Idag skulle jag delta i min första gruppträning på jobbet. Jag förberedde hemma genom att packa väskan och var helt inställd på att köra ett hårt fyspass efter jobbet tillsammans med en massa härliga kollegor. Nu skulle bara kämparandan infinna sig.

På väg till jobbet var det värre med köerna än vanligt så jag fick slänga in väskorna för att sedan springa ner till gymmet och få mina 20 minuters massage. Precis vad jag behövde då jag lyckats stelna till i höger axel. Det kändes något bättre efter men skulle behöva ha en längre massagetid. Därför bokade jag in mig hos massören på måndag på henns mottagning.  

När arbetsdagen var slut slank jag ner till gymmet och bytte om tillsammans med alla andra som skulle delta. Ett glatt gäng som ville svettas tillsammans.

Jessika gick igenom alla övningar som vi skuller göra och första varvet skulle vara ett uppvärmningsvarv, vilket jag blev varse att det inte gällde mig. Jag skulle köra hårt från början.

Första varvet körde vi 60 sekunder och andra varvet 30 sekunder för att kunna ta i lite till. Men det var just det. Jag var så otaggad idag. Jag gjorde övningarna som man skulle, men det där fighting spirit känslan var inte där på samma sätt som det brukar. Det var föst när Jessika kom fram och drev mig framåt. Men däremellan ville bara inte kroppen köra järnet (eller snarare huvudet). Det var ändå ett bra pass, men hade känslan infunnit sig hade jag kunnat ta i mer på några av övningarna.

Övning 1: Hopprep

Övning 2: Box på säck (varv 2 mot mitsarna Jessika höll i)

Övning 3: Händer i änden av bänk och hoppa över fram och tillbaka

Övning 4: Upphopp

Övning 5: Kruma magen med viktmotstånd

Övning 6: Liggandes på rygg föra medicinboll över huvudet och sätta sig upp och föra bollen mellan fötterna och sedan tillbak.

Övning 7: Cykel/cross trainer

Övning 8: Maghjul (stå på knä och med stabil bål dra fram hjulet så man blir raklång, fram och tillbaka)

Övning 9: Pilatesboll - Lyft höft föra gymbollen fram och tillbaka med fötterna.

Övning 9 var inte helt lätt då jag har träningsvärk i baksida lår och mjölksyran infann sig snabbt. Men jag härdade ut.

När vi kört vårt andra varv körde vi lite magövningar på golvet.

När passet var över tänkte jag att jag skulle ge mig på de där 100 burpeesarna. Men jag gjorde inte mer än 1-12 stycken så kände jag att jag var alldeles för otaggad för att klara det. Jag hade blivit själv i gymmet och jag hade inte egen motivation att klara det. Gjorde några försök på andra övningar, men det blev inte så mycket av det.

Efter att jag känt efter så tänkte jag att den träning jag utfört fick räcka. Ingen idé om man inte är taggad.

Så jag duschade, åkte hem och lagade middag istället. På vägen hem kände jag att träningen trots allt hade tagit. Jag var trött i musklerna. Jag hade genomfört passet utan att var på topp.

Till middag blev det en omelett och en grönsallad.

Omeletten gjorde jag på 8 ägg och 400g kokosmjölk. Sen proppade jag den med bacon, lök, champinjoner, tomat och mozzarella.

Om alla dagar innehåller en röd tråd skulle man kunna säga att dagens röda tråd är utseende. Kalla det vad du vill, utseendefixering, vårdat yttre eller ytlig. Jag hade flera konversationer idag som handlade om just utseende.

På jobbet stod jag och en kollega och pratade om vilken betydelse utseendet har. Med risk för att trampa någon på tårna eller göra någon upprörd så vill jag bara förtydliga att detta handlar om vad jag tycker. Jag är övertygad om att det finns andra som är av annan åsikt.

