De ovälkomna skadorna har verkligen sinkat min träning och jag har inte kunnat ge järnet och bygga upp kroppen så som jag önskat. Men jag har beslutat mig för att genomföra Tough Viking och nu på lördag är det dags. Det finns ingen återvändo. Nu gäller det att rusta så gott det går.

I morse var vår massör på plats igen och jag hade bokat tid. De senaste gångerna har hon fått koncentrera sig på mina ben. Men eftersom att sjukgymnasten sa att problemet satt i ryggen och jag verkligen känner att jag är tokstel i ryggen så fick hon gå loss på den igen.

Jag spelade basket igår så idag passade det bra med en vilodag. Hade blivit lite stressigt annars då jag bjudit hem Jessika och hennes sambo på middag.

Hon hade med sig en våtdräkt till mig som jag får låna på lördag när det är dags för kraftprovet. Detta för att jag inte ska bli så kall när jag krälar i lera och badar i isvak. Den passade perfekt.

Nu är jag snart fullt utrustad inför Tough Viking. Även om jag inte har några tidsmål, utan "bara" överlevnadsmål så behöver jag tagga till och börja ställa in mig mentalt på ett tufft lopp.

#ToughViking #Uppladdning #Utrustning #Rehab

Mitt ben fortsätter att plåga mig, så jag var lite spänd inför säsongens inför säsongens första basketträning. Även ryggen har ju börjat spöka nu igen. Så åter i vardagen igen var det dags att ta fram kosten att kunna vända på minuterna.

Jag skyndade hem från jobbet och fixade lite middag. Sen åkte jag iväg till tjejernas träning. Jag hade inte planerat träningspasset så detaljerat idag. Tänkte att idag var det bara att komma igång som gällde.

Vi startade med lite basketsmart, men något kortare än vanligt. Tjejerna har varligen tappat formen under sommaren så jag tänkte att det var bäst att ta det lite lungt och börja med en mjukstart.

Efter lite uppvärmning körde vi lite skott och rörelser mot korgen.

Därefter så körde vi flätan och avslutningsvis fick de springa. En bra rivstart på vägen till att komma iform igen.

Direkt efter var det damträning. Träningen gick förvånadsvärt bra. Efter att jag blivit lite varm så kände jag inte av vare sig benet eller ryggen. Det var skönt att röra på sig. Men såhär efteråt känner jag att det inte är borta, men att spela basket går alltså bra. :)

Min sjukgymnast klassade mig som ett mysterium. Han fick inte ihop mina känningar när han tryckte och vred på mig med hur jag beskrev mina smärtor. Och jag svarade inte på behandlingen som förväntat. Därför skickade han mig till en annan sjukgymnast för en second opinion, vilket var idag.

Jag hade tagit ledigt idag för att hinna med lite ärenden innan det var dags att gasa mot Göteborg. Passade på att även träffa lite vänner och käka lunch innan sjukgymnasten. Det ger sådan energi att träffa sina vänner. :)

Eva hette min sjukgymnast som tog emot mig. Hon frågade en massa om mina känningar, hur länge jag känt så, vad jag tränar mm. Sen gjorde hon likande vridningar och klämningar som Johan gjorde. Men hon stannade upp och kände lite extra på min rygg och böjde och vred på mig. Hennes teori i mitt mysterium var att problemet satt i ryggen.

Jag är tydligen väldigt stel i de 2 nedersta kotorna och på höger sida av ryggen. När hon belastade mitt vänsterben fick känningar i ryggen på höger sida. Det förklarade hon med att det blev för trångt för nerverna på motsatt sida.

Hon menade på att när jag gått hos Johan så har jag avhjälpt de spända musklerna i benet och rumpan så det gjort det möjligt för mig att springa överhuvudtaget men att grundproblemet sitter i ryggen. Varpå jag får tillbaka symptomen hela tiden.

Och faktum är att så mycket som jag känner i ryggen nu har jag inte gjort på länge. Det kändes inte alls så när jag tidigare gick hon Johan, men efter Bellamsstafetten kom det krypande. Så det kan nog ligga något i det hon säger.

Jag ska nu gå tillbaka till henne och få behandling av ryggen.

Sen satte vi oss i bilen för bilfärd mot Götet. Sonen var inte sugen på släktträff så han stannade hemma. Men jag och dottern började nöte mil i bilen. Började helt ok, men sen blev det en plåga. Min stackars rygg tyckte inte om att åka bil.

Att komma tillbaka från en skada är lika mycket psykiskt som fysiskt. För att hålla självförtroendet och motivationen uppe bör man sätta upp 3 mål av olika typer som ökar chanserna att nå målet. Man sprider liksom "riskerna" eller snarare chanserna.

Jag ville riskera att ta i för mycket så att jag skulle få mer problem med muskeln som håller på att repa sig, även om det går långsamt. Därför släppte jag tanken på att slå någon form av rekordtid och koncentrerade på andra mål.

• Springa hela vägen
• Hålla mig hel till slutet
• Hålla ett jämnt tempo och springa under 25

Jag sprang hela vägen och jag känner mig fortfarande hel. Det blev inte under 25 men 25:10 känns som helt ok. Jag har under ganska lång tid inte kunnat köra max så något rekord hade det inte kunnat bli även om benet skulle ha varit helt återställt.

