Som jag skrivit förut är inte Spinning mitt favoritpass men en klar fördel med Spinning är att man inte får träningsvärk (oftast inte) och står man mycket under passet så slipper man en ömmande rumpa också.

Det är något som slagit mig varje gång jag kört Spinning (fast det var länge sen innan passet igår). Jag har frågat månniskor runt omkring men ingen har kunnat ge ett vettigt svar som jag känner verkligen ger en bra förklaring. För Spinning ÄR ansträngande, man BLIR trött i musklerna och man FÅR mjölksyra under passet. Och eftersom att jag inte är frälst i Spinning är det inget jag sysslar med ofta och därmed inget mina muskler är vana med. Så inget av detta är enligt mig en bra förklaring.

Men så har vi ju det här med internet. Jag har Googlat lite och hittat något som skulle kunna vara en förklaring. Det är svårt att veta vad som är vetenskapligt bevisat, myter och bara någons tankar. Men efter att ha läst på lite olika hemsidor och bloggar så tänkte jag dela med mig lite av MINA tankar.

Träningsvärk får man främst utav Excentrisk träning. Dvs när muskeln får arbeta när den är förlängd. Excentrisk träning går ut på att spänna musklerna i syfte att motverka en rörelse. Att bromsa upp rörelsen. Som när du är på du är på neråtgående vid sit-up.

Motsatsen är Koncentrisk träning. Dvs att muskeln får arbeta när den dras ihop.

När du kör spinning så kör du mest på koncentrisk träning. Så jag antar att det är därför som du oftast inte får träningsvärk när du kör Spinning. Även fast du har kört hårt, får mjölksyra under passet och du kan till och med vara ovan "cyklist".

Kan tänka mig att det är vettigt att köra Spinning om man har träningsvärk i benen. Så får du blodflödet och syret till dina stackars muskler santidigt som du får upp pulsen. 

Nu när jag klarat av mitt sjätte pass har jag alltså kommit halvvägs i min utmaning. Och den här gången var det dags för spinning, något som inte alls är ett favoritpass. Men det ingår i UTMANINGEN och det måste avverkas.

Jag blev bjuden på kalas efter det att jag hade bokat in det här passet. Och jag kunde inte få till just Spinning på någon annan tid i kalendern under april månad. Så jag visste att det skulle bli tajt med tid för att hinna med både kalas och Spinning. Därför packade jag träningsväskan innan jag åkte till jobbet fiskade upp den innan jag åkte vidare hem till min vän vars son fyllde 12 år.

Jag åt lite korv med bröd (tredje gången nu sedan i fredags) och lite av den sallad som blev över från middagen igår som jag hade med mig i en matlåda.

Barnen fick vara kvar medan jag åkte vidare till Friskis. I sista minuten som jag var så ringde jag dem och bad dem skriva ut min lapp så att min plats skulle vara säkrad. Men det visade sig vara lungt. Det var inte jättemånga på passet. Passet jag gav mig in på var Spin/medel 75 minuter. Såhär beskrivs passet:

När jag stod där och försökte komma underfund med hur man ställde in cykeln kom min Spinninggranne till undsättning och visade hur man ställer in. Sadeln i höfthöjd och styret i detsamma.

Instruktören började med att fråga om det var första gången som jag körde Spinning. Då sa jag att det var några år sen jag körde. Då skrattade hon lite och sa "och då väljer du 75-passet".

Passet var uppbyggt så att vi skulle ta oss upp för 3 "backar" och varje "backe" var 5 låter i allt högre tempo. Däremellan så skulle vi föreställa oss vara på en raksträcka med lite högre tempo.  

Konditionsmässigt hade jag inga som helst problem, men mjölksyran blev lite jobbig emellanåt. Men jag vägrade att dra ner på motstånd eller välja lättare alternativ. Det ville jag inte ge henne med tanke på inledningen.

Första "backen" sjöng jag med (eller i varje fall mima), men sen blev det lite för jobbigt för det.

Det blev rejält svettigt och jag känner framför allt i ena vaden att det var ett tufft pass för benen. Det var ganska kul, men jag är fortfarande inte frälst. Kanske blir det fler pass för att fortsätta med alternativ träning.

Instruktören var imponerad över oss som kom för första gången på länge och klarade igenom 75min-passet.

Det var en hyfsat duktig intruktör som gav oss minutrarna hela tiden på hur lång tid det var kvar av "backen" eller "raksträckan". Det gjorde det hela lite lättare.

