Det kändes bra att äntligen provspringa på en riktig inomhusbana igår. Att träna sprint är en helt annan typ av träning än den jag är van vid. Trots att jag spelar basket som är tvära vändningar och många spurtar så är det helt annan typ av träning och känns annorlunda i hela kroppen.

Som distanslöpare nyttjar man den unika egenskapen man har som människa, att svettas. Vår styrka är att vi är uthålliga och kan reglera kroppsvärmen medan vi kämpar. Och det är oftast så jag tränar, som nog de flesta av oss tränar.

När jag tränar basket så springer jag många korta sträckor, men pauserna är så få och korta att man får användning av samma egenskap. Man använder hela kroppen, värmen stiger snabbt och svetten träder fram.

Men det är annorlunda med en sprint träning. Där ska du upp på max och hålla dig där, eller i varje fall så nära du kan. Max kan man inte hålla så länge och inte näst intill max heller. Därför hinner inte kroppen reagera på samma sätt som vid träning som jag annars utför. Och för att verkligen kunna köra max igen så har man ganska långa vilor mellan stunderna man springer. Man återfår andningen, pulsen går ner och kroppen är nästan som den var innan man börjde träna. Har ni tänkt på hur det ser ut när en friidrottare tränar eller tävlar för den delen? De kört stenhårt en kort stund, sen ser det ut som att de går runt och "lallar". Det de gör är att syresätta musklerna igen och låta kroppen återhämta sig så de kan köra max igen.

Så efter ett gäng intervaller igår så kände jag mig inte så slut som jag gör efter träningen annars. Jag lyckades få ner pulsen snabbt och andningen på plats lika fort. När vilan var över inför nästa intervall var det nästan som om jag inte hade sprungit alls. Ok, det kändes i benen lite tidigare än de första intervallerna. Men när träningen var över så var det helt enkelt en annan känsla än efter. Och jag tänkte att det var väl bra att jag körde lite intervaller men att jag nog måste steppa upp lite till nästa träning för snart är det dags att "vila sig i form", så att musklerna är helt återhämtade.

Men när jag valnade i morse så inser jag att träningen igår tog mer än vad jag först trott. Lårmusklerna på insidan vid knäna var något ömma. Ska ta mig förbi Sätrahallen en gång till innan jag lugnar ner och samlar krafter istället.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det är försommar och det är en tid med mycket firande. Den här helgen har jag verkigen varit massor av firande. Då har träningen fått stå tillbaka lite. Så jag har fått lägga in ett par extra vilodagar för att hinna med allt firande.   I torsdags...

I morse vaknade jag och mådde inte alls bra. Så pass att jag ställde in tiden hos sjukgymnasten. Jag skulle ha tejpats för att se om det skulle hjälpa mig i min löpning. Men med ganska hög press på jobbet just nu kände jag att jag inte kunde stanna h...

Jag är väldigt trött på att känna att jag inte kan ta i fullt ut att ett hårt löppass känns avlägset. Att jag inte kan köra på som jag vill är frustrerande. Igår hade jag ett besök hos sjukgymnasten efter en hel månads upphåll. Jag behövde höra vad h...

Ibland är inte omständigheterna så som man tänker eller planerar. Det är lätt i sådana lägen att bara ge upp och strunta i allt. Men det är inte alltid det ända alternativet. Ibland får man anpassa sig och helt enkelt make it work.   I Söndags ha...

Att ha legat i influensa har tagit hårt på kroppen och har hållit mig helt från träning och har sakta börja komma igång med promenader och lättare gympass tredje veckan. Idag drog jag igång med löpning och utegym. Nu ska jag snart vara tillbaka.   ...