Måndag och dags för basketträning. Idag var det ganska lungt då vi gick igenom mycket spelsituationer som inte satte så mycket press på benen. Det var ju bra då jag ska se till att ha utvilade muskler till torsdag, men coachen lovade hårdträning på onsdag. Så vi får se hur jag hanterar det.

Nu är det inte många dagar kvar till mitt stora kraftprov, att springa 400 meter så fort det bara går. Nervositeten har börjat krypa på en aning. Men jag har jobbat hårt och nu är det dags att samla krafter men ändå hålla musklerna aktiva. Så dagens träning var perfekt.

När vi avslutade träningen så sa coacherna att onsdagsträningen skulle bli mycket tuffare. Jag får väl helt enkelt hitta alternativ beroende på vilka övningar vi ska göra.

All träning är nedbrytande och det är vid återhämtningen som man bygger upp musklerna för att klara av ännu större påfrestningar. Imorgon har jag massagetid vilket innebär att jag kommer att få laserbehandling som ska på skynda läkningen av musklerna.

Men det är inte bara fysiskt som jag bygga upp kroppen nu med min återhämtning. Jag ska även bygga upp självförtroendet och boosta mig med lite mental träning.

Som jag skrivit om förut så ska man ju sätta upp 3 mål med inför en tävling för har man nått något eller några av målen så får man den där tillfredsställande känslan även om allt inte gått som man hoppats. Och det ska vara både mätbara och ett känslomål.

Så mina mål för loppet är:

1. Vinna - Jag har ingen aning om konkurrensen, men jag vet att det är andra motionärer så jag hoppas på gpda chanser
2. Springa på tiden 1:15 eller bättre
3. Att jag ger allt! Jag efter loppet ska känna att jag inte hade kunnat ta i mer än vad jag gjorde.

Sanna Kallur från Sydsvenskan.se

Jag har den senaste veckan inte varit helt i fas med mitt nyårslöfte vad gäller matplanering, men har ändå på något sätt lyckats slänga ihop något på det jag har hemma. Dessutom med minimalt med tid. Så var det också denna torsdag. Det som krävs är att sätta sig och fundera i bilen påväg hem, då kan det gå fort.

Idag var sista dagen hållbarhetstiden på den stora hela regnbågslax som jag köpte i förrgår på Citygross som ligger granne med jobbet. Köper helst hela laxar eller hela sidor för att undvika att få bitar som blivit injicerade med saltvatten. Leverantörerna kan spruta in upp till 5% saltvatten i fisken utan att ens behöva deklarera det. Därför filéade jag upp den och de mindre "snygga" bitarna malde jag ner till en färs för dagens rätt.

Det kan ju bli en del slamsor när man inte har de rätta verktygen (laxtång, filékniv mm), men tycker att det gick förhållandevis bra. Jag fick skära upp en del bra bitar också för att få tillräckligt med färs.

När jag mixat laxen med handmixer rörde jag ner 2 ägg.

Sen blandande jag 1 dl polenta med 1 tsk salt och lite vitpeppar och 2 pressade vitlöksklyftor och lät det svälla. Sen blandade jag det med laxfärsen och klickade ut i stekpannan som jag värmt upp med lite olja.

Det blev gooooda laxfärsbiffar. Till och med sonen tyckte det som inte är så förtjust i lax.

Såsen är gjord på en klick Ajvar och Creme fraiche. Jag vet salladen saknas. Men jag hann helt enkelt inte. Fick trycka i mig detta på bara ett par minuter. Jag skulle ju iväg och träna mina tjejer.

Tjejerna var lite ofokuserade idag och jag kände hur jag blev grinig mot dom. Jag sa vid varje övning att det var viktigt att de lyssnade, så jag inte behövde dra genomgången flera gånger. Ändå var det en eller ett par som stod och pratade eller kollade på några "hang arounds". När jag fick svara på samma fråga för tredje gången kände jag att jag behövde andas ett par gånger för att inte tala om när det ändå var någon som gjorde precis tvärtom mot vad jag just svarat på.