Efter passet åkte jag och hämtade upp barnen och en annan kompis och hennes dotter som också behövde skjuts då kalaset var hemma hos en som bor ute i skogen. :)

När det är så härligt vårväder som det varit idag är det svårt att hålla sig inne. Därför tog jag och sonen en promenad till lunchstället. Därefter stod städning och ett par pass på Friskis för att bocka av ett par rutor i utmaningen.

Ett härligt väder ute idag. När jag och sonen kommit hem igen från Tyresös bästa Thai-ställe som vi promenarade till kollade vi en stund på TV4-sport som visade Bajens hemmapremiär som slutade 1-1. Därefter var det läge att röja undan lite hemma. Dags för städning.

Klockan började närma sig kvällen och jag hade planerat in 2 pass på Friskis för att pricka av 2 rutor till på mitt utmanarkort.

Första passet var Yoga. Jag har kört Yoga förut, men aldrig på Friskis. Och det var många med mig, för de kommenterade att det var fler än vanligt på passet och då gissningsvis tackvare UTMANINGEN. Såhär beskriver Friskis sina Yogapass

Yoga 1 som jag körde, kändes lite mesig. Och jag kan inte påstå att den fick så högt meditativt betyg heller. Hon som höll i yogan ingav inte speciellt lugn. Men jag fick lära mig en ny andningsteknik för att andas långt ner i magen. Och visst blev jag lugn och lite "såsig". Passet drog över 5 minuter så jag fick springa in till stora hallen för mitt andra pass, Fusion som beskrivs så här.

Det här passt har jag gjort förut, och det var lika kul nu som då. Samma musik och kreografi i princip med ett par små förändringar. Även här kunde man se att det var människor som kom just för utmaningens skull. De hade lite svårt med "juckrörelserna". Troligen mer psykologiskt än fysiskt. De vågade inte heller ta ut rörelserna vilket gjorde att de rörde sig mindre över golvet och det blev lite krockar här och var. Extra många på det här passet också.

Det blev riktigt svettigt på det här passet, mer än vanligt. Men fysiskt sett inte så utmanande för mig. Men jag ser den här dagen som välgörande mjukträning.

Two more down, seven more to go.

När jag kom hem fixade jag middag med klimatsmart tänk. Jag tog tillvara på matvete som blivit över och blandade ner massa andra grönsker som behövde tas om hand till en sallad. Stekte ett par kycklingfiléer ugnen som jag sedan skar ner i bitar och blandade ner i salladen. Lite hemmagjord ceasardressing och lantbröd stekt i kokosolja och vitlök. Klyftade ägget som blev över vid frukosten och la på tallriken som dekoration. Mumsigt!  

Den här helgen har jag lyckats pressa in mycket i mitt tidsschema. Det kräver att man har andra omkring som hjälper till lite på traven. Men jag har lyckats. Jag fick till allt jag och ändå hunnit med lite träning. Det går om man vill.

Det blev som ejn lång helg när det kändes som att den började redan i torsdags, då vi gick ut och bowlade med jobbet. Träningen fick stå tillbaka den dagen men man behöver sådana dagar med. Som jag skrev om igår så fortsatte det med teambuilding med mina små baskettrjejer. Bowling och basket (vilket blev lite lättare träning). Dessutom hann jag med lite trevligt umgänge  med mina underbara vänner och ett danpass utan dess like. Man behöver inte ha träningskläder för sig för att det ska ge kroppen en rejäl utmaning.

Lördag vaknade jag upp pigg trots lite sömn. Lite frukost och snygga till sig inför stundande dopet. Doppresenten var kvar att inhandla. Så vi åkte iväg lite tidigare för att inhandla lite fina kläder till den lilla killen. Dopet ägde rum i Tyresö kyrka, Sveriges populäraste kyrka att gifta sig i.

Lilla Kelvin som döptes var glad och nöjd genom hela dopet. Han skrek inte en enda gång. Även vid dopkaffet verkade han trivas rätt bra.

Det blev en ganska kort stund för mig och när ingen vågade hugga in först på korv och tårta så såg jag till att starta. Jag skäms inte över att vara först att hugga in. Dessutom så skulle jag ju snast åka till Tensta för att coacha mina tjejer i en basketmatch. Jag kunde ju inte låta hela dagen gå och vara helt tom i magen. (Även om det hade varit bättre att fylla den med annat än korv med vitt bröd och prinsesstårta).

När jag ätit bled jag in på toaletten och bytte kvajen och kjolen till mjukisbyxor och min coachjacka. Dottern gav jag mitt busskort så hon kunde få äta tårta i lugn och ro och åka hem själv. Sen gasade jag iväg till Tensta.

