Den här förkylningen var större än vad jag hoppats på. Jag hade koppats på att jag skulle kunna åka iväg till jobbet idag och bara vila från träningen. Men som sagt jag var mer tagen av förkylningen än vad jag önskat men jag har mina plikter så då är det bara att kämpa på.

Jag tog lite extra sovmorgon idag innan jag tog fram datorn och utförde några måsten. Men blev helt sänkt efter bara ett kort tag. Tog därför en liten tupplur för att samla lite krafter. När jag vaknade gick jag upp och provade min nya råsaftcentrifug. Jag blandade i 3 äpplen, 2 apelsiner och 2 bananer. Men bananerna gick inte ner saften utan hamnade bland allt fruktkött och kärnorna.

Jag rekomenderar att man mosar bananerna bredvid istället och lägger i om man vill ha lite banansmak. Det blev ruskigt gott och massor av vitaminer. :)

Inte långt efter så åkte jag till tjejernsas träning och höll i ett fyspass med dom. Det var lite av en kamp men det gick bra. När jag väl var igång så var det tunga i huvudet borta. Det var skönt att få låtsas vara frisk för ett tag.

Det fick jobba mycket med ben och bål.

Utfallssteg, vanliga och med vrid.

Sedan tog jag papptallrikar till hjälp för att utföra lite olika styrkeövningar. Tallrikarna är till för att få lite "bättre glid" .

 De fick stå i plankställning och ha händerna på tallrikarna, sedan fick de göra cirkelrörleser med en hand i taget. Först inåtrörelse för att sedan göra cirklar utåt.

Nästa övning var att ha tallrikarna under fötterna och göra sk "mountain climbs"

Därefter fick de stå i plankställning och föra en fot i taget utåt åt sidan och in igen.

Sista tallriksövningen så skulle de dra upp båda knäna mot kroppen och tillbaka ut i plankställning.

Varje övning skulle utföras i 1 minut.

Därefter ställde vi 2 gymnastikbänkar på varann och så fick de köre step up på dessa under 2 minuter och börja med en fot ena minuten och den andra den andra minuten.

Avslutningsvis körde vi lite stafett med layups och skottövningar.

Sen fick jag åka hem och vara sjuk igen. Hoppas den här natten gör mig frisk nu när jag har så myckt vitaminer i kroppen. :)  

#Råsaftcentrifug #Färskpressat #Basket #Fys #Träning

Den smög sig på helt utan förvarning, som en explotion kom nysattackerna och näsan började rinna. Jag hade en förkylning som bröt ut med besked. Jag har haft många runt omkring mig som varit förkylda och jag trodde att jag skulle klara. Nu måste jag jobba på att bli frisk så snabbt som möjligt.

När jag vaknade i morse var jag trött, men kände mig inte alls sjuk. Under dagen fick jag snyta mig ett par gånger. Sen kom explotionen och det bara rann ur näsan på mig. Inte sjuk utan bara sjukt jobbigt med alla nysningar och allt snytande.

Jag hoppade därför över den egna träningen idag. Men som ensam tränare för tjejerna åkte jag och höll i deras träning i varje fall. Jag har precis fått in 2 nya tjejer och vill ogärna ställa in då.

När man är uppe i varv så är det som att allt snorande pausar och man känner sig nästan helt frisk. Men så fort det lugnade ner sig så kände jag den där tyngden i huvudet och runt näsan.

Medan min dotter duschade hängde jag med på ett hörn när damerna gick igenom de system och spel vi kommer att köra under säsongen. Och eftersom att jag inte tränade passade jag på att åka och handla istället.

De sålde ut den här snyggingen som jag kan göra många nyttiga juicer i.

En råsaftcentrifug som gör det lättare att få till juice av annat än apelsin. Nu kommer jag tex kunna göra egen rödbetsjuice, morotsjuice, äppeljuice och massa annat som är bra för immunförsvaret så kanske jag kan förkorta den här förkylningen en aning. Hoppas bara att den är enkel nog att jag kommer att kunna räkna ut hur man använder den innan förkylningen har löpt ut i varje fall.

Men nu ska jag sova, som också är väldigt bra för att få ur förkylningen ur kroppen. Lungn och djup andning. Om kommer upp enkelt imorgon bitti kanske jag hinner göra mig lite flytande försvar redan innan jobbet.

#Råsaftcentrifug #FärskpressadJuice #Förkylning #immunförsvar

Jag får ofta kommentarer som, "Jag fattar inte att du hinner med", "hur hinner du med allt", "att du orkar.." mm. Men när man är mitt uppe i saker så hinner man med mer än vad man först kan tro. Men det är inte allt för sällan som jag önskade att jag hade 28 timmar på ett dygn.

