Jag har antigt Friskis och Svettis utmaning, där det gäller att hinna köra igenom 12 pass under april månad. Detta passat mig bra då jag är tvungen att köra lite alternativ träning till min löpning för att få ordning på benet. Men ett testpass väntar redan imorgon.

När jag var och storhandlade i lördags köpte jag hjärtsallad som den grönsak som jag köper hem för att testa. Varje gång jag storhandlar köper jag hem en grönsak som jag aldrig ätit för att testa.

Den gjorde jag sallad på idag till middagen.

Det var ingen märkvärdig smak. Som en blandning av plocksallad och isbergssallad. Men jag hade himelsk goda miniplommontomater till.

Middagen i övrigt bestod av laxryta och råris.

400 g lax skuren i bitar

1 bit färsk ingefära, pressad i vitlökspress

2 vitlöksklyftor

1 dl vit matlagningsvin

2 dl matlagningsvin

3 dl vatten

1,5 msk hummerfond

Fräs ingefära och vitlök i lite olja. Tillsätt allt utom fisken och låt koka ihop. Tillsätt sedan laxen och låt sjuda några minuter. Servera med ris och en grönsallad.

Satte mig och tog det lungt och låta maten smälta en stund i soffan. Jag hade en spänning i huvudet och en lätt värk. Jag funderade på att ta en huvudvärkstablett men tänkte att det kommer nog att försvinna på dagens träningspass. Jag hade rätt.

Min alternativa träning och ytterligare ett steg i UTMANINGEN skulle idag bli Jympa Intensiv. Det var ett tufft pass. Speciellt när vi skulle göra armhävningar av olika slag. De skulle ju göras så många så långsamt.

Annars innehöll passet mycket hopp och skutt med djupa knäböj. Mycket bålstabilitet och en hel del armhävningar och sit ups. Såhär beskriver Friskis sitt pass:

Det var absolut ett pass jag skulle kunna tänka mig som alternativ träning. Jag hade lite känningar i benet när jag gjorde mina rusher. Men jag hade ju inte mina nya skor utan jag hade gymskorna. Så jag kommer att köra lite testlöpning imorgon, och hoppas på att det går bra. Andra passet avbockat i UTMANINGEN.

Den här dagen har bara handlat om att må bra. När jag upptäckte att tiden inte räckte till bestämde jag mig för att den här dagen skulle bara handla om förebyggande. Bättre att börja rätt än att behöva göra om sen.

Efter att ha fått sova ut ordentligt på denna underbart härliga söndagmorgon fick vi trevligt sällskap av goa vänner och deras barn på brunch. Eftersom att deras dotter måste ha totalt mjölkfritt och min vän som ammar vill se om det blir någon skillnad för deras senaste tillskott som haft lite magproblem.

Så pannkakorna är gjorda på kokosmjölk och de är stekta i kokosolja. Till detta serverade vi massa frukt och bär. Smör och ost var bara till oss som kan svulla i mjölkprodukter.

När de åkt hem för att sova middag åkte jag och dottern till stan för att köpa skor. Det blev lite spring för mig för först viade det sig att jag hade glömt plånboken och jag skyndade hem för att hämta den. När vi satt och väntade på bussen tänkte jag att det var lika bra att ringa och kolla om Runners store skulle ha tid för mig när jag kom. Då sa de att det vore bra om jag hade med mig mina skor som jag springer i idag. Jag kollade klockan och tänkte, ta mig tusan jag tror att jag hinner hämta dem. Så med benen på ryggen så hann jag fram och tillbaka och fick till och med sitta och vänta ett tag.

Väl där bad de mig sätta på mig mina skor och vika upp byxorna så att de kunde filma hur mycket pronation jag har (dvs inåtrotation av en kroppsdel) och om mina skor ger tillräckligt med stöd.

Mina skor gav stöd men skulle behöva ytterligare stöd. Sedan fick jag byta till ett par skor som nästan kändes som ett par sockiplast. Ett par skor helt utan stöd för att se då hur jag har det med löpsteget.

Precis som de sa när jag var i tonåren så ser det ut som att det är höger ben/fot som jag har problem med. Därför att den ser rörligare ut och har större pronation. Men vänster fot har jag stukat många gånger i basketen så jag har fått göra många rehabövningar på den. Så jag gissar att min vänstervrist är starkare och stabilare av den anledningen.

Efter akka tester och analyser så fick jag två par skor att välja mellan. Jag hade jättesvårt att väja men valet föll tillslut på ett par Saucony som kändes väldigt skönt att köra ner fötterna i redan från början, alldels mjuk sula.

