Den här dagen har bara handlat om att må bra. När jag upptäckte att tiden inte räckte till bestämde jag mig för att den här dagen skulle bara handla om förebyggande. Bättre att börja rätt än att behöva göra om sen.

Efter att ha fått sova ut ordentligt på denna underbart härliga söndagmorgon fick vi trevligt sällskap av goa vänner och deras barn på brunch. Eftersom att deras dotter måste ha totalt mjölkfritt och min vän som ammar vill se om det blir någon skillnad för deras senaste tillskott som haft lite magproblem.

Så pannkakorna är gjorda på kokosmjölk och de är stekta i kokosolja. Till detta serverade vi massa frukt och bär. Smör och ost var bara till oss som kan svulla i mjölkprodukter.

När de åkt hem för att sova middag åkte jag och dottern till stan för att köpa skor. Det blev lite spring för mig för först viade det sig att jag hade glömt plånboken och jag skyndade hem för att hämta den. När vi satt och väntade på bussen tänkte jag att det var lika bra att ringa och kolla om Runners store skulle ha tid för mig när jag kom. Då sa de att det vore bra om jag hade med mig mina skor som jag springer i idag. Jag kollade klockan och tänkte, ta mig tusan jag tror att jag hinner hämta dem. Så med benen på ryggen så hann jag fram och tillbaka och fick till och med sitta och vänta ett tag.

Väl där bad de mig sätta på mig mina skor och vika upp byxorna så att de kunde filma hur mycket pronation jag har (dvs inåtrotation av en kroppsdel) och om mina skor ger tillräckligt med stöd.

Mina skor gav stöd men skulle behöva ytterligare stöd. Sedan fick jag byta till ett par skor som nästan kändes som ett par sockiplast. Ett par skor helt utan stöd för att se då hur jag har det med löpsteget.

Precis som de sa när jag var i tonåren så ser det ut som att det är höger ben/fot som jag har problem med. Därför att den ser rörligare ut och har större pronation. Men vänster fot har jag stukat många gånger i basketen så jag har fått göra många rehabövningar på den. Så jag gissar att min vänstervrist är starkare och stabilare av den anledningen.

Efter akka tester och analyser så fick jag två par skor att välja mellan. Jag hade jättesvårt att väja men valet föll tillslut på ett par Saucony som kändes väldigt skönt att köra ner fötterna i redan från början, alldels mjuk sula.

De sa att jag skulle ta hem skorna och testa dem i en månad. Och skulle de inte kännas bra efter en månad så skulle jag komma tillbaka så skulle de scanna av mina fötter för att göra speciella inlägg.

De säger att man inte går därifrån med nya skor, utan SINA skor.

Vi gjorde ett par stopp till så att min dotter fick ett par vårskor samt ett par skor som hon kan ha nu när friidrotten snart drar sig utomhus. Även om det känns lite avlägset nu när snön faller igen.

Allt detta skoprovande gjorde att vi kom hem lite senare än jag planerat och jag skulle inte hinna få in ett pass för att fulla ut mitt utmaningskort utan att stressa. Så jag bestämde mig för att umgås med barnen istället och äta i lugn och ro med dem istället. Den här dagen fick bli en förebyggande dag.

Jag hoppas att mina nya skor ska göra att värken försvinner.

Just nu ligger fokus på att heala och bygga upp benen så att jag kommer att klara av att genomföra kommande löparrundor. Det känns redan bättre i benet och jag kommer att fortsätta med alternativ träning tills mitt ben är redo.

Imorse ringde klockan alldels för tidigt. Jag hade glömt att ställa om den till lördagstid. Tiden jag måste gå upp för att hinna skjutsa dottern till hennes friidrottsträning. Som vanligt  blev vi lite sena. Förstår inte att det ska vara så svårt att komma itid till hennes lördagsträningar.

Under hennes träning åkte jag och storhandlade. Jag hade först planer på att åka till Friskis för att köra Cirkelfys. Men jag tänkte att även om det känns bättre sedan Cirkelgympasset igår så är det nog dumt att köra ett för benen hårt pass dagen efter. Därför fick det bli en rask promenad istället när vi kommit hem och käkat lunch.