Jag förklarade för tjejerna att det är ok att ha missuppfattat och göra fel om man lyssnat. Men har man inte lyssnat och sen gör fel är det inte ok.

Men de är ju för goa, så jag har svårt att vara arg på dom någon längre stund. :-)

Jag känner lite i halsen så jag hoppade styrketräning idag. Det är ändå dags att börja lugna ner tempot i träningen. Det är ju bara en vecka kvar nu. Om en vecka ska jag vara i toppform, ha explosiviteten, starka muskler och kunna kämpa genom mjölksyran. Då är det XL-galan och jag ska springa mitt 400 meterslopp.

Jag hoppas verkligen att min hals inte bestämmer sig för att bli sjuk nu när jag är så nära...

Nedräkningen har börjat.

Jag har lagt ner många timmars träning sedan jag fick frågan om jag kunde tänka mig att ställa upp i 400 metersloppet på XL-galan. Det var lite trögt i starten då jag var lite krasslig, vilket gjorde att jag har fått lägga in högväxeln.

Idag efter jobbet åkte jag hem och fixa middag som vanligt. Det blev en räkpasta med rotselleri, palsternacka och morot. Sen packade jag väskan för att ta mig till Sätrahallen ännu en gång.

Den här gången skulle jag köra 200 meters intervaller. Jag började med att jogga runt utanför 200 metersbanan. När jag joggat i närmare en kvart körde jag lite löpskolning.

tripping

höga knän

hälkick

skipping

Sen startade jag med mina 200 metersintervaller. Tiden var ungefär som när jag körde tillsammans med min kollega. Jag har inte direkt blivit snabbare på 200 meter. Första intervallen hamnade på 34 sekunder, därefter 35,36,35. Jag körde ungefär 4 minuters vila mellan intervallerna. Jag hade fått rådet att vänta 6-8 minuter, men jag behövde komprimera tiden något.

Efter intervallerna körde jag lite snabba fötter. Jag ställde upp koner som markeringar för vart jag skulle sätta ner fötterna.

jag var lite nyfiken på vad jag skulle landa på när jag kör 400m. Så jag sprang ett 400 meterslopp, påhejad av en kvinna som jag mötte första gången jag var där. Hon sprang intervaller för att snabba på tiden på milen. För ett par år sen sprang hon milen på 32-34minuter! Men efter att ha kraftigt dragit ner på träningen pga studier och annat så skulle hon nog landa på 45 minuter.

Mitt 400 meterslopp slutade på 1:18. Det kommer troligen bli bättre på XL-galan då jag inte kört flera 200m intervaller innan då och dessutom har jag ju andra att tävla mot.

Kvinnan som hejade på mig sa att hon tyckte att jag var snabb för att inte träna sprint normalt. Det känns ju bra att en kvinna som sprungit milen på 32 minuter säger det.

Avslutningsvis körde jag en nerjogg på 6 minuter. Det var skönt att dra av sig skorna, även om jag måste säga att de är riktigt bekväma. Det var ett bra köp.

Under hela arbetsdagen kände jag av min högra främre trampdyna efter basketträning i mina mockasinskor. Men efter det här träningspasset känns det mycket bättre i foten.

När jag kom hem så registrerade jag träningen på jogg.se och då inser jag att jag har hittils i år fått ihop ett dygns träning.

#Löpning #Sprint #400m #träning #XL-galan

Efter två vilodagar var det dags att komma igång igen. Men pga min tidsoptimism så fick det bli en bantad version av styrketräningen. Kommer man sent till träningen blir det straffspring. Kanske vad jag behöver, men man blir inte så populär hos lagkamraterna.

Det gick rätt fort att åka hem från jobbet idag. Förvånadsvärt lite köer. Men det var tur eftersom att jag kom iväg senare än jag planerat. Båda barnen var iväg på sina aktiviteter så jag fick "svänga ihop" lite middag till mig själv. Då blev det 2 Vegoschnitzlar och en bönsallad. Jättegott!