De sa att jag skulle ta hem skorna och testa dem i en månad. Och skulle de inte kännas bra efter en månad så skulle jag komma tillbaka så skulle de scanna av mina fötter för att göra speciella inlägg.

De säger att man inte går därifrån med nya skor, utan SINA skor.

Vi gjorde ett par stopp till så att min dotter fick ett par vårskor samt ett par skor som hon kan ha nu när friidrotten snart drar sig utomhus. Även om det känns lite avlägset nu när snön faller igen.

Allt detta skoprovande gjorde att vi kom hem lite senare än jag planerat och jag skulle inte hinna få in ett pass för att fulla ut mitt utmaningskort utan att stressa. Så jag bestämde mig för att umgås med barnen istället och äta i lugn och ro med dem istället. Den här dagen fick bli en förebyggande dag.

Jag hoppas att mina nya skor ska göra att värken försvinner.

Just nu ligger fokus på att heala och bygga upp benen så att jag kommer att klara av att genomföra kommande löparrundor. Det känns redan bättre i benet och jag kommer att fortsätta med alternativ träning tills mitt ben är redo.

Imorse ringde klockan alldels för tidigt. Jag hade glömt att ställa om den till lördagstid. Tiden jag måste gå upp för att hinna skjutsa dottern till hennes friidrottsträning. Som vanligt  blev vi lite sena. Förstår inte att det ska vara så svårt att komma itid till hennes lördagsträningar.

Under hennes träning åkte jag och storhandlade. Jag hade först planer på att åka till Friskis för att köra Cirkelfys. Men jag tänkte att även om det känns bättre sedan Cirkelgympasset igår så är det nog dumt att köra ett för benen hårt pass dagen efter. Därför fick det bli en rask promenad istället när vi kommit hem och käkat lunch.

  
Jag lyckades få med mig båda barnen. Promenaden ledde till Centrum där de båda snyggades till hos frisören. Lite shoping och fika sen var det dags att gå hem igen. Totalt blev det en promenad på 5.3km utöver shopingrundan i centrum. ;-)

När jag kom hem tog jag fram tennisbollen och masserade mina ben. Nu jäklar ska de bli bra!

Värken i benet fortsätter så löpningen får stå tillbaka ett tag och jag får koncentrera mig på styrketräning istället. Till idag hade jag bokat in mig på cirkelgym igen. Och efter passet gav instruktören oss en utmaning.

För att slippa släpa träningsväskan till jobbet så fick jag sonen att ställa upp med att möta upp mig vid gymmet för att ge mig väskan och träningskortet. Det blev lite på håret men jag hann. :)

Jag var lite orolig för benet men tänkte att jag skulle känna efter och köra så hårt som känns bra. Det kändes förvånadsvärt bra. Jag kunde köra på utan anpassningar och efter passet så kändes det riktigt bra. Men jag är inte helt kurerad än.

Jag pratade med instruktören efter kring mitt ben och han tyckte att jag skulle gå till Runners store eller Löplabbet för att prova ut ett par skor anpassade efter mina fötter och min löpstil. Det tål att tänkas på.

Stationerna var precis de samma som sist jag körde och lika kul. Den här gågnen körde jag sida vid sida med en annan instruktör, fast nu var han "bara" deltagare.

Efter nervarvningen tipsade instruktören oss att anta "Utmaningen". Det går ut på att man ska prova minst 12 olika pass mellan 2 och 30 april.

Självklart hoppade jag på. Det är ju lite min filosofi, att prova allt jag kan. Inser när jag läser det här kortet att jag måst ge Indoor Walking en omgång till och Spinning. Inte riktigt mina favoritpass. Men vill man kunna vinna utmaningen så.... Det utlovas fina priser.

Det kan vara bra att köra det här nu när jag bör ägna mig lite åt alternativ träning.

Ganska skönt att ha träningen avklarad tidigt på kvällen. Hemma sen kollade jag lite i skåpen vad jag hade hemma som jag kunde laga middag på. Det fick bli paj.

Botten är gjord på:

1 dl Jordnötssmör

0,5 dl Kokosolja

1 tsk salt

1dl Pofiber

2 msk Fibrex

2 msk vetegroddar

2 dl Vetemjöl

Vatten

Jag tog allt "lite på känn" så jag kan inte ange mängd riktigt, det är bara ca mått. Jag förbakade skalet medan jag gjorde fyllningne. Fyllningen innehåller:

ca 600g fisk skuren i tärningar (lax och torsk)

0.5 tsk koriander

0.5 liter broccoli

2 vitlöskklyftor , pressade.