Men utseendet spelar ganska stor roll om vi attraheras av någon. Det betyder inte att alla måste vara modeller och att det bara är "snygga som får välja och resten får ta avskrapet". Dels så går åsikterna isär om vad som är snyggt och dels så säger utseendet oss olika saker.

Vi alla gör en bedömning när vi möter människor utifrån hur de ser ut. Vad säger en man man dig som bär kostym och vad säger en med baggystil?

Eftersom att jag själv tränar mycket tror jag att någon som är överviktig inte skulle tilltala mig alls. Visst kan motsatser attrahera, men på något sätt måste ju livssstilarna funka ihop. En som vill ha ett stillasittande liv passar inte mig. Sen betyder inte att alla vältränade passar, det finns en hel del andra egenskaper som måste passa. Men den första bedömningen vi gör är utseendet. Biologiskt, stil och kroppsspråk. Allt detta scannar vi alla av oavsett om det rör sig om en potentiell kärlekspartner eller affärspartner.

Till kvällen åkte jag till basketträningen. Som i förra veckan avslutade vi med fys. Idag körde vi ben igen. Benen var ganska stumma och jag kände att mjölksyran strömmade till tidigare än förra fyspasset och fötterna är lika trötta som förra gången.  Jag började jogga ner för att minimera risken för träningsvärk. Plötsligt fick några av tjejerna för sig att springa en idioten, och självklart hakade jag på. Den här gången kom jag inte först. Benen var alldeles för stumma. Sen satte vi oss och stretchade tillsammans. Då plockades den röda tråden upp igen.

Tjejerna började prata om bröstoperationer. Någon som en av tjejerna känner är 20 år och har gjort en bröstförstoringsoperation. Här var jag mer åskådare än deltagare. De var väldigt överens om att 20 år var för ungt och onödigt. De kunde förstå att "någon som är gamal" gör det. En blick mot mig och lite fundering på hur jag skulle reagera. Jag är ju ganska mycket äldre än de och de kom nog på sig att min ålder är nog vad de skulle betrakta som "gammal" samtidigt som de ofta glömmer hur gammal jag är.

Sen gick snacket över på när man kan betrakta brösten som "hängtuttar", och i omklädningsrummet körde en av tjejerna "penntestet". Det var rätt kul att lyssna på dessa unga tjejer (som alla är mellan 19-20) och deras tankar kring kroppen.

På vägen hem fick jag en medpassagerare och då ställde hon frågan till mig, om varför jag tränar. Är det för att må bra eller för att bli snygg?

Jag svarade att det var för att må bra och för att det är roligt, något jag trivs med att göra. Jag får ju utlopp för trävlingsmänniska i mig. "Så du gör det inte för att vara snygg då?"

Det får man på köpet, svarade jag och garvade.

Det har varit en fantastisk helg med underbart väder och som lockar till rörelse. Man vill bara ut och njuta av solen på alla tänkbara sätt. Att lägga sig flera timmar och pressa är inte min melodi. Jag vill att det ska hända saker.

Jag gick upp ganska tidigt för att vara helg och ledig på lördagsmorgon. Det var dags för den årliga familjedagen på Skansen, där företaget jag arbetar på bjuder på en heldag. Alltid lika uppskattat av alla kollegor.

Att gå på Skansen kan vara ett rejält träningspass. Redan när man kommer innan för grindarna och tagit sig upp för första trappan, kommer en rejäl backe.

Denna backe fick jag springa ner för och ta mig upp för ytterligare en gång när jag fick ta mig ner till Entrén för att släppa in en eftersläntare till sällskapet.

Att jaga barn kan också betraktas som en form av träning. Gymmen letar ju ständigt efter nya inslag och idéer för nya pass. Det är nog bara en tidsfråga innan vi kan läsa om "Barnjakt" i progamutbudet.

