Vi har verkligen hottat upp oss nu i laget. Vi lyckas hålla tempo i varje träning även när vi inte har en tränare. Känns bra efter dagens träning som vi lyckades fylla med tempo, kondition och styrka. Och de roligaste spel såklart.

Stressade som sjutton för att hinna till träningen idag. Kom lite sent, så jag fick börja med att springa intervall utan uppvärmning. Men det gick bra. Vi gjorde en hel del övningar där vi fick springa mycket och mycket snabba vändningar. "Jorden runt" där man ska göra mål på vardera korg som en form av stafett där man kör till ena laget sprungit ikapp det andra. Med endast 3 i varje lag blir det korta vilor. Sedan gjorde vi lite skottövningar. Min straffar ville bara inte sitta idag. Det gjorde att jag fick en tung fys idag. Vi skulle köra 5 X antal missar av varje övning. Jag satte 3 av 10, dvs att jag fick köra 35 armhävningar, 35 sit ups, 35 rygglyft och 35 burpees!

Det tog på mina biceps.  

Armhävningarna körde jag 25st på fötterna innan jag gick ner på knä för att klara av att köra utan att uppehåll.

Sit ups och rygglyft var inga problem, men när vi kom till mina burpees var jag tvungen att pausa ett par gånger. Phu.

Har därför bestämt mig för att jag ska klara av att köra 35 burpees i ett svep innan årets slut.

Hoppas att jag inte har tagit mig vatten över huvet nu.    

Träningen avslutades med basket, 4 mot 4 på en korg.

Sen hem och duscha och käka middag.

Vem sjutton säger att basket inte är en kontaktsport?! Så ont som jag fått i kroppen efter dagens match kan man inte få utan kontakt. Men det kändes bra att ha stöd av "mina tjejer" på läktaren.

Vi lyckades skrapa ihop lite folk till sekreteriatet, men vi stod utan coach. När det verkligen gäller behöver vi verkligen någon som ser vad som behöver justeras på planen.

Det var en ganska målfattig men jämn match. Tur att folk vet att jag spelar basket, annars skulle de npg undra vem som misshandlat mig.

Ruskigt ont i ringfingret efter en passning som gick fel. Fick mig också en smäll på underläppen, därefter slag över ena ögat. Men är det match kör man vidare. Lite svårt var det när jag fick ett slag på halsen.

Men det som jag tror gjorde mest ont var att vi förlorade en match som vi borde ha vunnit. Till och med domarna sa det efteråt. (Då kan man ju undra varför de inte blåste fler fouls som de kom undan med).

Ja, jag tycker om att vinna. Jag tycker inte om att förlora, speciellt inte när det är sååååå nära. Slutresultat 37-39

Fast i det stora hela var det en ganska kul match. Kul att ha några av tjejerna jag coachar på läktaren. Ska bli roligt  att höra på tisdag vad de tyckte om matchen.

Ikväll slickar jag såren, både kroppsliga och själsliga, men till träningen imorgon minns jag bara hur kul det är att spela basket. :)

Ibland är jag duktig på att planera, men det händer att man måste vara flexibel och ändra lite på sin planer ibland. Det är ju inte alla som har förståelse för att man vill lägga ner den tiden på träning som jag gör. (Ändå inte jättemycket senaste tiden). Hade räknat med ett löppass igår men fick styra om det till ikväll istället.

Jag hade lite koll på vart jag tänkte springa, men ingen som helst koll på hur långt det var. Därför bestämde jag mig för att bara hålla ett behagligt tempo.

Eftersom att det är fredagkväll ville jag springa i så offentlig miljö som möjligt. Därmed blev det bara asfalt.

En hel del backar, både upp och ner, och jag kan konstatera att det går fortare att köra bil än när man springer. När man kör bil så känns den här sträckan kortare.   

Rundan slutade efter 7,51km. Hade lite känning i knät vid ca 6km men det kände ok att fortsätta springa, men lite lugnare. Man måste ju ta sig hem när man spungit bort från hemmet. Rundan betade jag av på 39:09

När jag kom hem körde jag lite core i ca 10min och lite flex istället för strech. Lagom trött och redo för sängen nu efter dusch och en kopp te.

