Ryggen var inte alls på topp idag. Men det var dags för mitt nästa besök hos Naprapaten. Det börjar sakta men säkert gå upp för mig att det troligen kommer att ta längre tid att bli hel igen än vad jag har väntat mig. Det börjar mer likna sorg än frustration.

Eftersom min snea höft kommit tillbaka var ryggen riktigt stel och ett jobbigt tryck plågade mitt ryggslut. Men jag kämpade mig igenom förmiddagen, med att försöka variera min arbetsställning så mycket som möjligt. Jag gjorde även mina bakåtböjningar för att kunna stå helt upprätt efter att ha suttit ner.

Känns inte som att man får så himla mycket gjort när man inte kan koncentrera sig så mycket som man borde.

Såg till att ha god tid på mig för att åka till Stegkliniken, då jag minns från förra gången att det inte var helt lätt att få tag på parkering. Men efter ett par cirkulationer fick jag en parkering precis utanför ingången.

Behandligen jag fick var ungefär densamma som förra gången med tillägget att han började granska min höft och mina ben. Han drog i fötterna och rättade till kroppen innan han satte ett tryck på lite olika delar i ländryggen. Sen fick jag djupgående massage och sätesmusklerna fick sig en rejäl omgång. Det gjorde fruktansvärt ont, men jag försökte fokusera på hur bra det kommer att bli sen. Försökte ta långa djupa andetag. Efter massage så stretchade han ut ryggen samtidigt som hand kände på min ryggrad. Därefter hängde han på mina ben när han strechade mina sätesmuskler.

Den här gången gav han min vad lite massage också efter att jag berättat om mitt lilla försök till att jogga. Och min högerarm fick diagnosen tennisarmbåge.

När jag gick därifrån kändes det en aning lättare men fortfarande ett litet tryck över ländryggen. Jag fick med mig ett antal övningar som jag bör göra. I princip de som jag redan gör + några till. Jag kommer att lägga upp lite bilder på dessa övningar senare.

När jag sedan kom tillbaka till kontoret och satte mig igen kom värken tillbaka och jag blev en aning sne igen. Men med lite bakåtböjningar och stretching blev det bättre. Men jag hade toksvårt att koncentrera mig och göra något vettigt kändes det som.

Det är en stor risk för att det är en ganska lång väg tillbaka och jag kan glömma att påbörja mitt träningsprogram för sub 45 till Midnattsloppet efter Midsommar. Har jag tur kan jag påbörja träningen för att kunna springa över huvudtaget till Midnattsloppet. En sorglig insikt.

Med det enroma framsteg ryggens status visade kände jag att det var läge att fira lite. Jag hade ju ingen ork att fira när jag fyllde år, så det blev ett litet födelsedagsfika i efterskott idag. Och för mig fira en rygg som blivit så mycket bättre. Men efter firande kommer baksmällan.

Igår när jag kände mig så mycket bättre i ryggen skickade jag ut ett sms till vänner och familj att de var välkomna på födelsedagsfika idag. Alla kunde ju inte komma med så kort varsel, men mina syskon och 2 av mina bästa vänner kunde komma i varje fall.

Sonen var till grym hjälp att städa, gå iväg med sopor och handla. Jag gav upp ang kampen om att servera nyttigt. Jag köpte 2 utsökta tårtor. En jordgubbstårta och en chokladtårta. Men jag gjorde också en fruktsallad och rörde ihop turkisk yoghurt med vanilj och honung, som ett litet nyttigare alternativ.

Hur mysigt som helst och det var helt underbart att träffa alla som man tyvärr ser så sällan. Men firandet hade en baksida. Jag tror det var när jag satte mig på golvet då jag satte mig lite snett, så blev jag sne igen.

Jag körde lite ryggövningar som hjälpte lite grann men är fortfarande lite sne.

När alla gästerna gått hem satte jag på grillen och grillade chorizo med 93% kött. Jättegoda!(Rekomenderas). Det var som att sätta tänderna i en köttbit.

Jag grillade också majs och grön sparris. Sedan kokade jag årets första färska potatis som jag sedan spräckte lite och sedan stekte med lite olja och vitlök. Till detta serverade jag blandad sallad och en yoghurtsås med franska örter och vitlök.

Nu jobbar jag på att få ryggen rak igen medan jag ser på Sverige som möter Ryssland i Basket EM. Hoppas, hoppas att det blir en seger denna gång och att man får ytterligare en anledning att fira!