Jag var väldigt mör efter den här dagen på Skansen. Konstant på fötter utom en kortis när vi åt och gassande sol som gjorde att man längtade efter skuggan. Tur att jag blev bjuden på middag. Efter maten tog jag en skön dusch och sen råkade det bli en liten rosétur med en go vän. Men jag såg till att det inte blev allt för sent då jag skulle upp och förbereda kalaset för min dotter.

Lustigt hur orken bara svingar upp när man lägger fokus på något. Jag var redo för sängen, men när min vän hörde av sig var tröttheten som bortblåst. Har man verkligen varit trött från början då kan man undra, eller är det en inbillning?

Söndag morgon och en massa förberedelser för kalaset. Städa, handla och pynta. Jag hade dels pga tidsbrist och dels på upplevd trötthet, inte gjort något nyttigare alternativ. Dotter hade önskat en glasspyramid, så det fick det bli, dekorerad med fruktsallad (får väl stå för det nyttiga i fikat)

När alla gratulanter hade lämnat kalaset, bestämde jag mig för att ta en löparrunda. Jag satte på mig löparkläder och placerade mig i soffan en stund, då jag var tvungen att vänta in min dotter som gett sig ut.

Medan jag satt där i soffan i mina löparkläder och stirrade på dumburken kom tröttheten över mig. Det var näst intill omöjligt att hålla ögonen öppna. När en blinkning tog lite längre tid än vanligt frågade sonen om inte jag skulle ge mig ut och springa. Jooo! tänkte jag.Dottern hade kommit tillbaka så jag trotsade tröttheten och reste mig bara. Här skulle det springas.

Medan jag letade hörlurar och hållare för mobilen kände jag hur jag blev allt piggare. Sen när jag skulle påbörja min löparrunda var det inget som helst motstånd.

Var lite tveksam till den planerade 9,5 km rundan, men när jag väl hade bestämt mig för att köra var det inga som helst problem. En lugn runda på 5:35tempo. Det gick hur bra som helst och jag tror att jag höll ett ganska jämnt tempo hela passet.

Innan jag hoppade i duschen förberedde jag grillen för att spara tid. När jag kommit ut och klätt mig grillade jag. Vart hade den där nästan-somna-i-soffan-tröttheten tagit vägen? Saknar den inte för då hade det inte blivit min hemagjorda potatissallad, grillad majs och ljuvligt grillade fläskfilé. Jag är bara lite nyfiken. Skönt att ha vunnit över tröttheten.

Planen att träna direkt efter jobbet i vårt fyna gym, gick i kras när det gick upp för mig att de skulle stänga av strömmen i byggnaden vid slutet av dagen. Åkte direkt till baskethallen istället och där fick jag mig en omgång som hette duga.

När vi tränat nästan en timme så kände jag mig inte trött alls. Vi hade kört skott och en del moves mot korg. Ganska lungt med andra ord. Kände att jag blev lite sur över att jag inte hade gått träna på jobbet innan. Men då drog vår tränar i ett fyspass så jag fick så jag teg.

I onsdags var det fokus på ben och jag känner av en rejäl träningsvärk i låren. Inget i vaderna och fötterna faktiskt, det som jag kände hade fått mest stryk då.

Idag var det fokus på överkropp. Även den här dagen var det mycket att vi skulle jobba i par. Vi jobbade i 30 sekunder och vilade i 10 mellan varje övning.

Övning 1: Så många armhävningar man orkar i 30 sekunder. Jag klarade 35

Övning 2: Armhävning mitt emot varandra med handklapp mellan varje med sin partner

Övning 3: Ner i en halv armhävning och hålla där i 30 sekunder

Övning 4: Dips så många man hinner och orkar under 30 sekunder

Övning 5: En på golvet håller stadigt i diagonal hand på sin partner som står över faced. Sedan skulle man dra sig upp och klappa på diagonal axel på partnern med andra handen. 30 sekunder per arm.

Övning 6: Parnern står bakom och har armarna över armarna på den framför. Den bakom håller mot när den framför pressar upp sina armar och den framför håller emot när den bakom pressar ner.