Det blev lite tajt med tiden då jag missade infarten till Tensta. Det var så rörigt pågrund av vägbygget där. Så det blev en sväng bort till Barkaby och vända tillbaka.

Tjejerna kämpadr på väl och det var en jämn match. Det är kul att se när tjejer som vanligtvis är ganska försiktiga och nästan ber om ursäkt att de är på planen, tar plats och gör riktigt bra ifrån sig. Då ser man att träningen ger resultat. Lite svårt för dem att hålla reda på vad som gäller eftersom att jag har börjat förbereda dem för riktigt basket. Det här var deras sista Easy Basket match.

När jag åkt hem igen så började med middagen. Kycklingben med kokosmjölkstuvad potatis. Jag ville få i mig middag hyfstat tidigt så att löpningen inte skulle bli så sen. Och magen behövde mat innan passet.

Det kändes hyfsat bra första kilometern och då kom jag att tänka på att jag hade en skuld att betala på pizzerian från när min dotter hade varit där och handlat med mitt kort som inte fungerade. Vänliga som de var fick hon med sig maten i varje fall och så lämnade hon mitt nummer.

Så jag sprang hem och hämtade kortet och bestämde mig för att min testrunda skulle gå ner till pizzerian. Jag sprang dit betalade min skuld och sprang sedan hem igen. Totalt blev det drygt  tre och en halv kilometer.

Inga känningar i baksida lår men lite i vaden strax under knät på utsidan. Så det får fortsätta bli lungt med löpningen att tag till. Väl hemma igen körde jag lite styrkeövningar för höft och ben. Därefter blev det filmkväll.

I morse upptäckte jag att det saknades bröd så då fick det bli en power walk ner till affären (+ en liten extra sträcka). Det gjorde inte ont, men jag känner att vadmuskeln under knät inte är helt hundra. En promenix på 2,3 km.

Så till alla som säger att de inte har tid att träna vill jag säga, det går om man vill. Det handlar "bara" om att tänka till och planera. Ikväll blir det lite välgörande Yoga och direkt efter Fuego så jag kan bocka av 2 pass till i UTMANINGEN.

Definitionen av vilodag är intressant. Det var fredag och en såkallad vilodag. Efter en något kortare sömn eftersom att jag var ute och bowlade torsdags med jobbet var jag rätt mör när arbetsdagen var slut. Då var det dags för ytterligare en vilodag(?)

Det passade ganska bra med vilodag ett par dagar nu när det var så mycket planerat. Då passade jag på att planera in lite till. När jag slutade idag skyndade jag hem för att byta om och packa väskan. Det var dags för ytterligare en bowlingkväll, men denna gång med mina baskettjejer. Jag har genom åren snappat upp ett och annat tips när man bowlar och jag delade med mig lite av dessa till mina tjejer. Det var ändå inte helt lätt att få till strikes.

Trots att jag bowlat dagen innan tog det ett par omgångar innan jag började tänka mig för hur man siktar. Grejen är den att man ska titta mer på prickarna i golvet än på själva käglorna. När man tänkte till på detta så blev det något fler strikes.

Efter bowlingen drog vi vidare till basketklubbens öppna träning. Där vi deltog i en massa roliga tävlignar. Vi behöver inte gå in på detalj, men det gick väldigt bra för mig och mitt lag både när det gäller bowling och basketlekar. Vi vann inte allt men det var ruskigt kul.

Påväg hem, trött och redo för sängen pratar jag med en vän i telefon som ville jag jag ska komma ut på ett glas vin. Funderade en stund sen skyndade jag hem, bytte om och tog mig till centrum för att träffa lite vänner. Hmmm vilodag? Nja jag vet inte riktigt. Kvällen avlsutades med massa dans. Ytterligare en kväll med lite sömn vet jag inte om det resulterar i att jag somnar på dopet idag. Efter dopet är det dags för match med tjejerna. Oj oj, galet stressigt. Men med lite vilja ska jag nog få till den här dagen med. Ska känna efter i eftermiddag om benet är redo för en löparrunda.

Min kropps rytm säger att jag inte ska träna på morgonen. Jag är inte alls på alerten för träning på morgonen. Men för att klara av UTMANINGEN så var jag tvungen att planera in ett morgonpass. Så upp med tuppen.

Egentligen så behövde jag inte gå upp tidigare än vanligt för att hinna till morgonpasset. Utan bara förändra vad jag utförde dessa morgontimmar. Eftersom att jag skulle på seminarium idag så behövde jag inte åka förrän dryga timmen senare än vanligt.