Framåt kvällen idag kändes ryggen mycket bättre och jag fick lusten att ge mig ut på ett lättare träningspass. Längtan efter träning är stor, man vill så mycket mer än vad kroppen klarar av. Men just på grund av detta höll jag mig på en lätt nivå.

Ryggen var rak och jag kände mig rörlig. Inget inplanerat till kvällen efter Bajenmatchen på TV som jag kollade på tillsammans med barnen. (Äntligen en vinnst) Så jag bestämde mig för att testa benet lite, och ryggen. Jag började med att gå ner till spåret för att undvika att springa på asfalt. Det blev en promenad på ca 1,5km. När jag kommit fram till spåret så varavde jagjogg och gång. Jag joggade 1 minut och gick 2. Det kändes bra i 1,5km, men sen började det kännas i benen på samma ställen som tidigare i våras. Smalbenet, i en remsa på vadens början strax under knäväcket som sträcker sig till framsida ben, samt i en punkt precis under rumpan (typ vid sittbenet).

Efter 30 sekunder på sista minuten började det kännas ordentligt och när minuten var slut kände jag att det gjorde så ont att jag inte hade kunnat fortsätta. Men det var helt ok att promenera hem sen. Totalt gång/jogg blev ca 5km. Jag kände varje gång jag påbörjade en jogg att kroppen inte var van och jag kände hur mycket stöd man har av magen. Ryggen kändes skör men ok och benen var lika illa som sist jag sprang. Suck, hoppas verkligen inte att detta är slutet på min "löparkarriär", för vem är man då liksom?

Storyn med min rygg fortsätter. Man kan säga att det svänger en del om min rygg status. När jag vaknar på morgonen är det oftast som bäst, men under dagen kan det gå åter vilket håll som helst. Det är tröttsamt att inte veta vart man är påväg. Skönt att for bort tankarna från ryggen idag.

På morgonen har jag inte alls ont. Men det går ganska fort så blir man påmind om läget. Jag började dagen med mina stretchövningar. Sedan gick jag ner och gjorde en smoothie på 1/2 liter jordgubbar, 2 bananer, 2dl yoghurt och 1dl apelsinjuice. Jag toppade med kokosflarn och chiafrön.

När höften är på sniskan påverkar det även resten av ryggen. Det spänner rejält i ryggfiléerna. Det går som ilningar genom kroppen när man trycker på dessa spända "strängar".

Men idag var jag tillräckligt bra för att klara av att plocka lite hemma och dammsuga. :) Till lunch svängde jag ihop en pastasallad med lite blandad sallad, 1 röd paprika, 2 tomater, 200 g fiberpasta, 1 1/2 burk tonfisk och lite pesto på soltorkade tomater. Går jättefort och är jätteenkelt.

Därefter gick jag och sonen till centrum för att hämta ett paket på posten. Vi promenerade bara för att jag skulle få röra på mig. Och det kändes riktigt bra. När jag sedan kollade mig i spegeln så såg jag ganska rak ut igen. Klädde om för att gå på årets coachavslutning som klubben bjuder på som tack för säsongen.

Vi kollade in Sveriges inledande match i Basket EM mot Italien, på Oleary's. En galet spännande match där Italien och Sverige om vartannat tog ledningen. Och det var aldrig många poäng som skiljde. Sverige gjorde generellt en bra match. De kom ofta till avslut men satte inte bollarna. Det hade kunnat vara många snygga mål, med grymt spel, men så ville inte den där lilla bollen gå i. Det var sju sekunder kvar när Sverige fick straffkast och ställningen var 64-62. Frida Eldebrink satte det första skottet, men missade det andra. Ställningen var alltså 64-63 när hon blockerades när det var endast 3 sekunder kvar. Satan vad spännande det var. Nu sätter det lite större press på dem på kommande matcher.

Här är delar av gänget som tar sommaruppehåll och ser fram emot en ny säsong i höst.

Ryggen är fortfarande ok trots hämska stola. Men jag satt bara medan jag åt och drack kaffe. Resten av tiden stod jag.

Ryggen som plågar mig tar väldigt stor plats i mitt liv just nu. Det är som att allt kretsar runt detta. jag har ingen ork till att ta tag i saker som jag borde. Berget på diskbänken blir bara större, tvättkorgen fylls och frustrationen över att inte kunna röra sig växer.

Jag vaknar rak, men så flopp åker allt på sniskan igen. Glädjen man hinner känna den korta stunden på morgonen är obeskrivlig. Men man ska ju inte ropa hej.

Jag utförde jag lite av min stretching i hopp om att de ska göra gott för ryggen. Sedan valde jag bilen för att slippa släpa en tung väska de långa sträckorna som jag går när jag åker kommunalt.