Övning 7: Burpees 3x30 sekunder (10 sek vila mellan)

Övning 8: Axelpress. Fötterna på dubbla gymnastikbänkar medan man gör armhävningar. Detta gör att man jobbar mer med axlarna än vid vanliga armhävningar.

Övning 2 - BIld tagen från Sats

När fysen var över, passade jag och en av tjejerna på att skjuta lite. Men vi hade inte mycket till krafter kvar i armarna, så det blev inte den bästa skottprocenten man sett.

I bilfärden hem kunde jag känna att armarna blivit som spagetti. Blev sugen på det, så jag beställde en skaldjurspasta påvägen hem. :)

Min arbetsplats vet hur man tar hand om sin personal. Vi har en väldigt aktiv personalklubb och som vanligt hade vi vårfest såhär i slutet av maj. Lika lyckat och trevligt som vanligt. Och vi kunde inte haft bättre väder.

Eftersom att vi flyttat kontoret ännu längre norr ut så var vårfesten flyttad från Hagaparken till Norrviken. Väldigt mysigt ställe och idag var det rena rama sommarvädret. Det var folk i Norrviken som badade. Och då menar jag badade på riktigt, inte bara ett snabbt dopp.

Vi brukar trycka lite snacks, tävla och sedan äta. Men det var så varmt idag så maten åkte fram innan tävlingarna, så att vi fick fräsch mat. Och fräscht var precis vad det var.

Lite picnickfiltar, sangria, rosé, öl och vin. Och som alkoholfritt alternativ, bubbelvatten i olika smaker. Vilket var mitt alternativ eftersom att jag körde.

VI körde femkamp med klassiska lekar. Det kändes lite i mina stackars ben med träningsvärk från gårdagens fyspass.

Första grenen: Boule med potatis

Andra grenen: Potatis på sked i munnen stafett

Tredje grenen: Penna i snöre som svans som skall doppas i flaska, stafett

Fjärde grenen: Säckhoppning

Femte grenen: Springa med ihopbundna ben

Det blev en hedervärd andra plats. Därefter blev det brännboll och kvällen avslutades med lite mer mingel med trevliga kollegor. Man skulle kunna säga att det blev ett lättare träningspass idag.

Lite lagom för mina ömma ben, men den starka solen gjorde att svetten lackade i varje fall. Värmen förvandlade vårfesten till en sommarfest. Så härligt!

Jag betraktar mig själv som ganska vältränad med god kondition. Jag har starka ben. Men idag på dagens träning fick min kropp sig en överraskning. Jag blev utmattad på ett sätt som jag inte alls förväntade mig.

Dagens basketträning började ganska lungt med lite jogg och löpskolning. Vi fortsatte med skott och en del sprint. Avslutningsvis körde vi delar av den fys som tjejerna körde i somras inför säsongen, innan jag hade bestämt mig för att spela i division 2.

När vi skulle springa så sprang vår coach med. Han är 20 år och spelar i herrlaget. Idag fick jag inte bara konkurens, jag mötte min överman. Jag tog i som satan men kom hela tiden strax efter. Och jag kände att konditionen inte räckte till på sista sprinten. Det blev ruskigt jobbigt och kändes mer än i benen. Det är ovanligt.

När vi sedan gick vidare på styrka fokuserade vi på ben. Vi arbetade 2 och 2.

• 100 squats medan vi höll händer för att kunna gå djupare.
  Detta tyckte jag faktiskt inte var så jobbigt. Men jag körde med en tjej som behövde mer pauser, så kanske därför.
• Enbens squats 1 minut per ben
  Detta var något jobbigare och framförallt svårare
• Enbenshopp medan partner håller i andra benet bakom. 1 minut per ben, hoppa så högt man kan.
  Här kan vi snacka jobbigt. Det kändes rejält i sätesmusklerna
• Småhopp med andra benet i högthöjd. Man hoppar i takt medan partnern håller i benet som är i höfthöjd.
  Detta var galet jobbigt i vaden men framförallt under foten.

