Geisten är tillbaka! Gårdagens träning gav mig en lite gnista som väckte lusten till träningen igen och dagens visar att det höll i sig även idag. Kanske var det när jag såg att jag närmade mig 100-timmars strecket som väckte tävlingsmänniskan i mig. Och idag spräckte jag den.

Jessika skulle hem och fira sin sambo som fyller år och frågade om jag kunde ta hand om dagens cirkelfys som vi kör på jobbet. Hon ordnade med alla övningar och mitt jobb var helt enkelt att instruera och peppa. Jag gick ner lite tidigare för att gå igenom övningarna innan. Och när jag testade på övningarna kunde jag helt enkelt inte hålla mig från att köra på. Så det blev lite egen träning för mig innan kollegorna droppade in.

Dagens pass:

Station 1 - Löpband/Crosstrainer

Station 2 - TRX-band Rodd

Station 3 - Rygg/benlyft på pilatesboll

Station 4 - Hantellyft (På mage på bänk pendla med armar)

Station 5 - Skivstång, knäböj med axelpress (De som ville ha lättare körde med hantel)

Station 6 - Höftlyft med sträckt ben (10 st innan man byter ben)

Station 7 - Magövning med kettlebell (Typ situp med ländrygg kvar i golvet)

Så kul att köra med folk som är motiverade och att det är lätt att heja på och korrigera lite så att övningarna görs rätt och man får svar direkt.

Efteråt körde vi lite bålstabilitet, magövningar och ben. Här deltog jag för att vi skulle bli jämnt antal.

Plankan med handklapp med partner framför

Plankan med rotation

Situp med handklapp

Benfällaren

Utfallssteg med rotation

När vi stretchat gav jag mig på ett eget pass med mera kondition. Jag började med att springa på löpbandet. Sedan körde jag 2 minuters löpning på 13-tempo mellan varje styrkeövning som varade i ca 1 minut.

Övning 1 - TRX-band, rodd

Övning 2 - Kettlebell, swing

Övning 3 - Raka slag på boxsäcken

Övning 4 - Skivstång, knäböj med axelpress i högt tempo

Efter 2 varv sprang jag lite längre och jag slutade sjöblöt. Så skönt att kunna ta ut sig igen. Och på vägen hem efter dusch och lite mer jobb kände jag den där sköna tröttheten, framför allt i överkropp och armar.

Efter middagen registrerade jag mitt träningspass på jogg.se och jag kunde se att jag har lagt ner över 100 timmars träning i år. Imorgon kommer jag utföra min 100:ade träningspass.

100 timmars träning måste ju firas. Så idag unnade jag mig lite sockerkaka med äpple som min dotter bakade. Hon böt ut smöret mot kokosolja. Inte för att göra den nyttigare, utan för att det var vad vi hade hemma. :)

Det är måndag, ny vecka och nya tag. Efter att jag blev sjuk har jag inte riktigt hittat det där goet i träningen. Jag har skjutit på planerade löppass och när jag kört så har jag inte kört på till hundra. Det där med att återhämta sig efter sjukdom är inte bara att besegra det virus eller bakterier som angripit kroppen.

Även om man bara är sjuk en vecka så kommer man lite ur fas. Och ju längre man är borta desto svårare är det att komma igång igen. Speciellt om man måste ängna sig åt låååång och tråkig rehabträning.

Nu har jag tack och lov inte behövt någon rehab om man inte räknar den mentala då. Jag har kört på men inte med den energi som jag önskat.

Idag så fick jag liten gnista under basketträningen. Okej det var inte den tuffaste träningen men det var roligt. Det kändes bra och jag känner att det har gett lite mersmak. Kan kanske dagens träning vara startskottet för att komma tillbaka?

Dagens träning:

Agilitystegen

Michael drill - Närskott och skott efter rotering (med tävlignsmoment, mest satta)

Armhävningar och upphopp för loosers

1mot2, 3mot2, 4mot3, 5mot4, 5mot5 (Man fyller på med spelare vid varje anfall)

Vanlig match 5mot5

Idag är det parfymfria dagen för att uppmärksamma de som lider av doftkänslighet. Det finns ett gäng människor som får svårt att andas eller andra besvär av alla dofter som finns runt omkring oss som parfym, hårspray, sköljmedel mm. Detta uppmärksammade radiokanelen NRJ på sitt lilla sätt.