  
Jag lyckades få med mig båda barnen. Promenaden ledde till Centrum där de båda snyggades till hos frisören. Lite shoping och fika sen var det dags att gå hem igen. Totalt blev det en promenad på 5.3km utöver shopingrundan i centrum. ;-)

När jag kom hem tog jag fram tennisbollen och masserade mina ben. Nu jäklar ska de bli bra!

Mitt ben har krånglat en del. Med lite insatser så hade jag fått en förhoppning om att kunna köra med full fokus på 45 minutersgränsen. Idag var det intervallträning på schemat.

Jag hoppade boxen idag för att komma igång med löpningen. Med lite vilja skulle det säkert gå att få in båda, men jag orkar inte stressa. Istället bestämde jag mig för att äta i lugn och ro, smälta maten och sen ge mig ut.

Matplaneringen ar varit lite dålig så jag fick spontant slänga ihop lite mat. Det går ju så fort nu när jag har varmluftsugn.

Kycklingbenen la jag ner i en form fryst. Saltade, pepprade och droppade över lite citronsaft. In i ugnen på 200g till den fått en innertemp på 75 grader. Risblandningen gjorde jag så här:

1 strimlad chili

2 vitlöksklyftor, pressade

1 bit vitkål, strimlad

1 röd paprika, strimlad

1 halv zucchini, strimlad

4 portioner ris, kokt enligt förpackingen

paprikapulver, salt och peppar

1 msk kycklingfond

2 dl vatten

2 tsk creme di balsamico

Först fräser man chili och vitlök samt lite paprikapulver, därefter lägger man i vitkålen och zucchini. Efter ytterligare ett tag lägger man ner paprikan. När allt har blivit mjukt häller man ner det kokta riset. Blanda kycklingfond, vatten, creme di balsamico, salt och peppar. Häll sedan ner det i risblandningen. Klart.

När maten fått smälta i någon timme gav jag mig ut för att köra lite intervaller.

2 km uppvärning

Stegringslopp 4x70m med lugn gång tillbaka

4x4minuter med 90 sekunders vila. Fart ca 4:26-4:40

2 km nerjogg

Under nerjoggen gjorde det ont i benet, men jag ville bara hem så jag körde på.

När jag kom hem körde jag 20 minuters lättare styrketräning. Armhävningar, höftlyft, siddoplanka, vanlig planka, knäböj mm. När jag gjorde utfallssteg gjorde det alldeles för ont. Jag blev tvungen att strunta dessa.  

Efter styrkepasset kändes det kanska bra.

Att gå upp för trappan var inga som helst problem. Men nerför.... aj aj aj

Jag hoppas att jag kommer kunna köra cirkelgym imorgon. Det är kanske till och med bra för mitt knä.

I brevlådan låg det idag ett paket adresserat till mig. Det var inget jag hade beställt och det stod ingen avsändare. Utifrån stämpeln kunde jag utläsa att det var skickat från Solna. Jag öppnade det.

Där i låg ett par trosor från Pierre Robert. Inget meddelande eller nåt utan bara detta.

Jag gissar att det är att jag vann quizen på Fitness hemsida. Jag gick in för att se om jag kunde läsa något om det, men icke. Hur som helst så har jag nu blivit ägare till ett par Pierre Robert invisible. Ett par sömlösa trosor.  

Nu ska jag lägga mig och läsa ett nytt nummer av Runner's world som också låg i brevlådan.

Kanske kan jag hitta något bra tips på nya löparskor

Det pågår just nu en debatt om huvuda klubbar som elitsatsar före 13 års ålder ska få bidrag eller inte. Detta anser vår idrottsminister samt majoriteten av Sveriges kommuner.

Det är helt klart tragiskt att klubbar inte tillåter barnen bara ha glädjen i sin idrott i så unga år. Gallring barn där man sorterar ut de mest talangfulla redan vid 8-9 år.

Det dessa klubbar inte inser är att de kanske får barn som kanske skulle bli något, att sluta, bara för att de inte få spela med sina kompisar. De kan vara sk "late bloomers", men kommer inte så långt att de kan visa vad de går för då de tappar lusten vid så unga år. Och de som man ansåg var talangfulla kanske inte alls är lika lovande efter att puberteten satt sina spår. Inte ovanligt att tonåringar tappar kontrollen över kroppen när deras kroppar helt plötsligt valt att växa massor på kort tid. Många slutar med idrotten då eftersom att självförtroendet får sig en törn när kroppen inte vill lyda på samma sätt som tidigare och får kanske dessa barn att sluta innan de lärt sig hantera den nya kroppen.

