Det förvånar mig en aning att jag inte har mer träningsvärk efter gårdagens hårda träningspass. Visst det stramar lite i vaderna och visst känner jag lite i brösmusklerna, men inte alls så farligt. Det är bara dag 1 än så länge så det kanske blir annorlunda imorgon.

Gårdagens pass var det hårdaste på länge. Jag hade ju redan lite träningsvärk innan så mjölksyran tilltog snabbt. Det kan ju vara så att jag igår helt enkelt bara "tränade bort" den gamla träningsvärken. Funkar det så tro?

Hur som helst så var dagens basketträning precis vad min kropp behövde. Mycket springa men inte alls så hårt. Kroppen rensades på alla slaggprodukter som kunde tänkas finnas där.

Ska se till att få mig ett par timmars sömn strax då jag i natt ska köra upp till Sälen. Vi åker upp mitt i natten så att vi kommer upp lagom till frukost och sedan få en heldag i backen. En weekend på skidor! :)

Sonen ville inte följa med i år så han stannar hemma och passar hus och hamster. Fast mitt modershjärta inte riktigt vill erkänna det så är han faktiskt stor nog att kunna vara hemma själv en långhelg.

Jag vet inte riktigt hur det blir med träning dessa dagar. Jag funderar på om jag kommer orka springa något efter heldagar ute i backen. Det finns ju tyvärr inget gym där om man inte åker in till byn vill säga. Men riktigt så hurtig tänker jag inte satsa på att vara.     

Äh, jag packar kläderna så får vi se! Om inte annat så kan väl slalomåkningen ses som träning. Det är ju styrketräning för benen om inte annat.

Jag har provat flera gruppträningar nu. Det har varit jobbigt, men fungerat bra. Jag har känt mig vältränad. Idag gav jag mig på Friskis & Svettis värsting, HIT. Det står för Hög Intensiv Träning, men jag tror att det är frågan om att man får som ett slag, ett slag i ansiktet.

När jag har kört Cirkelfys, Skivstångsintervall, Box mm, har det varit jobbigt. Jag har kämpat och kännt mig nöjd när passet varit slut. Men när det är dags för avrundning har jag ofta känt att jag skulle kunnat ta i lite till, eller hålla på ett ta till. Jag tar i, jag blir slut, men jag återhämtar mig ganska fort.

Jag har länge tänkt att jag ska prova på Friskis värsting, men helt enkelt inte blivit av då jag glömt att förboka. Den här gången bestämde jag mig för att jag faktiskt skulle komma till skott. Tyckte det verkade spännande. Så här beskriver de sitt pass:

Till min glädje var det den där snälla mannen från träningsresan till Portugal som skulle leda passet. Idag var han allt annat än den där snälla mannen. När han beskrev passet inför gruppen och min blick avslöjade att jag insåg att det skulle bli tufft, spännde han blicken i mig och sa med sträng röst att här kör vi hårt. På det när passet tar man i och man gnäller inte. Han talade till hela gruppen, men det kändes som att han talade till mig.

Jag tänkte, Herregu, vad har jag gett mig in i. Jag blev nästan lite rädd.

En tjej som jag gissar är instruktör i andra pass sa att jag skulle vara med i hennes grupp så hon kunde hjälpa mig att putsa på tekniken och förklara. Och det var tur, för det var inte helt lätt trots att instruktören visade alla moment.

ZON 1: Kettlebell sving 8st, grodhopp till andra sidan 8-10st, Marklyft med Kettlebell - ställa sig i plankan (på händer) hoppa fram med fötterna 8st

ZON 2: Rodd med skivstång 8st, Finska stolen med viktboll och rotation 10st, Upphopp med viktboll

ZON 3: Höga knähopp 7st, björngång (händer och fötter) till andra sidan, 5 armhävningar med bröstet ner i golvet.

ZON 4: Squats med skivstång vid bröstet 8st, Burpees 8st, Skivstång från bröst och över huvudet 6st

I varje zon utför man alltså övningarna så många varv man hinner i 4 minuter innan man byter zon.

När ZON-plågan var över fick vi köra 2 och två med ett rep runt midjan, där den ena skulle bromsa medan den andra skulle springa allt vad man har. Har ingen koll på hur många varv vi körde, men det här var första gången jag kände mig starkt i hela passet. Självförtroendet om att man skulle var vältränad var totalt kört i botten.