När jag åker till jobbet lyssnar jag alltid på NRJ. Och varje morgon har de morgonens ring-in. Dagen till ära för den parfymfria dagen skulle man ringa in och berätta om sin värsta lukt.

Min värsta upplevda lukt är ett exploderat ägg. För många år sen när min mammas sambo introducerades i vår Påsktradition, äggkrockartävling, och vann. Tävlingen går ut på att man krockar äggen med varandra och den som står ensam kvar med ett helt ägg vinner. Han var så stolt att han sparade ägget. Det hårdkokta ägget lät han ligga framme på köksbänken i en liten skål. (Hur nu mamma kunde tillåta det utanför kylen). Jag gissar att ägget helt enkelt glömdes bort.

En dag i juli när de var iväg på semester och jag var husvakt. Jag stökade runt i köket när det plötsligt hördes en smäll, eller som ett poppande från en inomhussmällare med serpentiner. Det var ägget som låg i solens härliga strålar, som exploderat.

Ut ur ägget rann det en grå sörja och en odör som var helt outhärdlig spred sig i köket. Det luktade så starkt att jag var tvungen att springa ut i hallen och leta rätt på en halsduk, som jag virade runt huvudet och över näsa och mun. Jag öppnade alla fönster men det hjälpte inte mycket.

Jag kunde ju inte slänga det i soporna, för då skulle det fortsätta lukta. Jag kunde ju inte spola ner det i slasken för det var ju liksom bitar som jag skulle ha fått ta hand om i varje fall. I toaletten vågade jag inte heller spola ner det då det var skal som jag inte var säker på skulle gå ner.

Så jag tar den där skålen (tack och lov att den låg i den) och rusade ut till stora vägen vid skogbynet och hälde ut. Jag hade plastpåsar på händerna, tog löv och gräs och torkade ur skålen.

Sedan slängde jag påsarna i stora sopbehållarn ute på garageuppfarten och gick in och diskade ur skålen.

En hemsk upplevelse som jag aldrig glömmer. Det slår alla hockey trunkar, tonårsfötter eller något annat du kan komma på. Det stack i ögonen och jag höll på att få upp frukosten.

Så ett råd till er alla där ute. Låt inte ett hårdkokt ägg ligga månader framme i solen, för det är inte en trevlig upplevelse.

Något som luktar betydligt bättre är mitt nya te jag köpt hos Kahls i Stinsen som ska lägga ner. Masala Chai, vilket underbart te. Det doftar gott och det smakar ljuvligt. Skönt att varva ner med en kopp te efter en sen basketträning.

Dagens träning innebar en hel del springa. Dels för att vi var sena upp och dels för att vi gjorde den där ruskigt jobbiga övningen, där vi spelar 3 mot 3 och den som avslutar anfallet (skjuter, är sist på när bollen går ut eller försvarare snor bollen) springer ner i ena hörnet innan man får springa ikapp och spela försvar.

Jag kände mig illamående mer än en gång. Men jag kunde höra mig själv i mitt huvud vad jag säger till mina tjejer som jag tränar. Försten att kräkas vinner. Så det var bara att kämpa vidare. Det blir inte mycket pauser, men när det blir det så återhämtar jag mig fort. Så det bara är att köra på igen.

Ledigt imorgon, då ska jag se till att få undan en hel del måsten.

Idag skulle jag delta i min första gruppträning på jobbet. Jag förberedde hemma genom att packa väskan och var helt inställd på att köra ett hårt fyspass efter jobbet tillsammans med en massa härliga kollegor. Nu skulle bara kämparandan infinna sig.

På väg till jobbet var det värre med köerna än vanligt så jag fick slänga in väskorna för att sedan springa ner till gymmet och få mina 20 minuters massage. Precis vad jag behövde då jag lyckats stelna till i höger axel. Det kändes något bättre efter men skulle behöva ha en längre massagetid. Därför bokade jag in mig hos massören på måndag på henns mottagning.  