Jag började med att steka vitlöken i lite olja med koriander. Sedan ner med broccoli och till sist fisken. Toppingen innehåller:

3 dl turkisk yoghurt

2 ägg

lite citronsaft

salt och peppar

1 msk hummerfond

Vispade ihop allt och hällde över allt över pajem. Avlsutade med några skivor mozzarellaost. In i ugnen på 220grader till den fått fin färg. Mums!

Mitt ben har krånglat en del. Med lite insatser så hade jag fått en förhoppning om att kunna köra med full fokus på 45 minutersgränsen. Idag var det intervallträning på schemat.

Jag hoppade boxen idag för att komma igång med löpningen. Med lite vilja skulle det säkert gå att få in båda, men jag orkar inte stressa. Istället bestämde jag mig för att äta i lugn och ro, smälta maten och sen ge mig ut.

Matplaneringen ar varit lite dålig så jag fick spontant slänga ihop lite mat. Det går ju så fort nu när jag har varmluftsugn.

Kycklingbenen la jag ner i en form fryst. Saltade, pepprade och droppade över lite citronsaft. In i ugnen på 200g till den fått en innertemp på 75 grader. Risblandningen gjorde jag så här:

1 strimlad chili

2 vitlöksklyftor, pressade

1 bit vitkål, strimlad

1 röd paprika, strimlad

1 halv zucchini, strimlad

4 portioner ris, kokt enligt förpackingen

paprikapulver, salt och peppar

1 msk kycklingfond

2 dl vatten

2 tsk creme di balsamico

Först fräser man chili och vitlök samt lite paprikapulver, därefter lägger man i vitkålen och zucchini. Efter ytterligare ett tag lägger man ner paprikan. När allt har blivit mjukt häller man ner det kokta riset. Blanda kycklingfond, vatten, creme di balsamico, salt och peppar. Häll sedan ner det i risblandningen. Klart.

När maten fått smälta i någon timme gav jag mig ut för att köra lite intervaller.

2 km uppvärning

Stegringslopp 4x70m med lugn gång tillbaka

4x4minuter med 90 sekunders vila. Fart ca 4:26-4:40

2 km nerjogg

Under nerjoggen gjorde det ont i benet, men jag ville bara hem så jag körde på.

När jag kom hem körde jag 20 minuters lättare styrketräning. Armhävningar, höftlyft, siddoplanka, vanlig planka, knäböj mm. När jag gjorde utfallssteg gjorde det alldeles för ont. Jag blev tvungen att strunta dessa.  

Efter styrkepasset kändes det kanska bra.

Att gå upp för trappan var inga som helst problem. Men nerför.... aj aj aj

Jag hoppas att jag kommer kunna köra cirkelgym imorgon. Det är kanske till och med bra för mitt knä.

I brevlådan låg det idag ett paket adresserat till mig. Det var inget jag hade beställt och det stod ingen avsändare. Utifrån stämpeln kunde jag utläsa att det var skickat från Solna. Jag öppnade det.

Där i låg ett par trosor från Pierre Robert. Inget meddelande eller nåt utan bara detta.

Jag gissar att det är att jag vann quizen på Fitness hemsida. Jag gick in för att se om jag kunde läsa något om det, men icke. Hur som helst så har jag nu blivit ägare till ett par Pierre Robert invisible. Ett par sömlösa trosor.  

Nu ska jag lägga mig och läsa ett nytt nummer av Runner's world som också låg i brevlådan.

Kanske kan jag hitta något bra tips på nya löparskor

Det pågår just nu en debatt om huvuda klubbar som elitsatsar före 13 års ålder ska få bidrag eller inte. Detta anser vår idrottsminister samt majoriteten av Sveriges kommuner.

Det är helt klart tragiskt att klubbar inte tillåter barnen bara ha glädjen i sin idrott i så unga år. Gallring barn där man sorterar ut de mest talangfulla redan vid 8-9 år.

Det dessa klubbar inte inser är att de kanske får barn som kanske skulle bli något, att sluta, bara för att de inte få spela med sina kompisar. De kan vara sk "late bloomers", men kommer inte så långt att de kan visa vad de går för då de tappar lusten vid så unga år. Och de som man ansåg var talangfulla kanske inte alls är lika lovande efter att puberteten satt sina spår. Inte ovanligt att tonåringar tappar kontrollen över kroppen när deras kroppar helt plötsligt valt att växa massor på kort tid. Många slutar med idrotten då eftersom att självförtroendet får sig en törn när kroppen inte vill lyda på samma sätt som tidigare och får kanske dessa barn att sluta innan de lärt sig hantera den nya kroppen.