På jobbet har vi fått ett tillfälle att gå en "Effektivitetskurs". Ett sätt att lägga upp sitt arbete för att jobba effektivt och därmed känna att man har fått mer tid på ett dygn.

Manne som håller i kursen startade ett företag efter att han klivit ut från väggen och in i livet igen. För några år sen så jobbade han över mycket. Det blev många långa kvällar och även helger som gick helt och hållet till jobbet. Och han tänkte hela tiden att snart skulle det lätta. Det skulle bara vara de här veckorna, eller månaderna, sen skulle allt lugna ner sig och bli lättare igen. Då skulle han kunna börja jobba som vanligt och ha en normal fritid.

Men den tiden inföll aldrig och tillslut blev det ohållbart.

För att göra en lång historia kort så insåg så småningom att han kunde jobba hur mycket som helst och aldrig komma ikapp. Han insåg att han måste vara mer effektiv, se till att han hade information om allt som skulle utföras på ett ställe och inte en massa olika "att-göra-listor". För det var när han hade både kalendern, att-göra-listan, postitlappar, maile, telefonen och alla andra "inkanaler" som bestämde hans dag, som allt föll ihop. Han kunde inte få till någon bra priotering och det var mycket som föll i glömska och blev tillslut något som han var tvungen att göra någonting åt i panik, en sista-minuten-lösning.

Efter att ha gått kurser och läst en massa i ämnet och kännt att han "kommit på det" som han ville få ut det här budskapet, att det inte leder någon vart att jobba slut på sig, vare sig det är privat eller jobbet.

Känns som om han ville frälsa världen.

När jag sa att jag gärna skulle ha 28 timmar på ett dygn så sa han att jag skulle få det, efter den här kursen.

Det blir det väl kanske inte riktigt, men jag tror helt klart på konceptet. För jag känner igen mig massor i det han berättar och det är mycket som blir ens dåliga samvete.

Mycket tid går ju bara av att man faktiskt inte riktigt vet hur man ska göra. Eller att man blir tvungen att bryta det man håller på med för att ta hand om en "panikare" som man borde gjort för länge sen men glömt bort. Och nu går det inte att skjuta på det längre.

Mitt liv går ofta i 180 och jag tror nog att allt det jag hinner med, som många tycker är så otroligt, det är nog det som jag helt enkelt inte hinner glömma. Men det är mycket som också landar i facket "dåligt samvete" och "borde ha gjort".

Så nu håller jag på att bygga upp mitt nya system så att jag inte missar något, hinner göra allt utan att hela tiden spela på minuter och sekunder.

Jag har:

• Kategorierat mina uppgifter i prio 1, prio 2 och följ upp.
• Alla uppgifter skall ha ett slutdatum
• Alla uppgifter delas också in i vanliga uppgifter, projekt, famtid/idéer/kanske och privat

• Uppgifterna skapas genom att jag helt enkelt skriver in dom, stora som små
• Alla mail som innebär en arbetsuppgift läggs in som en uppgift och rensas från inkorgen. Flera mail kan vara kopplade till en uppgift

På det här sättet så har jag bara "Att-göra-listan" som indikerar ett mail. Får jag en arbetsuppgift utifrån ett samtal, mail, besök så finns det i listan och ingen annan stans.

Min överfulla inkorg är plöstligt inte full längre och jag har inga som helst problem att skicka och ta emot mail längre.

Jag har fortfarand i nybörjarstadiet så jag har en bit kvar till 28 timmar på ett dygn, men jag är på god väg. :)

Den här helgen har jag kört hårt med min kropp på flera sätt. Och såhär första dagen på veckan känns det av. Eftersom att jag kunde jobba hemma idag fick jag lite extra sovmorgon innan jag skulle ge min kropp en omgång till.

I morse när jag vaknade och såg mig i spegeln insåg jag att kroppen fick en hel del stryk under Tough Viking som jag inte alls kände av då. Många märken som pryder min kropp.

Inte så farligt med träningsvärken. En del i bröstmusklerna och triceps men det är helt överkomligt.

Anledningen till att jag jobbade hemma idag var för att jag hade en tid hos sjukgymnasten. Eva hade avrått mig från att delta i Tough Viking eftersom att det var en tävling och att man oftast pressar sig vid tävling. Men jag var helt inställd på att köra lungt så jag tänkte att det var lungt. Visste inte om jag skulle få banning nu men blåmärkena gör ju att man inte kan dölja det. Frågan skulle ju komma vart de kommer ifrån.

Något stelare i rygg och ben än när jag gick ifrån henne i fredags kämpade jag med att gå normalt utan att halta.