Det blir allt tydligare att trenden är att vara hälsosam, träna och äta rätt. Det är väl bra!? Men vad händer när påtryckningarna är så starka att man gör att halvdant försök för att få lugn från omgivningen? Den enda hållbara metoden att hålla en sund livsstil är att trivas med det man gör och faktiskt får effekten att man mår bättre.

Det är andra gången som jag läser i DN om den här trenden, att hälsosam livsstil hjälper dig i karriären. Och det är på sätt och vis förståligt. En som lever hälsosamt är i regel mer friska. Motion förbättrar sömnen, orken,stresståligheten och inlärningsförmågan. Vem vill inte ha den perfekta medarbetaren?

Men när det blir ett krav, en påtryckning på sina anställda och att de inte har ett eget val blir det fel och en tripp in på integreteten. Alla har ett eget ansvar över sin kropp och sitt liv och det är bara jag själv som ska ha möjligheten att bestäömma hur jag ska leva mitt liv så länge jag inte skadar någon annan.

Vill man påverka och uppmuntra till en sund livsstil kan man underlätta i form av friskvårdsbidrag, ge information, men inget tvång. Det orsakar troligen bara att personen får ångest över att inte ha gjort dagens reps.

Och är man stressad är det lätt att man halkar in på det som sitter i ryggmärgen samma mönster som man vant sig vid både vad gäller det man stoppar i sig och hur man prioriterar sin tid.

Med den här trenden flyter arbete och fritid ihop om man ska träna för karriärens skull. Enligt de som jobbar med stressahantering menar att man ska hålla isär dessa världar. Ta inte med dig jobbet hem!

Men i DN kan man läsa att i en undersökning bland ett stort antal svenska chefer har det kommit fram:

• att 3 av 5 är övertygade om att motion har betydelse för karriären
• att en positiv inställning till träning anses ha samband med höga ambitioner och är en avgörande faktor för fortsatt framgång
• att väljer 7 av 10 bort överviktiga vid rekrytering
• 6 av 10 vill dessutom att den anställde ska vara snygg (enligt den som anställer måste det alltså vara)

Det är lite skrämmande att man tar det så långt att det ska ha så stor betydelse för att du ska betraktas som en god medarbetare. Undrar vilka skills man besitter om man är snygg som andra mindre attraktiva inte har. Smaken är ju som baken så då är det frågan om ens färdigheter förändras beroende på vem som ska anställa en.

Jag är aboslut för en sund livsstil och hoppas att jag kan påverka och inspirera till just detta. Men det får inte vara ett tvång för det blir aldrig bra. Det ska vara lust och glädje i att träna och leva sunt. Man ska göra det för att man känner att man mår bra och för att man vill. Man ska göra det för sin egna skull, inte för någon annan. Annars blir det jojo-bantning och stödmedlemskap på gymen.

Igår small det till. De berömda blåskärmen tredde fram på min datorskärm. Det blev därför inget inlägg igår. Men igår kom ett breaktrough i min utmaning mot att klara en chin.

Jag ställde mig som jag numer gör varje kväll under stången i dörröppningen för att träna på en chin. Jag klarade nu att göra en från stående på fötterna. Dvs en lätt böjning i armbågen. Tjoho!

Frågan är nu, kan detta klassas som en riktig chin? Utgångsläget var inte helt raka armar men ändå inte vinkelräta heller. Hmmm vad säger ni?

Vi har just nu ganska ofta träning utan coach just nu då han pluggar och har praktik. Tyvärr blir våra träningar en aning flamsiga då, men framför allt så går det tid mellan övningarna då vi ska bestämma oss för vad vi ska göra. Man behöver någon som håller i taktpinnen.

Jag har ett annat problem med våra basketträningar och det är att vi är så ojämna i vår kondition. När flera av tjejerna säger att de håller på att dö så har jag knappt fått upp pulsen. Det är lite frustrerande. De flesta kämpar på och kör så hårt de kan men jag behöver mer utmaning än så.