När arbetsdagen var slut slank jag ner till gymmet och bytte om tillsammans med alla andra som skulle delta. Ett glatt gäng som ville svettas tillsammans.

Jessika gick igenom alla övningar som vi skuller göra och första varvet skulle vara ett uppvärmningsvarv, vilket jag blev varse att det inte gällde mig. Jag skulle köra hårt från början.

Första varvet körde vi 60 sekunder och andra varvet 30 sekunder för att kunna ta i lite till. Men det var just det. Jag var så otaggad idag. Jag gjorde övningarna som man skulle, men det där fighting spirit känslan var inte där på samma sätt som det brukar. Det var föst när Jessika kom fram och drev mig framåt. Men däremellan ville bara inte kroppen köra järnet (eller snarare huvudet). Det var ändå ett bra pass, men hade känslan infunnit sig hade jag kunnat ta i mer på några av övningarna.

Övning 1: Hopprep

Övning 2: Box på säck (varv 2 mot mitsarna Jessika höll i)

Övning 3: Händer i änden av bänk och hoppa över fram och tillbaka

Övning 4: Upphopp

Övning 5: Kruma magen med viktmotstånd

Övning 6: Liggandes på rygg föra medicinboll över huvudet och sätta sig upp och föra bollen mellan fötterna och sedan tillbak.

Övning 7: Cykel/cross trainer

Övning 8: Maghjul (stå på knä och med stabil bål dra fram hjulet så man blir raklång, fram och tillbaka)

Övning 9: Pilatesboll - Lyft höft föra gymbollen fram och tillbaka med fötterna.

Övning 9 var inte helt lätt då jag har träningsvärk i baksida lår och mjölksyran infann sig snabbt. Men jag härdade ut.

När vi kört vårt andra varv körde vi lite magövningar på golvet.

När passet var över tänkte jag att jag skulle ge mig på de där 100 burpeesarna. Men jag gjorde inte mer än 1-12 stycken så kände jag att jag var alldeles för otaggad för att klara det. Jag hade blivit själv i gymmet och jag hade inte egen motivation att klara det. Gjorde några försök på andra övningar, men det blev inte så mycket av det.

Efter att jag känt efter så tänkte jag att den träning jag utfört fick räcka. Ingen idé om man inte är taggad.

Så jag duschade, åkte hem och lagade middag istället. På vägen hem kände jag att träningen trots allt hade tagit. Jag var trött i musklerna. Jag hade genomfört passet utan att var på topp.

Till middag blev det en omelett och en grönsallad.

Omeletten gjorde jag på 8 ägg och 400g kokosmjölk. Sen proppade jag den med bacon, lök, champinjoner, tomat och mozzarella.

Om alla dagar innehåller en röd tråd skulle man kunna säga att dagens röda tråd är utseende. Kalla det vad du vill, utseendefixering, vårdat yttre eller ytlig. Jag hade flera konversationer idag som handlade om just utseende.

På jobbet stod jag och en kollega och pratade om vilken betydelse utseendet har. Med risk för att trampa någon på tårna eller göra någon upprörd så vill jag bara förtydliga att detta handlar om vad jag tycker. Jag är övertygad om att det finns andra som är av annan åsikt.

Men utseendet spelar ganska stor roll om vi attraheras av någon. Det betyder inte att alla måste vara modeller och att det bara är "snygga som får välja och resten får ta avskrapet". Dels så går åsikterna isär om vad som är snyggt och dels så säger utseendet oss olika saker.

Vi alla gör en bedömning när vi möter människor utifrån hur de ser ut. Vad säger en man man dig som bär kostym och vad säger en med baggystil?

Eftersom att jag själv tränar mycket tror jag att någon som är överviktig inte skulle tilltala mig alls. Visst kan motsatser attrahera, men på något sätt måste ju livssstilarna funka ihop. En som vill ha ett stillasittande liv passar inte mig. Sen betyder inte att alla vältränade passar, det finns en hel del andra egenskaper som måste passa. Men den första bedömningen vi gör är utseendet. Biologiskt, stil och kroppsspråk. Allt detta scannar vi alla av oavsett om det rör sig om en potentiell kärlekspartner eller affärspartner.