Bönorna stekte jag i lite olja, hackad vitlök och chili. Sedan rörde jag ner lite miniplommontomater. En liten klick creme fraiche till det. MUMS på ett kick!

Men det gick inte att äta på ett kick. Tog god tid på mig och plötsligt var klockan 19:00. Planen var att köra styrka innan träningen. Jag visste att några av tjejerna brukade köra i gymmet innan träningen på måndagar. Så jag skulle våga mig ner i vårt fängelsegym. Så det blev ett träningspass på 25 minuter innan basketträningen.

Den här gången körde jag en del skivstångsövningar. Då insåg jag att jag har förlorat en del rörlighet. Så det kommer jag att vara tvungen att lägga in en del i min träning framöver, när jag kan släppa fokus på 400 metersloppet.

Bara ett par minuter i 20:00 så skyndade jag upp till hallen för att inte orsaka mina lagkamrater straffsprintar. Hade jag varit lite egoistisk hade jag kommit lite sent så jag hade fått lite fart i benen, men jag valde att vara populär av lagkamraterna. ;-)

Fick ju lite fart i benen när vi körde agilitystegen. Och den fart i benen man får vid basketträning också såklart. När träningen var över stannade jag och en tjej till och körde lite skott i fart. Det tar mer på benen än vad man kan tro.

Imorgon har jag planerart in löpträning. Jag har inte riktigt bestämt mig för om jag ska ta det i Sätrahallen eller om jag ska köra i baskethallen. Det kostar lite att gå in i Sätrahallen.

Tidigare idag pratade jag med hon som var ansvarig att ta fram en löpare från oss på XL-galan. Hon sa att de bara är glada att jag ställer upp och att det inte spelar någon roll hur det slutar. Tanken är att det ska vara en trevlig tillställning och att det inte finns något krav på att jag ska vinna. Det lät väl lite mer allvarigt än så när jag fick frågan, men det var nog mest för att trigga mig.

Men nu är ju jag en tävlingsmänniska och jag går verkligen in för det hör och är ute efter att vinna!

#400m #Friidrott #Träning #Utmaning

Den här dagen blev som en hel arbetsdag. Jag vaknade tidigt för att äta frukost och baka till dagens caféteria. Därefter har det varit full fart i baskethallen med lite olika roller. Men jag började med rollen som förälder och sedan coach.

Klockan ringde lite tidigare så att jag skulle hinna med att baka till Caféterian som mitt lag hade hand om idag för att samla pengar till lagkassan. Vi samlar pengar för att komma ut i Europa och spela basket.

Därför ställde jag mig som mamma och bakade kokostoppar.

2 ägg

50 smält smör

1dl kokossocker

1 påse kokos

Rör ihop ägg och socker (ej vispa). När smöret svalnat något rör man ner det tillsammans med kokos. Låt svälla i 10 minuter och klicka sedan ut toppar på bakplåtspapper. Grädda i 10-15 minuter på 175gr.

Med kokossocker får det något brunare färg, men det är något bättre socker än vanligt vitt.

När jag kom till baskethallen så satte jag igång att ställa fram allt och fick lite hjälp av dottern att ställa fram stolar, veva ner korgar medan jag sprang upp och ner för alla trappor.

Fick igång lite peppande musik till uppvärmningen vilket gav resultat. Tjejerna gjorde en kanonmatch som de vann med 2 poäng! Det var 2 jämna lag och det kändes skönt att vinna den här matchen. Det behövde de för självförtroendet. Det var så spännande och jag var så uppe i varv att jag säkert blev lika svettig som tjejerna trots att jag "bara" coacha. Matchen avgjordes när en av tjejerna satte sina 2 straffkast i slutsekunderna.

Jag skakde i hela kroppen långt efter slutsignalen. Så härligt!

