Jag känner mig bestulen på våren, vintern som inte vill släppa greppet. Jag känner mig bestulen på min kropp, då jag inte fått vara helt frisk. Det är svårt att vara positiv när man känner så. Hur hittar man geisten i ett sådant läge?

Igår var det sol, i morse var det sol och man trodde att våren hade börjat få grepp om naturen. När det blev dags för hemgång ser jag snön falla. Och det var inte bara lite puder, utan det var riktigt mycket snö.

Det är snart dags för Premiärmilen och min önskan är verkligen att springa på barmark. Men det känns avlägset idag. Kan det verkligen försvinna till på söndag?

En efter en hörde av sig och lät meddela att de inte mådde så bra, eller hade ont någonstans. Samtidigt kände jag mig en aning varm under tiden jag lagade middag. Tog tempen och kunde läsa av att jag hade 37,6. En liten förhöjd kroppstemperatur alltså.      

Men jag ville verkligen till basketträningen. Det kändes inte rättvist.

Men jag bestämde mig för att gå i varje fall. Jag tänkte att vi blir så få, så det blir nog en lugn träning.

Så med en tendens till feber och något snorig näsa åkte jag till träningen. Eftersom att hälften som var där, inte var helt krya körde vi mycket skott. Men även en hel del styrka och kondition. Jag var med hela träningen och med på allt, men jag valde att köra lite enklare variant när det blev lite mer ansträngande än vad jag vågade göra i mitt tillstånd. Bla valde jag att köra Squats (benböj) istället för Burpees.

När jag hade kommit hem igen känmde jag mig en aning friskare än vad jag gjorde när jag åkte iväg. Hoppas att det inte var ett dåligt vald av mig när jag åkte iväg och tränade.

Kvällen avslutas med en kopp chai-te. Och jag håller tummarna för att våren kommer till på söndag (öven om det ändå är ganska mysigt med snö)

Torsdag och det är box på F&S. När man kommer utan partner paras man ihop med någon annan "singel". Då kan få en som är mindre eller någon större som ger en en rejäl utmaning. Idag blev det en jämnstor som hade varit på många boxpass.

En hel arbetsdag i myskläder gör att man är i ett skönt mysmode. Vet inte riktigt hur det gick till men klockan tickade iväg och det blev kväll. Lika duktig jag är på att vara effektiv, lika duktig är jag på att få tiden att gå utan att egentligen göra någonting. Tanken var att jag skulle fixa middagen efter dagens arbete, innan det var dags att sticka iväg på boxpass.

Men nu blev det så att jag var tvungen att ila iväg med bilen för att hinna. Inne i salen bad instruktören oss som inte kom tillsammans med någon att hitta en parter. Jag såg en massa späda tjejer och jag ville bli utmanad. Då ser jag en tjej som är i ungefär samma storlek som jag. Är snabbt framme och föreslår att vi ska köra.

Jag frågade henne om hin kört förut och hon svarade att hon kört många gånger. Och det märktes. Hon var stark och hade bra teknik. Det gjorde att jag fick jobba med att hålla emot som hennes sparringpartner.

Det blev ett tufft pass med högt tempo. Hon var inte direkt den som peppade verbalt. Hon tog i utan att skrika, hon sa inte mycket när det var jag som boxades. Men hennes fokusering och energi när hon körde var pepp nog. Vid varhe momentbyte kunde det komma ett "bra jobbat" eller liknande.

Själv skrek jag, peppade jag och tog i allt jag hade.

Jag gick därifrån med trötta armar och axlar. Det var en riktigt tuff brud jag mött. Jag blev framför allt imponerad av hennes sparkar som var väldigt kraftfulla. Kul pass idag. :)

Idag blev det en bilresa till Sala för att utbilda lite kollegor. Där har man blivit helt bitna av #LCHF, vilket ledde till en del diskussion om hur man "ska" äta. Att "hooka upp" sig på en diet är inget jag tror på. Något vi kunde enas om är att vi fått en hel del matexperter i Sverige den senaste tiden.

Som jag nämn många gånger förr så vill jag inte kategorisera mig till  någon #diet (men mina åsikter stämmer ganska bra med #LCHQ). Men det verkar som att det är just det som många människor vill göra. Att sätta sig i LCHF-facket, Stenåldersfacket (Stenåldern var inte positivt laddat ord man var liten) eller GI-metodsfacket.

I Sala tror man väldigt mycket på LCHF. Min övertygelse är att man, om man tränar mycket faktiskt behöver de där kolhydraterna.

Det är som när man ska gå in på en teknik-/mediabutik. Då kommer en säljare fram och frågar vad man ska använda datorn till. Ska det endast kunna surfas på, ska man skriva dokument, eller ska du kunna spela online eller köra tunga program på datorn.