Till kvällen åkte jag till basketträningen. Som i förra veckan avslutade vi med fys. Idag körde vi ben igen. Benen var ganska stumma och jag kände att mjölksyran strömmade till tidigare än förra fyspasset och fötterna är lika trötta som förra gången.  Jag började jogga ner för att minimera risken för träningsvärk. Plötsligt fick några av tjejerna för sig att springa en idioten, och självklart hakade jag på. Den här gången kom jag inte först. Benen var alldeles för stumma. Sen satte vi oss och stretchade tillsammans. Då plockades den röda tråden upp igen.

Tjejerna började prata om bröstoperationer. Någon som en av tjejerna känner är 20 år och har gjort en bröstförstoringsoperation. Här var jag mer åskådare än deltagare. De var väldigt överens om att 20 år var för ungt och onödigt. De kunde förstå att "någon som är gamal" gör det. En blick mot mig och lite fundering på hur jag skulle reagera. Jag är ju ganska mycket äldre än de och de kom nog på sig att min ålder är nog vad de skulle betrakta som "gammal" samtidigt som de ofta glömmer hur gammal jag är.

Sen gick snacket över på när man kan betrakta brösten som "hängtuttar", och i omklädningsrummet körde en av tjejerna "penntestet". Det var rätt kul att lyssna på dessa unga tjejer (som alla är mellan 19-20) och deras tankar kring kroppen.

På vägen hem fick jag en medpassagerare och då ställde hon frågan till mig, om varför jag tränar. Är det för att må bra eller för att bli snygg?

Jag svarade att det var för att må bra och för att det är roligt, något jag trivs med att göra. Jag får ju utlopp för trävlingsmänniska i mig. "Så du gör det inte för att vara snygg då?"

Det får man på köpet, svarade jag och garvade.

Planen att träna direkt efter jobbet i vårt fyna gym, gick i kras när det gick upp för mig att de skulle stänga av strömmen i byggnaden vid slutet av dagen. Åkte direkt till baskethallen istället och där fick jag mig en omgång som hette duga.

När vi tränat nästan en timme så kände jag mig inte trött alls. Vi hade kört skott och en del moves mot korg. Ganska lungt med andra ord. Kände att jag blev lite sur över att jag inte hade gått träna på jobbet innan. Men då drog vår tränar i ett fyspass så jag fick så jag teg.

I onsdags var det fokus på ben och jag känner av en rejäl träningsvärk i låren. Inget i vaderna och fötterna faktiskt, det som jag kände hade fått mest stryk då.

Idag var det fokus på överkropp. Även den här dagen var det mycket att vi skulle jobba i par. Vi jobbade i 30 sekunder och vilade i 10 mellan varje övning.

Övning 1: Så många armhävningar man orkar i 30 sekunder. Jag klarade 35

Övning 2: Armhävning mitt emot varandra med handklapp mellan varje med sin partner

Övning 3: Ner i en halv armhävning och hålla där i 30 sekunder

Övning 4: Dips så många man hinner och orkar under 30 sekunder

Övning 5: En på golvet håller stadigt i diagonal hand på sin partner som står över faced. Sedan skulle man dra sig upp och klappa på diagonal axel på partnern med andra handen. 30 sekunder per arm.

Övning 6: Parnern står bakom och har armarna över armarna på den framför. Den bakom håller mot när den framför pressar upp sina armar och den framför håller emot när den bakom pressar ner.

Övning 7: Burpees 3x30 sekunder (10 sek vila mellan)

Övning 8: Axelpress. Fötterna på dubbla gymnastikbänkar medan man gör armhävningar. Detta gör att man jobbar mer med axlarna än vid vanliga armhävningar.

Övning 2 - BIld tagen från Sats

När fysen var över, passade jag och en av tjejerna på att skjuta lite. Men vi hade inte mycket till krafter kvar i armarna, så det blev inte den bästa skottprocenten man sett.

I bilfärden hem kunde jag känna att armarna blivit som spagetti. Blev sugen på det, så jag beställde en skaldjurspasta påvägen hem. :)

Jag betraktar mig själv som ganska vältränad med god kondition. Jag har starka ben. Men idag på dagens träning fick min kropp sig en överraskning. Jag blev utmattad på ett sätt som jag inte alls förväntade mig.

