Ännu mer friidrott idag. Min dotter skulle köra Castorama, en friidrottstävling med bara kastgrenar. Såg fram emot att ligga i gräset och läsa min Fitnesstidning och sola i väntan på att det skulle vara min dotters tur på de olika grenarna. Då blev jag inkastad i något jag inte alls hade räknat med.

I vanlig ordning kom vi precis till tävlingen. I vår familj tycker vi inte om att vänta, så vi ser till att komma precis i tid. ;-). Min dotter gick fram till kulbanan där hon skulle få stöta kula och jag la mig i gräset och kollade på med några andra föräldrar, varav en är en gammal basketkompis från barnsben. Riktigt härligt att ligga och gassa i solskenet. När tjejerna var klara var det dags att bege sig till diskusburen.

När jag lyckats samla ihop mina grejer och lunkade efter tjejerna som sprungit i förväg, kom en annan förälder och sa att det var dags att vända om. Nu skulle vi föräldrar vara med och tävla.

Jag tvekade lite med tanke på min krassliga rygg, men tänkte att lite kulstötning kan jag nog allt testa på. Runt 7 meter blev det och jag kom sist av oss 3 föräldrar som körde. Ja, ja tänkte jag, kastgrenarna var inte mina grenar i skolan heller. Men sen hände något, plötsligt skulle vi köra alla grenar! Annars skulle vi inte få poäng. Tävlingsmänniska som man är så var man inte speciellt svårövertalad.

Kula, diskus, spjut och slägga skulle avverkas.

Som vanligt var jag dålig på att få till bilder så jag har fått låna några från nätet. Men medaljbilderna är mina. :)

Kula: Jag hade någ behövt lite mer coachning om tekniken. Jag kände att jag inte fick till kraften genom hela kulan. Kraften gick ut någon annanstans.

Diskus: Här fick jag lite hjälp med vad jag skulle tänka på. I testomgångarna kom jag över 20metersstrecket. Men när de väl räknades kom jag inte längre än 17,6meter. Jag trodde att jag hade segern som i en lite ansk efter testomgångarna, men en förälder fick till det så på sist sista kast, dock inte längre än min testomgång (satan).

Spjut: I skolan fick jag aldrig till spjutkastningen, så jag lyssnade noga på när de pratade teknik. Medan de minsta tjejerna körde passade jag på att testa. Högg tag i en 99:a som fick tala om för mig vad jag skulle bättra på och tänka på. Jag fick lära mig lite olika fattningar. Och ta mig tusan, den här grenen vann jag av föräldrarna.

Slägga: Den fysiskt mest krävande grenen. Även här jobbade jag hårt för att få till tekniken. Och jag fick iväg släggan riktigt långt. Men när jag skulle ställa mig i buren var det inte lika lätt. Man begränsades något i tanken då nätet var så nära inpå. Men jag låg bäst till i första omgången. Andra omgången kände jag att jag var trött i ryggen. Jag hade helt glömt ryggen tills nu. Så nu åkte släggan in i nätet. Den förälder som slog mig i Diskus fick plötsligt iväg sin slägga och hon var nog mest förvånad av oss alla hur långt den kom.

När tävlingarna var slut så räknade man ihop poäng från grenarna och så var det medaljutdelning. Det blev en silvermedalj för mig. Inte illa för mitt livs första friidrottstävling (utanför skolan).

Det var uppskattat av både barn och ledare att man ställde upp som förälder. Och man fick många hejarop längsvägen. Ruskigt kul :)

Såhär i efterhand så känns ryggen rätt ok. Hoppas att det kommer kännas lika bra imorgon när jag vaknar bara.

Matintaget var rena katastrofen idag. Endast frukost och tidig middag, men jag hade så kul att jag glömde bort att jag var hungrig.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det är försommar och det är en tid med mycket firande. Den här helgen har jag verkigen varit massor av firande. Då har träningen fått stå tillbaka lite. Så jag har fått lägga in ett par extra vilodagar för att hinna med allt firande.   I torsdags...

I morse vaknade jag och mådde inte alls bra. Så pass att jag ställde in tiden hos sjukgymnasten. Jag skulle ha tejpats för att se om det skulle hjälpa mig i min löpning. Men med ganska hög press på jobbet just nu kände jag att jag inte kunde stanna h...

Jag är väldigt trött på att känna att jag inte kan ta i fullt ut att ett hårt löppass känns avlägset. Att jag inte kan köra på som jag vill är frustrerande. Igår hade jag ett besök hos sjukgymnasten efter en hel månads upphåll. Jag behövde höra vad h...

Ibland är inte omständigheterna så som man tänker eller planerar. Det är lätt i sådana lägen att bara ge upp och strunta i allt. Men det är inte alltid det ända alternativet. Ibland får man anpassa sig och helt enkelt make it work.   I Söndags ha...

Att ha legat i influensa har tagit hårt på kroppen och har hållit mig helt från träning och har sakta börja komma igång med promenader och lättare gympass tredje veckan. Idag drog jag igång med löpning och utegym. Nu ska jag snart vara tillbaka.   ...