På samma sätt bör man göra när man väljer hur man ska äta. Ska jag bränna fett, ska jag bygga muskler eller ska jag prestera i uthållighetsträning/tävling?

Är syftet med din kost att bränna fett är det kanske att föredra att undvika kolhydrater men om du ska prestera i ett längre lopp för löpning är det inte alls lika bra.

Där gick våra åsikter lite isär. En av mina kollegor anser att LCHF "is da shit", oavsett. Hon fick det att låta som att alla mår bra av att utesluta kolhydrater.

Men vi kunde komma överens om att det fanns mycket "experter" i ämnet nu för tiden.

Det har blivit mycket bilåkande för mig senaste tiden. Det blir jobbigt för en kropp som är van att röra på sig som min. Tyvärr uteblev basketträningen, men jag var inte sen att hoppa på ett pass på Friskis istället. Så jag drog med mig sonen och så gav vi oss på ett pass BOX.

Fantastiskt kul är det. Och all den frustration man känner sen som bara får utlopp på riktigt.

Idag är det match och uppladdningen börjar redan på morgonen med en god frukost. Men matchen är sent och det gör att man riskerar att bli seg och inte alls peppad. Därför valde jag att hoppa på ett pass bara för att hålla ångan uppe och inte sega till när det är dags för matchstart.

Efter en frukost (som blev ganska sen) med yoghurt, müsli, ägg och rågbröd med en massa olika pålägg var det dags att ta sig ner till Friskis för ett pass IW, Indoor Walking. Det var första gången jag hoppade på det och hade ingen aning vad jag hade att förvänta mig. Det här säger de själva om passet:

Kom som vanligt i sista minuten så jag gled bara in och hoppade upp på Cross Trainern och låtsades som att jag visste vad jag gjorde.

Det var ganska enkelt att bara haka på, men Crosstrainern är inte riktigt min grej. När jag ska greppa handtagen så känns det som att armar ch ben inte samarbetar. Jag kör allt i rätt takt men ändå känns det inte helt 100. Säkert en vanesak. Balansen fick sig en utmaning när vi skulle släppa allt vad styre heter. Bäst att hålla tungkan i rätt mun för att få till det där.

Jag fick upp värmen och blev svettig, men intensiteten är inte på den nivå som jag önskar i min träning. Men det var helt klart bra rörelser och det fick igång blodcirkulationen. Själva upplägget påminde väldigt mycket om spinning. Inte den roligaste träningsformen jag vet. Men jag kan tänka mig att detta är kanon förden som vill komma igång med sin träning.

Det var i varje fall bra uppladdning inför matchen ikväll. Snart dags för mig att ta mig till Enskedehallen.

Jag har fortfarande lite känningar i min Gluteus Maximus men jag kände att jag behövde komma igång. Såg därför till att komma iväg på skivstångsintervall och avslutade det med ett löppass på löpbandet. Lite kortare bara för att få igång benen. Snart dags för Premiärmilen.

Det var sent möte på jobbet så det bjöds på sallad till middag, jag valde en räksallad med vitlöksdressig. Efter mötet skyndade jag hem för att fixa middag till barnen. Det blev en snabb enkel pastasås och pasta såklart. :)

Eftersom att jag hade fått ett mail som deklarerade parkeringskaos under tiden de bygger ett parkeringshus intill. Därför bestämde jag mig för att gå till Friskis. Kom dock iväg lite sent så det blev lite av en småjogg.

Sen körde jag mitt skivstångsintervallpass. Det är andra gången men den här gången hann jag plocka de vikter jag ville ha.

Läs om passet här

Direkt efter gick jag ner i gymmet och började springa på löpbandet. Trodde inte att mina luftrör skulle hålla för en runda ute i kylan. De stänger kl 21:30 så jag hann med en 5km runda som jag klarade av på drygt 25 minuter.  

Precis när jag skulle börja fick jag en uppstötning som jag knappt hann och reagera på och svalde. Det kändes ok så jag körde på.

Men efter dusch och en kopp te under bloggandet mår jag inte alls bra. Hoppas att det är salladen som inte var helt ok. Vill verkligen inte blir magsjuk.

Förvirrad som jag är och många bollar i luften är det inte bara nödvändigt att jag planerar min träning. Jag måste se till att den skrivs in i kalendern med påminnelser. Skulle jag köra HIT-träning, springa intervall eller långpass? Helt omöjligt att hålla reda på annars.

Igår var jag helt säker på att jag skulle köra HIT idag. Men så plingade det till i kalendern. Idag skulle jag köra ett långpass! Lite skänt tänkte jag med tanke på hur det känns i armarna efter basketträningen igår.

Men när jag under mina tjejers träning skulle visa hur man utförde "Jorden runt" gjorde det ont i något som jag tror kan vara ett muskelfäste ellet liknande i ena skinkan.