Kommer jag att köra igen? Hell yeh! Galet tufft pass, och den dan jag känner att jag kan köra på helt utan micropauser, då är jag vältränad!

Skrev igår om bristen på idrottshallar i Stockholm. Kom sedan på att det var lite komiskt med tanke på vad som hände igår på basketträningen. Som äntligen blev en grymt bra träning som satte sig fint i kroppens alla muskler. Vi har länge haft brist på spelare men igår var det en bra trupp på plats.

Vi har nu under ett par veckor haft brist på spelare på grund av sjukdom och jobb. Detta har gjort att flera träningar har ställts in och fotbollsspelarna har kunnat härja fritt under den här tiden. Redan vid halv nio började det dyka upp killar som väntade på sin tur.

Vi körde mycket benstyrka idag, vilket inte var helt lätt för mig. Min träningsvärk satt fortfarande i sedan i lördags efter cirkelfysen. Det gjorde att mjölksyran tilltog ganska snabbt. Men jag kämpade igenom alla övningarna utan att fuska en enda gång. Squats, utfall och tåhävningar.

Därefter fokuserade vi mycket på skott och en del fotarbete. Träningen avslutades med lite spel.

Nu hade fler fotbollsspelare dykt upp och de började gå in i hallen och stod och trampade. Tillslut sa en kille: Ursäkta, jag vill inte vara otrevlig, men vårt träning börjar kvart i nio"

Vi hävdade att vår träning höll på till klockan nio. Just den här diskussionen höll en trevlig ton och de lät oss köra till klocka nio men det lät inte som att det tänkte göra det nästa gång. Vi måste helt enkelt prata med fritidsbokningen. Det måste ha blivit något fel när de tog över tiden från ett av våra herrlag.

Som sagt det är krig om hallarna och tiderna. (Detta var i för sig inget blodigt krig men...)

Stockholm är en glesbygd av idrottshallar. Detta skriver "Situation Sthlm" i februarinumret. Och visst har vi märkt att det är svårt att få så många tider man vill och på bra tider så det passar med jobb, skola och middagar. Och då har det inte lämnats plats för spontanidrottandet.

Idag var en av de få gånger som jag hade kontanter i plånboken. Jag har tänkt så många gånger att jag vill köpa "Situation Sthlm" men inte haft kontanter och kännt mig för stressad att gå och ta ut pengar för att köpa. Man är ju alltid på språng när man påminns, när man ser de där säljarna.

Det känns bra att ge sitt bidrag på det sättet då det går till en verksamhet för att hjälpa hemlösa. Det ger den hemlöse eller fd hemlöse en sysselsättning och halva kostnaden för tidningen.

Dessutom verkar den riktigt bra. Det handlar inte bara om sådant som man helst blundar för och inte orkar med att läsa. Det finns solskenshistorier och intressanta artiklar och reportage som handlar om annat än hemlöshet.

Jag fastnade för en artikel som handlar om bristen på sporthallar i Stockholm.

Politikerna vill satsa på att få Stockholmarna att röra på sig mer genom att bygga fler hallar till billigare kostnad. Detta planerar man genom att bygga dubbla hallar bredvid varandra på en befintlig idrottsplats, ta in fler anbud (varför man nu inte gjort det tidigare). Sedan ska man se till att utrymmena nyttjas av idrottsutövarna och inte av överdimensionerade förråd, viprum eller dubbelsidiga läktare.

Och det behövs verkligen. Det går 43000 invånare på en idrottshall i Stockholm. Jämför det med 13000 per invånare i Göteborg. Dessutom önskar Idrottsborgarrådet att det ska finnas öppna idrotthallar och mässor där man kan få prova på olika idrotter. Fantastiska tankar tycker jag. Hoppas att de ligger i med byggandet så att inte "spontanidrottandet" ska konkurrera om tiderna med föreningarna.

Låt Stockholm blir en tätbebyggelse av idrottshallar och andra idrottsanläggningar! :)

I artikeln bekrivs också hur ungdomar och framför allt tjejer lägger av med föreningsidrottandet vid 14-15 års ålder. Många av dem fortsätter att vara aktiva, men går istället på gruppträningar (vilket i sig är positivt). Mycket pga att man inte hinner med då studierna tar mer tid än tidigare.