Efter matchen fick jag sätta mig i sekreteriat när Herr7:an spelade. Medan jag satt där gick dottern och köpte en drickyoghurt och wasaknäcke till mig så jag fick lite i magen. Kompletterade med banan och kaffe som vi hade i caféterian. Inte världens bästa kost, men sådana här dagar så straffar det sig att inte ha förberett allt.

När den matchen var slut så ställde jag mig i caféterian de sista 2 matcherna, men fick flytta ner till sek under sista matchen då de var för få.

Det var bara mina tjejers match som slutade med vinnst för klubben, men den sista när HU23 spelade var det jämnt. När sista slutsignalen ljudit så fick jag springa upp och ner för trapporna för att ställa allt till rätta igen, diska och tömma sopor. När jag satte mig i bilen för att åka hem insåg jag att jag hade varit i hallen i 8 timmar.

Slängde mig på matlagningen hemma. Provade på något nytt, att baka sötpotatis. Blev riktigt gott.

Jag penslade dom med lite olja som jag pressat vitlök i och strödde över lite flingsalt. Såsen fick bli creme fraich med vitlök och sambal olek och en nypa salt.

Ur träningssynpunkt fick detta bli en vilodag också. Hade helt enkelt inga krafter kvar. Nu är det inte många dagar kvar som jag kan pressa mig hårt i löpträningen. Hårdkörning imorgon.

Höger lårmuskel ömmade rejält och likaså vaden när jag satt och väntade på att basketträningen träningen skulle börja. Jag har kört hårt nu ett par veckor och det börjar kännas. Det är dags för en vilodag, men först veckans sista basketträning.

Som vanligt skulle vi köra igång med agilitystegen som uppvärmning. För varje steg så kände jag hur det stramade i ena lårmuskeln och andra vaden. Men jag körde på. Och när jag blivit varm så var det inga som helst problem, trots att vi körde en ganska tuff matchövning.

Men jag behöver lägga in en vilodag nu så att musklerna hinner återhämta sig. Ser man tillbaka på den här och förra veckan kan man inte säga att det råder träningsbrist direkt.

Träning på totalt drygt 12 timmar på två veckor gör att man förtjänar en vilodag. Jag kommer att köra med min Foamroller en del istället. Men min helg kommer ändå att gå i basketens tecken då min dotter och laget jag coachar ska spela både lördag och söndag.

Mina ben är lite stela efter intervallerna i förrgår. Som vanligt är det dag 2 som är värst. Jag hade planerat att köra styrka idag efter tjejernas träning, men när jag hade kollat på Sätrahallens schema och tiderna för allmänheten så insåg jag att jag var tvungen att planera om, trots mina spända ben.

När jag kom hem från jobbet slängde jag ihop lite biffar och la dom i den tomat- och paprikasås som blev över från middagen igår. Till detta kokade jag matvete. Mat på bara 25 minuter. :)

Jag packade basketväskan med vad jag behöver när jag tränar mina ungdomar och med löparkläder. Den här gången åkte mina 2XU-byxor ner i väskan.'

Dessa kompressionsbyxor köpte jag via CDON som hade kampanj på träningskläder. Det är som att sätta på sig stödstrumpor fast på hela underkroppen. Jag är glad att jag läste lite om byxorna och resentioner. En tjej skrev att hon var 170cm lång och behövde därför medium tall. Byxorna satt perfekt.

De sitter något tajtare än vanliga löparbyxor och tunnare. Om det sedan stämmer att man återhämtar sig snabbare vet jag inte.

När tjejernas träning var över satte jag mig i bilen för att åka till Sätrahallen. Jag bestämde mig för att köra intervallerna trots att det bara var 2 dagar sen sist. Men hallen är stängd hela helgen för allmänheten och oss veteraner.

Min kollega kunde inte ställa upp och träna tillsammans med mig idag, så jag körde på själv. Kom igång ganska precis kl 21.

Började med lite lugn jogg följt av lite löpskolning. Därefter körde jag de intervaller som jag blev tipsad om när jag var ute och sprang på banan här hemma innan snön föll.