Ett annat problem är den ensidiga träningen som det medför då det i tidigar år ska satsa hårt så att de får förslitningsskador då de borde vara på sin absoluta topp, vilket man belös i inslaget på SVT.

Men jag tror inte att indragna bidrag är lösningen. Jag är inte alls emot att man sätter ihop barn som kommit lite längre i sin utveckling för att just utvecklas vidare.

Men som klubb har man ett ansvar att inte gallra bort barn så att lusten till träningen försvinner. Det är idiotiskt och rent av otaktiskt med anledning av "late bloomers". Om det nu är tävlingsframgångarna som är i fokus.

Men med indraget bidrag har kanske inte klubbarna möjlighet att ha både bredd och elit. Vore det inte bättre med riktlinjer på hur man skall göra för att utveckla barn på deras nivå? Jag vet inte. Har inte funderat så mycket på det tidigare, men spontant känns inte bidragsindraget som lösningen.

För mig är det självklart att det ska vara glädjen som ska vara i fokus oavsett nivå, speciellt i unga år. Jag ser det som en större seger att få bidra med ett barns utveckling. Från att knappt klara av att hålla en boll till att bli en bolltrollare. Och jag tror att det är så vi verkligen utvecklar våra blivande stjärnor!

Jag älskar ju att prova nya saker så det var ingen tvekan för mig att skynda till min dotters friidrottsträning då vi föräldrar blev inbjudna att delta. Friidrott har jag inte ägnat mig åt sen grundskolan.

Jag skyndade hemfrån jobbet och slängde mig direkt på köksutrustningen för att fixa middag. Tomatfylld strömming i gräddsås med kokt potatis. Det blev klart lagom till jag var tvungen att åka till tjejernas basketträning. Så jag plockade ner maten i en matlåda och packade ner en gaffel.

Medan tjejerna värmde upp åt jag min mat. Väldigt gott. Jag hann tyvärr inte fota något, men ett recept kan jag bjuda på:

500g strömming

5 tomater, finhackade  

1 kruka färsk basilika

1,5dl persilja

1 msk olja

1 msk tomatpuré

2 msk chilisås

salt och peppar

Blanda alla ingredienser utom salt och peppar. Salta strömmingen och klicka på lite tomatröra och peppra. Rulla ihop och lägg tätt i en ugnsäker form. Salta och peppra lite till och häll på 2,5dl matlagningsgrädde.

Ställ in i ugnen på 225 grader i ca 20 minuter.

Tyvärr krockar min dotters friidrottsträning med mina tjejers basket så jag skulle inte hinna vara med från början. Det visade sig att jag var den enda föräldern som planerat att delta. Och när jag kom fram hade kommit fram till lekdelen av träningen. Så jag fick vara med i en lek där man skulle hinna fram först till en boll och hinna undan innan motståndaren hann kulla. När de gjorde lagindelningen var det jag, 2 tjejer och en kille på lag. Killen gnällde på att han hamnat i ett lag med bara tjejer. Då såg vi att det var lika många killar som tjejer (med mig) så då gjorde vi ett tjej- respektive killag. Oj vad han fick äta upp att han inte ville vara med "bara tjejer", då vi vann, ganska lätt. VI var helt enkelt ett snabbare lag.

Synd att jag inte hann till någon riktig träning och synd att det inte var fler föräldrar på plats. Jag hoppas att det bjuds på fler tillfällen.

När vi skulle gå fick vi syn på en annan grupp som byggt upp en hinderbana. I denna hinderbana hade de armgång i romerska ringar. De hade vevat ner 4 par så det var 8 ringar att ta sig igenom. Min dotter ville väldigt gärna testa, men ville inte gå fram själv. Så hon glömde helt enkelt bort att jag var en pinsam förälder och bad mig gå fram och fråga om vi fick prova. Det fick vi, 1 gång då de höll på att plocka undan. Det var inte helt lätt det där inte. Ingen av oss kom fram på vårt enda försök. Nu är jag nog allt lite mer imponerad än tidigare av Gladiatorerna och utmanarna. Men nu vet jag vad jag ska ställa fram på tjejernas basketträning. Det här vill jag klara av. ;-)

Dagens planering sprack en aning när jag möttes av en stor vattensamling i förrådet. Men det lät jag inte hindra mig att från att hoppa på cirkelgymet. Och den här gången såg jag till att vara där i goooood tid. Förrådet fick helt enkelt vänta.