Så idag checkade jag av Core. Ett styrkepass som fokuserar på bål och ben. Man skulle kunna säga stabilitetsstyrka.

Såhär beskriver Friskis själva passet:

Jag har provat Core förut men det var väldigt många annorlunda övningar än vad jag gjort förut. Måste säga att jag tyckte att det var lite tuffare när jag testade detta på träningsresan i Portugal. Visst fick jag utmana mig på flera utav övnignarna, men känslan efteråt var inte lika uttömmande som då. Jag kände mig inte lika slut. Kanske har med min form att göra. Kanske är jag i bättre form nu än då. Eller så kanske jag var mer slut då eftersom att jag körde 3-4 pass om dagen då.

Hur som helst så gick det riktigt bra att träna morgonpass. Jag kände mig ovanligt pigg. 

Så one more down i UTMANINGEN, nine more to go.

Efter en heldags seminarium är jag ganska trött. Så det är bara att ladda om batterierna för ikväll är det bowling med jobbet som gäller. Och när det är tävling, då är det all in. :)

Nu är det fokus, bort med värken i benet. Planen är ju att vara i full gång med löpträningen nu. Men problemet med benet sätter käppar i hjulet. Det är fruktansvärt frustrerande. Men då är det bara att rehaba och stärka.

Igår innan jag gick och la mig smörjde jag benet med Voltaren gel. Och i morse så drog jag på ytterligare ett lager. Men för att fortsätta kampen mot värken tog jag med mig en tennisboll.

Bollen använde jag när jag satt inne på möte. Jag rullade bollen under låret, bak i korsryggen och under fötterna.

Bollen tog jag med för att kunna massera musklerna i benen och för att trigga lite punkter under foten. Det är oerhört skönt att sätta tryck mot trampdynorna.

Det hände ibland att bollen flög iväg under mötet och studsade mot lite väggar och golv. Men mina kollegor var väldigt tålmodiga och hjälpte mig fånga bollen. :)

Varje gång jag har kört någon form av stryrketräning har det känts lite bättre i benet. Så imorgon när jag får möjlighet till morgonträning eftersom att jag inte ska sitta på kontoret imorgon så ska jag ge mig på ett Core pass. Och då får jag dessutom en signering i UTMANINGEN.   

Idag var det dags för ett testpass med de nya skorna. Skulle det göra någon skillnad att springa i de nya skorna, eller är det för tidigt? Jag kände av benet lite under dagen. Inte ont, men jag kände att här gör det ont om jag springer.

Jag kände när jag promenerade lite raskt i mina stövlar att jag har punkter som gör ont när jag springer. Så jag kände liksom inte av själva smärtan. Och raskt var jag tvungen att gå eftersom att jag kom iväg lite senare. Det resulterade i att jag inte hann laga någon mat innan det var dags att ila iväg till mina tjejers basketträning.

Satte på mig löparskorna när jag åkte iväg till baskethallen.

Jag hade inga som helst känningar under hela tjejerna träning. Jag utövade inte mycket mer än när jag visade övningar så jag belastade benet ganska marginellt.

Efter tjejerna träning körde jag bort till hallen där min dotter tränade friidrott. Där ställde jag bilen för att köra en liten löparrunda. Redan efter drygt 1 kilometer fick jag känningar i benet. Men det är inte hela benet längre utan punktvis. Vet inte om det är positivt eller inte. Men nu kommer jag att vila benet ett par dagar, så får vi se om det blir bättre. Jag ska försöka komma ihåg att strecha en del dessa dagar.

Jag lyckades ta mig runt ca 3,6km som jag blandade med lite gång och stooooora rörelser. Bara för att det gjorde ont.

Vartannat steg gjorde jag högt knä. Sedan gick jag över till att ta väldigt långa steg. Jag varnvade detta med lätt jogg och vanliga gång. Det är på dessa punkter jag får ont när jag springer.

Jag tog mig runt på 23:15, sen fick jag nog. Det är nog ett par dagars vila som gäller nu.

Suck! Inte alls kul. Jag som varit (och är) så taggad att jobba mot 45 minuters gränsen.

Det är alldeles för tidigt att döma ut de nya skorna. Och antagligen gav jag mig ut alldeles för tidigt för att kunna sätta fingret på att det var de gamla skorna som var orsaken till värken från början.

Jag ser det som ett litet bakslag, men det sänker mig inte. Snart är kag tillbaka.