Efter att ha läst boken "Det blir alltid som man tänkt sig" så försöker jag leva lite efter den devisen, att man helt enkelt bara omplanerar. Men dagens händelse känner jag gör det svårt att tänka så. För det hände flera saker som inte alls ingick i min planering och skulle aldrig vara något jag planerat i någon omplanering heller.

I morse vakande jag ruskigt tidigt. Jag vaknade redan klockan 04:30 trots att jag inte somnat förrän runt tolvslaget. Jag försökte få lite mer sömn och låg kvar i upp till en timme. Sen kände jag att det inte var lönt att försöka.

Så jag gick upp och såg till att få en lugn och skön frukost istället. Det var en konstig känsla där jag var alldeles för pigg för att sova men för trött för att kalla mig helt utvilad.

Men jag tog mig till jobbet och det gick bra trots att det var jobbigt sista biten. Det var tydligen fler som var trötta. För när jag parkerat och var påväg ur bilen kom en kollega körandes och skulle backa in i parkeringsfickan. Problemet var bara att det var den parkeringsficka jag redan stod i. När det gick upp för mig att jag skulle få sällskap i parkeringsfickan slängde jag mig på tutan, men den funkar inte när bilen är avstängd. Så det blev en liten krock, tack och lov i väldigt låg hastighet, så det blev inga skador.

Men min plan att få lite extra tid på morgonen sket sig kan man säga.

I jobbet gick inte allt heller i lås så jag längtade verkligen hem till basketen när dagen började närma sig sitt slut. När jag satt mig i bilen för att åka hem gick det ganska snabbt upp för mig att det var lite mer köer än vanligt. Jag skulle inte komma hem riktigt den tid jag planerat. Så jag ringer dottern och ber henne slänga in ett par laxbitar i ugnen. När jag kommit hem visade det sig att min dotter hade haft mycket annat att tänka på så ugnen stod på men ingen lax där i, den låg på köksbänken. Det var bara att inse att jag inte skulle hinna äta någon middag vilket jag verkligen vill hinna med innan eftersom att jag inte är hemma förrän framåt 22 igen.

Ett par äggmackor fick bli min middag idag.

Skönt att man kunde åka till baskethallen sen för att avreagera sig lite. Det positiva idag är i varje fall att benet känns av mindre. På mina tjejers träning körde vi fokus på försvaret. Där fick jag visa de flesta övningarna och det var ok. På damträningen körde vi många olika spelsituationer och jag glömde totalt bort att jag har mitt lilla handikapp. Så även om i princip hela dagen var stökig, så blev min kväll riktigt bra i varje fall. Och jag överlevde trots den näst intill obefintliga middagen.