Under min arbetsdag så kände jag mig mycket bättre i ryggen. Det var inte lika svårt resa sig efter att ha suttit. Plötsligt så kände jag mig näst intill återställd. Jag gick och kollade i spegeln, och jag var rak.

Tjoho, vad det kändes underbart. Det var på gång åt rätt håll!

På eftermiddagen skulle vi ha ett informationsmöte i en större sal. Jag funderade lite på hur min rygg skulle klara av de stolarna. Det visade sig ha varit en bättre ide om jag hade stått under den timmen.

Efter flera timmar med rak kropp och planer på att röra på mit till kvällen gav mig sådan glädje och hopp om att kunna påbörja min resa tillbaka till mitt vanliga liv.

Men efter informationsmötet var jag som ett C igen. Höften hade åkt på sniskan igen. Man ska uppenbarligen inte ta ut segern i förskott.   Det gjorde ju att jag glömde jaga Naprapaten...

När jag är hemma igen så är jag tillbaka på samma nivå som igår. Orkar inte med någon städning, men maten måste ju lagas. Idag blev det Laxsoppa med sötpotatis. Denna gång körde jag med lite rostad lök och skippade creme frishen.

Behövde trösta mig med något idag så det fick bli en efterrätt idag. Färska jordgubbar, några vindruvor och turkisk yoghurt med lite honung och vaniljpulver. Smaskigt!

När man har ont, är sjuk eller något annat som begränsar en så önskar man inget hellre än att bli bra. När man sedan känner sig lite bättre och får lite hopp, känns det som ett enormt bakslag när ryggen stelnar till och det blir svårt att gå upprätt.

Jag var tvungen att utföra ett ärende på väg till jobbet varpå jag fick ta med bilen till jobbet. Kör man bil så blir det ju väldigt mycket sitta utan att kunna röra sig någonting. Så när jag parkerat och var påväg in på kontoret var jag stel igen. Något lättare än tidigare, inte samma smärta men det är som att någon håller emot. Det är inte möjligt att gå helt upprätt.

Men då och då under dagen så gjorde jag lite ryggövningar som Bakåtböjningar och stretching. Varje gång jag kört igenom dessa så känns det bra. Det känns som att ryggen blivit bättre. Men så fort jag har suttit en stund så är jag tillbaka i samma läge. Det är något som stoppar upp så att man inte kan räta ut ryggen helt. Jag kan inte stå hela tiden heller för då blir jag trött i rygg och höfter. Men det beror nog på att höften är sne. Det var verkligen ingen utveckling jag hoppats på i rygghistorien.

Jag ringde till Stegkliniken för att prata med Marcus. Han var inte tillgänglig för tillfället men skulle ringa upp. Och självklart så missade jag när han ringde tillbaka. Och när jag ringde igen så kom jag inte fram på resten av dagen. När det äntligen gick att komma fram hade han gått för dagen. Jag får helt enkelt göra ett nytt försök imorgon.

Jag vill ju leva som vanligt, så planen var att gå på något som en före detta kollega kallar för villapub som hålls en gång om året. Då kommer vi hem till honom ett gäng och grillar och dricker rosé. Men på grund av vädret ställdes det in. Vilket på sätt och vis var lite skönt. Jag har ju lite svårare att slappna av när ryggen är som den är.

Så det blev mat hemma. Lammfärsbiffar och melonsallad

I biffarna hade jag:

500g Lammfärs

4 vitlöksklyftor

1 tsk salt

2 krm mald svartpeppar

1 tsk torkade franska örter

1/2 dl finhackad persilja

Salladen innehöll:

600g vattenmelon, skuren i mindre bitar

150g fetaost, smulad

250 g tomater (utan kärnor) skuren i mindre bitar

1 rödlök, finstrimlad

150g blandad sallad

1 burk svarta bönor (400g)

Dressing:

2msk olivolja

1/2 msk vitvinsvinäger

salt och nymald peppar

Jag mutade sonen att han skulle få sina onyttiga Tresor flingor om han åt upp all sallad inklusive bönorna. Det gick han med på eftersom att jag skulle iväg och handla direkt efter maten, alltså mindre risk att det skulle glömmas bort. Tålamod och fokus är inte heller helt på topp. Det märkte jag när jag gick ett varv på Maxi och storhandlade med min dotter. Ryggen var helt slut och jag fick allt påminna dottern om att jag älskar henne i varje fall. :P

Jag är nog inte ensam om att önska att Marcus har några magiska ord att säga till mig imorgon.

Rygghistoren - to be continued...