Dagens basketträning började ganska lungt med lite jogg och löpskolning. Vi fortsatte med skott och en del sprint. Avslutningsvis körde vi delar av den fys som tjejerna körde i somras inför säsongen, innan jag hade bestämt mig för att spela i division 2.

När vi skulle springa så sprang vår coach med. Han är 20 år och spelar i herrlaget. Idag fick jag inte bara konkurens, jag mötte min överman. Jag tog i som satan men kom hela tiden strax efter. Och jag kände att konditionen inte räckte till på sista sprinten. Det blev ruskigt jobbigt och kändes mer än i benen. Det är ovanligt.

När vi sedan gick vidare på styrka fokuserade vi på ben. Vi arbetade 2 och 2.

• 100 squats medan vi höll händer för att kunna gå djupare.
  Detta tyckte jag faktiskt inte var så jobbigt. Men jag körde med en tjej som behövde mer pauser, så kanske därför.
• Enbens squats 1 minut per ben
  Detta var något jobbigare och framförallt svårare
• Enbenshopp medan partner håller i andra benet bakom. 1 minut per ben, hoppa så högt man kan.
  Här kan vi snacka jobbigt. Det kändes rejält i sätesmusklerna
• Småhopp med andra benet i högthöjd. Man hoppar i takt medan partnern håller i benet som är i höfthöjd.
  Detta var galet jobbigt i vaden men framförallt under foten.

Efter passet fick en av tjejerna hjälpa till att bära ner ett bord som vi ska ha i vårt klubbrum. Att gå i trappan efter vår fys var inte helt lätt. Alltså att bli så slut i hålfoten var en total överraskning. När jag nu sitter i soffan med en kopp te så känner jag den där sköna trötta-muskler-känslan i FÖTTERNA.

Jag tror att det börjar bli dags att ta upp den där fotträningen och stärka mina stackars fötter. Det var just när vi körde småhoppen som fötterna tog stryk.

De senaste 2 veckorna har gjort att jag kommit efter med det mesta och det är mycket jag måste komma ikapp med. Jobb, projekt, hem och träning är saker som har blivit eftersatt och det är dags att göra ett ryck och komma ikapp. Men det dyker upp hinder på vägen så man inte kan göra det bästa. Då måste hitta på näst bästa lösningen.

Det är ingen som gör ens jobb när man är borta, utan det samlas på hög. Det gäller både i hemmet och på jobbet som jag jobbar hårt på att komma ikapp. Men det gäller också träningen. Jag har inte kunnat träna ordentligt på 2 veckor, även om jag började lite lungt i förra veckan.

Idag skulle bli kickstarten för att "komma tillbaka". Men trots att jag förberett mig för att kunna träna direkt efter jobbet, dök det upp saker somgjorde att jag blev tvungen att åka hemåt istället.

Det visade sig vara falskt alarm, men jag hade redan hunnit åka från jobbet, så jag skulle inte hinna få till träningen innan styrelsemötet i vår basketklubb.

Köpte med mig lite mat från chop chop som middag. Lite tråkigt att de inte hade koll alls på vad deras mat innehåller. Det kan jag tycka att de som jobbar med att servera mat ska veta vad de serverar.

Styrelsemötet drog ut på tiden och jag förlorade ganska mycket av min basketträning. Men så fort styrelsemötet var klart gasade jag iväg till träningen. Det var bara 30 minuter kvar av träningen och det var mycket skott. Så träningen blev inte särskilt hård. Men lite svett trängde fram i varje fall och jag slog rekord i en skottövning.

Min armbåge är så grymt mycket bättre och armen känns inte för kort.

Så skönt att det känns så mycket bättre i armen. Det gör att skottet blir mer naturligt.

Jag har kommit ikapp med skotten i varje fall. Nu är det "bara" fysiken kvar. Tyvärr tror jag inte att jag kommer kunna få till någon träning imorgon heller. Mormor behöver skjuts och min dotter ska firas så tiden är knapp.

Men vi får se vad jag lyckas åstadkomma.