Idag stukade en tjej foten vilket resulterade i att vi slutade lite tidigare. Då passade jag på att köra lite intervallträning. Jag ville få känna mig trött, även om det bara var för en kort stund. Så jag sprang fram och tillbaka över basketplanen som är 28 meter, dvs 56m, så snabbt jag kunde. Vilade ca 30 sekunder och sen sprang 2 gånger (112m), nästa intervall 3 gånger (168m) och tillsist 4 gånger (214m) innan jag följande intervaller gick ner igen. Alltså intervallen efter var jag nera på 3 gånger igen, 2 gånger och till sist 1 gång.

Sedan var det dags för herr 7:an att köra sin träning.

Jag hoppas att vi kan få till i en coach till som kan hålla upp tempot på träningen och ge oss/mig mer fysisk utmaning.

När jag kom hem igen hade min dotter fortfarande inte kommit hem. Innan paniken hann infinna sig ringde hon och bad mig hämta henne vid busstationen. Bara att slänga sig i bilen och hämta upp.

Tokhungrig åt jag mat innan dusch och sen köra några reps för att klara min chin till jul. Om jag står på tå i dörrkarmen där jag satt upp min stång så får jag 90grader i armbågen, då har jag inga problem att köra en chin. Men så fort armarna blir mer "uträtta" blir det genast svårare. Men jag kommer att köra lite på tå nu ett tag för att träna upp mig, så att jag till slut blir stark nog att klara det.   

Sista träningen igår blev riktigt böt. Vi körde en dans/jympa mix i regnet på stranden. Ett riktigt bött pass i lös och blöt sand. Det sög ordentligt i benen.

Plötsligt vänder sig ledaren om och sliter av sig kläderna och säger att det är dags att bada.

Människor stod och tittade på varandra och undrade vad som hände. Men rätt som det var började fler slita av sig kläderna, även jag och rusade ut i vattnet. Trots att det inte var något höjdarväder så var det riktigt varm i havet.

Kvällen avslutades med bildvisning, prisutdelning, middag och halloweendisco. Min dotter både skämdes och var glad över att jag dansade där. Dansade med i Ganngnam style. Riktigt kul.

Idag var det sovmorgon och sen packa. Portugal bjöd på alla väder. Men det var i varje fall fint när vi körde resans sista Yoga/Ki bance mixpass.

På väg till lunchrestaurangen var det hällregn, så det är en blöt och möt tjej som åker hem nu till kalla Sverige.

I morse vaknade jag med ordentlig huvudvärk. Hoppade därför över Yogan på morgonen. Jag stängde av väckarklockan på mobilen, tog en huvudvärkstablett och försökte somna om. Tror att jag slumrade lite men inte somnade. Klockan åtta klev vi upp för att äta frukost.

Fortfarande ganska tung i huvudet och lite snorig bestämde jag mig för att i varje fall prova att köra flex som är en träningsform för att öka rörligheten. Inte så mycket puls eller styrka (dock lite kämpigt kan det vara ibland, man blir varm). Efter passet kände jag mig mycket piggare.

Jag bestämde mig för att delta i tävligen "passa tiden". Det är en tävling där man bestämmer en tid som man ska ta sig runt på en hemlig bana på 5250m på den tid man anger. Det är förbjudet att använda sig av klocka, musik eller annat hjälpmedel för att kunna tajma tiden. Jag tänkte att jag inte har sprungit på länge nu förutom "fartleken" och att en del av streckan skulle vara på stranden att jag skulle lägga på ungefär 2 minuter från "Bellmansstafetten" som jag sprang på 22 någonting i början på september. Därför angav jag tiden 24:35.

Jag hoppas och tror att jag ligger bra till. Det får vi reda på om några timmar när det är prisutdelning ikväll.

Nu är det lunch på Copacbana där de har gratis WI-FI för sina matgäster. Pizza idag faktiskt. Det är ju semester.