Det gjorde ont för varje steg. Så jag bestämde mig för att ta det lungt idag. Därför åkte jag och kollade på när min dotter stötte kula så slapp hon ta sig hem själv, utan fick åka bil hem.

Jag tror att uppkomsten av det onda i Gluteus Maximus (muskeln i skinkan) tror jag kommer från mitt senaste löppass.

Nu ska jag ta en kopp te och massera mig på valda punkter för att förhoppningsvis kunna vara fit for fight till basketträningen imorgon. Coachen har hotat med benträning imorgon. Och har jag tur kommer jag kunna köra långpasset efter basketträningen. :)

Det har inte varit mycket till träning de dagar som vi var uppe i fjällen. Lite styrketräning för benen men ingen konditionsträning och inget för armarna. Det kändes idag på basketträningen. Det var en del springa och en hel del styrka för armarna.

En lång bilresa idag med då min arbetsdag varade i Vingåker. Tur att jag hade matlådor kvar för det blev lite knappt med tid när jag kom hem. Det var bara hem och vända och få med träningsväskan i farten. Ett par Chiaknäckemackor med ost och ett glas mjölk, bara så att jag skulle ha lite i magen.

Vi körde en konditionsövning med lay ups och vidare en del skott. Sedan kom styrkeövningarna med fokus på armarna.

Vi skulle köra:

10 armhävningar - 1 dip

9 armhävningar - 2 dips

8 armhävningar - 3 dips

7 armhävningar - 4 dips

6 armhävningar - 5 dips

5 armhävningar - 6 dips

4 armhävningar - 7 dips

3 armhävningar - 8 dips

2 armhävningar - 9 dips

1 armhävning - 10 dips

Mot slutet var bara 1 armhävning sjukt jobbig. På detta skulle vi skjuta mer, bara för att vänja oss att ta mer kraft från benen vid skott. Vi skulle göra 5 armhävningar per airball (dvs bollen inte när fram till korgen). Det resulterade i totalt 35 armhävningar till för min del.

Vid det här laget var det jobbigt med bara vanligt spel på en korg. Mina armmuskler och då framförallt mina triceps var helt slut. Frågan är om man vågar sig på en HIT-träning imorgon med mina spagettiarmar.

Efter en helg i sol och blåst (med begränsad uppkoppling) där det varit 3 hela dagar benträning, var det dags att sätta sig i bilen igen i 7 timmar. Att sitta stilla så länge gör att man känner att man bara måste få fart på kroppen. Få den i rörelse.

Första dagen var jag så trött efter en dag i backen, tom så att jag nickade till i liften. Andra dagen var det bättre med orken. Däremot blåste det så mycket att det bara var ett par liftar öppna. Det mojnade till eftermiddagen så att man kunde ge sig på de röda och svarta backarna.

Dag 3 bjöd också på en hel del blåst och liftarna öppnade lite senare än vanligt. Men så plötsligt vid lunchtiden så var det perfekt väder. Strålande sol och bara behaglig vind. Detta vände till efter lunch, det blev hårda vindar och det var riktigt tungt att åka.

Jag hade tagit med mig löparskorna ifall jag skulle få tillfälle att springa. Men jag var så slut efter heldagarna i backarna så det blev inget av med det. Men lite extra moton när vi shejka loss på After skin. Cassius Clay

Kanske lite lugnare publik än de var vana vid då det var sportlov och många barnfamiljer.

När vi idag hade ätit frukost och städat ut lägenheten var det dags att sätta sig i bilen. Man blir galet stel av att sitta stilla i bilen så länge. Vid lunchpausen vid Dala-Järna visade jag mamma lite övnignar som skulle vara bra för hennes leder då hon blivit ganska stel. Så vi körde lite solhälsningar, benböj och strecka ut kroppen diagonat, dvs jobba efter musklekedjorna. Jag kan säga att efter ett antal timmar i bilen var dessa övningar lika behövliga för mig.

Det är så tråkigt att sitta still i en bil så länge, men som tur var hade jag min dotter som underhöll mig.

Svårt att somna vid ratten med den här tokan bredvid mig. :)

Väl hemma igen fixade jag lite middag, en kycklingwok med ris. Efter middagen var jag inte alls på topp. Jag tror resan började ta ut sin rätt. Men jag hade bokat en löpartid med mig själv. 6km skulle det det bli.

Det var bara att dra på löparkläderna och ge sig ut. Jag hade piggnat till men redan efter ett par kilometer kände jag av vänster smalben och lite i höften. Efter ytterligare en bit in i löparrundan försvann värken i höften och när smärtan i smalbenet försvann var jag nästan hemma, Jag började få håll.

Tänkte på hållningen och lyckades komma hem utan någon smärta någonstans. :) Det här var verkligen vad jag behövde efter allt stillasittande trots att det bar emot. Nu är jag på rätt spår igen.