Det är helt otroligt. Nu blev det dags att kontakta försäkringsbolaget igen. Jag var påväg till Fasta för att hämta ut mitt startpaket inför Midnattsloppet. Mitt på motorvägen exploderar dena bakdäcket! Hela bilen började tokskaka och plötsligt skakade det till ungeför som att man körde på något, då däcket åkte av.

Blir tvungen att köra in till kanten och möts utav denna syn...

Galet! Tog telefon för att ringa försäkringsbolaget och ser att jag inte har tillräckligt med kräm i mobilen. Ringer därför min mamma, men hon är påväg till Åland. Ber henne ringa lillebror och förklara vad som hänt. Då dör mobilen helt.

Det var bara att kavla upp ärmarna för att ta tag i saker. Upp med grejerna, reservdäck, domkraft och varningstriangel. När jag står där och kliar mig i huvet för att komma på hur domkraften fungerar rullar lillebror in till vägkanten och hjälper mig. :)

Så här såg däcket ut när det blivit bortmonterat.

Galet att folk kör så nära när någon står vid vägkanten. Hela bilen skakar när alla som inte körnärmre mitten eller kör in i andra filen.

Eftersom att jag inte hade någon egen telefon fotade lillebror däcken eftersom att han var så fasinerad över att det kunde gå så här.

Väl hemma när jag skulle försäkringsbolaget strular telefonen och jag missar öppettiden med 1 minut. :/ Suck, då måste jag ta tag i detta imorgon.

Undra om försäkringsbolaget är nöjd med att ha mig som kund? Har inte varit kund jättelänge och redan behövt använda dem för båda bilarna.

Dags för dagens sista planka....

Jag har nu kört plankan igår kväll strax innan tolvslaget. Jag lyckades köra i 200 sekunder (räknade) dvs 3min 20 sekunder :) Om jag nu räknade rätt. Men jag tror inte att det var så himla felräknat, för jag kollade vad klockan var innan och sen började ett program på TV när jag la av som skulle börja hel.

Idag på förmiddagen så gick jag in i ett konferensrum för att köra men då vart det bara 2:32.

Hade säkert kunnat pressa mig längre, men jag kände att svetten började tränga fram och jag vill inte vara svettig på jobbet    Nästa gång blir nog på eftermiddagen och sedan en gång till hemma   

Vardagsmotion brukar förespråkas för att dels smyga på träningen men även för att den blir så frekvent.

Vissa saker gör jag, som att ta trapporna på jobbet istället för hissen, promenerar till affären när jag kompletteringshandlar mm.

Men nu har jag bestämt mig för att anta PT-Fias utmaningar. Tyvärr läste jag det lite sent. Varje måndag kommer en ny utmaning. Så det får bli en mjukstart för mig.

Denna vecka är det "Plankan" som gäller. Tre gånger om dagen ska jag stå i plankan så länge jag kan.

Idag blir alltså bara 1 gång. Men resten av veckan kommer jag köra.

  Men nu en gång innan tolvslaget! :)

Varför inte anta utmaningen du också :)

Jag lyckades kliva upp tidigare imorse för att springa ett intervallpass. Jag var tung i kroppen och började med lite uppvärmning. Kanske var det lite kort uppvärming ca 1km för den tidiga morgonen. Det var kallt ute och jag ångrade att jag inte tagit med min löparjacka. Men jag fick upp värmen ganska snabbt.

Under själva intervallen 3x1000m ville inte musklerna riktigt. De kändes inte alls pigga. Det kanske hade med den tidiga morgon att göra. Jag känner mig alltid piggare och starkare på kvällen, så det gör ju Midnattsloppet så perfekt.

Jag sprang varje kilometer på ca 4:30, det är det tempo jag måste hålla i en mil på lördag.

Passet utördes öven på tom mage, det kanske också bidrog till att det var så tungt i musklerna.

Det var endast gårdagens middag i magen från Raadhuus kafeen.

Efter en arbetsdag i Danmark var det dags att åka hem med British Airways, ett mycket litet plan.

Här har jag fotat från min sittplats framåt och bakåt i planet. Det är typ 10 rader totalt i planet.

Nu är det enligt planen att jag ska vila mig i form. Bara springa 3km på fredagkväll eller lördag morgon för att väcka musklerna. Undrar om det räcker för att spräcka 45-gränsen på lördag. Jag fick ju en ofrivillig vila på nästan en vecka förra veckan.

Vår resa tog lite tid. Vi landande som planerat halv åtta, men det var lite längre till Århus från Billunds flygplats än vad vi räknat med. Vi gav oss ut på jakt efter en restaurang så snart vi checkat in på hotellet. Val av restaurang gick rätt fort. Vi hittade ett litet mysigt ställe som sa att "där man äter gott". Vi valde en blandad fiskrätt och vatten till det. Sen middag och lång väntetid på att få betala gjorde att det blev mörkt när vi traskade tillbaka till hotellet. Jag kände inte alls för att ge mig ut på en löparrunda i mörkret på okänd plats.