Planen var idag att röja i förrådet och se över lite vad jag hade där. När jag slog upp dörren och klev in plaskade det om fötterna på mig. Jag slet ut lite grejer och insåg att vattnet kom ifrån vattenslangen. Den hade inte varit helt åtdragen. Det har väl klarat sig ganska bra över vintern då det har varit fryst, men nu när värmen stigit och vårsolen gör sig påmind har det börjat plaska.

Jag slet ut allt i förrådet och spred ut över verandan för att det skulle torka i solen och drog åt kranen. Detta tog sådan tid att jag blev tvungen att bara släppa allt för att komma iväg till Friskis. Jag beslöt mig för att låta allt ligga framme för att plocka in det sen när jag kommit hem från passet.

Planen var från början att promenera till Friskis, men när jag upptäckte vad klockan va efter min förrådsröjning vågade jag inte chansa. Jag ville inte gå hem besviken igen. Så det blev bilen i varje fall. Så jag var där i goood tid och fick vänta in att passet skulle börja istället. Men då fick jag lite extra genomgång av hur passet går till.

Så här säger Friskis själva om passet:

Passet utfördes mestadels på maskiner som man ställde in motstånd på istället för vikter. Instruktören sa att motståndsnivåerna inte gick att översätta i vikt. Fördelen var att det gick snabbt att ställa in efter sin förmåga när man bytte maskin. Maskinerna varvades med fria vikter och konditionsövningar.

Passet kan annars jämföras lite med cirkelfys. Man kör 45 sekunder på varje maskin/station, sen hade man 6 sekunder på sig att byta. Efter ett varv fick vi vila i 45 sekunder, sen var det bara att köra på igen.

Det var faktiskt riktigt roligt. Jag tappar lätt motivationen när jag kör på gym. Men det här passet tror jag faktiskt att jag skulle kunna köra utan att tappa lusten för styrketräning. 

Det är uppenbart att hela min familj är full utav tävlingsmänniskor då det ofta blir olika typer av tävlingar när vi ses hela familjen på mammas sida och hennes sambos. Idag är det Påskafton och släkten samlades för samkväm och tävling..

Man kan säga att bara rulla in med bilen hemma hos mamma var en form av tävling. Tävling om parkeringsplatserna. Med all snö som täcker rutorna så är det färre platser än vanligt. Men med lite extra vilja lyckades jag hitta en plats.

När vi satte oss till bords började vi med att måla ägg för att sen köra vår traditionella äggkrockartävling som går ut på att man duellerar genom att krocka äggen mot varann. De som har ett helt ägg sen går vidare och den som sist har ett helt ägg vinner. I år blev det lillebror. Oj så stolt han blev. ;-)

Sedan var det dags för traditionellt Påskbord. Först sill och lax...

I vanliga fall brukar barnen få leta påskägg innan kaffet, men mamma och hennes sambo hade bestämt sig för att ändra lite på traditionen och mixa in en jullek. Så istället för julklappsspel körde vi påskspelet. Det är som med julmust och påskmust. Det är samma sak, bara ny etikett.

Så det blev ytterligare ett tävlingsmoment under den "fridfulla" påskmiddagen.

Julklappsspelet/påskspelet går ut på att man sitter med varsin present vid bordet. Sedan får var och en i turordning slå en tärning under 10 minuter. Om man får en etta eller en sexa får man ta ett paket från någon annan. När de 10 minuterna gårr öppnar man presenterna och så kör man 10 minuter till.

Jag kammade hem en ansiktskräm och en biobiljett.

Efter kaffet drog vi igång flippret. Där gick det inte alls så bra som jag önskade, men roligt var det. :)

Snart dags att sova. Vi får ju en timme mindre sömn i natt och imorgon ska jag göra ett nytt försök att prova på cirkelgym.