350m, 300m, 250m, 200m, 150m, 100m och till sist 50m

Jag var inte så noga med tiden. Men jag slängde en blick på klockan på väggen där en stor digital klocka satt. 350m var strax över minuten vilket verkar lovande (typ 1.05) Intervallerna efter blev inte lika bra per hundra meter, men ändå ganska ok.

Efter dessa intervaller körde jag några 60m lopp för att träna starter. Både med block och utan. Det märktes att jag inte hade någon draghjälpt idag, då varje intervall hamnade på en sekund mer än sist. Tappade lite räkningen, men jag tror att jag körde 7-8 stycken. Sen såg jag på klockan att det var dags att varva ner för att det bara var 10 minuter kvar till stängning.

Lite stretch av mina spända ben och slutligen lite lugn jogg runt 900m

Medan jag drog på mig mina överdragskläder så pratade jag med en man som också var en liten eftersläntrare. Han sprang 400m intervaller för att bättra på sin Marathontid. Han skulle springa i Paris i april och var anmäld till Ironman. Vi pratade lite om mina mål och om mitt löparknä. Det visade sig att han inte bara var löpare, han var även utbildad massör. Han tipsade mig om Foamroller och löpskolning. Precis de metoder jag använt för att få ordning på mitt löparknä.

När jag kom hem så var jag ju bara tvungen att köra några rullningar på Foamrollern. Satan i gatan vad ont det gjorde på vissa ställen. Mina ben har många spänningar som behöver tryckas ut.

#Friidrott #400m #Intervaller #Träning #Löpning

Det kändes bra att äntligen provspringa på en riktig inomhusbana igår. Att träna sprint är en helt annan typ av träning än den jag är van vid. Trots att jag spelar basket som är tvära vändningar och många spurtar så är det helt annan typ av träning och känns annorlunda i hela kroppen.

Som distanslöpare nyttjar man den unika egenskapen man har som människa, att svettas. Vår styrka är att vi är uthålliga och kan reglera kroppsvärmen medan vi kämpar. Och det är oftast så jag tränar, som nog de flesta av oss tränar.

När jag tränar basket så springer jag många korta sträckor, men pauserna är så få och korta att man får användning av samma egenskap. Man använder hela kroppen, värmen stiger snabbt och svetten träder fram.

Men det är annorlunda med en sprint träning. Där ska du upp på max och hålla dig där, eller i varje fall så nära du kan. Max kan man inte hålla så länge och inte näst intill max heller. Därför hinner inte kroppen reagera på samma sätt som vid träning som jag annars utför. Och för att verkligen kunna köra max igen så har man ganska långa vilor mellan stunderna man springer. Man återfår andningen, pulsen går ner och kroppen är nästan som den var innan man börjde träna. Har ni tänkt på hur det ser ut när en friidrottare tränar eller tävlar för den delen? De kört stenhårt en kort stund, sen ser det ut som att de går runt och "lallar". Det de gör är att syresätta musklerna igen och låta kroppen återhämta sig så de kan köra max igen.

Så efter ett gäng intervaller igår så kände jag mig inte så slut som jag gör efter träningen annars. Jag lyckades få ner pulsen snabbt och andningen på plats lika fort. När vilan var över inför nästa intervall var det nästan som om jag inte hade sprungit alls. Ok, det kändes i benen lite tidigare än de första intervallerna. Men när träningen var över så var det helt enkelt en annan känsla än efter. Och jag tänkte att det var väl bra att jag körde lite intervaller men att jag nog måste steppa upp lite till nästa träning för snart är det dags att "vila sig i form", så att musklerna är helt återhämtade.

Men när jag valnade i morse så inser jag att träningen igår tog mer än vad jag först trott. Lårmusklerna på insidan vid knäna var något ömma. Ska ta mig förbi Sätrahallen en gång till innan jag lugnar ner och samlar krafter istället.