Men det blev ingen banning. Hon frågade bara glatt vilka hinder jag fick ta mig igenom. Sedan la hon mig på en speciell bänk där hon kunde spänna fast mina ben och sedan röra mina ben så att hela ryggen stretchades ut åt alla håll och kanter. Avslutningsvis fick jag ligga på mage medan hon körde in fyra nålar i ryggen på mig.

Där fick jag ligga ett tag. Jag blev så avslappnad att jag nästan somnade.

Basketträningen var lite tuffare för kroppen idag än förra veckan. Jag kände av både rygg och ben. Ibland kunde jag känna att min kropp svek mig och jag kunde inte göra allt jag ville. Men på det hela taget gick det ganska bra i varje fall. Jag såg till att stretcha ryggen efter träningen så att den inte skulle krampa efter dagens övningar hos sjukgymnasten och basketträningen.

Det återstår att se hur min kropp mår imorgon.

Igår var det dags att mäta min krafter i Tough Viking. Från ett lag på 5 hade vi bantats ner till 3 starka. Jag var så ruskigt nervös. Jag var nervös för att vara tvungen att bryta eller att inte klara av hindren, att jag skulle kämpa helt meningslöst. En lugn start gjorde att jag liksom "växte in" i uppgiften.

Igår kväll när jag gick och la mig skrev jag ner en lista på allt som jag skulle ha med mig så att det inte skulle vara något jag skulle ligga och tänka på när jag skulle få till den där viktiga sömnen innan en tävling.

När jag vaknade morgonen därpå så kände jag mig ganska lugn. Jag hade koll på det mesta, men gick igenom listan flera gånger så att jag verkligen inte missade något.

På väg in till Gärdet byggde jag upp en nervositet igen. Jag och min dotter (fotografen) mötte upp Jessika och hennes man (hejaklacken) i Slussen för att gemensamt åka vidare till Gärdet.

Eftersom att det är lätt att nummerlappen åker av när man kör det här loppet skulle man skriva sitt startnummer på armen med tuschpenna.

Jag var något spänd även när starten gick. I nedräkningen så sa de i högtalarna att vi skulle ta hand om varandra och att målet är att ta sig igenom loppet, inte tiden. Och det verkar som att alla eller i varje fall de flesta började med den inställningen i varje fall. Det var en mycket lugn start.

På en gång kom elden och där blev det kö. Folk tvekade när de inte såg något och det gjorde att jag lyckades trampa rätt i där det brann. Det brände till lite, men skorna klarade sig.

Kort därefter fick vi möta amerikanska fotbollsspelare. Vi 3 tog rygg på några framför vilket gjorde att man fick färre smällar.

Genom hela loppet så hjälpte vi varandra att ta oss igenom alla hinder. Lyfta dra och skapa stigbyglar med händerna för varann. Även människor som inte kände varandra hjälptes åt och ropade glada hejarop till varandra. Väldigt god stämning i banan. Nervositeten var som bortblåst.

Jag är väldigt glad över att Jessika kunde låna ut en våtdräkt till mig. För det var inte varm i isvaken, simturen och vid kustjägarna och allt vadande vid en massa hinder.

Jag kände av benet i princip hela loppet, framför allt de lite längre löpsträckorna. Men det blev som vila vid hindren eftersom att jag inte har några problem med styrkebelastning.

Något som hade skrämt mig mycket var elen. Att springa genom 10'000 volt. Och precis som jag trodde så gjorde det ont. Men det jag inte hade räknat med var smällarna på knäna. När dessa trådar träffade mina knän kändes det som att knäna drogs isär och jag kunde känna hur effekten drog genom hela kroppen upp till nacken. Väldigt obehaglig känsla. Men det var mer obehagligt än ont faktiskt. Jag såg till att skydda ansiktet när jag sprang igenom.

Det kändes så bra att komma i mål och jag är absolut taggad till att springa detta lopp igen. Men med en skadefri kropp så att jag kan dra på ordentligt.

Och jag har många fina blåmärken som kommer att påminna mig ett bra tag framöver vad jag har varit med om.

#ToughViking #Utmaning #10000volt #Löpning #Tävling

Fick inte till någon träning igår för egen del. Därför drog jag på mig träningskläderna nu på morgonen för en kortare löparrunda som inte skulle ge någon träningsvärk och som skulle mjuka upp kroppen, framförallt ryggen och benet såklart. Sen var det dags för sjukgymnasten att göra sitt.

Det brukar inte vara den bästa idén att träna dagen innan ett lopp. Men jag ville känna på hur benen kändes och i det lugna tempot som jag planerade att hålla skulle ju bara mjuka upp.

Jag sprang 4 kilometer och det i 5:40 tempo ungefär. När jag kom hem stretchade jag ben och rygg och det kändes ganska bra efter.

Jag jobbade hemma idag eftersom att jag skulle både till tandläkarn och sjukgymnasten.