Om vi hade sporten mer integrerad i skolan skulle kanske fler utöva idrott längre i livet. Det är så det fungerar i USA. Där är det skolorna som har den roll som alla våra frivilliga föreningar har. Skillnaden är att det finns människor som har sin tränarroll som ett yrke, medan föreningarna till största delen har tränarna detta som sin fritidssysselsättning. Skillnaden blir såklart tiden. Det är uppenbart vem som har möjlighet att lägga ner mest tid på sin tränarroll.

Som sagt.... Mycket intressant läsning.

Vaknade med solen skinande utanför fönstret. Det var en härlig söndagmorgon. Jag hade fått sovmorgon följt av en lugn #frukost och rykande kopp #kaffe. Nu satt jag bara och väntade på att maten skulle smältas en aning så att jag kunde ge mig ut i solen.

Jag säger bara det, vem kan motstå en #löparrunda i ett sådan här väder?

Jag klädde om, satte på mig #gps-klockan (med alldels för lågt batteri för att kunna mäta av GPS-koordinater) och i ett skönt tempo joggade iväg. När jag kommit ner till vägen hittade jag faktiskt en hel del asfalt att springa på. Solen har påbörjat jobbet med att ta fram våren. Jag passade på att passera ställen jag bott på tidigare när jag bodde i Tyresö. Lite nostalgitripp alltså. Efter drygt halva rundan hittade jag inte mycket asfalt att springa på. Det var mest bara snö och is. Då blir det en lite annorlunda löpning och inte så snabbt. Men det var inte tempot jag var ute efter utan kilometer i benen.

Så härlig runda. Nu hade jag laddat med massor av D-vitamin i nästan 1 timme.

Så till nästa grej jag inte kunde motstå. Barnen ville så gärna ha våfflor till lunch. Jag är lite anti den typ av maträtt, men tänkte, äh va fan, då får man väl göra den lite nyttigare. Så i med krossad linför i smeten och lite extra vatten. Som tillbehör mixade jag mango, blåbär, lingon, granatäpple (ca 1 liter). Detta blandade jag med 3 dl  turkisk yoghurt och lite vaniljpulver (inte vanelinsocker). Hackade lite hasselnötter och pumpafrön som topping.

Mumsigt!

Det som blev över av smeten höllde jag upp i ett plas, blandade i lite vetegräs och toppade med nöthacket och drack som #smoothie.

Helt oemotståndligt. Och det bästa är att jag inte ens behöver motstå. :)

En hektisk lördag med efterlängtad träning och flera kalas. Efter en några dagars krasslighet har jag äntligen vunnit mot kampen om min kropp. Nu när jag kommit hem till hemmets lugna vrå känner jag hur tröttheten fallit på.

Jag rivstartde morgonen frukost och sedan skynda iväg med min dotter till hennes friidrott. Släppte henne och åkte hem igen för att packa väskan och få i mig den där koppen kaffe som jag aldrig vill ta för tätt inpå frukosten.

Eftersom att jag skulle hämta dottern sen så tog jag med mig bilen till Friskis för att spara tid.

Det blev ett pass cirlelfys.

Första stationen för mig var Kettlebell där jag körde ca 8 lyft per hand i en rodd rörelse.

Efter 45 sekunder gick jag över till ...

andra stationen - skivstängerna där vi med stången framför kroppen i nyckelbesnhöjd skulle utföra knäböj.

Tredje stationen - ligga på magen med ben lätt ovanför golvet och sedan med raka armar föra en vikt i en cirkel över kroppen. Handbyte framförkroppen och bakom ryggen.

Fjärde stationen - resa sig och lägga sig ner på en step up bräda med en skivstångsvikt över huvudet hela tiden.

Femte stationen - hoppa upp på step up bräda för att sedan hoppa ner i en knäböj.

Sjätte stationen - med raka ben och en pilatesboll mellan fötterna träna magmusklerans sidomuskler.

Sjunde stationen - Utfallssteg med vikt över huvudet.

Åttonde stationen - Liggandes på rygg, föra över pinnen över kroppen och runt benen och tillbaka igen. Stäcka på ett ben i taget.

