Jag älskar ju att prova nya saker så det var ingen tvekan för mig att skynda till min dotters friidrottsträning då vi föräldrar blev inbjudna att delta. Friidrott har jag inte ägnat mig åt sen grundskolan.

Jag skyndade hemfrån jobbet och slängde mig direkt på köksutrustningen för att fixa middag. Tomatfylld strömming i gräddsås med kokt potatis. Det blev klart lagom till jag var tvungen att åka till tjejernas basketträning. Så jag plockade ner maten i en matlåda och packade ner en gaffel.

Medan tjejerna värmde upp åt jag min mat. Väldigt gott. Jag hann tyvärr inte fota något, men ett recept kan jag bjuda på:

500g strömming

5 tomater, finhackade  

1 kruka färsk basilika

1,5dl persilja

1 msk olja

1 msk tomatpuré

2 msk chilisås

salt och peppar

Blanda alla ingredienser utom salt och peppar. Salta strömmingen och klicka på lite tomatröra och peppra. Rulla ihop och lägg tätt i en ugnsäker form. Salta och peppra lite till och häll på 2,5dl matlagningsgrädde.

Ställ in i ugnen på 225 grader i ca 20 minuter.

Tyvärr krockar min dotters friidrottsträning med mina tjejers basket så jag skulle inte hinna vara med från början. Det visade sig att jag var den enda föräldern som planerat att delta. Och när jag kom fram hade kommit fram till lekdelen av träningen. Så jag fick vara med i en lek där man skulle hinna fram först till en boll och hinna undan innan motståndaren hann kulla. När de gjorde lagindelningen var det jag, 2 tjejer och en kille på lag. Killen gnällde på att han hamnat i ett lag med bara tjejer. Då såg vi att det var lika många killar som tjejer (med mig) så då gjorde vi ett tjej- respektive killag. Oj vad han fick äta upp att han inte ville vara med "bara tjejer", då vi vann, ganska lätt. VI var helt enkelt ett snabbare lag.

Synd att jag inte hann till någon riktig träning och synd att det inte var fler föräldrar på plats. Jag hoppas att det bjuds på fler tillfällen.

När vi skulle gå fick vi syn på en annan grupp som byggt upp en hinderbana. I denna hinderbana hade de armgång i romerska ringar. De hade vevat ner 4 par så det var 8 ringar att ta sig igenom. Min dotter ville väldigt gärna testa, men ville inte gå fram själv. Så hon glömde helt enkelt bort att jag var en pinsam förälder och bad mig gå fram och fråga om vi fick prova. Det fick vi, 1 gång då de höll på att plocka undan. Det var inte helt lätt det där inte. Ingen av oss kom fram på vårt enda försök. Nu är jag nog allt lite mer imponerad än tidigare av Gladiatorerna och utmanarna. Men nu vet jag vad jag ska ställa fram på tjejernas basketträning. Det här vill jag klara av. ;-)

Nu i påsktider är det många som har svårt att stå emot sötsuget. Och många av dessa vill inte tro att andra saknar det sötsuget. De tror att man plågar sig och inte unnar sig något alls. Men om man inte stoppar i sig massa sött så har man heller inget sötsug.

Jag minns när min son var liten och vi inte ville att vår son skulle få i sig något sött de första åren. Vi satte 3 år som gräns. Detta var det många som hade svårt att förstå det. Man fick många skeptiska blickar och även kommentarer om att det inte var snällt att undanhålla honom sötsaker.

Men han hade ingen aning om vad sötsaker var. Han drack inte saft eller läsk och fick heller inget lördagsgodis. Det var just detta som männsikor runt oss hade så svårt med.

"Men det är ju kalas!" "Om man håller sig till lördagar är det väl ok?" "Men det är väl inte schyst att han bara ska få vatten".  

Det var till och med så att en del försökte smyga åt honom sötsaker (Ja vuxna människor!). Men som tur var så fick han ingen smak för det och ville inte ha förrän han började skolan. Han bad om mjölk på kalasen och smetade bara ut tårtan på tallriken.

Jag anser fortfarande att jag var SNÄLL som inte gav honom sötsaker och inte gav honom "sötbegäret". Idag är det tack och lov fler som håller med mig som jag upplever det. Så det går åt rätt håll.

När en go vän till mig valde att ha godisstopp tillsammans med sin dotter och dottern hoppade av ställde hon sig frågan om hon skulle fortsätta själv eller bara återgå till lördagsgodis. Frågan ställde hon på Facebook och hon fick genast kommentarer som syftade till att hon som rör sig så mycket kan unna sig och att det inte är värt att plåga sig. Men faktum är att håller man sig bara borta från sötsaker så minskar sötsuget.

De som hävdar att man plågar sig har ju ett eget sug och skulle kanske må bra av att avstå själva.

Generellt sett verkar de vara väldigt inskränkta på att det skule handla om vikt. Socker ger dig inte bara fler kalorier att göra sig av med. 

Socker är beroendeframkallande och vid över konsumtion blir du mer infektionskänslig, har lättare för att skada dig och för att inte tala om hål i tänderna.

Jag har ätit lite godis under påsken, men inga mängder. Mest lite för "artighetens skull" när någon bjuder. Jag plågar mig inte alls. Jag har inga som helst problem med att låta bli sötsaker. Jag kan "falla dit" om jag är hungrig och det finns lättillgängligt när socker fallet slår till. Men då rör det sig mer om chips eller likande som mättar lite. Det gör inte godisråttor.

Så jag plågar mig inte. Jag har inte suget. Det skulle plåga mig mer om jag är hungrig och känner lukten av mat. Där kan vi snacka tortyr!