll i ansiktet på mig så ville jag bara springa på för allt jag har, men lyckades att hålla tillbaka.

Meningen med passet var bara att få blodet att strömma runt lite i kroppen och för att få ytterst lite flås, bara för att driva ut förkylningsresterna lite. Det kändes bra när jag kom in och när jag duschade. Vi får helt enkelt se om det gett någon effekt imorgon när jag vaknar.

God natt

Äntligen har den kommit! Boken jag beställde från nätet. En bok om mental träning. Ska jag kunna pressa mig och göra mitt livs tid på milen så kände jag att jag behöver jobba med andra delar än bara den fysiska. Dvs mental träning.

Anledningen till det är att jag har kommit väldigt nära den tid som jag vill så, men inte nått riktigt ända fram. Ni som följer bloggen vet att min magiska gräns på milen är 45min. Mitt personbästa är 45:28 från 2007 så jag har varit snubblande nära men har sedan dess inte slagit mitt PB.

Jag hoppas nu att den här boken ska hjälpa mig att klara det, 5 år senare.

Och nu när jag varit sjuk så länge så kan jag kanske behöva den för att snabbare komma igång och återta formen efter snart 2 veckors uppehåll. Känner fortfarande av lite i luftrören så det är nog lite för tidigt att köra igång. Hoppas att jag ska kunna komma igång innan torsdag så det inte drar över 2 veckor.

Jag har ett par i min närhet som bett mig vara deras mentor i deras träning och kosthållning. Kanske jag ska blanda in lite mental träning i det mentorskapet med. :)

Eftersom att jag är blodgivare fick jag vid Blodomloppet en MP3 & mobilväska som man fäster på armen. Något jag länge tänkt att skaffa men aldrig blivit av. Det var ju kanon, men va sjutton vad stor den var.

Detta är det mesta man kan dra åt och ändå så känns det inte som att den sitter åt. Den sitter ju kvar när jag springer, men vill gärna ha känslan av att den sitter åt.

Ok, jag har inte jätte spänniga armar, men inte toksmala heller.

 Skulle jag dra åt mer så skulle jag liksom dra förbi själva kardborrefästet. Men det fungerar. Den har en ficka för mobil/Ipod/MP3 samt en liten ficka med dragkedja för mynt eller nyckel eller liknande.

Nu bara längtar jag till jag kan ge mig ut och springa igen. Igår när jag var ute och gick med hunden fick jag nästan hålla tillbaka för att inte börja springa. Idag regnar det så det är lite lättare :)

Tränade du mycket förr i tiden och har en god grundkondition? Måste tyvärr spräcka din illution. Det finns inget som grundkondition, det är inte möjligt. Träning är färskvara och kan inte "lagras".

Redan efter ett par veckor sjunker kapaciteten och det är skrämmande med tanke på att jag inte kunnat träna sedan Blodomloppet 7 juni. Detta har verkligen satt käppar i hjulet för mig att nå målet på 45 min på milen.

Det positiva är att då man väl sätter igång så anpassar sig kroppen ganska snabbt.

Det många gör fel är att de tror att de kan ta vid ungefär där de slutade flera år efter att de slutat träna då de tror att de har "grundkonditionen".

Det man möjligen kan ha kvar är tekniken, men när det kommer till de fysiska aspekterna så finns det ingen "grund" att luta tillbaka på.

Däremot sägs det att om man har varit vältränad före 20 års ålder har man lättare att återta formen. Men det handlar mer om att kroppen känner igen känslan av att pressa sig, våga fortsätta trots mjölksyra. Det är mer den psykologiska grunden som gör att du har lättare.

Så, det är aldrig försent. :)

Efter ett tävlingslopp är det bra att ta en violdag. Men jag känner inte i kroppen att jag behöver det. Däremot min fot som jag trampade snett med säger att det är en bra idé.

Jag blev inte direkt svullen men kände igår i fotlederna att något hade hänt. Det kändes liksom svullet innuti utan att det syntes utanpå. Idag känns det mycket bättre men tar det lungt från träningen idag också. Däremot kommer jag att påbörja mina "Rehabövningar". Det är bland det tråkigaste som finns men jag vet att det är nödvändigt.

Jag har sådan disciplin när det kommer till kosten och träningen men när det kommer till rehab behöver jag verkligen anstränga mig för att hålla igång.

Jag brukar vara jätteduktig första veckan, men sen så fort det känns lite bättre så rinner det ut i sanden. Den här gången så var det ju inte så illa så kanske det inte gör så mycket denna gång.

Det är konstigt egentligen, då det är inte mycket som ska göras, det är inte jobbigt och det tar inte lång tid. Man kan tom göra det framför TV (även om jag inte har mycket till TV-tid).

Öningarna består av:

Tåhävningar på ett trappsteg eller liknanade höjd.

Stå på foten som ska tränas och göra stora rörelser från höften med det andra benet i cirklar.

Högt knä - vrid ut - sträck fot bakåt

Knäböj på balansplatta

Sen är det bra att köra cirkelrörelse med foten bara sittandes, både medsols och motsols.

Mer än så här behövs egentligen inte om man bara utför dem.

Nu kommer jag att kunna komma igång med löpningen redan imorgon eftersom att det var sådan liten skada. Kanske att jag kommer att klara av att köra dessa övningar lite längre om jag lägger in det i slutet av varje löparpass. Stå balansplattan ska jag försöka få in varje dag, men övningarna räcker om jag kör efter löparpassen.

Men idag vila (endast lite rehabövningar) och träffa en kompis jag inte sett på länge. Undrar om magen växt något. :)

Idag borde jag varit extra noga med vad jag ätit och druckit eftersom att jag ska springa årets första lopp imorgon efter jobbet. Men det blev en sparsam lunch, glass, sockerkaka och har inte fått i mig tillräckligt med dricka. Känner mig inte på topp pga detta. Jag känner mig på riktigt svag när jag inte ätit som jag borde.

Det är helt hopplöst den här tiden när det är massor av kalas, avslutningar och fester. Svårt att hålla sig till sina rutiner och kost då.

Men nu ska jag få i mig en ordentlig middag och sen när jag låtit maten smälta ett tag ska jag ut och köra lite lättare löpträning bara för att "väcka" kroppen. Blodomloppet imorgon är årets första lopp, så jag räknar inte med att nå mitt mål då, men det är ett bra sätt att få lite koll på hur man ligger till.

Vi är ett lag från jobbet anmälda till loppet och vi kommer att åka gemensamt in till Djurgården där det går. Efter loppet får vi en picnic korg, så barnen får äta med sin mormor imorgon. :)