Nionde och sista stationen - Burpees med de här älsklingarna

Jag valde en på 10 kilo. Dessa stationer körde vi i 45 sekunder med 15 sekunders förflyttning i 3 varv.

Jag drog bara på mig överdragskläder för att sedan ila vidare och hämta upp dottern. Planen från början innan vi hade fått kalasinbjudan att köra ett löpintervallpass på löpbandet, men insåg att jag int skulle hinna med det. Kanske lika bra eftersom att jag kanska nyligen blev frisk.

När vi kommit hem igen duschade vi och gjorde oss kalasfina och åkte för att köpa presenter. En 2-års present och en present till en 15-åring. Både inbjudnignarna kom på rätt kort varsel så jag hade inte hunnit med det tidigare.

Lite tårta, bullar och kaffe för att sedan åka hem och ställa bilen. Vi skulle åka in till en Mongolisk restaurang för att fira femtonåringen. Bordet var bokat till 17:30. Vi kom punktligt till platsen.

Supergott och ett fantastiskt ställe att ta med sig barnen, då man plockar på sig precis det man vill ha i buffén och sedan ger man kocken sin tallrik som wookar den åt mig. Något som är både bra då man kan välja vad man stoppar i sig och ruskigt roligt för barnen.

Jag åt så det nästan sprutade ut genom öronen på mig. Det blev 2 sådana här tallrikar och så efterrätt på det. Mestadels glass och vanilj.

Väl hemma igen parkerade jag mig i soffan med mellodifestivalen. En härlig lördag.

   Den här irritationen i mina luftrör verkar hålla i sig lite längre än önskat. Jag önskar inget hellre än att det försvinner. Satt och planerade min träning för ett antal veckor framöver och det gör att man taggar till och längtar till kommande träningspass. Det gör det hela ännu mer frustrerande.

Nu är jag inne på min 3:e dags vila pga luftrören och abstinensen har börjat visa sig. Och inte blev det lindrigare av att jag planerade träningen för att antal veckor framöver. Jag blir så taggad när jag planerar min träning. Det blir som att jag vill sätta fart med en gång.

Men första inplanerade passet är på fredag, ett löppass. Jag hoppas verkligen att mina luftrör går med på det. För nu är jag taggad till tusen. Det är lite drygt en månad kvar till årets första lopp, premiärmilen.

Vi är 5 från jobbet som ska springa det ihop.

Planen är att jag på fredag ska köra ca en mil i lungt tempo

Lördag tänkte jag köra cirkelfys följt av ett intervallpass på löpband. Har aldrig varit något fan av löpband, men det är svårt att köra intervall ute nu när snö och is täcker hela Sveriges yta.

Söndag väntar ett långpass på 13km.

Men detta fungerar ju bara om jag lyckats återhämta mig helt. I värsta fall får jag omplanera.

Längtar till jag är helt frisk och stark!

Det är svårt att motivera och hålla ett högt tempo när det endast dyker upp 3 tjejer till träningen. Dessutom var 2 av dem lite småhängiga. Damlaget var också rätt tunt varpå träningen ställdes in. Den här influensan som går drar verkligen ner på tempot. Jag är oerhört glad att jag hittills har hållit mig frisk.

Jag vet inte om det är min nyvunna bacillskräck, min hyfsat goda kost eller att jag bara har tur som gör att jag har hållit mig frisk medan folk omkring mig faller som furor på grund av influensan som går.

Tjejerna som lyckats släpa sig till träningen kämpade på bra. Vi Började med tuff träning men allteftersom att de kroknade gick vi över mer till lek.

Sedan åkte jag viader till hallen där vi skulle ha damträning. Jag kände att jag inte kunde vara utan basketträning hela veckan sen när det är match till helgen. Jag körde jag "Daily dozen", närskott men returtrräning och lite moves underkorg. Sedan gick jag över till att träna min utmaning att kunna stå på händer.

Den här gången körde jag endast mot väggen, men försökte att landa så lätt mot väggen att det nästan var som att stå fristående. Jag körde totalt 35 minuter, sen åkte jag och hämtade min dotter på friidrotten.

Vi åkte vidare till Maxi och handlade.

En kopp te och lite frukt innan jag nu kryper ner i sängen. Och väldigt tacksam över att få vara frisk.