Därför tänker jag nog kliva upp lite tidigare för att ta en morgonrunda istället. Hotellet ligger precis vid en park som ser ut att bli helt perfekt för en springtur. God natt!

Idag ska jag åka till Damnark på jobbresa. Stod och funderade på vad jag skulle packa. Dagarna går och Midnattsloppet närmar sig med stormsteg.

Tillslut packade jag träningskläder i varje fall. Jag hoppas att jag kommer att kunna finna tid till en löparrunda. Lite svårt bara att springa på okänd mark. Men jag tar med mig min GPS-klocka så har jag koll på hur mycket jag springer.

Det som är synd bara är att när jag springer på okänd mark, att jag inte riktigt vet vart jag ska springa så går det lite långsammare för att jag ser mig omkring och jag vill ju inte springa vilse ;-)

Vi ska till BIllund så det är ju inte mitt i stadpulsen direkt. Borde ju kunna hitta någonstans att springa.

Hoppas att min kollega kommer att peppa mig, för det tror jag att jag kommer att behöva...

Sedan jag 2007 sprang milen på 45:28 har jag i perioder försökt spränga 45 gränsen.

Det var under ett träningspass som jag ville se hur fort jag kunde springa en mil. Jag höll på att träna inför mitt första Midnattslopp. Jag sprang ett 2km spår med rätt kuperad mark, fem varv. Min son då 10 år satt och tog tid och för varje varv fick han ropa ut tiden. Då jag märkte att jag sackat på mitt 4:e varv pressade jag mig ordentligt det sista. Det som gjorde då att jag klarade det på så pass bra tid var att jag hade sonen där som påminde mig om tiden vrannan kilometer och att jag var fullt fokuserad på att springa av bara f-n.

På loppet sprang jag på 48min (tror att jag "tränade ner" mig).

Jag älskar utmaningar. Har lätt för att haka på en utmaning, nästan lite barnsligt faktiskt. Får jag "Du kan inte..." så svarar jag "Kan inte jag...!"

Jag är lika mycket tävlingsmänniska om inte mer mot mig själv som mot andra. Vet jag att jag inte har en chans att vinna en tävling så antar jag den inte, eller så gör jag upp för mig själv vad det är jag ska prestera.

Låt säga att jag skulle springa mot någon som jag vet är snabbare än mig. Då kan min utmaning vara att inte komma mer än x antal minuter/sekunder efter (beroende på distans).

När det gäller yrkeslivet är det ingen tävling, men jag ser det som en utmaning. Jag vill alltid göra mitt bästa och jag är alltid hungrig på att lära mig något nytt för att kunna prestera ännu bättre.

Nu låter det kanske som att jag aldrig är nöjd, det stämmer inte. Jag är nöjd med vad jag åstadkommit, jag känner stolthet när jag tänker på vilka utmaningar jag har klarat av och de hinder jag tagit mig förbi. Det är det "må-bra-kontot" som jag vill fylla på, för allt på det kontot har ett bästföredatum.

Men efter att ha varit mamma i mer än 15 år så känner jag att den absolut största utmaningen är att var förälder. Det är en roll som ger en ständigt nya utmaningar, fantastiska, jobbiga och svåra. Det är den roll som man absolut inte får misslyckas med. Det krävs att man ständigt hittar nya vägar, nya sätt att se saker och kräver att man ransakar sig själv. Det är en utmaning som får oss att känna alla känslor mellan glädje, sorg, kärlek och rädsla.

På lördag ska jag springa Midnattsloppet. Jag har fått lite bakslag pga känningar i benen men jag siktar ändå på mina 45 minuter. Klarar jag det inte då så kommer det alltid fler lopp. Jag får en ny chans.

Som mamma har jag bara en.

Jag halkade in på en sida med löparkläder och fick se något som är snyggt, men hur praktiskt är det?

Det jag pratar om är löparkjolar. Jag kanske är för resultatinriktad för att se tjusningen i att springa i kjol. Visst det blir säkert luftigt om man väljer modellen med trosa.

Men jag har av erfarenhet valt bort allt för korta shorts att springa i. När jag blir svettig och låren slår mot varandra för varje steg så får jag helt enkelt skavsår. Jag blir alldeles röd och ibland blir det så illa att det tom blir skorpor.

Man kan sedan välja att ha korta tights istället för trosan, då kommer man förbi det problemet. Men fortfarande, en kjol! Man ska ju springa så pass fort att ingen hinner se att man är snygg ;-)

Den tredje modellen man kan välja är sk capri, dvs 3/4 tights. Då är det inte ens snyggt längre :P

Dessa var inte de snyggaste kjolarna men de visar hur de ser ut inunder. :)

Nja inte för löparrundan, kanske för fjällvandringen.

Är du intresserad hittar du detta på I Love Running