Ett annat problem är den ensidiga träningen som det medför då det i tidigar år ska satsa hårt så att de får förslitningsskador då de borde vara på sin absoluta topp, vilket man belös i inslaget på SVT.

Men jag tror inte att indragna bidrag är lösningen. Jag är inte alls emot att man sätter ihop barn som kommit lite längre i sin utveckling för att just utvecklas vidare.

Men som klubb har man ett ansvar att inte gallra bort barn så att lusten till träningen försvinner. Det är idiotiskt och rent av otaktiskt med anledning av "late bloomers". Om det nu är tävlingsframgångarna som är i fokus.

Men med indraget bidrag har kanske inte klubbarna möjlighet att ha både bredd och elit. Vore det inte bättre med riktlinjer på hur man skall göra för att utveckla barn på deras nivå? Jag vet inte. Har inte funderat så mycket på det tidigare, men spontant känns inte bidragsindraget som lösningen.

För mig är det självklart att det ska vara glädjen som ska vara i fokus oavsett nivå, speciellt i unga år. Jag ser det som en större seger att få bidra med ett barns utveckling. Från att knappt klara av att hålla en boll till att bli en bolltrollare. Och jag tror att det är så vi verkligen utvecklar våra blivande stjärnor!

Jag älskar ju att prova nya saker så det var ingen tvekan för mig att skynda till min dotters friidrottsträning då vi föräldrar blev inbjudna att delta. Friidrott har jag inte ägnat mig åt sen grundskolan.

Jag skyndade hemfrån jobbet och slängde mig direkt på köksutrustningen för att fixa middag. Tomatfylld strömming i gräddsås med kokt potatis. Det blev klart lagom till jag var tvungen att åka till tjejernas basketträning. Så jag plockade ner maten i en matlåda och packade ner en gaffel.

Medan tjejerna värmde upp åt jag min mat. Väldigt gott. Jag hann tyvärr inte fota något, men ett recept kan jag bjuda på:

500g strömming

5 tomater, finhackade  

1 kruka färsk basilika

1,5dl persilja

1 msk olja

1 msk tomatpuré

2 msk chilisås

salt och peppar

Blanda alla ingredienser utom salt och peppar. Salta strömmingen och klicka på lite tomatröra och peppra. Rulla ihop och lägg tätt i en ugnsäker form. Salta och peppra lite till och häll på 2,5dl matlagningsgrädde.

Ställ in i ugnen på 225 grader i ca 20 minuter.

Tyvärr krockar min dotters friidrottsträning med mina tjejers basket så jag skulle inte hinna vara med från början. Det visade sig att jag var den enda föräldern som planerat att delta. Och när jag kom fram hade kommit fram till lekdelen av träningen. Så jag fick vara med i en lek där man skulle hinna fram först till en boll och hinna undan innan motståndaren hann kulla. När de gjorde lagindelningen var det jag, 2 tjejer och en kille på lag. Killen gnällde på att han hamnat i ett lag med bara tjejer. Då såg vi att det var lika många killar som tjejer (med mig) så då gjorde vi ett tjej- respektive killag. Oj vad han fick äta upp att han inte ville vara med "bara tjejer", då vi vann, ganska lätt. VI var helt enkelt ett snabbare lag.

Synd att jag inte hann till någon riktig träning och synd att det inte var fler föräldrar på plats. Jag hoppas att det bjuds på fler tillfällen.

När vi skulle gå fick vi syn på en annan grupp som byggt upp en hinderbana. I denna hinderbana hade de armgång i romerska ringar. De hade vevat ner 4 par så det var 8 ringar att ta sig igenom. Min dotter ville väldigt gärna testa, men ville inte gå fram själv. Så hon glömde helt enkelt bort att jag var en pinsam förälder och bad mig gå fram och fråga om vi fick prova. Det fick vi, 1 gång då de höll på att plocka undan. Det var inte helt lätt det där inte. Ingen av oss kom fram på vårt enda försök. Nu är jag nog allt lite mer imponerad än tidigare av Gladiatorerna och utmanarna. Men nu vet jag vad jag ska ställa fram på tjejernas basketträning. Det här vill jag klara av. ;-)