Efter passet fick en av tjejerna hjälpa till att bära ner ett bord som vi ska ha i vårt klubbrum. Att gå i trappan efter vår fys var inte helt lätt. Alltså att bli så slut i hålfoten var en total överraskning. När jag nu sitter i soffan med en kopp te så känner jag den där sköna trötta-muskler-känslan i FÖTTERNA.

Jag tror att det börjar bli dags att ta upp den där fotträningen och stärka mina stackars fötter. Det var just när vi körde småhoppen som fötterna tog stryk.

Idag är det min dotters födelsedag. Därför blev det extra tidig morgon. Trots detta kände jag mig inte alls trött under hela dagen och skärpan var på plats. Jag gissar att det har med ljuset att göra som göra att jag känner mig så pigg trots lite sömn.

Arla morgon kliver jag upp och gör en smoothie till min älskade dotter som fyller år. En smothie med mer fokus på godsaker än nyttigt. Naturell yoghurt, banan, hallon och en liten klick flytande honung.

Frukosten bar jag upp på en bricka med presenterna och tog ton, på ja må hon leva. Det spelar ingen roll vilken vad man fyller, det är en tradition vi kommer att köra så länge vi bor under samma tak.

Overkligt pigg på jobbet och jag hade inga som helst problem att koncentrera mig trots att jag fått mindre sömn än annars en vanlig vardag. Efter jobbet åkte jag och plockade upp mormor som behövde skjuts, åkte och handlade och sedan firande till sena kvällen.

Vi serverade fajitas med hemmagjord guacamole. Till efterrätt blev det vaniljglass och jordgubbar.

Det här med träningen, det startar imorgon.

De senaste 2 veckorna har gjort att jag kommit efter med det mesta och det är mycket jag måste komma ikapp med. Jobb, projekt, hem och träning är saker som har blivit eftersatt och det är dags att göra ett ryck och komma ikapp. Men det dyker upp hinder på vägen så man inte kan göra det bästa. Då måste hitta på näst bästa lösningen.

Det är ingen som gör ens jobb när man är borta, utan det samlas på hög. Det gäller både i hemmet och på jobbet som jag jobbar hårt på att komma ikapp. Men det gäller också träningen. Jag har inte kunnat träna ordentligt på 2 veckor, även om jag började lite lungt i förra veckan.

Idag skulle bli kickstarten för att "komma tillbaka". Men trots att jag förberett mig för att kunna träna direkt efter jobbet, dök det upp saker somgjorde att jag blev tvungen att åka hemåt istället.

Det visade sig vara falskt alarm, men jag hade redan hunnit åka från jobbet, så jag skulle inte hinna få till träningen innan styrelsemötet i vår basketklubb.

Köpte med mig lite mat från chop chop som middag. Lite tråkigt att de inte hade koll alls på vad deras mat innehåller. Det kan jag tycka att de som jobbar med att servera mat ska veta vad de serverar.

Styrelsemötet drog ut på tiden och jag förlorade ganska mycket av min basketträning. Men så fort styrelsemötet var klart gasade jag iväg till träningen. Det var bara 30 minuter kvar av träningen och det var mycket skott. Så träningen blev inte särskilt hård. Men lite svett trängde fram i varje fall och jag slog rekord i en skottövning.

Min armbåge är så grymt mycket bättre och armen känns inte för kort.

Så skönt att det känns så mycket bättre i armen. Det gör att skottet blir mer naturligt.

Jag har kommit ikapp med skotten i varje fall. Nu är det "bara" fysiken kvar. Tyvärr tror jag inte att jag kommer kunna få till någon träning imorgon heller. Mormor behöver skjuts och min dotter ska firas så tiden är knapp.

Men vi får se vad jag lyckas åstadkomma.