Behandlingen hos sjukgymnasten gick ut på att öka rörligheten i ryggen. Hon bände, tryckte och hängde på mig. Efteråt kände jag mig något lättare.

Under dagen sedan blev jag allt stelare i benet och jag kände av bara av att gå.

Så nu till kvällen har jag suttit med en elvärmefilt runt benet för att mjuka upp musklerna lite. Hoppas att det går över till imorgon. VIll verkligen inte behöva ställa in.

Nu en välbehövlig sömn.

#DagenInnanToughViking #Uppladdning #Reahab

Ytterligare en dag har gått och det närmar sig startskottet för Tough Viking. Eftersom att både jag och mina kollegor har våra krämpor så har ju uppladdningen inte alls varit så som jag hade hoppats. Men jag är fast besluten så då får man göra det man kan.

Från början hade jag planerat att vara i mitt livs form nu vid det här laget. Att jag hade sprungit 2 mil ett par gånger, att jag hade sprungit några varv i hinderbanan i Karlberg. Jag har i för sig lagt en del tid på överkropp både på gymmet och genom simning vilket är till stor fördel. Men jag är rädd att jag tappat lite kondis och explosivitet.

Det är lite sent att lägga en massa tid på hård träning nu. Det är inte många dagar kvar nu, det är ju redan på lördag. Idag var det basketträning igen, men tempot är inte jättehögt då de flesta inte jobbat på sin form i sommar. Men lite grann fick jag jobba i varje fall. Många korta intensiva övningar men som totalt var ganska lungt.

Det jag är glad för är att jag kunde utföra övningarna som sätter lite mer press på benen utan att jag kände av det. Det funkade både med rygg och ben. Nu återstår ett lättare pass imorgon, sen är det bara mental träning kvar.

Det är väl det som jag har lagt mest tid på. Den mentala träningen för att hålla motivationen uppe trots att jag inte kunnat träna som jag velat. Bla har jag funderat på hur jag ska klara av loppet. Jag har ju aldrig sprungit något lopp längre än en mil och det är ju inga lätta hinder att ta sig igenom.

Att Bellmansstafetten var något jobbig för benet underlättar ju inte heller. Det här är ju 3 gånger så långt. Men man får göra vad man kan. Tänka positivt.

Man springer inte så långt mellan varje hinder. Jag har räknat på antal hinder och loppets längd att man kommer inte att springa mer än 650m mellan varje hinder. Kanske är det till och med lite mindre ändå. Jag kommer inte belasta ben och rygg på samma sätt som vid normal löpning och styrke träningen har gått bättre än löpträningen.

Vi kommer att samarbeta. Hela laget ska springa tillsammans vilket kommer junna motivera och man kan få den där extra pushen om man behöver för att ta sig igenom hindret.

Man kan hoppa över hinder. Men det kostar. Vill man hoppa över ett hinder  så får man betala med 30 armhävningar eller 30 Burpees. Men Det som känns bra är att om min rygg eller om benet säger ifrån kan jag alltid göra armhävningar.

Våtdräkten som jag fått låna kommer göra att jag lättare kommer att klara kylan.

Hmmm jo, jag kommer nog att överleva! :)

#ToughViking #Uppladdning #Träning #Mentalträning #InförMittLivsUtmaning

I helgen som var så åkte vi till Göteborg för att gå på släktträff. När man är ute och reser så är det väldigt lätt att inte få till träningen. I helgen som var så hade jag bokat rum på ett hotell med gym, och det gör ju såklart det hela mycket lättare. Träning var nödvändigt efter en smärtsam bilresa.

Jag hade tagit med mig olika kuddar för att underlätta bilresan och ge stöd i ryggen. Men bilresan var inte alls rolig de sista 18 milen. Jag fick stoppa flera gånger och massera benet ett antal gånger. Några oväder på vägen gjorde också att bilresan till Göteborg tog lite extra tid. Vi kom fram sent på kvällen, så det var sänggående i princip på en gång.

Efter lite frukost gick jag och dottern till gymet.

Vi började med lite löpning i drygt 10 minuter.

Därefter följde ett antal övningar med pilatesboll, hantlar och kroppsvikt. Jag använde inte maskinerna så mycket faktiskt.

Jag avslutade passet med lite simning (vilket inte är bada enligt min dotter)

På söndagen gick vi på Liseberg innan det var dags att sätta sig i bilen och åka hem de närmare 50 milen. Lite basket och man åkte hem med en Flamingo.

Hemresan gick mycket lättare. Blev inte alls lika trött i ryggen och jag kunde köra ganska länge innan jag var tvungen att röra på mig. Då körde jag lite squats, hopp och skutt- Allt för att maxa blodcirkulationen och få stela muskler att mjukna upp lite.