Men min största seger är att jag kunde springa hyfsat obehindrat och det kändes bra i benet även efteråt. Fick lite känningar i sätesmuskeln sista kilometern, men det gick bra att fortsätta springa. Fick låta bli att öka bara.

Här firar vi att vi kom runt med hela och friska kroppar. Ombytta till torra kläder så att vi inte skulle börja frysa.

#Bellmansstafetten #Nåmålen #Löpning #Tävling #Fira

Idag blir ett litet kraftprov i miniformat. Jag ska testa och se om det är möjligt att springa med mitt ben i en tävling. Med både krämpor och träningsvärk är det svårt att veta vad som är vad. Men jag har sjukgymnastens tillstånd att springa. Det blir ett bra test.

Idag ska jag och några av mina kollegor bege oss ut på Djurgården och springa Bellmansstafetten. Lite spännande då jag inte alls vet hur mitt ben kommer att ställa sig till det. Jag har ju sprungit lite och det har gått ok. Men det har varit i väldigt lungt tempo. Nu är det tävling och det är lätt att ryckas med, även om man bestämt sig för att ta det lungt. Och hur ställer sig musklerna och skadan till det?

Är lite trött och seg idag också, men jag ska försöka ladda till det är dags och vara i bästa form jag kan vara idag. Kanske köpa mig lite morotsjuice.... :)

#Bellmansstafetten #Tävling #lopp #Företagsevent

Imorgon skall första företagsloppet för i år gå av stapeln. Som en liten uppvärmning inför Tough Viking. Eftersom att benet inte är helt hundra så ska jag ta det lite lugnt. Men lite uppladdning behövs ju i varje fall, vilket jag och Jessika gav oss på.

Vi gick ju från utmaningar till roliga historer. Nu har vi ändrat till massage. Vi ger varandra lite axelmassage varje timme, vilket är väldigt välbehövligt, både för mig och Jessika. Jessika sa att mina benproblem kan sitta i axlarna, så dagens "utmaning" kom väl till pass.

Efter jobbet tog jag och Jessika en promenad, en rask promenad, även kallad Power Walk. Vi gick totalt 8 kilometer på en tid, drygt en timme. Så vi höll ett bra tempo. Alla trappor gav en en bra utmaning men fortfarande så pass lugnst att den här dagen kan kallas uppladdningsdag. Ingen hård träning men ändå en rörelse.

Frågan är om jag och min mystiska kropp är redi för det här imorgon. Det är bara att köra och glömma allt runt omkring. Jag hoppas verligen att jag kommer hålla imorgon och att det bara gör mig starkare inför Tough Viking.

Jag har nu varit hos sjukgymnasten och fått behandling ett antal gånger, men det går långsamt. Planen var att jag vid det här laget skulle vara återställd. Men känningarna jag har säger olika saker och det är svårt att sätta fingret på vad som är fel.

Åkte lite tidigare från jobbet för att hinna med sjukgymnasten. Johan tyckte att det var konstikgt att jag inte blivit bättre. Man kan säga att det står still sedan förra veckan. Jag kan köra styrketräning, men svårt att springa. Går jag i vatten med helt raka ben så känner jag av.

Han drog i mig, tryckte och höll emot medan jag fick pressa på olika sätt. Det gjorde honom lite konfunderad att jag hade känningar i vissa lägen men inte i andra.

Hans senaste gissning är att det är en kombination av höftskålen och muskelärt. Kanske några leder. Det är dags att prova något nytt. Jag fick en ytterligare behandling av tryckvågspistolen eftersom att jag får en direkt förbättring. Det blir långsamt bättre långsiktigt, men inte tillräckligt fort för att vara värt att fortsätta med behandlingen. Men direkt efter så blir det något bättre.

Det enda han säger sig vara helt säker på är att det inte sitter i ryggen. Han är lite frustrerad av mitt mysterium (faste det är inget mot min frustration). Han förslog därför:

En "second opinion"

En grundlig utredning med läkare och röntgen

Akupunktur

Jag ska börja med att komma i kontakt med ytterligare en sjukgymnast som också är inriktad på idrottsskador. Kanske har hon stött på ett fall tidigare liknande mitt. Kanske resulterar det i akupunktur. Annars blir det en större utredning med röntgen.

Efter sjukgymnasten åkte jag iväg för att hålla ett träningspass med mina tjejer. Det var endast 2 stycken som kom till försäsongsträningen men träningen var anpassad till 1 till 12 personer. Alltså inga som helst problem med antalet.

Först fick de jogga runt i spåret, som tog ca 30 minuter. Sen fick de köra sprint varvat med styrkeövningar.

Mellan varje övning fick de springa ca 20 meter fram och tillbaka, dvs 40 meter.

Övningarna utfördes i 30 sekunder och varje övning utfördes 3 gånger.

Squats

Dips

Plankan med diagonalt indrag (15sek/arm och ben)

Step up (högt, långsamt och kontrollerat)

Utfallssteg (15 sek/ben)

Sen fick de långsamt jogga ner. De var helt slut så vi hoppade de sista 2 seten med utfallssteg.

Idag blev det bara lite strand- och hängmattehäng innan hemfärden. Tiden går så fort ute på Åland. Man sover längre och allt man gör tar längre tid. Ibland behöver man helt enkelt sådana återhämtningsdagar.