Det var en strålande dag och perfekt väder för både skolavslutning och födelsedag. Ryggen var fortfarande stel men plågade mig inte lika mycket som tidigare. Den stod pall dagens påfrestningar. På det hela taget en bra dag, det var då den liksom hamnade på sniskan.

Mina barn var inte pigga nog att bjuda på frukost på sängen, men jag klev upp och gjorde iordning en ruskigt god frukost på turkisk yoghurt, ägg och vattenmelon (inte blandat alltså)   

Efter frukosten åkte vi till min dotters skolavslutning där de bjöd på dans. Jätteduktiga med rätt avancerad koreografi. Sista avslutningen på den skolan. Till hösten är det dags för 7:an och högstadiet.

Efter avslutningen gick vi hem till min mamma och käkade lunch. Sen var det dags för mig att åka och jobba. Jag skulle hjälpa till att ta order som jag inte gjort på väldigt länge. Det gick bra. Även att vara låst vid skrivbordet fungerade bra, som jag var lite orolig för eftersom att ryggen är som den är.

När jag kommit hem så hade mina buskar kommit. De hade klantat sig lite på Blomsterlandet så som kompensation fick jag buskarna hemkörda till dörren och till ett tidigare kampanjpris. :)

Medan vi bar in buskarna på altanen så slogs jag av hur högt gräset blivit, så jag drog fram trimmern (Det är en väldigt lite yta) satte på mig gummistövlarna och började beta av snåret.

Sen gick jag in och började med maten. Då dyker min syster förbi på en liten snabbfika och gratulerade mig på min födelsedag. Mätt i magen och lite mys med barnen så ställde jag mig och kollade i spegeln. Jag hade blivit sne.

Jag står alltså helt rakt på den här bilden. Höften har blivit sne. Eller det är väl bäckenet. Jag har råkat ut för detta 2 gånger förut och då gått till sjukgymnast för att få det fixat. Därefter har jag fått övnignar att göra för att fixera det rätt. Men jag minns inte vilket ben som skulle upp på soffan/stolen för att kunna pressa tillbaka.

Jag får väl helt enkelt ta och ringa imorgon. Suck, det här är en följetång som aldrig verkar ta slut. Jag vill ju bara bli bra så jag kan köra igång med träningen igen.

Men bara för att få in lite rörelse så gick jag och barnen på en liten promenad och köpte glass. Vi firade ju min dotters avslutning och  min födelsedag.

Med hopp om rakare kropp imorgon, tänkte jag gå och knyta mig. Först en kopp te.

Stel som sjutton efter behandlingen igår men fast besluten att klara dagen. Naprapaten hade sagt att jag kunde utföra en lättare träning dag 2. Men eller hur! Med min stela rygg visste jag att träning inte var att föredra. Inte på sätt jag klassar som träning i varje fall.

Det var galet jobbigt på morgonen likt tidigre mornar. Efter frukosten la jag mig på mage på soffan med datorn framför mig. Det var inte helt skönt för nacken så jag ändrade ställning och la mig på divandelen och hade datorn nere på golvet. Det var klart mycket bättre. Och det var skönt varje gång jag reste mig och hade inte alls den där stelheten i ryggen. Men jag blev lätt trött i ryggen och när jag låg där på magen så blev det som ett tryck på svanskotan. Det kändes som om någon la ett tryck över svanskotan. Så jag kunde inte ligga heller allt för länge.

Så jag utförde lite jobb, var uppe och gick, la mig och jobbade igen, gick upp osv fram och tillbaka hela dagen. När sonen sedan kom hem fick han smörja in ländryggen med Voltaren gel. Sedan tog vi en promenad till Centrum för att handla lite. Promenaden var jobbig för ryggen och svanskotan. Inte någon jättesmärta, utan mer som muskelspänningar. Jag tänkte på vad Marcus sagt, att jag kunde utföra lättare träning idag. My ass. Jag var inte kapabel att ta ett enda löpsteg. Så närmsta träning jag kom var den här promenaden till Centrum. Det blev dock 4,4 kilometer, men det var inte fysiskt ansträngande, bara jobbigt pga ryggen.

När jag kom hem stretchade jag ryggen och stretchade sätesmusklerna samt baksida lår.

Den här aktiva stretchen skulle jag enligt ortopeden göra varje dag. Jag körde 30st per ben. Och man blir faktiskt ganska trött i benet av det.

     Efter detta så känns det faktiskt en aning bättre i ryggen. Jag är inte lika stel efter att ha suttit. Så det går åt rätt håll även om det går långsammare än jag önskar.